Mannen utan öde

Budapest 1944. En polis tvingar ut en ung jude ur skolbussen. Den fjortonårige pojken begriper inte alls vad saken gäller. Tillsammans med tusentals andra judar sätts han på ett tåg och först när dörrarna till godsfinkan slås upp och vakterna tvingar ut dem förstår han: ryktena om dödslägren som han aningslöst avfärdat var sanna.

Mannen utan öde är en av världslitteraturens starkaste skildringar av koncentrationslägrens verklighet. Det är en märkligt annorlunda berättelse om en ung pojkes väg till Auschwitz, Buchenwald och Seitz - och om hans mirakulösa retur därifrån!

Den ungerske författaren Imre Kertész var deporterad under andra världskriget. Mannen utan öde är dock inte självbiografisk i vanlig mening men skrämmande allmängiltighet...

I Imre Kertész författarskap är gränserna mellan vad som är roman och vad som är essä inte knivskarpa. I dessa essäer och tal återkommer han till sitt stora ämne: vad gör vi med erfarenheterna från Förintelsen?

Kan vi överhuvudtaget lära oss något av Auschwitz? Efter att som tonåring ha sett fasorna i Buchenwald och som vuxen författare ha skrivit ett av de mest betydande vittnesmålen från nazisternas koncentrations- och utrotningslägren, Mannen utan öde, har Imre Kertész outtröttligt sysselsatt sig med själva innebörden av det som hände där och hur mänskligheten ska handskas med den erfarenheten. För Kertész är inte lägren någon isolerad judisk angelägenhet.

"Jag menar att vi varken kränker eller förminskar judenhetens tragedi, om vi i dag, mer än femtio år efter att Förintelsen inträffade, betraktar den som en världserfarenhet, som ett europeiskt trauma." Trots att uppgiften nästan är omöjlig är det litteraturens uppgift att försöka skapa en föreställning om det ofattbara. Kertész vänder på Theodor Adornos berömda yttrande om att man efter Auschwitz inte kan skriva någon poesi: "efter Auschwitz kan man bara skriva poesi om Auschwitz."

I denna samling tal och essäer från 1989 och framåt, inklusive den föreläsning han höll när han tog emot Nobelpriset 2002, kommenterar Imre Kertész både de egna verken och de erfarenheter som födde dem. Särskilt det dubbla ödet att först vara inspärrad i ett läger och sedan vara inspärrad i ett totalitärt samhälle under fyrtio år.

Det landsförvisade språket ger en unik inblick i Imre Kertész idévärld, den värld som gjort honom till en av vår tids främsta författare.

En litterär dagbok från 1990-talet som skildrar författarens väg från den tidigare totala anonymiteten till en plats i den litterära offentligheten. Samtidigt anger titeln att den ?evige? lägerfången Kertész inte riktigt kan tro att det handlar om honom själv. Dagboksromanen En annan kan läsas som en fortsättning på Galärdagbok, som kom ut på svenska 2002. I En annan noterar Imre Kertész upplevelser från det 90-tal som för honom innebar ett slags födelse som författare, mötet med en större publik, framför allt i Tyskland. För hans hemland Ungern innebar samma tid den mödosamma förvandlingen från diktatur till demokrati. Titeln En annan är hämtad från en dikt av Rimbaud där denne säger att "jag är en annan". Tanken tilltalar den "evige" lägerfången Kertész som inte riktigt kan se att den framgångsrike författaren är densamme som den marginaliserade överlevaren. Han skildrar detta i resebilder från Tel Aviv, Berlin, Leipzig och Wien, i minnen av barndom och i insprängda små berättelser. En annan är på samma sätt som föregångaren Galärdagbok ett viktigt dokument för förståelsen av en av vår tids främsta författare, som ju som bekant fick Nobelpriset 2002.

I tjugo år försökte Imre Kertész skildra sina upplevelser från de nazistiska koncentrationslägren, som han överlevt med hjälp av en lögn. Han föddes 1929 och var efter kriget verksam som journalist, översättare och författare. När Mannen utan öde efter många om och men var klar och kom ut bemöttes den med tystnad. I det kommunistiska Ungern tyckte man att boken hade fel "tendens". Hela denna plågsamma process gestaltade han i Fiasko, andra delen i hans romantrilogi. Under samma period förde han dagbok, där han reflekterade över de svårigheter och konstnärliga problem som han ständigt konfronterades med. Galärdagbok följer samma tradition som Gombrovics berömda dagböcker. I dag anses Kertész vara en av Ungerns främste författare.