Mitt liv som dront

Hur ska man bli gammal idag? Hur ska man tänka, se ut, leva?
Helena von Zweigbergk och Cilla Ramnek är båda 65 och vet inte hur de ska bete sig, vart de ska ta vägen, hur de ska se ut. Det brukar sägas att 70 är det nya 50, men sanningen är att är man 65 så är man. Att bli äldre idag är dock något helt annat än för generationerna före oss.Idag lever vi i en kultur där betraktandet av vår egen yta sysselsätter oss. Vi gör historier om oss själva på sociala medier. Plastikkirurgi, botox och fillers blir allt vanligare, redan i 30- eller 40-årsåldern börjar man ge akt på minsta ålderstecken. Jagar framåt, ständigt på jakt efter oklara belöningar, och känner att tiden rusar. Vad springer man ifrån? Och vad händer inom en när man trots allt motstånd blir gammal?Författarna har många frågor, med siktet bakåt och framåt. Här och nu delar de med sig av sin vardag, de dejtar, för en strid mot mördarsniglar, funderar över ensamhet, synar sin yrkesroll och relationerna till människor och ting. De vill reda ut misstag och dåliga strategier och lyfta fram det som varit bra. Hur ska man förvalta sin historia, såväl konkret (vad göra av alla minnessaker!) som hur man på bästa sätt mentalt kan härbärgera det som varit. Hur blickar man framåt, tar vara på fördelarna med den nya åldern? Handlar det om den nya tacksamheten?Det blir stort och smått, praktiskt och existentiellt. Det nya gamla är en bok om att våga hantera smärtpunkter och samtidigt undra vad i hela världen man ska ha på sig. Att vara kvinna i en ny tid, inifrån och ut.

Stockholm i slutet av 50-talet. Ingrid bor med sonen Tom i ett liten lägenhet på Sankt Eriksplan. Hon är lärarinna på en flickskola och njuter av att bestämma över sitt eget liv. Hon är en välkommen gäst hos väninnan Britt och hennes man Ingvar, en känd filmproducent, som har fina bjudningar med spännande gäster.
Så träffar hon Georg, en ung ambitiös journalist, som just flyttat till stan och har stora drömmar om modernitet och ett samhälle som utlovar en bättre framtid för alla.Ingen av dem har egentligen bråttom att binda sig, men när Ingrid blir gravid gör de vad som förväntas av dem, tar sitt ansvar och planerar för en gemensam familj. De delar hopp om gemenskap och kärlek, men hyser också båda en stark längtan efter ett friare sätt att leva. Men hur jämkar man sina förväntningar när man fortfarande lever i en tid av konventioner och traditioner? Och kan de vara lyhörda för sina egna och varandras föreställningar?Helena von Zweigbergks roman levandegör en tid, en stad, och ett par. En kvinna och en man med helt olika bakgrund, som försöker dela sina drömmar om en ljusare framtid och ett modernare sätt att leva och älska.

"Vi lever i en bulimisk kultur. Å ena sidan ett genomkommersiellt samhälle som ser till att vi ständigt känner oss missnöjda och där svaren och tillfredsställelsen är KÖP! Å andra sidan ständiga uppmaningar om att rensa och göra sig av med. Som om befriandet av saker skulle innebära en djupare mänsklig frigörelse."

I Grejen med saker undersöker Helena von Zweigbergk vårt förhållande till saker. Ur ett mycket personligt perspektiv frågar hon sig vad vi vill med våra saker. Varför känns de så viktiga att skaffa? Kan de vara besjälade? Hon vänder ut och in på sitt hem och alla dess prylar, reflekterar över vad de kommunicerar, hur de är laddade med historia men också med känslor som skam och tröst. Utforskandet sker i samarbete med konstnären Cilla Ramnek och fotografen Pia Ulin som får fria händer i Helenas hem. Enskilda saker plockas fram, föremål grupperas om och berättar helt plötsligt något annat.

Det liknar en arkeologisk utgrävning som säger mycket om vår tid, våra sociala behov och samlarimpulser. Det handlar om att omvärdera och hålla sitt seende aktivt. Om behovet av att ibland byta scenografi och hur en leksakstax kan bli ett tecken på faderlig kärlek.

Tre tungt kriminella fångar hotar sig ut ur fängelset. Som gisslan tar de fängelseprästen Ingrid. Ett stort polisuppbåd tar upp jakten på de desperata rymlingarna och hemma väntar maken Anders med ettåriga dottern Kerstin i förtvivlad och förlamande ovisshet.

Detta blir upptakten till ett omskakande gisslandrama med många oväntade vändningar. Stämningen mellan de flyende blir alltmer infekterad och hotfull för varje timme som går trappas det laddade dramat upp. Rädslan håller Ingrid i ett outhärdligt hårt grepp. När upplösningen nalkas vet ingen vem som kommer att överleva.

I Fly för livet visar Helena von Zweigbergk ännu en gång sin förmåga att med stor psykologisk skärpa bygga upp stämningar och spänning i det som hotar det vardagliga och trygga.

Vad händer med en människa som plötsligt kastas in i ett drama på liv och död? Och vad händer med människor som utsätts för extrema psykiska och fysiska påfrestningar?

Fly för livet, den fjärde boken om fängelseprästen Ingrid, är ett oerhört förtätat och dramatiskt gisslandrama som håller läsaren i ett järngrepp från första till sista sidan.

De är två vuxna kvinnor, men de är också mor och dotter. På ytan ser det ut som vardagliga möten och samtal om barnbarn och makar och vardagsliv. Men därunder bubblar det av starka känslor, såriga motsättningar aladdade minnen som skildras ur, och färgas av, de två kvinnornas olika perspektiv. En relation som är lika tät som den är komplex.

Kan en vuxen mor och dotter komma lika nära som i begynnelsen? Vilka sanningar behöver uttalas och göras upp med? Går det att överbrygga de avstånd som uppstått när barnet inte längre är barn och när en förälder förvandlats till en vanlig vuxen människa, men med alla de brister som barnets skarpa blick avtäcker.

Helena von Zweigbergk ger ut en berättelse i ett nytt format. Lite längre än en novell, lite kortare än en roman.