Ett år av sorg och kärlek

Besk kritik av vårt moderna samhälle, serverad av en av Frankrikes främsta författare.

Utredaren har kallats till Företaget för all mänsklig aktivitet. En självmordsepidemi bland personalen har rapporterats till byråchefen, som nu vill att Utredaren företar en Undersökning, men först måste han bli insläppt hos Företaget - vilket han misslyckas med.

Efter ett resultatlöst irrande i Staden hittar så Utredaren Hoppets hotell, som vid första anblicken verkar nersläckt och övergivet, men visar sig vara öppet. En surmulen nattportier i en jättekvinnas skepnad beslagtar Utredarens id-handlingar och kreditkort samt förhör honom noggrant på hotellets reglementen. Nästa morgon överraskas Utredaren vid frukosten av hundratals Turister som frossar i mat medan han själv får nöja sig med en torr skorpa och surt kaffe. Han blir illamående och rusar in på toaletten, men hamnar på damernas där hotellpolisen anklagar honom för vandalisering och skriver ut en saftig räkning.

Så småningom lyckas Utredaren bli insläppt på Företaget och få träffa en ansvarig chef, som egentligen inte vill besvara några frågor. Utredaren drabbas av tvivel och paranoia och undrar om han inte lockats in i en fälla. Är han nästa offer i Företagets helvetesmaskineri? Består Företagets verksamhet av att beröva människor deras identitet?

I denna allegori som pendlar mellan vanmakten i Kafkas Processen och Aldous Huxleys Du sköna nya värld, absurdismen hos Beckett och humorn i Charlie Chaplins Moderna tider, levererar Philippe Claudel en besk kritik av globaliseringen och dess avarter, marknadens diktatur och Fort Europa.

"Claudel får oss att tänka efter utan att fördenskull kännas betungande. Han ger oss inga svar, och utser inte någon skyldig men är otroligt fascinerande". L´Express

"Jag heter Brodeck och jag har ingen del i det här. Jag vill gärna få det sagt. Jag har inget gjort, och när jag fick veta vad som inträffat skulle jag ha kunnat tiga, men de bad mig berätta. De tvingade mig, de flesta hade nävarna knutna eller händerna i fickorna. 'Du kan ju skriva', sa de."

Brodecks uppgift här i livet består i att rapportera om fauna och flora, om årstiderna och viltet, vattenståndet i floden Staubi, om snödjup och regnmängder, ett arbete som inte har någon betydelse för den myndighet han skickar rapporterna till.
Hur som helst ligger Myndigheten mycket långt bort, på flera dagsresors avstånd från den avkrok där Brodeck lever och verkar. Han vet inte ens om rapporterna kommer fram eller om de alls blir lästa. Efter kriget fungerar inte posten som förr, det kommer att ta lång tid innan saker och ting återgår till det normala.
Särskilt inte efter det som inträffade på Schloss värdshus för ungefär tre månader sedan, det som byborna på sin dialekt kallar för De Ereigniës, den så kallade incidenten. Den kväll då främlingen i byn, mötte döden.
Brodeck skrider till verket med sedvanlig noggrannhet och flit. Han tänker inte utelämna något i sin rapport. Allt ska med. Allt han sett och hört. Även om de övriga byborna inte står ut med att höra sanningen.
"Vad ska det tjäna till?" frågar byborna Brodeck. "Vad spelar det för roll att ytterligare en man dött, det dog ju så många under kriget. Du behöver ju rapportera händelsen, inte ta med en massa onödiga detaljer." Brodeck förstår undertonen i varningarna.
Hålla sig till saken, inte söka efter det outsägliga, det som inte syns, det är Brodecks uppdrag den här gången, ändå gör han det motsatta och svävar plötsligt själv i livsfara.
I denna poetiskt suggestiva allegori över krigets fasor och människans ondska firar Philippe Claudels prosa stora triumfer.