”En grundläggande mänsklig rädsla”

I Camilla Stens nya spänningsroman Staden får vi följa ett dokumentärteam som beger sig till Silvertjärn, samhället som över en natt avfolkades. 900 personer försvann spårlöst. Vad hände? Och vad är det med övergivna samhällen som både skrämmer och fascinerar?

– Jag tror att avfolkningen av landsbygden är en av de osynliga faktorer som format Sverige år 2019 allra mest, berättar Camilla Sten. Så min fascination beror definitivt till stor del på att det är en så viktig samhällsfråga. Men jag tror att mycket av det kommer sig av att det är en så primär rädsla. Våra hjärnor har – något förenklat – utvecklats för att leva i grupper om ungefär 150 personer. Vi är i grund och botten biologiskt programmerade för små sammanhang.

I Staden möter vi Alice som har vuxit upp med berättelserna kring Silvertjärn. Hennes mormor förlorade hela sin familj i försvinnandet och berättade historien om Silvertjärn som en saga för den unga Alice, som därför fascinerats av staden ända sedan barndomen och aldrig riktigt kunnat släppa taget kring varken Silvertjärn eller rädslan inför att 900 människor tydligen plötsligt kan försvinna.

– Att se sin grupp, sin boplats, sin familj förtvina och försvinna är en så grundläggande mänsklig rädsla, och att bli fråntagen något man tagit för självklart är ett av de största trauman man kan genomleva. Att beskriva ett litet, blomstrande samhälle som plötsligt utan förvarning förlorar hela sin försörjning och börjar falla sönder blir ett enkelt sätt att både knyta av till den medfödda rädslan som är att tvingas se hemmet förstöras och att beskriva någonting som faktiskt håller på att bli en realitet för många i Sverige idag.

Staden är en klaustrofobisk nagelbitare om en ondska som inte borde finnas och en gåta som kanske aldrig borde lösas. ”Dåtid och nutid sys ihop till fulländning i denna lysande rysare”, skriver tidningen Femina om boken.