Margaret Atwoods dystopi får sin fortsättning

Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid, i ett USA som har förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead, där fertila kvinnor tagits som statliga fångar. Romanen är en skildring av en regim som många menar har drag av det samhällsklimat som råder i USA idag, 2017.

Boken gavs ut för första gången 1985 och skrevs i ett Berlin där muren fortfarande stod och under en tid då den ultrakonservativa Ronald Reagan satt som president i USA. Sedan dess har Tjänarinnans berättelse sålt miljontals exemplar världen över och av den har det gjorts film, teater, opera, radiopjäser och tidigare i år gjordes den som tv-serie.

Tv-serien baserad på Atwoods roman är nu inne på sin andra säsong (visas i Sverige på HBO Nordic och den första säsongen går just nu i SVT) och belönades förra året med tv-världens finaste pris, en Emmy för bästa dramaserie. Även seriens huvudrollsinnehavare Elisabeth Moss fick under galan ett pris för sin tolkning av romankaraktären Offred. När trailern till den första säsongen av The Handmaid’s Tale (som är bokens originaltitel och även titeln på serien) släpptes drog många paralleller till dagens republikanska Trumpadministration, vilket journalisten Hanna Fahl skrev om i DN:

”’Dra åt helvete med er anti-Trump-bullshit’, skriver en man i Youtubekommentarerna. ’Vem som helst kan se att det här är vänsterpropaganda med syftet att påverka undermedvetet’, skriver en annan, och ytterligare en: ’VAD ÄR DET HÄR FÖR LIBERAL SKIT!!!’”

Det många av de mest upprörda rösterna missade var att tv-serien bygger på en roman som skrevs långt innan Donald Trump var påtänkt som presidentkandidat. Och, som Fahl påpekar, blir deras indignation snarare ytterligare ett kvitto på att de omedvetna likheterna är påfallande.

I romanen intar den härskande regimen en aggressivt fördömande attityd till det nära förflutna och i synnerhet till den tid då relativ sexuell frihet rådde, det vill säga under de allra sista decennierna av 1900-talet. Regimen för en kamp mot sjunkande födelsetal, som man menar är resultatet av fri abort och sexuellt överförbara sjukdomar på ”den gamla onda tiden”. För att få fart på reproduktionen i republiken rekryteras kvinnor i fruktsam ålder, med produktiva äggstockar, hänsynslöst som Tjänarinnor.

Kvinnorna används för att avlas på och de tvingas leva under strikt övervakning. Deras barn får endast avlas av utvalda män ur den nya härskarklassen, vilkas hustrur är ofruktsamma.

Huvudpersonen i Atwoods roman heter Offred, och är en av dessa utvalda Tjänarinnor. Hon drömmer om att ta sig bortom muren som omger republiken och bli fri igen.

Tjänarinnans berättelse räknas som en av de bästa skildringarna av en dystopisk framtid och nämns ofta tillsammans med George Orwells 1984 och Aldous Huxleys Du sköna nya värld. Margaret Atwood skriver i bokens nya förord om hur en av de viktigaste aspekterna för henne var att berättelsen skulle vara sann gentemot historien:

”Skulle jag skapa en fantasiträdgård så ville jag att paddorna i den skulle vara verklighetstrogna. En av mina regler var att inte stoppa in någon händelse i boken som inte redan hade inträffat i det som James Joyce kallar historiens mardröm, och heller ingen teknik som inte redan fanns tillgänglig. Inga påhittade manicker, inga påhittade lagar, inga påhittade grymheter. Gud bor i detaljerna, sägs det. Det gör djävulen också.”

Margaret Atwood beskriver vidare hur hon konstruerat staten Gilead. Hon har använt sig av gruppavrättningar, bokbål, nazisternas avelsprogram Lebensborn, den argentinska juntans barnstölder, slaveriets historia och den amerikanska polygamins historia. Genom att låna ur verkligheten bygger hon en mardrömslik dystopi.

Journalisten och författaren Annah Björk har läst boken, som hon menar är en ren profetia:

”Jag tänker på de små plaketterna som är placerade utanför bostäder i hela Berlin. På vissa av dem står ett namn och ett datum, på andra bara Frau eller Herr. Det är minnesstenar över dem som hämtats ur sina hem under Andra världskriget och skriker: ’Vi bodde här en gång! Vi hade en gång också ett rikt liv i dessa vackra lägenheter. Vi hade heller ingen aning.’”

Hon fortsätter: ”Tjänarinnans berättelse är lika lite och lika mycket en bebådelse som plaketterna i Berlin. En påminnelse av historien, en uppmaning att aldrig låta det hända igen. Någonting att läsa och upprepa när nazister får polisens tillstånd att demonstrera längs Göteborgs gator under Yom Kippur och under det skrivna ordets egen mässa.”

Förra året gav vi ut Tjänarinnans berättelse i översättning av Maria Ekman och med ett nyskrivet förord av författaren själv och den finns nu i pocket. Läs Margaret Atwoods förord här!. Tjänarinnans berättelse är mer relevant än kanske någonsin tidigare.

Hanna Fahl skriver i DN:

”Jag läste Tjänarinnans berättelse i tonåren. Den gjorde ett outplånligt intryck, efter det rusade jag igenom allt som Atwood skrivit. Då läste jag den som ren science fiction, med viss distans. Världen var på väg i en annan riktning, tanken att vi plötsligt skulle börja backa slog mig inte.”

Se trailern till säsong två här: