Vi plockar bär i civilisationen

"Varje människa bottnar, på gott och ont, i sin hemort. Med sin poetiska stil lyckas Pär Hansson skapa just en sådan berättelse som inte bara känns gripande och personlig, utan även universell och unik - en fragmentarisk parafras på Populärmusik från Vittula och en norrländsk motsvarighet till Att göra sig kvitt Eddy Belleguele." Västerbottens-Kuriren
"En kontrastrik roman med de knotiga rötterna ovan jord." DN"Det är fint att få vara i Spindelbjörkens tillstånd." SvDEn man reser tillbaka till sin hemort i Västerbotten, till fadern och brodern som bor kvar. Med sig har han sin fru och sina barn, som fått en annan uppväxt. I huset vid älven börjar minnena återvända till honom. Den han en gång var blir tydlig för honom. Joel. Pojken.Joel pratar med fåren, svävar högt ovan jorden och villakvarteren och kan överblicka människans fåfänga lekar. Han är ett utsatt barn, men stark i sin fantasi. Dras mellan Pingstkyrkan och skogen, den kristna kompisen Isak och den stökiga Kim. Kim gör livet stort och levande, men kräver också underordning. Joels gränser flyttas gradvis tills han inte längre känner igen sin egen vilja.I det förändrade landskapet drömmer den vuxne mannen om en timrad stuga. Vem har råd att känna skam och varifrån kommer ilskan? Och kärleken?

Pär Hanssons femte diktsamling består av dikter, prosastycken och anteckningar. Det är en poetisk rapport från mitt i livet och en sorgebok med en rad geografiska, sociala och mentala platser: staden, familjen, depressionen och vändningen, naturreservatet och dödsrummet.

Stark vind genomblåser en lada. Någon springer på en spång över våtmarken och möter sin pojke. En son sitter vid sin mammas dödsbädd. Någon arbetar och tänker på sina barn och sin ålder. En medborgare reflekterar över den offentliga maktens retorik.

Vad händer om människan väljer att helt fjärma sig från naturen? Skulle den vuxna människans handlingar se annorlunda ut om individen accepterade sin egen dödlighet?

Dikter som länkar det individuella till samhället och till världen.


"Hon reser sig som en spik i sängen med sin friska röst: God natt!

Det är så annorlunda. Allt är annorlunda.

Jag känner mig stark pojkar.

Du som fött mig, klätt mig, får inte dö."

Pär Hanssons tredje diktsamling är tajt, hård och vacker. Det här är en poet som vågar ta ut svängarna, som drar åt det sentimentala men aldrig blir svulstig.

Pär Hansson rör sig i gränsen mellan stad och skog och vildmark, här finns ett jag som hela tiden befinner sig i denna gräns. Mellan männsika och djur, individ och flock, och alltid djupt in i myllan, skogen, jorden.
Platserna är Vännäs i Västerbotten och Hisingen i Göteborg. Det är dåtid och nutid. Minnen och närvaro.
Barndomsplatsen har en stark dragkraft: "jag har kommit tillbaka, inte för att prata / inte för att umgås / utan för att inom mig fanns ett tvång / att se det här igen"

Efter den förra boken Familjekista, som drog mot prosa, är den här boken tillbaka i Hanssons väl utarbetade lyriska spår. En dikt som alltid är romantisk och rå.
Om en tidig kärlek kan han skriva så här: "Black Sabbath bakom regnskjulet / från ett öppet fönster i maj / Ozzys falsettsång på Älvdala fritidsgård / Det var maskerad och alla / var utklädda, du var utklädd till hora / och ditt ansikte av silver / och ditt ansikte av björklöv".