Pleijel hyllas: ”På sitt livs litterära topp”

I Spådomen – en flickas memoarer sökte Pleijel efter den flicka som en gång var hon i barndomens Stockholm och Lund. Doften av en man gick tätt inpå den unga kvinna som var student i Göteborg. Sniglar och snö tar vid från de första yrkesåren och fram till det egna författarskapet. Agneta Pleijel följer snigelns spår genom ett liv som dotter, mor, yrkeskvinna och älskande. De svenska kritikerna hyllar boken.

Expressen skriver:

”Den som tycker att autofiktion är tjatigt har inte läst Agneta Pleijel. Först när man har skrivit ner vad man har upplevt tycks det bli verkligt på allvar. Det är min erfarenhet efter ett liv av skrivande. Så avslutar hon den tredje och förmodligen sista delen av sin romansvit, Sniglar och snö. Pleijel är så bra att hon har inte behöver snygga till orsaken till skrivandet med konstnärliga pretentioner.

Konstnär är hon ändå. För till slut slet hon sig från de yrkesmässiga plikterna och - nästan övermannad av inspiration och ingivelser under en vistelse i Sigtuna - blev poet.

…jag släpper inte Pleijel. Hennes sätt att omväxlande skriva om sig själv i första och tredje person gör att läsaren och författaren möts tillsammans inför en gåta. Och vad är det som tycks stå där som broderat på en väggbonad? Vad är det Agneta Pleijel säger oss?

Kanske detta lika triviala som omöjliga: Lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta.”

Sydsvenskan:

”Det är ett oerhört effektfullt berättande, och skickligt genomfört: aldrig står skiftandet mellan pronomen i vägen, och ständigt kastas läsaren fram eller bakåt i tiden och det får det att gång på gång suga till i magen.”

Aftonbladet:

”I slutänden handlar det om inget mindre än modet att leva så sant man förmår gentemot sig själv. Och om frihet, inre och yttre, men framför allt inre. Mod att våga ändra sitt liv. Ingen är fri förrän alla är fria. Inte minst när det gäller kärlek.”

Västerbotten-Kuriren:

”Bokens Coda andas försoning med livet och hålls i en sammanfattande, högstämd ton. Som vore det Agneta Pleijels avsked till skrivandet slutar den med orden: ’Sen stänger jag datorn’. Ingenting alls sviktar i boken Sniglar och snö. En tids vila på lagrarna må vara henne förunnat, men sen: öppna datorn igen!”

Sveriges Radios recensent menar att Agneta Pleijel med Sniglar och snö är ”på sitt livs litterära topp”:

”Agneta Pleijel har bestämt sig för att aldrig väja. Så mycket att det är svårt att inte häpna över hur hon vågar skriva så skoningslöst, i den här tredje delen inte bara om döda utan också om levande närstående. Tankarna går till Nobelpristagaren Annie Ernaux.

Men det är också det samtidigt befriande risktagandet som gör att jag inte kan slita mig från sidorna.”