Beskrivning
Detaljer
Recensioner
”Hennes lyrik är oupphörligt fascinerande” /SvD
”Jag tycker mycket om hur Strandberg, som den skickliga poet hon är, tecknar det mycket handfasta tillsammans med det fantastiska.” /Hallands Nyheter
"Jag spanar efter teman, spanar efter döden. Redan på första sidan dyker både en svart klänning och bödeln upp. Hos Kristina Lugn kommer döden ibland i långa snygga stövlar, hos Ingela Strandberg på en moped."
”Du blir både omtumlad och lycklig om du slår följe med henne i det generösa dikturval som nu ges ut.” /Värnamo Nyheter
”Genom dikterna som spänner från 1984 till 2014 framstår valet av ett liv nära naturen inte som något lättvindigt eller ekotrendigt utan djupt radikalt.” /DN
"… är det intressant att se hur naturen skiftar hamn i författarskapet. Först som sist är den en god kraft i hennes poesi. Så kan också boktiteln tolkas, som ett slags läkande. Vid oro: gå till skog. Men där finns också alternativa betydelser som kan vara lika giltiga. En oro som är vid som skogen själv. Genom dikterna som spänner från 1984 till 2014 framstår valet av ett liv nära naturen inte som något lättvindigt eller ekotrendigt utan djupt radikalt."
”Strandberg är en längtans diktare med lyrisk egenart”
"Sinnligheten är framträdande, inte sällan på ett rått och erotiskt vis. Rastlöshet och dröm sätter prägel. /.../Mellan stjärnhimlen och slåttermaskinen, mellan hjärnan och könet, i skarven mellan människa och djur - där finns Ingela Strandbergs lyriska egenart. I samspelet mellan gårdsplanen och universum. Och nymånens kniv är både hot och hopp."Jan Karlsson
Böcker av författaren
Om boken
"Katten blev sjuk och dog en av vårens vackraste dagar.Det utlöste en stor vrede i mig över själva Försvinnandet, kattens och mitt eget. Vrede över naturensobeveklighet: begär, födelse, död.Javisst, det är det enklaste av allt verkligt vetande, men hur kunna nöja sig med det?Över kattens kallnande kropp såg jag hinnan som omger allt. Den kosmiska fosterhinnan.Vacker och oemotståndlig med sin motbjudande inbjudan till dans.Så går jag in och ut från återkomst till återkomst."
Läs mer
Ingela Strandberg
När jag var snö
Om boken
Du skulle vakta sorgen och drömmarna
Du skulle vara platsens enkla byracka
kedjad vid universum
Du blev ett barn i ständig rörelse
I ständig väntan vaktande
Så talar ladorna till mig i de här dikterna. Och jag börjar långsamt ana vem jag är nu och varför jag är den jag är. "Du kunde aldrig blivit någon annan", säger ladorna.
Ingela Strandberg
Läs mer
Ingela Strandberg
Ingenstans mitt segel
Om boken
När jag började skriva om Nattmannen mötte han mig genast. Han är nu så verklig för mig att jag inte kan skilja hans skam från min egen.
I dikten utser jag Nattmannen till uselhetens mästare.
Jag utser honom till det motstånd jag alltid känt och känner, motståndet mot det som från tid till tid med samma medel skiljer människa från människa.
Ingela Strandberg
Läs mer
Ingela Strandberg
Nattmannen
Om boken
I den andra står själar på kö för att finna en kropp att uppgå i, att bli till i, att fullbordas i. Men sinnena spelar sitt spel, och snaran dras åt från konceptionen till döden.
Ingela Strandbergs dikter talar om att det finns en annan värld, en inre, osynlig värld. Kanske är det där den enda friheten finns? Kanske är varje människa som det står i en av dikterna i ett oåtkomligt varande bevarad.
Läs mer
Ingela Strandberg
Att snara en fågel
Om boken
Läs mer
Ingela Strandberg
Vid oro skog
Om boken
I landskapet ingår inte bara den halländska jordbruksbygden i inlandet utan också planeterna, stjärnbilderna. Jag fick tidigt lära mig att umgås med rymden, ja, den är lika närvarande som marken jag går på.
En hund går alltid vid sidan av. Det har jag också alltid gjort. Jag går vid sidan av och ser på. Det är där, vid sidan av, det är lättast att rymma. Antingen till en ko eller till en häst. Eller till himlavalvets urtystnad."
Ingela Strandberg
Läs mer
Ingela Strandberg
Den stora tystnaden vid Sirius nos
Om boken
Där syns ett trädgårdsbord. Där står en mjölksil och en bringare med ljummen mjölk. Det är sensommar för syrenhortensian blommar. Allt är på liv och död.
Jag ser otåligheten i barnets kropp. Den lyser rakt igenom all tid som gått och fortsätter utanför bilden ända in i nuet.
Jag ser med ömhet på flickan, hon som är jag, sladdbarnet. Så många gånger jag svikit henne! Så många gånger jag smutsat ner henne och förfalskat henne och spelat död.
Och här finns Trollkarlen, som försökte lära barnet det som det redan visste. Han hette Olof Jönsson och ansågs vara ett av världens märkligaste medier. Han deltog i seriösa parapsykologiska experiment i vetenskapens tjänst, mest i USA dit han emigrerade redan på femtiotalet. Han dog i Las Vegas 1997.
Livet, liksom mjölken i bringaren, svalnar. Bringaren är tid och någonstans, i ett utklingande klockslag innanför en vägg, går den sönder.
Bara i det rena varandet är frid, frid och sorg.
Resten är splitter.
Utanför bilden skiljs då och nu aldrig åt, utan möts i dikterna som kärlek, som trots.
Dikterna säger mig att minnet är en lismande sanning. Ögonblicket är ditt enda vittne."
/Ingela Strandberg
Läs mer
Ingela Strandberg
En för att stanna, en för att gå
Om boken
I sin nya bok inleder hon ett samtal med en av naturens klassiska uttolkare, den amerikanske författaren Henry David Thoreau (1817-62), berömd för sin eremittillvaro vid Walden Pond. Det har resulterat i en självsvåldig och uppfinningsrik poesi, full av överraskande bilder och en lyrisk sensibilitet.
"Ni ska inte tro, herr Thoreau, att Ni kan
lära mig något om att ta emot.
Jag har ett innerligt
förhållande till gryningen.
En morron badade jag
i sju sjöar och såg hur
vinden vispade upp björkarna
till fluffiga klänningar som jag
provade, en efter en, medan ljuset
drog och drog i kedjorna
som förankrade vattnet.
Det rasslade i vildgåsens
kött. Jag hörde värmen vissla
i en storlom. En förberedelse
gömde sig stax under ytan av allt."
Läs mer
Ingela Strandberg
Bäste herr Thoreau
Om boken
Läs mer
Ingela Strandberg
Häger på Stockholms central
Om boken
Ingela Strandbergs dikter har ett konkret och gestaltande bildspråk och ett slags språklig fröjd som ger dem ett särpräglat tilltal. Om Ingela Strandbergs förra diktsamling Lyssnaren skrev Svenska Dagbladet: "...den kan få en att tänka på den store engelske fårfarmaren och hovpoeten Ted Hughes och hans nobelpristagande irländske lärjunge Seamus Heaney. Det är helt enkelt poesi av hög klass, rytmiskt bearbetad och med en råbarkad åskådlighet..."
Läs mer
Ingela Strandberg
Lilla svarta hjärta
Nyheter