Skönlitteratur

Erövraren är den humoristiska och sorgliga berättelsen om kulturjournalisten Johannes som bestämmer sig för att bli en tvättäkta kulturman - och försöker slå sig fri från ett havererat äktenskap.

Det blir en färd genom kulturvärldens innersta. Från den fina villan i Enskede, via intima möten i Bolibompa-förrådet på SVT till feministiska konfrontationer på Bokmässan.

Erövraren gick ursprungligen som följetong i Expressen sommaren 2021.

Det handlar om den judiske författaren David Kahan som efter fem romaner och ett halvt liv förlorar sitt språk och dör. Det handlar om hans två hustrur, den blonda Liz som föder honom en dotter och den mörka Gila som ger honom hans femte, odödliga roman.
Det handlar om David Kahans enda sanna kärlek, den mycket unga och promiskuösa Blanche som tycker att natten låter som två ensamma fioler.David Kahans farfars far vandrade från Ryssland till Sverige och sökte hela tiden efter Namnet, Ordet. David Kahans mormors mormor grät sig blind. David Kahans morfar rymde till Sydamerika för att bli gaucho. I stället sålde han mattor och krossade hjärtan. Det är en släkthistoria.Det handlar om David Kahans ende vän Hjalmar som driver en tipskonsultbyrå, hyr bilar, anlitar kontaktförmedlingar och blir mördad av AB Tipstjänst.Det handlar om Hotet, det Hot som i konkret form förintade Gilas släkt. Det handlar om det sista ordet.Lennart Kanter debuterade 21 år gammal med Len Rakoffs kärlek (1977). Han har givit ut ytterligare två romaner, John J:s resa(1979) och David Kahans sista ord (1981).

John J., 21-årig litteraturstudent, drömmer om Friheten och Äventyret, drömmar som närts under år av skolgång, militärtjänst och universitetsstudier.
Därför reser han ut på en månads tåg- och båtluffning, ensam, och hamnar i Aten och på öarna Paros, Santorini och Kreta.Under den händelserika resan ned genom Europa drömmer han om en flicka, en alldeles speciell flicka som uppträder i skiftande skepnader men ändå alltid är densamma. När han stiger iland på sin första ö står hon livs levande framför honom. Hon heter Karin, och är äntligen verklig efter alla drömmar.På ett alldeles självklart sätt fortsätter de resan tillsammans, på samma självklara sätt älskar de varandra. De passar bra ihop, mellan dem finns ett när av kontaktpunkter. Men Karin har också en mörkare sida, svår att handskas med för John, och hon hemsöks ibland av en mystisk dödsångest.John och Karin upplever många platser, händelser och människor under sin gemensamma resa. När de slutligen kommit till den lilla staden Ierapetra på sydöstra Kreta har det uppstått ett slags desperat och svårgripbar spänning i deras förhållande. Denna spänning får sin upplösning här, genom en händelse som gör att John anträder hemresan ensam, ensam med en stor saknad och en stor befrielse.En frisk och sensuell roman om drömmar, längtan och kärlek, en berättelse om en tåg- och båtluffarresa i Europa och i det inre.Lennart Kanter debuterade 21 år gammal med Len Rakoffs kärlek (1977). Han har givit ut ytterligare två romaner, John J:s resa(1979) och David Kahans sista ord (1981).

Len Rakoff debuterar som poet vid 15 års ålder. Sex år senare, i slutet av 1976, kan han inte längre skriva. Men då är han en superstjärna i popbranschen. Hans värld är en värld utan geni men fylld av upphaussad talang, av myter och attityder, en värld där känslan är ersatt av rocklåtar om känsla.
Len Rakoff är tillsammans med Linda. Deras förhållande är hett och intensivt, men förändras och kompliceras allteftersom Len bländas av kändisskapet. När deras vägar slutligen skiljs har Linda mognat åt sitt håll och Len har förvandlat själva kärlekssorgen till en kokett attityd.Scenen är Göteborg, med avstickare till Stockholm, Uppsala, Benidorm, London, Monte Carlo.Lennart Kanter debuterade 21 år gammal med Len Rakoffs kärlek (1977). Han har givit ut ytterligare två romaner, John J:s resa(1979) och David Kahans sista ord (1981).

Linus älskar Blenda, sin mor. Men Sigge, fadern, byggnadsarbetaren, förstår han inte. Men moderns kärlek gömmer på hemligheter. Linus letar sig fram genom Blendas och Sigges liv, genom hela det myllrande hyreshuset vid Maria Prästgårdsgatan på 30-talets Söder och på bakgården där Linus är kung. I Linus och Blenda (1979) växer ett förgånget Stockholm fram.

Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

I Linus och Blenda berättades om Linus uppväxt i ett stort hyreshus på Söder i Stockholm - gården, gatan, mammakärleken, pappasaknaden. "Men antag att Linus vaknar upp en natt! Han har drömt om ett stort hus som liknar hans eget hyreshus - men som ändå är främmande och okänt. Som det brukar vara i nattens drömmar: hans egen tillvaro men omgjord och förklädd. Nyckfull, överraskande, ändå igenkännlig." Linus eller Tegelhusets hemlighet (1979) är den drömmen.

Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Oskuld och förbittring (1975) samlar två berättelser; i "Garaget" finner Andreas sin hustru medvetslös i villagaraget och i "Konsten att göra slut" försöker David och Boel varligt och utan bitterhet att lösa upp sin tioåriga gemenskap - han är 60 nu, hon 29.

Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Emmylou eller Prinsens kyss (1991) är en roman om frigörelse. Emmylou drömmer om prinsens kyss, som i ett trollslag ska förvandla henne. Men Emmylou blir väckt ur sin slummer och flickfantasierna brinner ner, ur askan stiger en verklig man, långt ifrån någon drömprins men älskvärd. Och den livslånga längtan är nära, nära att gå i uppfyllelse.

Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Lisel, en medaljong (1968) är en studie av en ovanlig relation. Hon är en kvinna som åldras, han en gymnasist på 19 år. Mellan dem: början till en kärlekshistoria.

Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Lek på regnbågen (1958) är en filmberättelse om kärlek och unga människor, om en generation som har större frihet än någon tidigare att själv forma sitt kärleksliv. I en kris i sitt gemensamma liv skriver Vanja och Björn sitt frihetskontrakt: "ingen övervakning, inga frågor". Men en så stor villkorslöshet är ett större villkor än något annat.

Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Ur småstadens låga hus stiger lätta skorstensrökar mot himlen, allt verkar tryggt och lugnt. Men innanför villorna finns oro och fruktan och aldrig förlösta drömmar hos både vuxna och ungdomar. "De flesta uppfostrare är aningslösa sprängämnesfabrikanter: när explosionen kommer fattar de inte vad som hänt." Körsbärstid (1955) är en fristående fortsättning på Lektorn och berättar vad som hände Rolf Thörner det militärår då han mötte en kvinna som svarade på hans krav på ett helt annat sätt än han själv längtade efter.

Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Kvinnobild (1951) är en kärleksroman med ett par ungdomar i centrum, den är samtidigt en roman om tillit. När Etel flera år efteråt, episod för episod, går igenom den tid hon levde tillsammans med Kjell söker hon en förklaring till varför deras förbindelse bröts. Varför hade han inte förtroende för henne, varifrån kom hans skygghet för att binda sig? Och är hon inte själv, trots att de skilts åt, fortfarande lika djupt bunden vid honom?

Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Som ofta förr hämtar Tarjei Vesaas här sitt stoff framför allt ur barnets värld, men han gör det i ett bestämt syfte: barnet bevittnar och tolkar vad de vuxna har för sig - föräldrarnas handlingar, deras inbördes förhållande, deras kamp för brödet - allt detta upplever barnet på sitt sätt, intuitivt och ofta lika starkt som de vuxna själva. Vesaas noveller handlar om hårt trängda människor, ofta tätt inpå stupet till hopplöshet och nederlag, de visar vad barnet förmår, hur det handlar och räddar.

Tarjei Vesaas (1897-1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963).

Varenda ung människa i Galileen i norra Palestina hade hört talas om Messias. De hade läst om honom i skolan. Även den 13-åriga Maria Joakimsdotter väntade …

En dag besöker ängeln Gabriel Maria … eller var det en romersk soldat … eller hade hennes fästman Josef …? Maria Joakimsdotter var med barn. Och hon hävdade bestämt att hon inte hade varit tillsammans med någon.

En oerhörd skandal eller ett under? Jesus från Nasaret föddes i Betlehem, växte upp i Nasaret i Galileen och blev korsfäst som terrorist.

Vem var han? Vad var hans budskap? Har han över huvud taget existerat?

Ett är säkert: Med Jesus från Nasaret började världshistorien på nytt.

I Söte Jesus låter Bengt Pohjanen många komma till tals: Gud själv, hans änglar, Lucifer, historiker samt den tidens insändarspalter. Han blandar fakta och legend, berättelse och debatt. Bilden av en Jesus som kanske inte är så söt börjar framträda ...

Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Var allt en dröm? Vad var verkligheten? Om ett träd faller i skogen, hörs det något om ingen lyssnar?

Hanna och Petrus har aldrig tänkt på sådant tidigare.

Hanna är mest intresserad av hästar och Petrus av motorer, och båda är upptagna med att fundera på vad de ska göra efter nian. Plugget tycker de är jobbigt eftersom klassen är den stökigaste i hela trakten.

Men så dyker vikarien Edison upp och ställer hela deras tillvaro på ända. Plötsligt radar sig en mängd oroande och förunderliga frågor upp: Har Edison övernaturliga gåvor? Kan han verkligen stämma blod? Vad har myterna om Dödens ängar, som klipphyllorna bland bergen kallas, att göra med SKB:s planerade kärnavfallsförvaring? Vad har den heliga Graal med detta att göra? Är Graalen en bägare eller en sten, och kan den finnas nedgrävd på just Dödens ängar?

Dödens ängar rör sig smidigt mellan det vi kallar det övernaturliga och verkligheten, mellan trollformler och kvantfysik, mellan historien och framtiden samtidigt som den är en tonsäker skildring av ungdomar i 90-talets norra Sverige.

Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Kasaland är en uppsluppen och burlesk roman från nordligaste Sverige, den geografi som bestäms av Torne älv och närheten till Finland. Den berättar om illegal handel kring gränsälven någon gång på femtiotalet, hästsmuggling. En senvinternatt drivs en finsk hingst över isen till svenska sidan, och tullpolisen kommer den på spåren. En hel by dras in i affären, i en menedshärva som öppnar kampen mellan överhet och undersåtar, mellan storsamhällets fordringar och den enskildes integritet.

Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Berättaren i Himlalots är en man inbegripen i "ett våldsamt gräl med djävulen". I romanens början sitter han på ett tåg på väg till Moskva. Han har sällskap med två ryska damer som han sannolikt känner väldigt väl. Sannolikt eftersom minnet från kvällen före är en smula dimmigt. Tillsammans med en av damerna vill han söka bot och inre frid i ett kloster utanför Moskva. Han ska också överlämna en lottovinst till fader Feofan. Där, hos munkarna, har han inga problem med minnet - tvärtom. Den färgstarka barndomen i Tornedalen bland hästtjuvar och andra udda existenser passerar revy liksom studenttidens Uppsala och dess frasradikalism.

Himlalots är en trosroman och samtidigt en trotsroman. Dess hjälte är en människa dömd att tro i en tid präglad av våld och brott. Det är också en rysk roman, inte bara för att den utspelar sig hos de fromma bröderna i ett rysk-ortodoxt kloster, utan för att den lever av det heliga vansinne som befolkar 1800-talets stora ryska romaner.

Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Ryssland, alldeles i början av 1900-talet.

Fadern i en familj är en guvernör som fruktar ett attentat från de radikalas sida. Han anställer en sekreterare som samtidigt skall skydda hans liv. Men sekreteraren är i själva verket utsänd för att utföra attentatet.

Ricarda Huch (1864-1947) var en av de främsta tyska författarna under 1900-talet. Brevberättelsen Der letzte Sommer (Den sista sommaren) utkom 1910 och ger ett exempel på hennes berättarkonst. Madeleine Gustafssons svenska översättning utgavs första gången 1989 som Skyddsängeln, som också är namnet på den svenska filmatiseringen från året därpå av Suzanne Osten.

Det är i början av 60-talet, Stockholm har vuxit och blivit en modern storstad. Men Ansel von Morian, släktens överhuvud, börjar bli gammal. Han känner sig alltmer ensam och övergiven, och skuggan av lillebror Fedors självmord tynger honom. Det förflutna spökar även för hans hustru Charlotta, och dottern Henrika har skilt sig från Marius. Dotterdottern Bennie har blivit tonåring och utsätts för pappa Marius maktspel. Men i morbror Stellan hittar hon en bundsförvant.

Ett bländande ljus (2008) är den avslutande delen i kvartetten om familjen von Morian efter Änglarnas stad, En högtidlig yra och Eldprovet.

Heidi von Born (1936 2018) debuterade 1956 med diktsamlingen Det förtrollade huset, men är mest känd som romanförfattare och Stockholmsskildrare.

Första delen i nya romance-serien Kärlek på Vintergatan!

Livia är på väg till Gran Canaria, men hon har inte bara sol och bad i tankarna. Det viktigaste för henne är att bevisa att hon klarar sig på egen hand. Hon tänker absolut inte spana efter män, som hennes nya väninna Mirja gör. De hamnar på samma hotell och lär känna varandra medan de njuter av lata dagar vid havet, god mat och utflykter på den vackra ön.

På hotellet bor också Jens, en svensk man i Livias egen ålder som hon har svårt att slita blicken ifrån. Hon trivs så bra i hans sällskap, och visst verkar intresset vara ömsesidigt? Livia tvekar. Jens söker äventyret, själv behöver hon trygghet. Och hon vet inte om hon är beredd att avslöja hela sanningen om sig själv...

Men deras första kyss känns så rätt, och vardagen hemma på Vintergatan i Örebro verkar så avlägsen. Ska hon våga ta chansen.

Tur och retur i kärlek är en romantisk kärlekshistoria med en fot i det himlastormande och en fot i det vardagsnära - en berättelse om att få en andra chans i livet.

Vi befinner oss i en by långt norrut i Europa. En förfärlig farsot har dragit fram och lämnat bara nio av byns sextio invånare i livet. Åkrarna ligger i träda och vägarna växer ihop. Men också människornas rättskänsla och moraluppfattning har grott igen.

En dag kommer en främling till byn. Hans uppdrag är att fastställa om invånarna besitter någon förmåga att bidra till rikets skatteinkomster. Också han drabbas av den allmänna rättslösheten. När bysnickarenKöniks hustru lockar honom med sin skönhet faller han för frestelsen. Men snickaren har också en gris och medan kärleksstunden varar rymmer den och begår ett förfärligt illdåd. Rättvisan måste ha sin gång men innan rättegången mot grisen hunnit äga rum kommer ytterligare en främling, också han med ett uppdrag.

En stadsdel är som ett födelsemärke. Man föds med det, det går inte att operera bort utan djupa förändringar i huden. Gatan går in i kroppen, styr blodets rytm. Här är det Atlasområdet i Stockholm, denna märkliga stadsdel där Ella framlever sitt liv. Men gatan är inte i första hand asfalten som den är gjord av, utan alla de människoöden som utspelas längs den.

Ropa stenarna tillbaka (1991) är femte boken om Ella efter Hungerbarnen, Kungariket Atlas, Den vita öknen och Tiden är en tjuv.

Heidi von Born (1936-2018) debuterade 1956 med diktsamlingen Det förtrollade huset, men är mest känd som romanförfattare och Stockholmsskildrare.

Ella är en person som knackar på andras dörrar; hon har ett stort kontaktbehov och intar lätt positionen som offer. I filmklubben Imago träffar Ella den koleriske och arbetsskygge filmkritikern Robert men begriper inte att han bara är intresserad av att utnyttja hennes tjänster. När hon till sist inser sitt misstag tycker hon sig känna hur nya möjligheter öppnas.

Tiden är en tjuv (1989) är fjärde boken om Ella efter Hungerbarnen, Kungariket Atlas och Den vita öknen och följs av Ropa stenarna tillbaka.

Heidi von Born (1936-2018) debuterade 1956 med diktsamlingen Det förtrollade huset, men är mest känd som romanförfattare och Stockholmsskildrare.

Ella lever ensam i Atlas efter brodern Nisses död. Länge har hon drömt om att få lära känna sitt andra hemland Italien. Hon säger upp sig och reser till Rom på vinst och förlust. Under ett år lever hon där, men utstött och förnedrad flyr hon tillbaka till sin stad. Ella upptäcker att ingen eller ingenting väntar henne i Stockholm. Hon får börja om igen. Under det sorgeår som följer förstår hon att man inte behöver vara slav under sitt öde.

Den vita öknen (1986) är tredje boken om Ella efter Hungerbarnen och Kungariket Atlas och följs av Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

Heidi von Born (1936-2018) debuterade 1956 med diktsamlingen Det förtrollade huset, men är mest känd som romanförfattare och Stockholmsskildrare.

Tillsammans med den alltmer verklighetsfrämmande modern Klara har syskonen Ella och Nisse Ahrenfri flyttat till stadsdelen Atlas, en del av Stockholm som först fyller dem med vantrivsel och främlingskap. Ella arbetar på Centralbadet och försörjer Nisse, som drar sig fram med strösysslor men mest hänger på bio eller Solvalla. Men tillsammans med Nisse upptäcker Ella sitt nya rike, kungariket Atlas.

Kungariket Atlas (1984) är andra boken om Ella efter Hungerbarnen och följs av Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

Heidi von Born (1936-2018) debuterade 1956 med diktsamlingen Det förtrollade huset, men är mest känd som romanförfattare och Stockholmsskildrare.

Stockholm under tidigt femtiotal. I centrum för berättelsen står ett syskonpar som växer upp i hunger i mer än en bemärkelse. Särskilt nära får vi följa dottern Ella, hennes skolgång, hennes utdragna vistelse på en sommarkoloni och inte minst situationen i hemmet, med den ensamstående modern och den äldre brodern som pinar sin syster och under utpressningshot tvingar henne till olika uppdrag.

Hungerbarnen (1981) är första boken om Ella och följs av Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

Heidi von Born (1936 2018) debuterade 1956 med diktsamlingen Det förtrollade huset, men är mest känd som romanförfattare och Stockholmsskildrare.

Klösande börda är ett försök till att skriva en karta över några människors mentala tillstånd. Man kan säga att den i grunden handlar om Ondskan, Minnet och Kärleken, denna trogna treenighet.

Christer Eriksson debuterade 1977 med Observatörens dagbok.

Han hade mött henne redan som sextonåring, när han arbetat som murbyggare. Trots att hon var tio år äldre sökte hon Hullers sällskap, och de kom att mötas i en skör gemenskap som flera år senare skulle återförena dem för livet.

Minna. Hon skrev, hade orden i sin hand, liksom den verklighet hon och Huller levde i. Huller formades till den tystlåtne, han behöll sina tankar för sig själv.

Så hade hon långsamt lämnat Huller, bit för bit. Nu är hon borta sedan många år och Huller har drabbats av livsleda. Han bestämmer sig för att hänga sig i ett träd i skogen, men eftersom han har glömt att ta med sig något att stå på avbryter han självmordet. Han inser att det återstår en del för honom att uträtta och påbörjar en resa bakåt i tiden, som blir en stilla men brutal uppgörelse med det förflutna.

Christer Eriksson debuterade 1977 med Observatörens dagbok.

Hur man slår ihjäl ett piano är varken en roman, novell, essä eller bruksanvisning. Den är bara en text redovisande ett tillstånd. Bokens kärna är Kärlek. Eller Ondska. Mellan Kärlek och Ondska finns Minnet, som söker sig fram och tillbaka i tiden efter en form att ta gestalt i.

Christer Eriksson debuterade 1977 med Observatörens dagbok.

Hallstein och hans syster Sissel förbereder sig för en föräldrafri kväll, men en gammal bil har gått sönder och de måste inkvartera en ung barnaföderska. Hennes man, chauffören, är chockskadad av kriget, och hennes svärfar är invecklad i en olycklig kamp med sin hustru. Hon sitter lam och stum i bilen mannen vill ha det så, förklarar hon. Alla är i uppbrott: ett barn föds, en kvinna dör, och Hallstein upplever den första förälskelsen, i detta ensliga hus, denna enda vårnatt.

Tarjei Vesaas (1897-1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Huset i mörkret bygger på krigsårens händelser och den tyska ockupationen av Norge. Det ockuperade landet symboliseras här av ett väldigt, knakande spökhus, där ångestfyllda skuggor ilar omkring i de långa, kalla korridorerna och romanen är en skildring av människans själsliga kamp, hennes frihet och värdighet.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Isslottet är en vacker och vemodig skildring av vänskapen mellan två flickor, Siss och Unn. Den ena är glad och utåtriktad, den andra sluten och inåtvänd. På ett för dem själva gåtfullt sätt dras de till varandra och de förstår att detta är början på en lång vänskap. Där älven faller bildas på vintern mäktiga isformationer. Dit går Unn. Hon vandrar genom salar av is. Hon går vilse.

Tarjei Vesaas (1897 - 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för just Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Novellsamlingen En vacker dag kretsar kringunga människor, barn och nästan vuxna, varelser i utveckling ochnära fullbordan. I uppförsbacken mellan tio- ochtjugoåren blir känslokasten allt häftigare ju tydligarekrönet siktas, och ju starkare hugg, desto djupareförtvivlan och vildare motstånd. Men länge än ska tröskeln likväl ligga låg mellan förtvivlan ochfnitter; barnet dör inte så lätt. Först när försteningenär ett faktum, har barnet dragit bort.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Tornet är en roman om människor som drivs mot sin undergång av ett blint och obarmhärtigt öde. Handlingen tilldrar sig kring en bilverkstad, omgiven av frodiga åkrar och en glittrande havsfjärd. Men gårdsplanen domineras av en skrothög som ständigt växer i höjden. På samma sätt bygger människorna upp ett ångestens och fruktans torn som en gång ska falla över dem.

Tarjei Vesaas (1897 - 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Novellsamlingen En vacker dag kretsar kringunga människor, barn och nästan vuxna, varelser i utveckling ochnära fullbordan. I uppförsbacken mellan tio- ochtjugoåren blir känslokasten allt häftigare ju tydligarekrönet siktas, och ju starkare hugg, desto djupareförtvivlan och vildare motstånd. Men länge än ska tröskeln likväl ligga låg mellan förtvivlan ochfnitter; barnet dör inte så lätt. Först när försteningenär ett faktum, har barnet dragit bort.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Det stora spelet räknas som Tarjei Vesaas genombrottsroman. Det kan även sägas vara den bok som står honom närmast, då den ger mest av författaren själv. Per är sonen som växer upp på gården Bufast, i sexårsåldern blir han skrämd av fadern, som är besatt av jorden, av myllan, när han säger: Du ska vara på Bufast i alla dina dar! Tanken blir till en plåga för Per, först så småningom förstår han vad fadern menat och växer samman med gården, sammanlänkas med det stora spelet.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Trygg och rofylld är Auds och Torvils värld, ett här och nu som stillsamt förflyttar sig genom tiden inom de gränser föräldrarna sedan länge har stakat ut. De har lärt sig att behöva varandra, hand i hand har de funnit en gemenskap. Men även från den tryggaste av världar går det broar till osäkerheten. En dag finner Torvil Aud storgråtande i skogen, hon har gjort en skrämmande upptäckt. Med ens blir de tre. Världen vidgas och världen krymper, en kvinna från andra sidan broarna står vädjande på den plats som tidigare har varit förbehållen dem själva, och det hettar kring henne hon bränns.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Bokens huvudperson heter Jon och står i begrepp att ta steget ut i vuxenlivet, med allt vad det innebär av delaktighet och ansvar. Tarjei Vesaas skildrar här mänskligt liv i dess storhet och förnedring, och gestaltar det för honom centrala problemet; var går gränsen för människors ansvar för sina medmänniskor?

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

En man, en pojke och en häst i skogen, med okända betraktare bakom snöyrans dok, en människa ensam på myren under fällande tranor, en översnöad flicka i väntan på sin vän, fem döda soldater i en grönskande lund ansiktena lyser om dem alla, men häftigast om soldaterna, ju längre in i döden de sjunker. Där lutar sig en man över båtens reling med dödssug i själen, men vattnet vägrar att ta emot honom. Där innesluts en människa i drömmar av sten, bland munnar utan ord. Där ligger ett naket hjärta vid den okända vägen om natten. Där väntar stolar på dem som pratar bort sina dyrbara år. Sexton utsnitt ur ett liv, sexton vägar att gå. Men lyssnar man noga är det kanske slagen från sitt eget hjärta man hör.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Handlingen i romanen Blekplatsen är inte bunden av tid eller plats men människorna i boken är på väg mot en katastrof, som verkar oundviklig. Johan Tander är besatt av tanken att han måste ha ihjäl Jan Vang, och flera personer i deras närhet dras med i dramat. Men instinktivt reser sig en kvinna mot det oundvikliga.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

De svarta hästarna hör hemma på skjutsstationen Förnäs och är Ambros stora passion. Hans lidelse har gått i arv till sonen Leif och till dottern Viv. Ambros har två barn till, i sitt andra äktenskap, Kjell och Mabb. De är ännu för små för att förstå den tysta kamp om deras tillgivenhet som försiggår mellan föräldrarna. Lisle kom till gården mindre av kärlek till Ambros än av vilja att kunna hjälpa sina fattiga föräldrar. Det är hennes olycka. När Ambros inser att han inte kan vinna sin hustrus kärlek övergår hans passion i raseri. Lisle ser vartåt det bär. Hon kan bara kämpa för att åtminstone få behålla sina två yngsta när den oundvikliga katastrofen kommer.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Madame Dorthea (1939) är en kvinna ur de högre samhällsskikten under 1700-talets sista år, med en älskad make och en stor barnaskara. Men en dag är mannen plötsligt försvunnen och hennes liv blir aldrig detsamma igen.

Sigrid Undset (1882 1949) debuterade 1907 med dagboksromanen Fru Marta Oulie, men är mest känd för sina historiska romaner, allra främst Kristin Lavransdotter. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928.

Memoarboken Elva år (1934) är Sigrid Undsets barndomsminnen från uppväxten i Kristiania. Staden ses genom författarens barnaögon och de vuxnas problem förstås och förmedlas genom barnet. Men här ryms även lek och bekymmerslös livsglädje.

Sigrid Undset (1882 1949) debuterade 1907 med dagboksromanen Fru Marta Oulie, men är mest känd för sina historiska romaner, allra främst Kristin Lavransdotter. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928.

Ida Elisabeth (1932) gifter sig med ungdomskärleken Frithjof, vilket visar sig vara ett misstag. Efter hans otrohet flyttar hon och de två barnen till en annan stad där hon träffar en ny man. Men är det verkligen möjligt att bli fri från sitt första äktenskap och börja om på nytt?

Sigrid Undset (1882 1949) debuterade 1907 med dagboksromanen Fru Marta Oulie, men är mest känd för sina historiska romaner, allra främst Kristin Lavransdotter. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928.

Jag har varit min man otrogen. Så inleds Sigrid Undsets debutbok Fru Marta Oulie (1907), en dagboksroman om ett problemfyllt äktenskap.

Sigrid Undset (1882 1949) är mest känd för sina historiska romaner, allra främst Kristin Lavransdotter. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928.

Jenny (1911) kom att bli Sigrid Undsets genombrott och väckte uppseende då den berörde frågan om kvinnans frihet och sexualitet. Konstnären Jenny Winge har lämnat Norge för Rom med stora drömmar om framtiden och en längtan efter den stora kärleken. Men hur lever man sitt liv utan att svika sina ideal

Sigrid Undset (1882 1949) debuterade 1907 med dagboksromanen Fru Marta Oulie, men är mest känd för sina historiska romaner, allra främst Kristin Lavransdotter. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928.