Camilla Sten om sin nya bok: ”Är inte alla besatta av sekter?”

I Camilla Stens nya spänningsroman Staden får vi följa ett dokumentärteam som beger sig till Silvertjärn, samhället som över en natt avfolkades. 900 personer försvann spårlöst. Vad hände? Och fanns det någon koppling till samhällets nya pastor och den kultliknande kyrka invånarna anslöt sig till?

– Åh, hahaha, är inte alla besatta av sekter, skrattar Camilla Sten när vi frågar henne om fascinationen för sekter. Det finns något så fascinerande med konceptet! Jag tror att det på ytan beror mycket på att sekter är så bisarra; de utgörs oftast av till en början helt vanliga människor som förmås göra bisarra, ofta hemska saker på grund av gruppen. Men jag tror även att det finns en aspekt till sektintresset som beror på att de flesta kan se lockelsen.

Varför tror du att människor dras till sekter eller liknande grupperingar?

– Gemenskap. Syfte. Det handlar inte om att vara korkad eller lättledd - en genomsnittlig sektmedlem har faktiskt högre IQ än allmänhetens medel! Snarare tror jag att det handlar om ensamhet. Att känna sig utsatt, eller riktningslös, eller missförstådd. Att känna så är mänskligt. Det är en del av livet. Men om fel person hittar dig vid rätt tillfälle - om en sektledare eller rekryterare får tag i dig när du är mellan jobb, eller just flyttat till en ny plats, eller brutit upp från en lång relation - då skulle nog även du kunna falla i fällan.

Staden är en klaustrofobisk nagelbitare om en ondska som inte borde finnas och en gåta som kanske aldrig borde lösas. ”Dåtid och nutid sys ihop till fulländning i denna lysande rysare”, skriver tidningen Femina om boken.