Skönlitteratur

En berättelse om Franz Wilhelm Junghuhns liv och sökande efter mening och kärlek. Junghuhn var tysk vetenskapsman i början av 1800-talet, ungefär jämnårig med Darwin men i våra ögon en naturromantiker och panteist. Han var verksam på Java och Sumatra och skrev där i ett av sina verk om ett märkligt och grymt drama på en nattlig sandstrand med äggläggande sköldpaddor som huvudaktörer och offer. Filosofen Arthur Schopenhauer råkade läsa detta och använde det i ett av sina stora verk som bevis för en tes som helt stred mot upphovsmannens livssyn. Detta är den verkliga historien. Agneta Pleijel använder den som underlag till en dikt och en skröna där Junghuhns och Schopenhauers livsvägar korsas även utanför de vetenskapliga skrifterna. I bildningsromanens klassiska form berättar hon om ett liv och ett livsverk som missbrukas men också om ett liv som är fyllt av äventyr, kärlek och sökande efter svaren på de eviga frågorna: är världen ond eller god? Verkar kaos och ordning i universum? I brist på svar föds berättelserna, så också denna. Dess insida handlar om kärlekens väsen och uppenbarelseformer i våra liv.

Berättelser från de inställda upprorens tid från 1974 berättar historien om fru Meckel och hennes bruna dagbok från 1938, om herr Bachmann, han som försökte skjuta Rudi Dutschke, ideologisk talesman för det tyska socialistiska studentförbundet. Och om andra personer som nästan tycks vara syskon till fru Meckel: "vänliga, trofasta själar, lojala mot sin förtryckare samtidigt som de vagt och oklart kände sig bedragna. De levde i de inställda upprorens tid och såg ingen utväg."

Dessa 28 berättelser skrevs i september 1972 och bygger på de artiklar Per Olov Enquist skrev i Expressen från OS i München, samt på andra anteckningar han gjorde under tiden: "Jag har försökt beskriva det jag såg."

Kartritarna från 1992 är en personlig essä i tio kapitel, eller tio avsnitt ur en oavslutad livsroman, som slutar med en pojke på ett köksgolv och hans karttecken.
En bok om tillhörighet, om Sverige inför utopins avveckling, om Europa efter regnet, om idrott, om en dansk frihetskämpes inre drama under Gestapoförhöret. Och i ett stort kapitel, en skildring av ett svenskt vintermord: ett försök att utforska den svenska självsynens förvandling efter mordet på Olof Palme.

Eilert är den äldste och ende sonen till kakelarbetaren Eyron Stavh. Det är i mitten av trettiotalet i en liten by i Norra Blekinge. Eilert har liksom stannat i växten, inte fysiskt men mentalt, och den alkoholiserade fadern tar ut sin ilska och besvikelse med hugg och slag. I skolan finns fröken Paulsson och den unga nyutexaminerade Ina Ekdal som tar sig extra tid med honom. Fröknarna utgör tillsammans med den gamle skolvaktmästaren Olausson de närmaste och viktigaste personerna i Eilerts liv. Och när fadern pryglar honom så svårt att fröknarna inte längre kan bortse från det, får han komma och bo i strykrummet i skolan.

Eilert blir en bra extrahjälp i skolan, det enda han vill är att få vara kvar och så småningom få arbete där. Men när unga fröken Ekdal blir gravid och vägrar erkänna vem fadern är börjar ryktena på byn spridas. Elaka tungor hävdar att Eilert, eller "Galten" som mobbarna kallar honom, är fadern till barnet. Situationen förvärras av att byns storman, Erwin Holtz som också är ordförande i skolnämnden, har misslyckats i sina försök att uppvakta fröken Ekdal. Han hämnas genom att kasta ut Eilert från skolans beskydd.

Horntrollet är blekingska för ekoxe. Eilert har ett exemplar som han förvarar i en liten ask. Det är hans
hemlighet, men horntrollet är också berättelsens allseende öga som ser samhällets stora rörelser i det lilla.
Odensten skildrar hur rasbiologiskt tänkande i 30-talets Sverige påverkar den enskilda och oskyldiga. Hur makten talar sitt tydliga språk och hur viktigt det är med de goda och mänskliga krafterna i några medkännande människorna som ihärdigt kämpar mot ondska och inskränkthet.

Och fiskarna svarar Guds frid (1979) är Bengt Pohjanens debutroman och när den gavs ut beskrev han den själv så här:
"Det är en roman som kan läsas och tolkas på många sätt. Man kan läsa den som en roman om olösta konflikter från barndomen, från en miljö. en kultur, ett gränsland mellan två språk, kulturer. Två varandra motstridiga och oförenliga ideologier: stalinism-læstadianism.Den kan läsas som ett försök att gestalta hur en människa trasas sönder i den konflikten och hur han förlöses genom att konfronteras med de båda ismernas 'upphovsmän'. Han förkastar båda ismerna, dör från dem.Man kan läsa romanen som ett försök att gestalta och besvara den i många sammanhang återkommande meningen: att dö från sig själv.Man kan läsa romanen som en samhälls- och kyrkokritisk roman eller som en roman om ångest. Eller som en humoristisk roman med en hel del svart humor."Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Saga minns mycket väl hur själva födelseögonblicket såg ut. Konstigt vore det annars. Varenda gång hon fyller år visar hennes mamma filmen från förlossningen. Det ögonblick där det lilla barn som blir Saga själv krystas ut.

Sagas mamma är konstnär och radikalfeminist. Hon lär Saga att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna som inte behöver någon man. Kort sagt, en sådan kvinna som Sagas mamma är. Och som dotter till en sådan får man också räkna med att klara sig på egen hand. Saga har längtat efter allt som vuxenlivet innebär. Hon vill ut i staden, erövra dagen och natten.

Första steget är gymnasiet på Södra Latin, nya vänskaper, café au lait, cigaretter och klubbar. Det är Stockholm, det är 90-tal, och Saga tar sig snabbt in i de inre kretsarna. Hon och hennes kompis Pauline lär känna de rätta människorna, får ligga, festa och vara fria. Det är nu allt ska hända och alla vill ha en ung tjej. Samtidigt plågas Saga av en gnagande känsla av leda. Och känslan av att hon borde GÖRA någonting. Som 40-talisterna gjorde vid Grupp 8:s stencileringsapparater och i demonstrationerna för fri abort och dagis. De hade mål och mening. Men vad blev över till kvinnorna i nästa generation? Hur blir man Kvinna?

Ur tomheten försöker Saga vaska fram en egen karta över vilka slag som finns kvar att utkämpa. Saga har länge spanat in Victor Schantz, Stockholms vackraste man. Han är äldre, han känner alla och alla vill framför allt känna honom. De inleder ett förhållande. Eller: hon får i alla fall ligga med honom. Han befaller och hon följer. Deras relation är hemlig, destruktiv, förnedrande. Ett förhållande som står i rak motsats till allt Saga fått lära sig att hon ska vara. Till allt det hon till synes är.

I Karolina Ramqvists roman får vi följa en ung kvinna genom ungdomens alla stadier, från de första stegen ut ur barndomen och fram till klivet in i ett självständigt vuxenliv. Det är skrivet med nerv och klarsynthet om en generation pressad mellan uttalade och outtalade krav och en känsla av övergivenhet.

Vid flodens strand är en familjeroman som tar sin början på 1920-talet. Den inrymmer Stockholmsutställningens och funktionalismens år och Kreugerkraschens tid. I centrum för berättelsen står den åldrande byggmästaren Hans Vintermann med sin unga franska hustru Madeleine och sonen Sten, och vi får lära känna dem och deras miljö.

Bengt Söderbergh debuterade 1948 med Den förstenade och har skrivit ett stort antal romaner och även verkat som översättare.

Fem famnar djupt är en berättelse om moderna människors möte med klassiskamänskliga konflikter som utspelas under loppet av några få dagar då en längesplittrad familj samlas kring en dödsbädd. Gömda konflikterspränger sönder behärskningens skal, i ett obarmhärtigtljus blottläggs ondska och drifter, och huvudpersonernatvingas till en uppgörelse med sig själva och de andra.

Bengt Söderbergh debuterade 1948 med Den förstenade och har skrivit ett stort antal romaner och även verkat som översättare.

Modefotograf träffar gift älskare medan hennes modell går på Liseberg med en främmande äldre herre.

"Vi ska inte träffas mer. Det blir så ohyggligt komplicerat. Man klarar det inte. Det gäller ju ändå alltid att ha ansiktet i behåll."

Kvinnodröm (1955), nr 8 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Något halvår före sin död lämnade Stig Dagerman manuskriptet till den berättelse som nu framlägges för offentligheten. Han karakteriserade den som En prolog vilken utspelas hos en berömd man i London. Den ryktbare mannen var Isaac Newton, och i hans hus ikläder sig Gud en människas, en segelsömmares skepnad. Berättelsen var tänkt som en upptakt till en roman om Carl Jonas Love Almqvist i landsflykt, ett projekt som livligt sysselsatte Stig Dagermans tankar under hans sista levnadstid. Han ställde emellertid planen på framtiden - ämnet var, sade han, för stort, för rikt, för viktigt, för att han skulle kunna göra det rättvisa under en kort och hektisk arbetstid.

Prologen TUSEN ÅR HOS GUD skulle få sin pendang i om att Almqvist varit i Söderhavet. Denna notis eggade hans fantasi och gav honom idén till epilogens utformning: segelsömmaren Gud, som uppträder som ett slags flygande holländare på haven, skulle nere i Stilla Oceanen möta den svenske diktaren.

Stoffet till Gränser har Roy Jacobsen hämtat från en dagbok med hittills okänt material från Stalingradfronten. Romanen kretsar kring fyra människor - Markus, Leon, Maria och Robert - från den trakt i de skogrika Ardennerna som delats mellan Tyskland, Luxemburg och Belgien. Krig har böljat fram och åter över dessa nejder, gränser har flyttats, slumpen har avgjort vilken nationalitet man för tillfället har.

Men maktens administratörer har svårt att tåla folk som inte vill kännas vid gränser, det får inte minst mjölnaren Johann Holpert erfara när han vill bygga en gångbro mellan sin bostad och sin kvarn, som ligger på varsin sida av gränsfloden Our. Och Markus, Leon, Maria och Robert ställs alla inför frågor om ansvar och moral, om den privata och den nationella identiteten.

Roy Jacobsen, född i Oslo 1954, räknas som en av Norges främsta författare i dag. Med Gränser återvänder han till det stora episka format man känner igen från genombrottsromanen Segerherrarna, för vilken han fick Ivar Lo-priset 1994.

En storartad äventyrsberättelse från nordisk vikingatid, ett läsäventyr som erövrat både kritik och publik i Norge och som redan utnämnts till en modern klassiker - en arvtagare till Röde Orm och Sigrid Lavransdotter.

Frost är Roy Jacobsens länge emotsedda stora episka roman från nordisk vikingatid, ett slags modern norsk variant av Röde Orm. Dess huvudperson är den kortvuxne islänningen Gest, född år 993, som bara 13 år gammal blir fredlös och tvingas fly från Island sedan han hämnats sin fars död genom att dräpa en av Islands mäktigaste hövdingar. Han seglar över till Norge, hamnar i Trondheim och blir indragen i de maktstrider mellan olika lokala hövdingar som då skakar Norge. Efter många äventyr och förvecklingar blir han rådgivare till Eirik Jarl och följer med på dennes erövring av England 1016.

En ny samlingsbox med Torgny Lindgrens uppskattade inläsningar av Hummelhonung, Pölsan, Dorés Bibel och Norrlands Akvavit.

Den lille hobbiten Bilbo Secker dras av trollkarlen Gandalf grå med på äventyr tillsammans med tretton dvärgar, ledda av den sturske Thorin Ekensköld. De ska röva bort en stor guldskatt som vaktas av den eldsprutande draken Smaug.
På vägen stöter de på ruskiga troll och vättar, men också hjälpsamma varelser som alver, jätteörnar och den store Beorn. Bilbo träffar också den slemmige Gollum som håller till i en mörk grotta uppe i bergen. Gollum utmanar Bilbo på en tävling och blir där av med sin magiska osynlighetsring. En ring som kommer att spela en viktig roll i berättelsen.

Hobbiten nyöversattes 2007 av Erik Andersson och John Swedjemark.

"En ring att styra dem, en ring att se dem, en ring att fånga dem och till mörkret ge dem, i Mordor, i skuggornas land"

Hobbiten Frodo har fått ta över den magiska ring hans farbror Bilbo en gång vann av Gollum. Gandalf grå inser att det är den stora ringen som en gång smiddes av den onde Sauron och som styr alla andra maktens ringar.

Tillsammans med följerslagarna Sam, Merry och Pippin ger sig Frodo ut på en lång färd för att förgöra ringen i Eldsberget i Mordor. Annars kan ondskan snart komma att härska över Midgård.

Ringarnas herre nyöversattes 2004-05 av Erik Andersson och Lotta Olsson.

Ringens Brödraskap

Vid Alvkonungen Elronds stora råd i Riftedal bestäms att Frodo till sin hjälp ska få följeslagare från Midgårds alla goda folkslag. I ringens brödraskap ingår människorna Aragorn och Boromir, alven Legolas, dvärgen Gimli och trollkarlen Gandalf.

På sin väg över höga berg och genom djupa grottor stöter de på en balrog, orker och de hemska nazgûlerna ringryttarna. Men de får hjälp av alverna i skogsriket Lothlórien och deras drottning Galadriel.

De två tornen

Merry och Pippin blir tillfångatagna av orker, men lyckas fly in i Fangornskogen där de träffar enten Trädskägge. Aragorn, Gimli och Legolas får snart kontakt med Rohans ryttareoch rider med dem mot Sarumans ointagliga torn Orthanc.

Frodo och Sam har flytt från tumultet och stöter på Gollum. De lyckas nästan övervinna hans fiendskap och han hjälper dem att hitta en hemlig ingång till Mordor. Men den vaktas av den vederstyggliga jättespindeln Lockan.

Konungens återkomst

Saruman har besegrats, men kampen är inte över. Mordors styrkor har nämligen siktats in sig på konungarnas gamla stad Minas Tirith i Gondor, och ett slag verkar oundvikligt på Pelennors fält.

Samtidigt fortsätter Frodo, Sam och Gollum sin tröstlösa vandring i Mordor, över Gorgorothplattan för att förgöra ringen i Domberget. Hela tiden måste de undvika Saurons öga som vakar i Barad-dûr.

Stewe Claeson visar i novellsamlingen Stenhuggaren som gick barfota (1986) på sin sällsamma förmåga att med små medel teckna konturskarpa bilder av människors utsatthet. Claesons berättelser står levande upp från boksidorna, och man bär dem med sig länge.

Sara Villius kritikerrosade debutbok, Nej, det är en snöklump (2002), handlar om en outsider, en flicka som är lite på kant med hela tillvaron. Hon pepprar sitt språk med attityd, men det finns något väldigt sorgligt bakom både huvudpersonens attityd och berättelse. Boken utspelar sig under en bilfärd till Öland. Men här finns också korta tillbakablickar om akademikerföräldrarna, pojkvännerna, hångel och ensamhet. Den enkla stilen är skenbart naiv med en absurd och ironisk humor.

Battle (2003) är en textsamling om flickor, tonårstjejer och unga kvinnor som på ytan är bedrägligt tuffa och erfarna, men som under den ytan döljer en ilska och sorg, men framför allt en väldig utsatthet.
Boken skildrar den stora längtan efter att bli sedd, om spelet mellan det ensamma jaget och gruppen och om vad man kan berätta och vad som inte låter sig berättas.

Sara Villius bok Sex (2008) är en fantasi, en dröm, en flykt. Det handlar om hur man kan använda fantasin som tröst. Och om att vilja vara någon annan än man är. Att få vara barn, som någon vill ta hand om, och samtidigt bli åtrådd och älskad. Om tillståndet där man kan få vara både och. Om att längta efter en pappa, eller en annan man (främst en i ballongskjorta). Om att ta hand om ett barn och vara ett barn. Att blanda ihop allting och sudda ut alla gränser. Att inte känna att man hör hemma någonstans, men alltid längta hem.

I Den tredje lyckan (1983) skriver Marianne Ahrne med insikt och inlevelse om tre hästintresserade tonårsflickors möte med kärleken och vuxenvärlden.

Under förstudierna för en film kommer Marianne Ahrne till Långbro sjukhus. I korridoren möter hon Rune, som anser sig inkarnera Farao och solguden Ra, medan han i läkarjournalen benämns som schizofren. Hon sträcker fram sin hand. Det blir början på en gemensam resa, en färd fem år framåt och hela livet tillbaka. Den leder längre och djupare än någon av dem kunnat ana.

Och tänk den fagra prinsessan... (1994) är en fräck och okonventionell berättelse där Marianne Ahrne tar med läsaren på ett äventyr i flärd, lidelse och njutning.

Paris blev konsternas huvudstad under en kort men hektisk period under 20-talet. Det var då unga konstnärer och författare samlades kring sin okrönta drottning Gertrud Stein. Några fick till slut uppleva hur deras namn blev stora, men många fick också nöja sig med att uppleva konstnärsepoken som hovfolk. När leken var slut blev de kvarlämnade för att söka leva på minnen och hopp. Det är en sådan kvarlämnad människa som är huvudpersonen i Pär Rådströms roman. Conrad Rodman Ford är en misslyckad amerikansk målare, fastvuxen i det förgångna. Kring honom rör sig en brokig samling vinddrivna människor, representanter för en ny krigspräglad konstnärsgeneration. Rådström tränger djupt ner i det misslyckade konstnärskapets förnedring och tragik och levandegör samtidigt en förgången litterär epok.

Marian Keyes återkommer med en ny krönikesamling om sin passioner för skor och handväskor och choklad. Men också om att resa till främmande platser och att ständigt möta nya människor. Marian Keyes återkommer med en efterlängtad krönkesamling som handlar om viktiga saker som skor, väskor, män och resor. Lika roligt och träffsäkert som vanligt beskriver hon en modern kvinnas vardag. Hon tar dig med på en irländsk luftgitarrsmästerskap, en oförglömlig shoppingtur på bloomingdales och berätar om vad Toblerone kan betyda för en pasionerad kärlekshistoria. Så sätt på tevatten och plocka fram din favoritchoklad och njut av Marian Keyes oefterhärmliga krönikor - allt annat kan vänta. Marian Keyes är en av världens mest kända s k chick-lit föfattare. Hon bor i Dublin med sin man. Hennes böcker har sålt i över 9 miljoner exemplar och hon är översatt till 29 olika språk.

Med sin osvikliga lyhördhet för samtiden har Coupland i sin nya bok skapat ett gäng programutvecklare på spelföretaget jPod som alla har efternamn som börjar på J och är brådmoget snabbtänkta, cyniska och kanske lätt autistiska. Själv dyker han upp som birollsfigur.

Ethan Jarlewski arbetar många och långa timmar på spelföretaget jPod i Vancouver. I båsen bredvid i en hörna av storföretaget sitter ett gäng nördcharmiga och ungsmarta programutvecklare. Deras uppdrag är att presentera ett spel som gör cheferna - och kanske framför allt marknadsavdelningen - nöjda. Som underhållning roar de sig med att hitta alla tre-bokstavsord i alfapet, slår vad om vem som kan hitta det felande talet i en primtalstävling, skriver kärleksbrev till Ronald McDonald eller säljer sig själva på eBay.
Ibland reflekterar de över att de känner sig som om de lever i en slags Coupland-programmerad värld:
"Gud, jag känner mig som en flykting från en Douglas Coupland-roman."
Och stackars Ethan har det extra körigt eftersom han har en mycket krävande familj. Hans pappa behöver
ständiga peptalks - han drömmer om att äntligen få en talande statistroll; hans mamma har råkat ha ihjäl en mc-snubbe som hotade hennes marijuanaodling och nu behöver hon hjälp med att dumpa kroppen; och dessutom måste Ethan skaffa mat åt de 20 illegalt insmugglade kineser som hans bror tillfälligt har inhyst i hans lägenhet.
Tio år efter Microslavar, som ömsint skildrade ett gäng datanördar i Microsoftmiljö, är det alltså dags för Douglas Coupland att ta sig an google- och tvspelsgenerationen. Sen debuten med Generation X har Coupland bevisat gång på gång att ingen kan skildra vår samtid med samma höga grad av osviklig lyhördhet och humor som just han.

Marian Keyes återkommer med en ny krönikesamling om sin passioner för skor och handväskor och choklad. Men också om att resa till främmande platser och att ständigt möta nya människor.

Marian Keyes återkommer med en efterlängtad krönkesamling som handlar om viktiga saker som skor, väskor, män och resor. Lika roligt och träffsäkert som vanligt beskriver hon en modern kvinnas vardag. Hon tar dig med på en irländsk luftgitarrsmästerskap, en oförglömlig shoppingtur på bloomingdales och berätar om vad Toblerone kan betyda för en pasionerad kärlekshistoria. Så sätt på tevatten och plocka fram din favoritchoklad och njut av Marian Keyes oefterhärmliga krönikor - allt annat kan vänta.

Marian Keyes är en av världens mest kända s k chick-lit föfattare. Hon bor i Dublin med sin man. Hennes böcker har sålt i över 9 miljoner exemplar och hon är översatt till 29 olika språk.

Vem var drottning Astrid?
Få unga i Sverige kan i dag besvara frågan. I Belgien däremot är hon en legend som omhuldas av gammal och ung. Hon var svensk prinsessa, hon blev belgisk drottning. Hon växte upp i det glada tjugotalets Stockholm. Hon omkom 30 år gammal vid en bilolycka i Schweiz. Kung Leopold blev ensam med tre små barn. Hennes generation världen över upplevde hennes bortgång nästan som en personlig förlust.
Anna Sparre var Astrid vän från barndomen och följde henne i lekar och nöjen, i skolor och på resor och var en av brudtärnorna vid det romantiska bröllopet mellan "snöprinsessan" från Norden och hertigen av Brabant, sedermera Leopold III. De två vännerna korresponderade flitigt, det sista brevet skrevs några dagar före den tragiska olyckan den 29 augusti 1935. Femtio år har gått sedan dess. Med stöd av drottningens brev erinrar sig Anna Sparre en varm och förtrolig vänskap.

Ännu en gång visar Maeve Binchy - en av vår tids mest lästa författare - prov på sin mästerliga berättarkonst och makalösa insikt i "hjärtats angelägenheter". Hemkomsten och Semesterväder är två av historierna från novellsamlingen Hemkomsten. Hon berättar om kärlek, vi möter älskande par, döttrar och främlingar, nya upptäckter och återföreningar.
Det är starka, övertygande berättelser fyllda av humor och allvar, som livet självt.

Maeve Binchy är född och utbildad i Dublin och har en mångårig bana som journalist bakom sig. 1982 slog hon igenom med sin debutroman Tänd ett litet ljus. Hittills har över en miljon svenska läsare njutit av Maeve Binchys berättelser i succéer som Eldflugornas sommar, Glassjön, När ödets stjärnor faller och nu senast i Scarlet & Feather.

1 CD - ca 1 timme