Nuckans hjärtespalt

”Lindroth har ett tydligt ärende. Hon vill korrigera vår kollektiva berättelse om kärlek en smula, och hon börjar friskt med att ifrågasätta själva grundpremissen för all vår längtan, nämligen idén om tvåsamhet, den monogama och romantiska kärleken som förutsättningen för ett fullkomligt liv, som lösningen, svaret, meningen. Kärleken och berättelsen om kärlek är, låter hon Nuckan svara en hjärtekrossad yngling, inte samma sak…”

”Greppet i nya boken roligt och frigörande. Nuckan kommer med alternativa svar på frågor som skickats in till relationsexperter – ett av hennes specialintressen, som har en månghundraårig tradition.”

”Jag tänker att den ensamma kvinnan har insikter som ingen annan har i det tindrande, botoxande, behagsjuka 2020-talet. Jag snuddar vid tanken på att nuckan är den enda kvinnan som på riktigt är fri. Jag nöjer mig med: Nuckan är vår tids feministiska motståndsfigur, alldeles oavsett graden av frivillighet i hennes ensamhet.”

”Lindroth låser sig inte vid en kärleksideologisk trend. Svaret är inte nödvändigtvis ”håll i, håll ut”, utan mycket mer levt, djupare ner i varandet. Det är rent otroligt fint när hon skriver om Nuckans flykt från staden, bort från de tvåsammas blickar…”

”Det nuckan framför allt gör är att lyfta våra blickar mot livet utan tvåsam romantik som en möjlighet. Jag kommer att tänka på de av mina bekanta som förblivit ungkarlar upp i medelåldern och i stället ägnat sig åt idrott, resor, karriärer och, kanske viktigast av allt, vänskap. Missade de verkligen så mycket? Hur mycket handlade mitt sökande efter tvåsamhet om en skräck för ensamheten, skräcken för att känna mig ratad, bortvald och misslyckad – helt enkelt skräcken för att bli som nuckan?”

”Boken är lättsam och berörande och den kommer att locka till såväl eftertanke som många skratt.”