Polletten som trillade ner

Metaforer är ord och uttryck som används bildligt, till exempel idéspruta, folkhem, kioskvältare, curlingföräldrar, navelskådare och datormus. Så kallade bleknade metaforer är så vanliga i språket att vi inte längre ser själva bilden, som stolsben, takskägg, hårdhjärtad, avslöja, släcka lampan eller surfa på nätet.

Metaforer finns i slang, tekniska beskrivningar, lyrik, rapporter, vardagsskvaller, sportreferat - överallt. De skapas av alla slags människor av alla möjliga skäl och mest för att de bara trillar ner på tungan. Språket skulle fungera avsevärt sämre utan metaforer; vissa saker skulle vi faktiskt få svårt att tala om.

Det finns metaforgrupper som är mycket vanliga i de flesta språk och som funnits i språket länge, till exempel vägar, växter, uppe/nere, tyngd, spel och liknande. Det finns andra som är mer västerländska eller kanske typiskt svenska - vädermetaforer, till exempel. I många språk är livet en resa, med vägval, hinder på vägen och återvändsgränder. Kärlek är krig där man tar någon med storm och erövrar någons hjärta. Affärslivet verkar befinna sig på en idrottsplats där man ligger i startgroparna, kommer ut på banan och tar rygg på konkurrenterna.

Somliga menar att bildspråket styr våra tankar. Vi blir alltså mer lekfulla om vi säger att vi vill bolla en idé med någon. Andra menar att bildspråket avslöjar våra tankar och personligheter. Det är alltså vårt glada barnasinne som tittar fram när vi börjar bolla idéer. Det är kanske en fråga om hönan och ägget, men vad som än gäller säger våra val av metaforer mycket om vårt språk, vårt tänkande och våra personligheter.

Följ med Lars Melin på en svindlande resa genom metaforvärldarna och lär dig mer om språket, världen och dig själv.

Mediedebatterna om svenska språket har varit många och stundtals hetsiga under de senaste åren. Det började med Fredrik Lindströms Värsta språket i tv, där många retade upp sig på vad de ansåg vara en alltför tillåtande attityd mot språkfel och förändringar. Det stormade kring förra regeringens beslut att inte lagstifta om svenska som majoritetsspråk i Sverige och under förra året rasade debatten om "blattesvenskan". Alla är nog överens om att det är viktigt för en nation och för varje individ att ha ett väl fungerande språk. Däremot går nog åsikterna isär om vad som kännetecknar ett sådant språk. Är det att man vet skillnaden på före och innan ? Är det att man inte lånar in en massa engelska ord? Eller är det att man är öppen för förändringar och låter språket växa fritt i takt med att samhället förändras? Lars Melin kommer inte med några entydiga svar på frågor som dessa. Han visar snarare att språket ofta är en fråga om vett och etikett. Det som är rätt i ett sammanhang kan vara helt fel i ett annat. De snart tio år som gått sedan boken kom ut i sin första upplaga har varit de mest turbulenta i språkvårdens historia: institutioner, hjälpmedel, attityder, politik och själva språkvårdens inriktning har förändrats. Mycket av det som var sant 1998 är förlegat i dag, och en del av vad som är sant i dag var knappt påtänkt för tio år sedan. Det är hög tid för en ny upplaga - nu ännu vettigare!

Tecknen i tiden

Skriften har funnits i drygt 5000 år och den finns i mängder av former och varianter världen över. Men skrift är inte bara tecken - det är magi, historia, kultur och inte minst psykologi.
Skrivkunnigheten förändrar människans syn på språket. Att tala är något annat än att skriva, på många sätt. Ett skriftsamhälle är något helt annat än en muntlig kultur. Skriften bevarar inte bara tradition utan skapar också kreativitet och förnyelse.

Följ med genom tecknens, skriftens och skrivmaterialets historia och geografi. Fundera över hur, varför och för vem skrivtecknen kommit till. Och hur har förhållandet mellan läsare och skrivande förändrats genom tiderna? Upptäck vad som döljer sig bakom koder och chiffer.

Lars Melin är docent i nordiska språk vid Stockholms universitet och en erfaren populärvetenskaplig författare med koll på "tecknen i tiden".