Med sin bok Nuckan ville Malin Lindroth reclaima ett ord som blivit något av det fulaste en kvinna kan kallas, och tvätta skammen ur det. Boken blev enormt uppmärksammad under året, och finns på mångas årsbästalistor. Vi bad Malin se tillbaka på året som gått.
Hur har ditt år varit?
– Hektiskt, roligt, klargörande. Ett år när jag, tack vare Nuckan, nästan varje dag har hamnat i nya samtal om makt och maktlöshet, normer, ensamhet, kärlek och relationer. I möte med läsare har jag förstått att Nuckan kan läsas på väldigt många sätt. För mig har det varit en ynnest och ibland en utmaning att möta så många olika perspektiv på boken. I övrigt har 2018 varit ett år då jag har varit ovanligt mycket pedagog. Dels har jag börjat undervisa på en ny utbildning i litterär gestaltning på Akademin Valand i Göteborg. Dels har jag hållit i skrivworkshopar för psykiatripatienter på Sahlgrenska sjukhuset.
Finns det någon särskild händelse du kommer att förknippa med 2018?
– Vivörernas fall. Efter kaoset i Svenska Akademien och våldtäktsdomen mot Jean -Claude Arnault tror och hoppas jag att det blir svårare för maktmissbrukande snillen att räkna med den blinda auktoritetstrons beskydd.
Vad ser du framemot 2019?
– Jag önskar mig mer skrivtid i en värld som inte brinner upp.
Relaterat
Om boken
Malin Lindroth är 52 år, barnlös och har levt ensam i nästan trettio år. När hon presenterar sig som ofrivilligt ensam blir reaktionerna starka och hon frågar sig vilka historier om livet utanför tvåsamhetsnormen som är möjliga att berätta. Därför bestämde hon sig för att skriva om en livserfarenhet som efterfrågas lika lite idag som i det förflutna.
Malin Lindroth vill reclaima ordet nucka. Ta tillbaka det fulaste namnet och tvätta skammen ur det. Detta är ett befrielseprojekt, ett ifrågasättande av de normer som vi fortfarande är så knutna till och kanske blinda inför och ett beredande av plats för den större berättelsen om kärlek, makt och relationer.
Läs mer
Malin Lindroth
Nuckan