Skönlitteratur

Judisk cirkusakrobat i tjugotalets Berlin försöker hantera sin brors självmord och återser en vetenskapsman med dolda motiv.

"Det svåraste är att mänskor inte har nån framtid. Det är inte bara du och jag som inte har så värst mycket framtid. Alla mänskor har tappat bort sin framtid."

Ormens ägg (1977), nr 27 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

En läkarhustru inleder ett stormigt förhållande med en amerikansk arkeolog.

"Jag känner dig inte. Jag tycker förresten om dig. Jag tyckte om dig från första stund, när jag fick hand om dig på sjukhuset efter ditt självmordsförsök."

Beröringen (1971), nr 23 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

En man och en kvinna, ett borgerligt inferno och en banalitetens tragi-komedi.

"Det finns inte skymten av något oroväckande i mitt dagliga liv. Mina närmaste är snälla, hyggliga människor. Fullkomligt normala allihop."

Reservatet (1970), nr 22 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Drama om treenighetens klaustrofobi i vilket en domare förhör skådespelare som anmälts för ett obscent varieténummer.

"Älska, jag vet inte. Jag är beroende av dem. Men jag är inte alldeles säker på att de är beroende av mig. Och därför försöker jag göra mig oumbärlig."

Riten (1969), nr 21 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Framtidsdrama om ett konstnärspar som förgäves försöker undkomma det annalkande kriget.

"Jag har upplevt mänsklig närhet några få gånger. Alltid i förbindelse med smärta. Är det likadant för er?"

Skammen (1968), nr 19 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Vampyrdrama med skygg konstnär på en enslig ö som plågas av demoniska mardrömmar.

"De gamla kallade den vargtimmen . Det är timmen när de flesta människor dör, de flesta barnen föds. Det är nu som mardrömmarna kommer fram."

Vargtimmen (1968), nr 18 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Psykologiskt kammarspel om en enstöring som träffar en cynisk arkitekt och inleder ett förhållande med en gift kvinna.

"Jag är död, Anna. Nej, nej, jag är inte död. Nej, det är fel. Melodramatisk. Jag är inte alls död. Men jag lever utan självaktning."

En passion (1969), nr 20 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Ett banbrytande äktenskapsdrama och en uppgörelse med den borgerliga trygghetsideologin.

"Jag för min del gråter inte över spilld mjölk. Ungarna växer upp, relationer bryts. Kärlek tar slut, liksom ömhet, vänskap och samhörighet. Det är ingenting märkvärdigt med det, det bara är så."

Scener ur ett äktenskap (1974), nr 25 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Hemsökt av minnet återupplever åldrad regissör en drabbande otrohetsaffär med sin väns hustru.

"Jag är jag och du är du. Fast det är väl inte alldeles säkert. Egentligen."

Trolösa (2000), nr 33 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg

Upplösligt relationsdrama i vilket psykiater plågad av barndomsminnen drivs mot sammanbrottets rand.

"Jag är väl som de flesta andra mänskor. Vi som anser att det där med döden är något som andra råkar ut för men aldrig vi själva."

Ansikte mot ansikte (1976), nr 26 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Suggestivt kammarspel i rött om döende kvinna, hennes systrar och tjänarinnan.

"Ingen människa skulle göra det du begär. Jag lever, och jag vill inte befatta mig med din död. Kanske om jag älskade dig, men jag älskar dig inte."

Viskningar och rop (1973), nr 24 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Talande sjuksköterska och stum skådespelerska i ett drama där deras personligheter allt mer flyter samman.

"Kan man vara en och samma människa, precis på samma gång? Jag menar vara två människor."

Persona (1966), nr 17 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Symbiotiska systrar plågar varandra på ett hotell där en pojke irrar runt bland åldringar och dvärgar.

"Jag trodde alltid att du hade rätt. Jag försökte vara som du. Jag beundrade dig. Jag begrep ju inte att du tyckte illa om mig."

Tystnaden (1963), nr 16 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Landsortspastor med krympande församling plågas av tilltagande existentiella tvivel.

"Jag kan knappt se dig utan glasögonen. Du är alldeles suddig, ansiktet är som en vit fläck. Du är inte riktigt verklig."

Nattvardsgästerna (1963), nr 15 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Inledningen av gudstrilogin och ett kammarspel om familj, psykos och konstnären som kannibal.

"Du är tom och skicklig. Nu försöker du fylla din tomhet med Karins utslocknad. Det enda jag inte förstår är hur du tänker blanda in gud i det sammanhanget."

Såsom i en spegel (1961), nr 14 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kringresande magnetisör konfronteras med misstrogna borgare i ett drama om konstnärskapets vedermödor.

"Jag dog inte. Men jag har redan börjat gå igen. Egentligen gör jag mig bättre som gast än som människa. Jag har blivit övertygande. Det var jag aldrig som skådespelare."

Ansiktet (1958), nr 13 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Den åldrade professorn Isak Borg omprövar sitt liv under en minnesrik bilfärd mellan Stockholm och Lund.

"Jag vet inte hur det inträffade, men dagens klara verklighet gled över i minnets ännu klarare bilder som steg till mig med styrkan av ett verkligt skeende."

Smultronstället (1957), nr 12 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Medeltidens pesthärjningar står som fond för existentiellt drama med flera odödliga scener.

"Kärlek är den svartaste av alla pester och om man dog av den vore det väl någon glädje med kärleken, men den går nästan alltid över."

Det sjunde inseglet (1957), nr 11 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Vassa repliker och partnerbyten i mustig sekelskifteskomedi som blev författarens internationella genombrott.

"Hur kan en kvinna någonsin älska en man, kan du svara mig på det?"

Sommarnattens leende (1955), nr 9 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Elegant äktenskapskomedi om gynekolog som försöker återerövra sin hustru under resa till Köpenhamn.

"Jag har alltid undrat över den stora makt som en kvinnoläkare har över våra hjärtan och förtroenden. Blir det inte lite svårt att värja sig ibland?"

En lektion i kärlek (1954), nr 7 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Erotik, förödmjukelse i växlande kombinationer samt ett gycklarsällskap på katastrofalt gästspel i sydskånsk håla.

"Vi gör konst, ni gör konster. Den enklaste och mest obegåvade av oss kan spotta på den bästa av er. Vet ni varför? Därför att ni satsar era liv, vi vår fåfänga."

Gycklarnas afton (1953), nr 6 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Balettdansös läser sin döde pojkväns dagbok och minnen av ett skärgårdsäventyr väcks till liv.

Du dansar, punkt. Det är din formel, håll dig till den, annars går det illa. Titta dig i spegeln ska du se vad löjlig du ser ut, det gör jag med förresten.

Sommarlek (1951), nr 4 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kontroversiell debut om upprorisk gymnasist, sadistisk lärare och ung kvinna på glid.

Om du vore ensam och enastående vore det inte så eländigt, men jag kan tala om för dig att du finns i alla skolor, och inte bara i skolorna utan överallt. Människoplågare, det är vad du är!

Hets (1944), nr 1 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Finnas till (1970) är den tredje delen av tre i Bengt Martins serie om Joakim.

Bengt Martin (1933-2010), författare och skådespelare, är mest känd för sin ungdomssvit som utspelar sig i stadsdelen Sibirien i Stockholm: Sodomsäpplet (1968), Nejlikmusslan (1969) och Finnas till (1970).

Han var den förste att berätta om sin homosexualitet i svensk tv och bröt ny mark med sina ärliga porträtt av unga homosexuella i svensk litteratur.

Nejlkmusslan (1969) är den andra delen av tre i Bengt Martins serie om Joakim.

Bengt Martin (1933-2010), författare och skådespelare, är mest känd för sin ungdomssvit som utspelar sig i stadsdelen Sibirien i Stockholm: Sodomsäpplet (1968), Nejlikmusslan (1969) och Finnas till (1970).

Han var den förste att berätta om sin homosexualitet i svensk tv och bröt ny mark med sina ärliga porträtt av unga homosexuella i svensk litteratur.

Tre guineas, Virginia Woolfs radikala debattbok om kvinnokamp för fred, skrevs under spanska inbördeskriget och med världskriget hotande vid horisonten: Ögonblicket är kort: det kan vara fem år, tio år eller kanske är det bara frågan om några månader.

Hallarna utspelas i och kring de stora saluhallarna i Paris omkring mitten av 1800-talet. Florent har trots ett brokigt förflutet fått arbete i saluhallen, men det tar inte lång tid innan han finner sig inblandad i ett uppror som hotar att få ödesdigra konsekvenser.

Émile Zola (1840 1902) brukar räknas som naturalismens fader och därmed som en viktig förnyare av den konstnärliga prosan. Hallarna, från 1873, är ett kraftprov i fantastiska miljöskildringar och en roman där det myllrande Paris kan sägas utgöra själva berättelsens kärna.

Bel-Ami utspelas i 1880-talets glada och syndfulla Paris. Georges Duroy är en ung, uppblåst, hänsynslös journalist och kvinnotjusare. Han utnyttjar alla medel, inte minst rika änkor, för sin klassresa till att bli en av stadens ledande män.

Guy de Maupassant (1850-1893) anses med sin sparsmakade och skarpa stil som en av novellkonstens stora mästare. Bel-Ami, från 1885, är hans mest hyllade roman, ständigt underhållande men också med en besk människosyn som gör den till ett konstnärligt och psykologiskt fullödigt verk.

I Värme (1980) gör läraren Göran entré i Sigrid Combüchens romanvärld. Natten till sin trettionionde
födelsedag försöker han precisera sin och i någon mån sin generations livssituation. Han gör en både granskande och lyrisk beskrivning av sin barndom och tidiga ungdom i Malmö och Sundsvall och gestaltar uppväxtårens känslor och stämningar.

Byron blev Sigrid Combüchens stora genombrottsroman. I romanen skildrar och gestaltar författaren sin och några romanpersoners oerhörda nyfikenhet på den romantiske lorden och poeten som kallades "mad, bad and dangerous to know".

Stumpan är en flicka i 20-årsåldern som blir förälskad i, eller kanske snarare besatt av, en några år äldre, straffad och alkoholiserad man. Det mer eller mindre stumma förhållandet får konsekvenser för henne i hennes dagliga liv, det isolerar och förkrymper henne, men tvingar henne också att kämpa för ett annat liv och andra verkligare roller att leva i.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

De gåtfulla barrikaderna (1983) är en generöst gestaltad livssaga, solbelyst på ytan men med mörka och djupa bottnar. Läsaren får möta Teresa, en flicka från en italiensk bergsby som tillsammans med sina föräldrar söker en ny tillvaro på andra sidan gränsen mot Frankrike. Med full färgskala och på bred duk målar Bengt Söderbergh upp hennes uppväxtmiljö och liv.

För Erik är kriget mot nazister och kommunister heligt - en tid för hjältar. Kusinen Kaspo dyker upp och vill ha honom med på ett farligt uppdrag. Tillsammans ger de sig iväg, in i Kasalands skogar, på en färd under vilken Erik möter krigets grymma, brutala verklighet och för alltid förlorar sin tro på hjältar och våld.

Ett samhälle i Norrbotten. En ung vettvilling skjuter på gatorna. Han rör sig i en fantasivärld av kioskdeckarvåld och osårbara hämnare, han är Silvertorpeden. Men mauserkulorna han avlossar är inga fantasier. En polisman träffas i huvudet, döden är ögonblicklig.

Bengt Pohjanen berättar om det kaos av hjälplöshet och cynism som det meningslösa dådet utlöser, och om den dödsskjutne polisens bror, prästen vars uppgift det blir att hantera detta kaos … och att försona sig med broderns öde och minne.

Präst i Karesuando lappmark och Pajalas nybyggarland; stridbar nykterhetsivrare och social reformator; internationell ryktbar botanist och naturforskare - Lars Levi Laestadius är en genial och sällsamt mångtydig gestalt i det svenska 1800-talet.

I Ropandes röst tränger Bengt Pohjanen ner i denna livsgåta, efter mångåriga studier och med osedvanlig konstnärlig inlevelse. Han målar ett blodfullt porträtt av läsarprästen, av troskampen, och biskopsförhören, de hisnande visionerna och feberdrömmarna, strövtågen i ödemarken och de vetenskapliga striderna, de märgrika predikningarna och den ensliga förtvivlan … Hans bok är en betydande litterär satsning.

Strax efter första världskriget lämnar två unga systrar, Agnes och Adina, sin hemstad Uppsala för att fara iväg till Kina som missionärer. Gud har kallat dem - men den lille brodern som de lämnat bakom sig plågar deras samveten.

I Kina är de med och öppnar en missionsstation i staden Changsha i Hunanprovinsen. Vi får följa deras verksamhet fram till slutet av 1930-talet under en tid som blir allt oroligare med strider mellan nationalister och kommunister och så småningom också en framryckande japansk ockupationsarmé. Missionsverksamheten går trögt bland en befolkning som redan är välförsedd med religioner. Tvivel ansätter systrarna, som grubblar över det rättfärdiga i att försöka ersätta buddism och taoism med kristendom och om kristnandet verkligen är viktigare än kampen för ett mera rättvist samhälle.

Mästarens dröm är en stort anlagd och djupt angelägen roman om den religiösa erfarenheten. Den rymmer starka känslor och en rad lika poetiska som pregnanta porträtt, samtidigt som den väcker högaktuella frågor om tro och tvivel, om möten mellan olika kulturer och religioner, liksom om kärlekens och altruismens möjligheter.
Romanen bygger på dokumentärt material och Carola Hansson har också besökt Changsha och funnit rester av den gamla missionsstationen. Hennes färgrika och ofta skakande skildringar av Sydkina under mellankrigstiden har en mycket autentisk prägel.

Ungern 1956. Ryssarna invaderar; från många håll i landet kommer rapporter om rena massakrer. I en skola lovar lärarinnorna, däribland Magda, att barnen skall få göra en söndagsutflykt upp i bergen - i själva verket flyr de alla över gränsen till Österrike. Magda lämnar allt, även den man hon älskar, utan att veta vad som hände honom och hans vänner när de närmade sig de ryska stridsvagnarna.

Barnen skingras åt olika håll. Så småningom kommer Magda ensam till Wien där hon möter Thomas och gifter in sig i hans borgerliga familj. Men hon lever i en alltmer förtvivlad känsla av overklighet och främlingskap - den sista delen av romanen utspelas på sinnessjukhuset Steinhof.

Carola Hanssons roman handlar om vad som händer en människa som förlorar sitt förflutna, som plötsligt inser vad det egentligen betyder att byta land, byta språk.