Asparna

I Underlandet rör sig människor på olika platser genom en olycksbådande samtid fylld av övergivenhet och falska sken. Deras parallella liv har till synes ingenting med varandra att göra men de är alla lögnare eller bedragna, eller bådadera.
En hemlös kvinna driver runt mellan städer och orter på den amerikanska västkusten där hon utger sig för att vara ett barn. På ett hotell i Aten blir två rivaliserande katalanska journalister indragna i ett högt spel om fakta och fiktion. I en överdådig villa på skånska slätten barrikaderar sig en hemmafru som väljer att ljuga på andras bekostnad för att få behålla det enda liv hon står ut med att leva. Runt deras öden tornar en spegelsal av opålitliga gestalter upp sig: bluffande barn, dopade kampsportare, spökskrivare och ekobrottslingar.Underlandet är en fängslande studie i bedrägeriets olika ansikten – med glasklar blick skildrar Hanna Nordenhök en kameleontisk tillvaro där sanning och lögn aldrig enkelt går att skilja åt.

Hanna Nordenhöks romaner beskrivs ofta som intensivt vackra, och med ett språk med stor poetisk nerv. De har också kallats ett minnesarbete, en jakt på det förgångna och de varelser som en gång bebodde det.

Minnestrilogin består av tre fristående romaner som alla utgår från det efterlämnade: anteckningsboken, protokollet, brevet, det historiska dokumentet, som källor till förtätade gåtor, och som placerade i händerna på romanernas kvinnliga berättare tvingar dem att ompröva allt de tidigare lärt om sig själva. Ur dokumenten stiger hypnotiska landskap och berättelser.

I Promenaderna i Dalby Hage avtecknar sig ett Lund i mitten av 1950-talet där traumatiska händelser utspelar sig i en akademikerfamilj. I Det vita huset i Simpang skildras en kolonial undergångsvärld i Nederländska Ostindien på 1930-talet. I Asparna broderas två syskonberättelser fram runt Råby ungdomsvårdsanstalt, Sveriges äldsta räddningshus för förvildade barn.

"Nordenhök har ett precist men samtidigt mångbottnat och musikaliskt språk som flyter lätt över sidorna och in i läsaren." SvD om Asparna

Nordenhök har skrivit sin hittills främsta roman" Sydsvenskan om Asparna

Hanna Nordenhöks andra roman utspelas på två vitt skilda platser med tiden som tydlig markör. I Stockholm sjunker den demenssjuka Kerstin allt längre in i sig själv medan hon får regelbundna besök av sin dotter, som en dag bland hennes tillhörigheter påträffar en svart anteckningsbok.

"Jag skriver för att öppna den svarta boken, om och om igen. Det finns ingen återvändo ur den. Boken är som glömskan, en blank och ogenomtränglig sjö, en vattengrav."

För den yngre kvinnan blir den svarta boken en väg tillbaka i tiden, till ett förflutet som till stora delar utspelas i Indonesien på 1930-talet, dåvarande Nederländska Ostindien. Med hjälp av anteckningsboken kan hon berätta historien om vad som egentligen skedde i det vita huset i Simpang. Där finns Pa som dras till sin sockerplantage som en fluga till ljuset. Där finns de fyra illavarslande fjärilarna: Zus, gossen, Moeder och den unga barnjungfrun Roos. Där finns trädgården som öppnar sig som en främmande blomma med tjocka, gåtfulla kronblad.

Genom att hämta stoff och miljöer ur sin egen släkthistoria med anknytning till Indonesien skriver Hanna Nordenhök i Det vita huset i Simpang en hypnotisk men också våldsam berättelse om intimitet och maktrelationer, och om arvet efter ett mörkt kolonialt förflutet. Här tvinnas skildringen av svensk kolonialism och kvinnors roll i det ostindiska projektet samman med frågor om berättandets och skrivandets våld, men också med konsekvenserna när barn tvingas uttyda de vuxnas värld genom nyckelhålet.

Bländare skulle kunna läsas som ett sorgearbete, en undersökning av en gränsupplevelse mellan polerna fotografi, minne, syn och språk. Någon går bland de döda djuren. Det subjektiva är ett avtryck som bleknar. Relation är liv är lydnad är våld. Att se in i bländningen.

"vi glider mellan kobbarna. vad är det man minns. en sorts extas inuti sommaren, någonting mkt vitt, segt, outhärdligt. flimret mellan fingrarna. det vill träffa i mitten av kroppen. det hakar sig gång på gång fast i varandra"

Hanna Nordenhök, f. 1977, är en av våra mest lovande unga poeter och kritiker. Hon debuterade 2007 med Hiatus. Bländare är hennes andra samling.