En sorts fattning

”Porten öppnar sig långsamt och länge.
Solen, ett glittrande bländverk,överrumplar dem som trott sig vänta förgäves,de som valts bort och övergivits, kommit efter.”I Jonas Modigs nya diktsamling öppnas platser mellan platser. En sluss för simsvaga fiskar att hämta andan i, en tanke i behov av en öppen plats utan hindrande arrangemang, en extra timme som tar sig in i mörkret och parkerar i det svarta mellanrummet. I tidsfönster där den som vaknar möter morgondagen medan natten långsamt kryper in under täcket.”Jonas Modig har ett poetiskt handlag med att föra över intryck och erfarenheter på papper som påminner om det hos en säker akvarellist.” Sydsvenskan

Jonas Modigs nya diktsamling Mellan öarna i de långa sunden rör sig mellan det naturlyriska och allmänmänskliga. Årstider kommer, vänner lämnar och det outsägliga är oss samtidigt alldeles nära.

Var gömmer sig de tidigt bortresta,
som lämnade adresser och blev tysta.
Var är de, vart tog de vägen
som bytte namn och bostadsort,
som bleknade i minnet, övergavs
av tiden eller samhället eller som bara
gled in i stilla obestämda liv,
lätt sammanfattade i nekrologer,
när det nu en gång blivit dags för det.
De åldras inte, om du återser dem
ser du dem som de var för länge sedan.

"Jonas Modig har ett poetiskt handlag med att föra över intryck och erfarenheter på papper som påminner om det hos en säker akvarellist."
Sydsvenskan

Jonas Modig har fått mycket fin kritik för sina diktsamlingar. Nu är han tillbaka med lyrik som tar sitt avstamp i årstidsväxlingarnas ofrånkomlighet.

Varje år infinner sig samma sak: tillståndet då hösten sakteliga går över till vinter. Då den prövande första snön blir ett förebud om längre nätter och om frostens ihärdighet att krypa in i mellanrummen och täppa till andningshål och flyktförsök. "Nedsövda som björnar, med begränsade kroppsfunktioner, dröjer vi oss igenom blanka dagar, lika varandra intill förväxling, oräknade, enstaviga och färglösa." Inne i huset tvingas tanken ta ställning till årstidsväxlingarnas ofrånkomlighet.

Jonas Modigs nya diktsamling, Vinter i sommarhuset, börjar i ett vinterlandskap och resonerar lågmält om det som är nära och det som är onåbart, tills höstmörkret åter sänker sig över samma landskap. Om den föregående samlingen Radfall (2009) skrev poeten och kritikern Eva Ström: "Inte ett ord för mycket. Inte ett ord som inte bär. Så kan man karakterisera Jonas Modigs fullödiga diktsamling, en bok att återkomma till, att vistas i."

Annandagar beskriver hur vardagen i ett slag förändras, hur alla dagar blir dagarna efter, en annan sorts dagar. Jonas Modigs diktsamling utgår från annandagen när hans son Jacob omkom i tsunamikatastrofen. Den rymmer personliga och formsäkra dikter som på ett både sakligt och känslomässigt öppet sätt gestaltar hur sorgen plötsligt kan drabba en och hur den sakta förvandlas och blir en del av livet.

Men diktsamlingen belyser mer än en enskild katastrof och dess konsekvenser, den ger konturer åt ett förhållningssätt till sådant som vi alla kommer att drabbas av förr eller senare, den sorg och saknad som är en del av våra liv. Det är en personligt hållen poesi, innerligt iakttagande hur känslorna rör sig och förvandlas, med en sällsynt känsla för ordens och bildernas valörer.