Vad hände på vägen till Damaskus?

”Jackie, ska vi skriva en bok om detta?”
Jag satt på ett kafé, mittemot journalisten och författaren Jackie Jakubowski. Och jag var alldeles tagen. Jackie, som föddes i den sydpolska staden Katowice, men 1970 kom som 18-årig flykting till Sverige, hade just skildrat sin dramatiska barndom för mig. Det var en barndom som inte liknade något jag hört talas om. Jag var häpen – och jag var rörd.Han såg allvarligt på mig. Och han svarade: ”Om någon ska skriva berättelsen om mitt liv, så är det jag.”Svaret var förstås självklart, mitt förslag närmast förmätet, och en spontan respons på vad jag just hört. Vi började prata om annat.Tre år senare fick jag ett telefonsamtal, från Jackie. Han ville ses och vi träffades återigen på ett kafé.”Är du fortfarande intresserad av den där boken vi talade om?” frågade han. Och så berättade han att han drabbats av en svår sjukdom som snart skulle ända hans liv. ”Jag kommer aldrig att kunna skriva min berättelse”, sa han. ”Vill du?”Jag svarade omedelbart ja. Och Jackie fortsatte att berätta för mig. Så länge han kunde.Romanen En låda apelsiner är resultatet.Jackie avled i maj 2020. Boken kommer ut i januari 2023.--- Lena Einhorn

Lena Einhorns djärva bok Vad hände på vägen till Damaskus? från 2006 blev en stor försäljningsframgång och dess slutsatser väcker fortfarande internationellt intresse. I boken jämförde hon Nya testamentets berättelser om Jesus och hans lärjungar med romerska och judiska historikers texter från samma tid en undersökning som tidigare ansetts fruktlös. Men Einhorn kom till den överraskande, och väl underbyggda, slutsatsen att Nya testamentet är skrivet i två lager, där det övre, uppenbara, är till synes ohistoriskt, men det undre, delvis skylda, nära följer de historiska källorna. Hon drog slutsatsen att författarna brottats med två motstridiga agendor: att presentera en oförvitlig religiös kanon, och att samtidigt berätta den sanna historien.

Nu riktar hon samma nyfikna men kritiska blick mot Gamla testamentet, och framför allt mot Moseböckerna. Dessa utspelar sig i stor utsträckning i Egypten, en av forntidens stora civilisationer. I den bibliska texten får vi läsa om egyptiska faraoner och stora arméer, landsomfattande farsoter och massiva folkförflyttningar. Det ser ut som dokumenterad historia. Men stämmer det verkligen?

Varför finns då inte ett enda stödjande vittnesbörd under de första mer än tusen år som Bibeln skildrar? Varför finns inte någon enda egyptisk inskription, eller papyrustext, eller gravskrift som bekräftar att israeliten Josef eller någon israelit över huvud taget någonsin styrde över Egypten, eller ens levde där? Varför syns ingen Mose, eller Aron eller Josua? Inte ens någon kung Saul, eller kung David, eller kung Salomo?

Kan förklaringen vara att Gamla testamentets författare brottades med samma oförenliga mål som styrde dem som skrev Nya testamentet? Kan förklaringen vara att vi även i detta fall måste leta efter de historiska spåren under berättelsens yta?

Med obönhörlig forskarnit och öppet sinne har Lena Einhorn bestämt sig för att undersöka saken och det hon upptäcker och blottlägger är häpnadsväckande.

"Jag trodde jag kunde Greta Garbo." Så inleder Lena Einhorn efterordet till sin roman Blekingegatan 32. Einhorn gjorde redan i slutet av 90-talet en tevedokumentär om Garbo, och hade då haft anledning att tillbringa många timmar med den ganska otillgängliga, självupptagna och oftast olyckliga kvinna som en gång var världens största filmstjärna.

Men så fick hon 2005 läsa de trettiotre breven från Greta Garbo till Mimi Pollak. De skrevs från början av Gretas och Mimis gemensamma tid som studenter vid Dramatens elevskola till långt efter det att Greta avslutat sin karriär. Mimi lär ha burit dessa brev i sin handväska hela livet.

Och plötsligt steg en helt annan Greta fram: en Greta som en gång hade haft andra livsval, som upplevde att hon hade nått sina drömmars mål när plötsligt den världsberömd regissören Mauritz Stiller trädde fram och förklarade för henne att hon kunde nå längre än så. Mycket, mycket längre ...

Romanen Blekingegatan 32 börjar i ett fattigt hem på Södermalm 1920. Greta har nyligen förlorat sin far och har fått arbete på varuhuset PUB, men längtar bara bort, till ett annat liv. Som sjuttonåring lyckas hon komma in på Dramatens elevskola, som den yngsta av teaterskolans studenter. Vi får följa henne under denna tid, som hon senare skulle komma att kalla för sitt livs lyckligaste. En tid av välbefinnande, kamratskap och, för första gången i Gretas unga liv, en känsla av tillhörighet. En tid, också, av passionerad kärlek.

Men så inträder en total scenförändring i samma stund som mästerregissören Mauritz Stiller gör entré i hennes liv. Han både lägger världen för hennes fötter och rycker samtidigt bort henne från den värld och de människor hon känner och älskar.

"Och ändå är jag en av dem som har fastnat i Strindbergs garn", skriver Lena Einhorn i sitt inledningskapitel till denna bok. "Han har tagit sig in i min sfär, utan att jag bett honom komma in."

"Att ge sig i kast med August Strindberg - denna hyperproduktiva, instabila, livsnjutande, kvinnohatande, grandiosa mastodont till författare - är att, vare sig man vill eller inte, med blixtens hastighet transporteras in i hans värld, och den tid i vilken han lever. Och sedan ha väldigt svårt att ta sig ut", fortsätter Lena Einhorn, som är bokens huvudredaktör.

Om Strindberg är en samling berättelser om Strindberg, ägnade att tillsammans ge gamla och nya läsare en bild av den mångfacetterade, komplicerade människan och författaren, skrivna av en celeber samling författare: skönlitterära, Strindbergsexperter, genusforskare och journalister. Berättelserna följer i viss utsträckning Strindbergs liv, och denna bok kan alltså även läsas som en biografi över en av Sveriges mest framstående - och mest kontroversiella - författare.
Vad är det då som gör att August Strindberg aldrig upphör att vara aktuell? Läs bidragen från bokens författare och foga förhoppningsvis ihop pusslet:
Susanna Alakoski, Eva Borgström, Ernst Brunner, Clarence Crafoord, Johan Cullberg, Lena Einhorn, David Gedin, Ulrika Knutson, Lisbeth Larsson, Rebecka Lennartsson, Ann-Sofie Lönngren, Eivor Martinus, Björn Meidal, Jan Myrdal, Björn Ranelid, Ludvig Rasmusson, Nathan Shachar, Nina Solomin, Göran Söderström, Ebba Witt-Brattström och Leif Zern.

Om Strindberg är formgiven av Pär Wickholm, rikt illustrerad med bland annat samtida fotografier, målningar och tidningsartiklar.

"Den här berättelsen, om man kan kalla den en sådan, har funnits inom mig i många år, närmare bestämt tjugofem år. Ändå har jag inte skrivit den tidigare, eller på annat sätt försökt att gestalta den. Man kan fråga sig varför, för den ligger nära sådant jag tidigare arbetat med..."

Så inleder Lena Einhorn sin nya bok efter Augustvinsten med Ninas resa. Lena Einhorn dras obönhörligt till det mystiska, eller snarare verkligheten bakom det mystiska. Hon lockas av det som döljs av tiden, av det som ligger delvis förborgat i det förflutnas dunkel, men som släpper igenom ledtrådar till nuet.
"Det jag har fascinerats av är verkligheten bakom texten, den historiska personen bakom berättelserna och de religiösa föreställningarna. Länge har jag frapperats av vissa omständigheter som gör just Jesus berättelse, eller snarare sökandet av den historiska sanningen bakom berättelsen, så oerhört lockande. Ändå har jag aldrig satt det på pränt. Ändå inkluderade jag inte berättelsen om Jesus från Nasaret i TV-serien Ur det förflutnas dunkel. Varför? Därför att det kändes som ett tabu."
Lena Einhorn gör inte anspråk på att konkurrera med de många teologer och historiker som sedan nu mer än två sekel ägnat sig åt att bakom de bibliska berättelserna hitta personen Jesus. Hennes avsikt har heller inte varit att konfrontera utan att utforska.
"Det är med religiösa gestalter som med innovationer: man är så inne i ett rotat tänkande, att man, trots att man tror att man tänker fritt, ibland ändå inte vågar tänka tanken ut. Den är för revolutionerande. Den bryter för mycket mot det vi alltid lärt oss."