En makalös historia

Magnus Gabriel De la Gardie är en av vårt lands mest kända aristokrater från 1600-talet. Hans liv utspelade sig då Sverige stod på höjden som stormakt i Europa. Han var aristokratins mest lysande stjärna och representerade en typ av aristokrati som Sverige inte skådat tidigare.

Historien om Magnus Gabriel De la Gardies uppgång och fall utspelar sig under loppet av tre monarker och speglar ett aristokratiskt tidevarv utan motstycke. Som statsman, godsägare, mecenat och en kulturens furste levde han länge ett glimrande liv som aldrig tycktes vilja klinga av. Få personer i vår historia är så skandalomsusad som Magnus Gabriel De la Gardie.

Den här populärhistoriskt inriktade boken ger inblickar i hans liv med fokus på tiden från 1640-talet fram till hans död 1686. Samtidigt ges kulturella inblickar i 1600-talets förändrade svenska samhälle där De la Gardie framstår som en aristokrat av europeiskt snitt och i krig och fred försökte leva som en kung men slutade som en fallen jätte.

Karl XII:s bana som krigarkung varade mellan åren 1700 och 1718 och var den svenska stormaktstidens sista stora utandning. Berättelsens röda tråd är ett hav av tusen röster, som i mörker och ljus skildrar kriget från många olika sidor. Tillsammans levererar dessa människor en gripande helhetsberättelse om kriget. När krigets larm slutat och allting var över hade 200 000 man från Sverige-Finland stupat.

År 1700 hade Sverige anfallits av en mäktig anfallskoalition bestående av Danmark, Ryssland och Sachsen-Polen. Stormakten Sveriges Östersjövälde skulle krossas. Sverige slog emellertid Europa med häpnad och svarade med en förödande militär slagkraft. Svenskarnas taktik var att anfalla först och att hålla inne med muskötelden tills man såg det vita i fiendens öga. Samtidigt var kavalleriet med sin pilspetsformering ett fruktansvärt vapen.
I slutändan kunde dock inte Sverige stå emot alla fiender man fick emot sig. När Det stora nordiska kriget slutade 1721 hade Östersjöväldet förlorats och Ryssland steg fram som den starkaste makten vid Östersjön.
Den långa ofredstiden tärde hårt på soldaterna och hemmafronten. Rikets existens stod på spel. Men detta var också enväldets tid. Karl XII vägrade att ge upp och soldaterna visste ofta inte vad som väntade bakom nästa vägkrök, bara att kriget skulle fortsätta. Många soldater stupade i hav av blod, eller mötte döden i fjärran fält- eller fångläger.
Vittnesmålen från kriget skildrar stålbad bortom det fattbaras gränser. Kunde man ta livet av sina egna utan att själv förlora förståndet? Kan man leva med att bränna upp kyrkor med instängda kvinnor och barn? Hur kändes det att se kamrater tryckas in under isen och dränkas ihjäl, medan fienden skrattande såg på? Skulle soldathustrun därhemma klara livhanken på sina tio barnamunnar med en halvfrusen leråker som behövde plöjas? Gud var ofta den enda trösten. Hemmavid rådde tidvis pest, hungersnöd och missväxt. I bevarade brev och dagböcker framträder människorna som genomlevde denna svåra kristid och det är också deras berättelser som står i centrum i denna bok. Berättelsens röda tråd är ett hav av tusen röster, som i mörker och ljus skildrar kriget från många olika sidor. Tillsammans levererar dessa människor en gripande helhetsberättelse om kriget. När krigets larm slutat och allting var över hade 200 000 man från Sverige-Finland stupat.