Antiken

”Det är en underbar, liten och tät roman som behöver en snar omläsning. Inte bara för att den är säreget gestaltad i både form och språk, utan för att varje läsning kommer att ge nya perspektiv. Så som bra litteratur gör.”

”Inledningens grekiska torg framträder på en gång suggestivt och realistiskt, med intagande ögonblicksbilder av överklasspojkar och deras fäder, av den sommarletargi som alltid hotar att slå över i något måttlöst. Och måttlösheten kommer – berättaren inleder en sexuell relation med den nu tonåriga Olga, flickan från fotot. Det är korta stycken som skildrar deras närhet, men Hanna Johansson gör det spännande när hon upplöser sexualitetens skenbara enkelhet.”

”Antiken är en fantastisk debutroman. Hanna Johansson skriver en Medelhavsroman med doft av Duras, Per Hagman och Call me by your name, och hon gör det med ett språk som är lika poetiskt drömskt som det är klarvaket konkret. Antiken är full av precisa, nyfikna iakttagelser – av ärr som sötvattendroppar, av hummersåsfärgade terrazzogolv – eftersom diktjaget i det förhöjda tillstånd hon befinner sig i, lägger märke till precis allting. Minnena från livet i Stockholm bleknar och blandas ihop, hon är i sitt nu, i en bubbla. Därinne är allt i skärpa.”

“... triangeldramat leder till sträckläsning. Språket fångar en i stämning och ton och i en grekisk mytologi-kuliss, som gjuten för en berättelse om besatthet, sexualitet, tabu, familj och ett desperat behov av att känna tillhörighet. Dynamik och karaktärer lever vidare efter läsning och berättarjaget letar sig in, vare sig man vill eller inte – allt på ett för storyn effektfullt sätt. Helhetsbetyg: 5.“