“Malin Lindroth är en stor uttolkare av vår samtids ensamhet”

Malin Lindroth fortsätter i sin nya roman Rolf den undersökning av ensamhetens villkor som hon inledde med essäboken Nuckan härom året.

I boken möter vi Rolf, Komvuxvikarie, snart 60 år och bor ovanför Safiren Livs. Han har dödat en flicka och väntar på polisen som ska komma och förlösa honom från hans brott. Och från hans ensamhet.

De svenska litteraturkritikerna övertygas av Malin Lindroths berättelse.

Aftonbladets Malin Krutmeijer:

“Här omsätter hon sin skarpa iakttagelseförmåga och känsla för de absurda glappen i mänskliga relationer i en prosa som är på en gång drastiskt obarmhärtig, humoristisk och porlande lyrisk.”

“Det är otäckt som tusan. Romanen utvecklar sig till en stenhård thriller i kort format med en väldigt samtida konflikthärva brinnande mellan pärmarna.”

SVT:s kritiker Ulrika Milles menar att romanen är storartad och skriver:

 “Malin Lindroth är en stor uttolkare av vår samtids ensamhet, den som brukar utspela sig på avstånd från samhället, gruppen, de andra.”

Aase Berg i Kristianstadsbladet:

“Det är svårt att göra förövarpsykologi rättvisa, så att man kan frammana en skuggstory eller en undertext som handlar om något större än ett individuellt freak.

Snabbt står det dock klart att Lindroth lyckas med detta. Den här boken handlar nämligen inte om en mördare, den handlar om ensamhet på ett djupare plan, om kärlekens omöjlighet i en vidrig värld, men också om att socialt utanförskap ibland har sin rot i en skev självbild. Det vill säga: det svenska samhällets skitiga underströmmar.“

Frida Lindström i Värmlands Folkblad skriver:

“Malin Lindroth har en fantastisk förmåga att skriva fram det obehagliga så stilfullt formulerat att man huttrande måste fortsätta läsa. Hon ger sig djupt in i ett psykologiskt förlopp med det här porträttet, helgjutet genomfört och flödande välskrivet. “

“Det är en fascinerande skildring, bilden av den osympatiske, kufiske enstöringen, sittande i en allt smutsigare lägenhet, maktlös i alla sammanhang utom i den totala ensamheten, och som tappar kontrollen över den lilla ordningen han lyckats behålla i livet. Lindroth har en perfekt balans mellan förtvivlan och komik och det finns många roliga inslag i den här kusliga historien, helt klart av det galghumoristiska slaget.”

Ystads Allehandas recensent menar att Malin Lindroth “helt enkelt är ovanligt bra på att synka sina texter om ensamhet med verklighetens framfart.”