”Tunnelbanan och kön på ICA är bra ställen att skriva”

Agnes Lidbeck bor i Stockholm och jobbar som analytiker på Svenska institutet. ”På nätterna och i andra små pauser skriver jag”, berättar hon för oss. Det har nu resulterat i debutromanen Finna sig, ett resonemang kring och undersökande av kvinnoroller.

– Idén till Finna sig kom från två håll samtidigt. Jag hade länge funderat på de olika tydliga roller man förhåller sig till som människa – hur mycket av våra handlingar som styrs av förväntningar och rädsla och hur energikrävande det är att agera utanför ramarna. Medan jag funderade på det fick jag idén till Anna, huvudpersonen i boken, och ville undersöka henne på djupet. Resultatet blev ett detaljporträtt silat genom ett resonemang om mer allmänna villkor.

Berätta om Anna, som är huvudkaraktären i din bok!

– Anna lever ett relativt vanligt liv: hon får barn, barnen blir äldre och hon söker en väg vidare men vågar inte riktigt uttala vad det är hon själv vill. Kanske för att hon inte vet, kanske för att hon inte tror sig om att klara av det. Kanske för att hon helt enkelt inte vill något särskilt.

Vad har du fått för reaktioner från läsare hittills?

– Det är intressant att många läsare säger att de känner igen sig i henne och många läsare säger att de inte förstår henne alls. Själv har jag svårt att tycka det ena eller det andra – Anna finns, såhär beter hon sig, det är frustrerande att se men samtidigt mänskligt. Jag tror att få av oss skulle vara särskilt sympatiska romangestalter om våra inre blev satta under lupp.

Hur kändes det att hålla boken i handen första gången?

– När jag först fick boken i handen började jag hyperventilera och Peter Karlsson och Lars Molin som jag jobbat tillsammans med kring texten trodde nog att jag skulle svimma eller kräkas. Det blev ett gapskratt och några dåliga skämt istället. Jag har svårt att ta till mig den typen av händelser på direkten utan skämtar oftast bort dem. Sen kommer de ut omvandlade till text någon gång längre fram. Vi får se vad den här känslan av att ha skrivit något som andra kan läsa blir på sikt – kanske en ny bok.

Vad läser du själv?

– Jag är litteraturvetare i grunden och har intresserat mig för hur genrelitteratur fungerar. Min dröm är att någon gång ha råd att forska om eskapism: vad vi flyr in i borde säga ganska mycket om vad vi flyr från. Alltså läser jag kopiösa mängder chicklit, tantsnusk, vad man nu vill använda för term.

–  Om jag skulle välja en riktigt bra bok att läsa för underhållnings skull vore det troligtvis en roman från innan 1960. George Eliots Middlemarch, E.M. Forsters A Passage to India och Thomas Manns Buddenbrocks är några favoriter. Har man tur bygger äldre litteratur på tankar och synsätt som ligger långt ifrån ens egna – vilket är mer intressant för mig än sådant jag ser omkring mig dagligen.  

Du skriver på nätterna och i ”andra små pauser”, berättar du. Vilka är de små pauserna?

– Jag kan rekommendera tunnelbanan och kön på ICA som bra ställen att skriva – man får mycket gjort om man gör sina anteckningar i mobilen.