Stockholm 1851

När Thomas von Vegesack var sexton år dog hans far. Han lärde aldrig känna honom, annat är som en man, svårt plågad av astma och fullkomligt uppslukad av sin forskning som fysiker vid Uddeholmsbolaget.
Men efterhand skulle Thomas von Vegesack lära sig att hans far Arved haft ett tidigare liv, som närmast verkade höra hemma i en annan tidsålder. En man som flera gånger utmanade studiekamrater på duell med värja, och som tjänstgjorde som tysk officer i den ryska armén under första världskriget. Så här berättar Thomas von Vegesack om sin bok:

"Över dörren till ett hus i centrala Taru hänger en skylt som berättar att den 14 januari 1919 fängslades och dödades 23 personer av kategorin "förflutna människor" som bolsjevikerna beslutat utrota. En av de fängslade var min far. Han undkom i sista minuten från arkebuseringen. Hans liv är en berättelse om krig och revolutioner, om lojaliteter och partibyten, om herrgårdsdrömmar och forskarmödor.

Men boken är inte enbart en berättelse om ett ovanligt dramatiskt liv. Arved von Vegesack framstår som en representant för en hel folkgrupp, de tyska balter som under sekler behärskade det land de kallade Livland, och vars strider med ryska härskare , och lettiska och estniska nationalister, kommit att prägla Arveds liv.
En besökare som vid den tid då Arved föddes besökte Baltikum tyckte att här rådde fortfarande medeltiden. Under Arveds livstid togs steget in i den moderna tiden, en svår och smärtsam process."

Utan hem i tiden ger en unik inblick i ett av de många europeiska öden som historien lämnat bakom sig, i en kultur som försvunnit och som bara lever kvar i brev, tidningsklipp och fotografier.