Memoarer och biografier

Få svenska artister är så dyrkade som Olle Ljungström. Hans fans är trogna år efter år, och som sångare och textförfattare har han påverkat och inspirerat svenska musiker under flera decennier.

I Jag är både listig och stark framträder Olle Ljungström i helfigur - som musiker och som privatperson. Här skildras hans liv, från uppväxten i Stockholms skärgård till dagens tillvaro på landsbygden i Västergötland. Han berättar själv, naket och rakt på sak och med omisskännligt olleljungströmska formuleringar, om tiden med Reeperbahn och om solokarriären, turnéerna, missbruket och konsten. Från musikkarriärens start i tonåren och medverkan i kultförklarade ungdomsfilmen G till samarbetet med Heinz Liljedahl och det hyllande nittiotalet. 2008 valde ett gäng svenska musiker - till exempel Eric Gadd, Jocke Berg och Tomas di Leva - att göra en hyllningsskiva till Olle Ljungström där de spelat in hans låtar. Plattan blev en succé. 2009 visades En film om Olle Ljungström, en film som berörde även långt utanför fanskaran.

Olle Ljungström är en välkänd och hyllad profil i musik-Sverige, och har en särställning i vår musikflora. I Jag är både listig och stark kommer vi Olle nära, både genom hans ord, hans konst och hans musik. Journalisten Elin Fredrikson har varit skribent, och ett stort antal vänner, till exempel Anna Ternheim, Ernst Billgren och Michael Nyqvist, har dessutom bidragit med tankar kring och bilder av möten med honom.
Boken är rikt illustrerad med fotografier av världskända fotografen Pieter Ten Hoopen och illustrationer och konstverk av Olle Ljungström själv. Dessutom medföljer en dvd med nyinspelade versioner av nio låtar med video art.

Heter en biografi Höggradigt jävla excentrisk och utspelar sig i svensk filmmiljö kan den bara handla om Bo Widerberg. Hans far fick låna pengar för att kunna lösa ut honom och modern från BB och han gick bara nio år i skolan, men han bildade sig själv med hjälp av en glupande aptit på musik, konst, litteratur och film.
Med hjälp av bland annat intervjuer med nära nittio närstående, medarbetare och fiender berättas här hur filmer som Kvarteret Korpen, Elvira Madigan, Mannen på taket och Lust och fägring stor kom till. Bo Widerberg handskades med filmkameror och skådespelare på sätt som aldrig gjorts förut. Biljakt genom Stockholm utan tillstånd, en premiär där de sista rullarna fortfarande ljudlades när de första börjat gå genom projektorn, en film - hans egen - stulen från festivalpalatset i Cannes för omredigering timmarna innan visning - allt kunde hända när Bo filmade.

Hans ovilja att göra någonting på annat sätt in sett eget gjorde att han stämplades som omöjlig. Men åtskilliga medarbetare, och framförallt skådespelare, betraktade honom som den mest insiktsfulle och inspirerande regissör de mött. Han förändrade filmhistorien och vann priser både här och utomlands. Tre av hans filmer Oscarnominerades.

Höggradigt jävla excentrisk är ett porträtt, och ett försök att fånga vad det var som gjorde att många säger att ingen annan lärt dem mer om filmarbete.

Följ med Rickard Engfors på en bergochdalbana genom Stockholms innekretsar, via After Darks hyllade shower och Melodifestivalens glamour, till ett sammanbrott i Globens källarkorridorer.

När Rickard Engfors var tjugo år gammal handplockades han till After Dark och blev känd för en stor publik. Snabbt utnämndes han till Sveriges snyggaste kvinna och Christer Lindarws kronprins. Karriären fortsatte med en rad soloshower som gjorde succé på turné runtom i landet. Under ett decennium som artist skapade Rickard rubriker i många olika sammanhang. Baddräktsmodell för Panos Emporio, utvik och en krogshow med Magnus Carlsson. Pride-låt med Christer Björkman och ett samarbete med den kritikerrosade duon The Knife. 2005 framträdde Rickard i Melodifestivalen med låten "Ready For Me" och stod för tävlingens kanske mest galna shownummer genom tiderna.

Idag är konceptskapare titeln som bäst sammanfattar Rickards arbete. Nu står han bakom artisterna han en gång imiterade. Bland kunderna finns många av Sveriges största stjärnor - Pernilla Wahlgren, Måns Zelmerlöw och Carola är bara några av alla artister som vänt sig till Rickard för att skapa unika och visuella helhetskoncept. Schlagerfantasten Rickards hemmaplan är numera Melodifestivalen där han varit inblandad i drygt 30 bidrag under de senaste åren.

Med en fot i det folkliga landsorts-Sverige och en fot i Stockholms innekretsar och gayvärld, levde Rickard ett hektiskt liv fullt av jobb, sex, droger och sprit. Någonstans i kändiskarusellen tappade han dock bort sig själv. För ett par år sedan gick han in i väggen och tvingades ompröva sitt liv och sina värderingar. Och lära sig leva igen.

Allt eller inget är historien om en ung mans resa för att mitt i en ytlig värld lyckas hitta tillbaka till sig själv.

Jan Troell beskrivs ofta som en lyrisk filmdiktare, en kamerapoet. Han brukar själv hävda att han aldrig känt sig hemma i det episka och att han inte är en historieberättare, "varken muntligt eller i bild".

Men han underskattar sig, skriver Kurt Mälarstedt i denna bok om Jan Troell och hans filmer, märkligt nog den första större boken om denne filmskapare. Jan Troell har ofta blivit lika älskad av publiken och hyllad av kritikerna som Ingmar Bergman, som i sin tur aldrig stack under stol med sin beundran för Jan Troell:

"Jan Troell är för mig ett alldeles äkta, stort lysande geni som ger sig fan på någonting. Han bryr sig inte om det är publikt eller inte. Han bryr sig om allt annat. Han är oerhört märkvärdig, fullkomligt originell och en djupt inspirerande regissör."

Visst berättar Jan historier i sina filmer, dramatiska, rörande, ibland skrämmande, alltid djupt mänskliga historier. Men han gör det alltid på sitt mycket personliga, varma sätt, med mjuka konturer som lämnar vida öppningar för våra egna associationer och tolkningar. Han berättar nyfiket, medkännande, varsamt och eftertänksamt. Om Olof i Här har du ditt liv, Karl Oskar och Kristina i Utvandrarna och Nybyggarna, ingenjör Andrée i filmen om dennes luftfärd, Åmselemorden i Il Capitano, Knut Hamsun, Elsa Andersson i Så vit som en snö, Georg Oddner i Närvarande, Maria Larsson i filmen om hennes eviga ögonblick - som om vi alla satt och lyssnade kring en lägereld i en långsamt fallande skymning.

Vissa teman återkommer gång på gång i Jan Troells filmer. Uppbrott, sökande, längtan efter äventyr, trygghet och frihet - men också en strävan efter att försöka förstå och sjunka in i ett här och nu. Humanism och medmänsklighet präglar hans verk.
Och vissa bilder. En fjäril kämpar mot ett fönster, en fågel lyfter, ett vatten glittrar, några grässtrån vajar, ett löv rister, en katt spinner, en myra stretar över vassa gruskorn, ett pilträd doppar en kvist i ett rinnande vatten.
Det är magiskt, poetiskt - och berättande.

En dvd med 17 kortfilmer av Jan Troell från ett halvsekel, 1960-2010, medföljer boken.

Nelson Mandela är en av de mest inflytelserika personerna i vår tid. Under hela sitt liv har han nedtecknat tankar och händelser, och nu öppnar han sitt privata arkiv. Det ger en aldrig förut skådad inblick i hans märkvärdiga liv.

"I verkliga livet har vi inte att göra med gudar utan med vanliga människor som vi själva: män och kvinnor som är fulla av motsägelser, som är balanserade och nyckfulla, starka och svaga, kända och okända." Nelson Mandela

Samtal med mig själv är en exklusiv inträdesbiljett till Mandelas privata liv, till mannen bakom den officiella personen. Vi möter honom genom brev skrivna under de allra mörkaste stunderna i fängelset samt utkast till den ofullbordade uppföljaren till memoarboken Den långa vägen till frihet. Nelson Mandela för alltid utförliga anteckningar, till och med under möten. Han nedtecknar oroliga drömmar i bordskalendern i cellen på Robben Island; skriver dagboksanteckningar på flykt under antiapartheidkampen under det tidiga 1960-talet, och har skrivit ner närmare sjuttio timmar av samtal med vänner. På dessa sidor framstår han varken som helgon eller ikon; här framstår han som du och jag.
En ingående och förtrolig resa från det allra tidigaste och omskakande politiska uppvaknandet till hans samlande och entusiasmerande roll på världsscenen. Samtal med mig själv ger en sällsynt möjlighet att tillbringa en stund med människan Nelson Mandela med hans egen röst: direkt, öppenhjärtig och personlig.

Boken inleds med ett förord av USA:s president Barack Obama:

'A little more than two decades after I made my first foray into political life, I stood in Mandela's former cell in Robben Island. Standing there in that cell, I tried to transport myself back to those days when President Mandela was still Prisoner 46664 - a time when the success of his struggle was by no means a certainty. I tried to imagine Mandela - the legend who had changed history - as Mandela the man who had sacrificed so much for change.
Conversations with Myself does the world an extraordinary service in giving us that picture of Mandela the man.'

Som en av få i hela världen kom musikjournalisten Anders Tengner under tjugofem år världens största rockband in på livet.

Under åttiotalet var hårdrockarna kungar. Och mitt ibland dem fanns den unge musikjournalisten Anders Tengner. Från starten som storögt Kiss-fan och grundare av The Runaways svenska fanclub, till tiden som hårt arbetande redaktör på Okej och programledare för musikprogram på såväl SVT som ZTV.

I Access all areas berättar Tengner för första gången om sitt liv med hårdrockens storheter. Under tjugofem år flög han jorden runt och mötte hundratals rockband, många av dem privat. Hans intervju- och fotoarkiv är helt unikt i sitt slag, och här öppnar han för första gången dörrarna till en rockskatt som till stora delar är tidigare opublicerad. Vi möter giganter som Kiss, Metallica, Mötley Crüe, AC/DC, Guns N' Roses, Ozzy, Deep Purple, Bon Jovi, Scorpions, Whitesnake och Iron Maiden i personliga intervjuer som varvas med detaljerad historik. Banden som i dag - fortfarande - tillhör de största publikdragarna.

Tengner låter oss ta del av hårresande historier, spännande upplevelser och avslöjanden. Bildmaterialet, till stora delar aldrig tidigare offentliggjort, är omfattande.
Access All Areas står tryckt på de bästa backstagepassen, de som tar dig ända in i bandets egen loge. Det här är boken som tar dig ända dit - och ännu längre.

Det här är berättelsen om de sex och ett halvt år som Ingrid Betancourt satt fången hos FARC-gerillan i den colombianska djungeln. Det är en intim skildring och ett äventyr utan motstycke. Det är också en betraktelse över de fördömdas villkor - och över vad som skapar en människa.

"Jag var fastkedjad runt halsen vid ett träd, fråntagen all frihet, friheten att röra sig, att sitta ner, att resa sig upp; friheten att prata eller att tiga; friheten att dricka eller att äta; till och med det mest grundläggande, att värna sina kroppsliga behov… Jag blev - efter alla år - medveten om att man likväl bevarar det allra mest värdefulla, friheten som ingen någonsin kan ta ifrån en: friheten att bestämma vem man vill vara."

Ingrid Betancourt föddes i Bogotá 1961 men växte upp i Frankrike. Vid trettiotvå års ålder bestämde hon sig dock för att återvända till Colombia för att bli politisk ledare för De gröna. Detta i ett land som undan för undan höll på att bli förstört av terrorism, våld, korruption och rädsla - ett uppgivet land. Under valrörelsen 2002 blev hon tillfångatagen av den marxistiska FARC-gerillan. Under de följande sex och ett halvt åren var hon deras fånge djupt inne i djungeln.

Även tystnaden har ett slut är ett mycket personligt och berörande vittnesmål från tiden i fångenskap. Ingrid Betancourt var mer eller mindre ständigt fastbunden och undernärd, hon förflyttades nästan varje dag och var i ett eländigt fysiskt skick. Hon gjorde en mängd flyktförsök men fångades in gång på gång och blev allt hårdare behandlad. Hon berättar om de rutiner som hon tvingade sig till för att kunna härda ut, för att försöka få lite värdighet mitt i den mardrömslika situationen.
I juli 2008 blev hon, tillsammans med fjorton medfångar, fritagen av den colombianska armén och kunde återförenas med sina två barn och sin mor.

Patrik Sjöberg är en av Sveriges mest kända och framgångsrika idrottsmän genom tiderna. Men bakom den hårda fasaden vilar ett mörker. Först nu är Patrik redo att dela med sig.

1987 hoppade höjdhopparen Patrik Sjöberg 2,42 på DN-galan i Stockholm. Detta gjorde honom till innehavare av världsrekordet i höjdhopp. Fortfarande är Sjöberg världens näst bäste höjdhoppare genom tiderna, endast slagen av Javier Sotomayor.

Men vem är egentligen Patrik Sjöberg? Många av oss minns en överlägsen idrottsman, kaxigt rökande en cigarett mellan hoppen. En man vi, då och nu, känner som bufflig, frispråkig och rakt på sak. En idrottsvärldens rockstjärna. Men hur kom han dit?

I denna nya memoar berättar Patrik Sjöberg för första gången sin historia, ärligt, rakt och öppenhjärtigt. Och det visar sig att den innehåller mer än vad någon av oss kunnat ana.

Roskilde 1985. Tant Strul ska ha sin sista spelning. Jag vill vidare och tycker att vi är passé. Vår största spelning någonsin och vårt avslut, vårt avstamp till framtiden. 25 000 människor framför Marqueescenen tycker något helt annat.

Vi tar oss dit. Betongkeps, skam och nervositet tar ut varandra och blir till en skör känsla att gå upp på scenen med. Vi har aldrig haft några inövade steg eller mellansnack att komma ihåg utan där finns bara låtordningen som vi gjort tidigare. All osäkerhet rinner av oss när vi kollar vårt ljud och går av. Publiken ropar TANT STRUL, TANT STRUL och vi är rusiga och lyckliga när vi gör entré. Ovanför oss finns en stor, svallande tältduk. Det är fuktigt, varmt och ljudet är fantastiskt. Vi är nära varandra på scenen. Stora och säkra. Jag tar fler danssteg än jag brukar och vågar till och med gå ner på knä i en låt.

Vad skulle någon ha Historien om Kajsa Grytt till? Denna spretiga människa som aldrig riktigt får kläm på livet. Som simmar och simmar och bygger och bygger men som hamnar längre och längre bort från den där gröna vackra ön och som alltid får lust att bygga på ett annorlunda sätt, för att det vore vackert och kunde funka men som därför spikar lite snett eller gör nåt spännande, irriterande och snyggt men väldigt icke-funktionellt så att hela huset rasar och hon måste börja om från början igen. Vad kan du lära dig av henne? Kanske konsten att undvika en karriär. Eller konsten att ha kul och överleva.
/Kajsa Grytt

Abraham Lincoln anses av nästan alla historiker vara den främste president USA någonsin haft. Anledningen är att han under inbördeskriget räddade USA från delning och avskaffade slaveriet. Inbördeskriget mellan nordstaterna och sydstaterna bröt ut den 12 april 1861, alltså för 150 år sedan.
Intresset för personen och presidenten Lincoln har alltid varit stort i USA men har fått extra näring sedan Barack Obama flera gånger påpekat att han har just Lincoln som politisk förebild. Det finns en linje i historien som börjar med Lincoln på 1860-talet och sedan fortsätter med Martin Luther King på 1960-talet och president Obama i våra dagar.

Av monumenten i Washington är Lincolns det pampigaste. Det är ingen tillfällighet. Han har gjort större avtryck i USA:s historia än någon annan.
Lincolns hela liv är som en saga. Han föddes i en fönsterlös hydda i skogen, fick knappt ett års skolgång men läste allt han kom över och blev vid 28 års ålder självlärd advokat. Hans politiska snille och rättrådiga hållning i sin tids svåraste fråga, slaveriet, gjorde att han mot alla odds valdes till president. Men han hann inte ens tillträda sitt ämbete förrän delstat efter delstat i den amerikanska Södern utträdde ur USA och startade en egen nation - The Confederate States of America. Lincolns viktigaste mål blev att hindra utbrytningen och rädda landet från delning.
Lincoln verkade i en tid när demokratin ännu inte slagit igenom i Västeuropa. Det är därför inte svårt att förstå att han betraktade USA med sin frihetsförklaring och författning som "världens sista, bästa hopp", ett omistligt föredöme bland allehanda diktaturer med kejsare, kungar och furstar. Räddningen av landet gick via ett blodigt och uppslitande inbördeskrig där mer än 600 000 människor dog.

När uppgiften att rädda USA var avklarad inriktade han sig på att försona forna dödsfiender och utveckla landet. Men i stället mördades han den första kväll han riktigt kunde koppla av från alla bekymmer. En känd och firad skådespelare med starka sydstatssympatier sköt Lincoln i huvudet från nära håll.

Lincoln är en av världshistoriens intressantaste och mest omskrivna personer. Denna biografi är den första på svenska i modern tid.
Historien om "Honest Abe" och hans liv är så intressant att man inte behöver vara särskilt intresserad av amerikansk historia för att få stort utbyte av denna bok. De problem han mötte och den rättrådiga hållning han visade i nästan alla livets skeden är både allmängiltiga och eviga.

Churchill och de Gaulle - två av de dominerande gestalterna under andra världskriget. De kunde vara osams sinsemellan men var ense om att kriget mot Hitlers Tyskland måste vinnas.
Det här är också historien om hur vänskapen mellan de två ledarna segrade.

Churchill och de Gaulle var Hitlers huvudmotståndare när andra världskriget bröt ut. De var från början övertygade om att kriget måste föras till seger.
Historien om de två kära ovännerna, premiärministern och generalen, började den 17 juni 1940 då Frankrike gett upp och general de Gaulle infunnit sig i London och sökt upp Churchill.
Den 18 juni 1940, i varsitt radiotal, talade Churchill om "det brittiska folkets stoltaste stund" som skulle följa och de Gaulle om "motståndets flamma som inte fick och inte skulle komma att slockna". Två historiska tal.
De Gaulle hade kommit med två tomma händer men tagits om hand av Churchill. Vänskap hade uppstått.

Stridigheter och konflikter skulle följa eftersom franska och brittiska intressen stod mot varandra, främst i Mellanöstern. Motsättningarna skärptes när USA den 7 december 1941 kom med i kriget. President Roosevelt föraktade de Gaulle och Frankrike medan Churchill i Storbritanniens intresse underställde sig amerikanerna. En öppen konflikt ägde rum efter USA:s ockupation av franska Nordafrika den 8 november 1942. Churchill var beredd att offra de Gaulle.

När den stora USA-ledda invasionen började den 6 juni 1944, var Frankrike med i kriget men skulle administrativt ockuperas av USA. En legendarisk sammandrabbning ägde rum mellan Churchill och de Gaulle under den långa natten då den stora armadan var på väg över Kanalen. Churchill ville slå de Gaulle i bojor.

Men den 11 november 1944 kunde de två tillsammans tåga ner för Champs Elysées i ett befriat och jublande Paris. Det var historien om de två kära ovännerna, om vänskapen som visa sig starkare än kriget och som var närvarande när den tyska kapitulationen undertecknades i Reims natten till den 8 maj 1945.

När hans dotter Amy - läkare, mamma och hustru - plötsligt kollapsar och dör av ett oväntat hjärtfel, lämnar Roger Rosenblatt och hans fru Ginny sitt hem på Long Island för att flytta in hos svärsonen Harris och deras tre barnbarn: sexåriga Jessica, fyraåriga Sammy och ettåringen James, eller Bubbies som han kallas.

Långt efter åren med blöjor, läxor och skolpjäser får Roger och Ginny - Boppo och Mimi - åter bekanta sig med småbarnsvärlden med godnattsagor, lekkamrater, kvartsamtal och nonstop-frågande. Tyngda av Amys död försöker de ändå gå vidare, de rekonstruerar familjen och stöttar varandra. Och framför allt så guidar de tre livliga, alerta och godhjärtade barn genom den enorma sorg, förvirring och smärta som deras mors död innebär. Förundrad över svärsonens styrka och hustruns envishet, sköter Roger varje dag "det enda hushållsgöromål jag bemästrat", nämligen att rosta frukostens bröd på exakt det sätt som varje barn vill ha det.

Med kvickhet, stort hjärta och precision skalar Roger Rosenblatt av lager efter lager av denna personliga förlust, och skapar både ett hyllningsporträtt till dottern och familjens kärlek för varandra.

Dagen då Amy dog, sa Harris till Ginny och Roger:
"Det är omöjligt."
Rogers historia berättar hur en familj - genom sin kärlek till varandra - gör det omöjliga möjligt.

Jussi Björling är kanske den störste tenor vi någonsin lyssnat till. "Rösten med tårar i" är fortfarande älskad och spelas oupphörligen över hela världen.

Jussi Björling blev Jussi med hela svenska folket och vi älskar honom, inte bara för hans undersköna sång utan också för att han var en människa med både styrka och svagheter. I stora stunder på de ledande operascenerna var han den uppburne världstenoren, i svaga stunder var han dalpojken från Stora Tuna.

Jussi Björling föddes i Borlänge 1911. Tillsammans med sina två bröder skolades han i sång av sin far och turnerade med dem under namnet Björlingkvartetten i Nordamerika och Norden. Nitton år gammal gjorde Jussi sin debut på Stockholmsoperan. Genombrottet kom när han 1931 uppträdde på Tivoli i Köpenhamn och en samstämmig kritikerkår lovordade hans sång. Snart hade den internationella karriären tagit fart. Metropolitan, La Scala i Milano, Covent Garden i London, operan i Wien, Chicago och San Francisco - överallt gjorde han succé.

År 2011 firas 100-årsminnet av Jussis födelse. I den här stora jubileumsboken, vackert formgiven av Curt Lundberg, skildras sångaren och människan Jussi Björling i ord, bild och ton.

Till boken medföljer en cd-skiva, producerad av Johannes Sjöberg, med musik och intervjuer.

I denna memoar berättar Edward M "Ted" Kennedy (1932-2009) om sitt mycket speciella liv - om sin legendariska familj, politiken, kärleken och sina femtio år i händelsernas centrum - men även om motgångar och tragedier som starkt påverkat hans liv.

Ted var det yngsta av Joseph och Rose Kennedys nio barn. Föräldrarna hade stora förväntningar på sina barn, som drillades hårt för att nå maktens korridorer. Redan som ung man hade Ted en nyckelroll i John F Kennedys valkampanj.
Ömsint och uppriktigt får vi följa Teds uppväxt i en målmedveten och välbeställd Bostonfamilj med stora politiska ambitioner. De stora förebilderna var bröderna Joe, John och Robert. Segling, tävlingar och politiska diskussioner var ständiga inslag under barn- och ungdomsåren. Efter juristutbildning blev han 1962 senator och fick snart en framträdande ställning i senaten tack vare sin arbetskapacitet, kunnighet och sitt starka engagemang framför allt i sociala frågor. Han ansågs allmänt som en blivande presidentkandidat för demokraterna, men hans möjligheter fick en allvarlig knäck på grund av hans roll i en bilolycka 1969 vid Chappaquiddick, Massachusetts, som kostade en ung kvinna livet. Från 1970-talet var Kennedy en av de mest framträdande talesmännen i senaten för socialt inriktad välfärdspolitik. År 1980 gjorde han ett misslyckat försök att utmana president Carter om nomineringen som demokraternas presidentkandidat. Han omvaldes som senator sista gången 2006. Inför presidentvalet 2008 gav Kennedy sitt öppna stöd för Barack Obama, vilket anses ha haft stor betydelse för dennas framgång.
Klanen Kennedys liv har många gånger liknats vid ett grekiskt drama. Här får vi en skildring inifrån orkanens centrum: framgångarna, morden, kvinnorna, sjukdomarna, religionen och kärlek på ålderns höst. Det har skrivits hundratals böcker om den uppburna familjen Kennedy, men aldrig av någon av dess medlemmar. Detta är en gripande historia som inte liknar någonting annat.

"Här sitter jag dagarna i ända och skriver memoarer. Det är ett märkvärdigt äventyr, man sjunker djupt ner i det förflutnas grotta och glömmer alldeles världen omkring sig. På ytan hittar man ju de stora dragen i sin historia: jobb, vardagsliv, resor."

"Men där nere i halvmörkret blir man arkeolog och hittar fragment och splitter. De kan bli svåra att begripa, men när man tar upp dem i ljuset och ser dem i sammanhang blir de meningsfulla.
Likadant är det med självbilden. Den klassiska frågan 'vem är jag egentligen' dyker upp och bilden skiftar i olika belysningar. Det är som att kopiera fotografiska bilder - först anar man konturerna svagt, sedan klarnar de. Men så ser man en ny bild i ett annat ljus och allt är annorlunda.

Jag gick på bio första gången när jag var fem år och började med Tre små grisar och Helan och Halvan. Sedan har det fortsatt med växlande intensitet. Jag skulle uppskatta det till 15 000 filmbesök på 75 år. Men var lugn, jag kommer inte att berätta om alla i min bok.
Efterhand växte sig filmintresset starkare och jag efterträdde Gunnar Oldin som filmkrönikör 1963 och höll på till 1981. Sedan fortsatte jag i Nyhetsmorgon fram till 2006.

Jag berättar både om film och människor; både svenskar, som Ingmar Bergman, Harry Schein, Ernst-Hugo Järegård; och utländska storheter som Lauren Bacall, Catherine Deneuve, Luis Bunuel, Buster Keaton, Clint Eastwood, Roger Moore, Lauren Bacall, Woody Allen, Jean Luc Godard och många många andra. Många av intervjuerna gjordes på filmfestivaler världen över, för jag har varit en flitig festivaljär - fyrtio gånger var jag i Cannes, tjugo gånger i Venedig. Det blev också visiter till mer exotiska filmfestivaler och reportageresor till Hollywood, New York, Rom, Tokyo, Hongkong och viktiga filmstäder.
Allt som allt har det blivit en händelserik livsresa och det är roligt att berätta om den. Mina memoarer handlar mest om film, resor och arbete men också om uppväxt och privatliv med barn, barnbarn, skilsmässa och ett långt lyckligt äktenskap som fortfarande står i full blom."
Nils Petter

I över tre decennier har Erica Jong förbluffat och provocerat. I sina memoarer, skrivna med samma sensualitet, humor och ärlighet som gjorde Rädd att flyga till en klassiker, beskriver Jong sitt liv som författare.

I sina memoarer är Erica Jong uppfriskande direkt - oavsett om hon avhandlar hur man skriver bra sexscener, om hon beskriver alkohol och marijuana som vägen till njutning eller avslöjar detaljer om sitt eget kärleksliv.
Hon berättar om hur hon i sextioårsåldern upptäckte glädjen i så vitt skilda ting som tantrasex och mormorskap. Hon skildrar också sitt liv i litteraturens tjänst, och hur författare som Sylvia Plath och Henry Miller har influerat henne.

Över trettio år av kändisskap, löje, äkta män, älskare, alkohol och ibland tillfällig avhållsamhet. För Erica Jong har skrivandet ofta varit ett sätt att få en stormig tillvaro att bli mer begriplig. Förföra demonen är en ovanlig mix av boklighet och oanständighet - och Erica Jong är mer än något annat lojal mot vikten av att säga som det är i en förljugen tid.

En av Sveriges mest folkkära artister berättar för första gången om sitt fantastiska liv i memoarform. I generösa och öppenhjärtiga tillbakablickar får vi följa Siw Malmkvists spännande historia.

Vi får följa Siw från barn- och ungdomsåren; genombrottet i mitten av femtiotalet; åren som sextiotalets schlagerdrottning; medverkan i musikaler, revyer och pjäser; upp- och nedgångar i privatlivet; samt alla möten och samarbeten med färgstarka personligheter inom svensk och internationell underhållningsbransch under sex decennier.
Siw Malmkvists livssaga tar sin början i trettiotalets statarliv och sträcker sig fram till dagens moderna välfärdssamhälle. Däremellan ryms ett modernt kvinnoöde, berättelsen om "en vanlig människa med ett ovanligt yrke", som Siw själv uttrycker det.

I Tunna skivor av mig berättar sångerskan och skådespelerskan, som än i dag är Siwan med hela svenska folket, sitt livs historia. Allt börjar i Landskrona i mitten av trettiotalet då Siw föds som det sjätte barnet i en skara på nio syskon. Så småningom blir musiken allt viktigare för Siw. Hon får ett skivkontrakt och några år senare kommer det stora genombrottet med Augustin i Melodifestivalen. Inom ett par år har hon dessutom blivit stor stjärna i Tyskland. Sedan dess har det rullat på, både i Sverige och internationellt, och Siw har fått uppleva mer än de flesta i svensk underhållningsbransch. Än i dag är hon en folkkär artist med hög profil i breda tv-program som Körslaget, På spåret och nu senast i Stjärnorna på slottet. Och säg den svensk som inte kan sjunga med i låtar som Jazzbacillen, Tunna skivor, Flickor bak i bilen och Mamma är lik sin mamma!

Fred Åkerström var en av de främsta vistolkarna i 1960- och 70-talens visvåg. Här berättar hans dotter CajsaStina med kärlek, sorg och saknad om sin när- och frånvarande far.

"Den rungande tystnad som min far lämnade efter sig när han försvann ur mitt liv för 25 år sedan, ekar i mig än i dag. Jag var 17 år då, 1985. Alla dessa ord och meningar som aldrig utväxlades mellan oss, dessa frågor som aldrig blev besvarade.
Vi hann inte mötas, på lika villkor - trots min biologiska ålder var jag rent mentalt 8-9 år då han gick bort. Den monumentala respekten för honom - skräcken - frös min inre klocka.

Under en period av flitigt tågpendlande i samband med en skivproduktion för några år sedan började jag skriva ner vad som skulle kunna liknas vid ett fiktivt samtal mellan oss; minnena fick åter liv - barndomsminnen av himmelsk, berusande glädje … men också av förlamande rädsla och förtvivlan. En trasmatteväv bestående av mer eller mindre sammanlänkade texter, verser, brev och dagboksanteckningar började ta form - grunden för denna bok.

Ungefär samtidigt som mitt arbete med boken påbörjades, återfann jag bland min fars kvarlåtenskap ett gammalt skrivhäfte fyllt med farfars egenhändigt nedtecknade barndomsminnen. Dessa barndomsskildringar har efter hand hjälpt mig att förstå något av orsaken till den själssmärta som tycks ha gått i arv i generationer inom vår familj. Många av de smärtsamma situationer som min far omedvetet utsatte mig för, får därigenom sin indirekta förklaring.
En far - en manlig norm att formas av, att anta, förkasta och ompröva, i all oändlighet.
Den brist på mentala redskap som min fadersrelation rustat mig med, har gjort att jag många gånger upplevt mig gå genom livet med bakbundna händer. En smärtsam, ofta mycket förvirrad resa.
Genom att skriva den här boken har jag försökt återskapa något av det försonande samtal pappa och jag aldrig fick, i levande livet."
CajsaStina Åkerström

I mitten av sextiotalet ger Käbi Laretei en konsert i Carnegie Hall. Efter hemkomsten nås hon av ett brev där en amerikansk förläggare, Clay Coss, erbjuder sig att sponsra ett antal konserter för henne i USA. Det innebär början på en lång och märklig relation mellan Käbi, Clay och hans hustru Eva.

Under tio års tid är makarna Coss närmast maniskt inriktade på att föra fram Käbi i USA och att göra henne ekonomiskt oberoende. De erbjuder henne husrum och är måna om att tillfredsställa hennes minsta önskan. Samtalen kring musik blir många och passionerade, både i verkliga möten och brevledes. Det är en vänskap som växer sig stark mellan de tre inblandade, men en vänskap med inslag av besatthet från paret Coss sida. I ett avgörande brev till Käbi avslöjas hur de önskar föra passionen vidare.

Toner och passioner är uppbyggd som Hindemiths verk, med fugor växlande med interludier och intermezzi. I fugorna växer historien med paret Coss, medan Käbi i "mellanspelen" med sinnlighet, humor och en känsla för detaljer berättar om ett annorlunda och ytterst händelserikt liv. Käbi skildrar möten med hypernervösa dirigenter och excentriska kolleger, det andlösa ögonblicket bakom scendörren före entrén, skräcken för att plötsligt glömma notbilden (Käbi tog aldrig med sig noter till konserterna!), flyglars olika personligheter, förhållandet till vänner och älskare. Allt återberättas med värme och livfullhet av en människa med mycket livserfarenhet.

Detta är den stora, definitiva och internationellt gångbara boken om Olof Palme och hans tid. Den rör sig från tysta lägenheter på Östermalm i Stockholm till kokande metropoler i Sydostasien, från privata internatskolor till socialdemokratiska kursgårdar, från lantligt herrgårdsliv i Sörmland till sjaskiga drugstores i den amerikanska södern.

"Inget i hans liv var så vackert som det sätt han lämnade det." Så heter det om en avrättad statsman i Shakespeares drama om den skotska medeltidskungen Macbeth.
Med Olof Palme är det tvärtom. Det brutala mordet på Sveavägen i Stockholm en februarinatt för tjugofem år sedan har höljt hans liv i skugga. Vi står kvar med en blandning av nostalgiska drömmar och svarta nidbilder. Det är inte bara mordutredningen som är ouppklarad utan också vårt förhållande till Olof Palme.
Det finns inget enkelt eftermäle. Aristokraten som blev socialist. Individualisten som blev ledare för Sveriges största politiska kollektiv. Kavalleriofficeren som blev nedrustare. Klassförrädaren som var stolt över sin borgerliga familj. Litteraturälskaren som kom på kant med författarna. Amerikavännen som angrep USA:s regering. Antikommunisten som omfamnade Fidel Castro.

Vem var han - "egentligen", frågar vi oss oroligt. Och tror att svaret finns i något gåtfullt hemligt rum dit eftervärlden ännu inte trängt in.
Men Olof Palmes motsägelser är hans tids motsägelser. Han föddes nio år efter första världskriget och dog tre år innan Berlinmurens fall. Hans liv tillhör det korta, stormiga nittonhundratalet och han var mer delaktig i dess avgörande konflikter än någon annan svensk av sin generation.
Underbara dagar framför oss är en flödande rik berättelse om en fascinerande person och politiker, människorna omkring honom, den nation han ledde och den internationella scen han intog med kraft.

Plötsligt avbryts dessa mina tankar av Sture som frågar: "Vad tänker du på? Har jag sagt något som du ogillar?"
"Nej, nej, inte alls. Jag tänkte helt enkelt på det du sa för en stund sedan, nämligen att du har mardrömmar. Vad händer?"

"Varje natt vaknar jag i djup ångest vid tretiden på morgonen. Jag måste stiga upp för att sansa mig. Jag kan inte somna om före gryningen. Sedan vaknar jag sent på morgonen, lugn och utvilad."
Jag ser förundrad på honom.
"Ja, ja, du kan inte föreställa dig vad en mardröm innebär, hur fasansfullt kriget är."
"Berätta!"

Sture Linnér (1917-2010) är väl känd som introduktör av grekisk kultur från äldsta tid fram till våra dagar och för sina insatser både inom svenskt samhällsliv och i internationella sammanhang. Leonie Carokis vänbok är en sympatisk och nyfiken serie impressionistiska snabbskisser, som ger glimtar från hans äventyrliga liv som Röda korset-delegat i Grekland under den tyska ockupationen och som Dag Hammarskjölds representant i Kongo under de högdramatiska åren efter frigörelsen från det belgiska förtrycket. Men boken ger också personliga, ibland nog så personliga, reflektioner kring och av Sture Linnér i mer vardagliga sammanhang.

HKH Victoria - ett personligt porträtt är boken om kronprinsessan Victorias liv men framför allt om det decennium som gått sedan den unga hovreportern Catarina Hurtig började följa henne. Tio år fyllda av kärlek, rykten, löpsedlar och dramatik.

Catarina Hurtigs första "möte" med kungafamiljen ägde rum 1984 när Jönköping firade 700-årsjubileum. Hon var nio år gammal och fick följa med sin rojalistiska mormor till stan och beskåda kungaparet. Då var samlarserien "Det kungliga året" ett självklart inslag i mormors bokhylla. Tjugofem år senare är Catarina författare till densamma och har dessutom gett ut boken Uppdrag: Prinsessa på inte mindre än åtta språk. Hon har även belönats med en Silverpocket för pocketversionen av Prinsessor om tio av de nya, moderna prinsessorna i Europa - verklighetens askungar som träffat drömprinsarna och glidit in i de kungliga gemaken på en räkmacka ...

Kronprinsessan Victorias hemkomst från USA, där hon fått hjälp med sina ätstörningar, sammanföll med Catarinas anställning på Den kungliga veckotidningen. Samtidigt som Victoria startade sin lysande bana som kronprinsessa skapade Catarina sin karriär som hovreporter, programledare och författare. Hon fick förmånen att resa med prinsessan till Uganda, Etiopien, Lettland och Kosovo, och vara med henne både på representation och bakom kulisserna. Hon såg en vilsen men ambitiös tjej med stor potential som delade med sig av sitt liv både i intervjuer och off the record.

Han har levt hårdare än de flesta. Tagit fler droger. Druckit mer sprit. Ständigt varit otrogen. Levt lyxliv och fattigmansliv. Träffat varenda kändis värd namnet. Och nu har han skrivit om hela den cirkus som varit och är hans liv ...

"Man har sagt en del galna saker om mig genom åren som 'Han bet huvudet av en fladdermus.' Japp. 'Han bet huvudet av en duva.' Japp. Men så hör jag saker som 'Ozzy skulle uppträda i går kväll men han vägrade sätta igång förrän han bitit av huvudena på femton hundvalpar.' Jag, döda hundvalpar?! Jag älskar hundvalpar och har arton av dem hemma. Fast jag har dödat några kor i mitt liv, det har jag. Och kycklingar ...

Fast alla galna saker jag gjort hemsöker mig. Varje dag i mitt liv har varit en händelse. Jag har tagit dödliga doser av droger och alkohol i 30 års tid. jag har överlevt ett flygplan som körde in i mig, självmordsöverdoser, anklagelser om mord … Och så dog jag nästan en gång när jag körde över ett gupp i marken med min fyrhjuling i snigelfart.

Människor frågar mig hur jag kunnat överleva och jag vet inte vad jag ska svara. Om man hade radat upp alla ungarna på min gata där jag växte upp och frågat vilken av oss som skulle bli 60 år, ha fem ungar, fyra barnbarn och hus i Buckinghamshire och i Bevely Hills, inte fan skulle man satt några pengar på mig. Men här är jag, beredd att berätta min historia, med mina egna ord, för första gången."

Black Sabbath bildades i Birmingham 1968 av Ozzy Osbourne (sång), Tony Iommi (gitarr), Geezer Butler (bas) och Bill Ward (trummor). Bandet blev känt för sina skandalösa uppträdanden och skapade något helt nytt i musikbranschen med sitt tunga beat och texter fyllda av ockultism. Deras skivor, till exempel Paranoid och Sabbath Bloody Sabbath, sålde guld- och platina många gånger om på 70-talet och de rankas som tidernas näst bästa hårdrocksband, bara slagna av Led Zeppelin.

Ozzy Osbourne föddes i arbetarstadsdelen Aston i Birmingham 1948. Han har sålt över hundra miljoner skivor, både med Black Sabbath och som soloartist. Han är gift med Sharon, som man också kunnat se i deras gemensamma program Hemma hos the Osbournes.

En stark och vacker överlevnadshistoria ...

Tolvåriga Ester Jansson låg med täcket uppdraget till hakan och grät tyst. Hon kunde knappt ta in vad som nyss hade hänt. De viskande rösterna, de tunga kropparna, det där hårda mellan hennes lår.
Det var Magnus och Dan, två av familjens tonåriga fosterbarn, som hade smugit sig in i hennes rum. De hade varit nakna, och de hade krupit ner i hennes säng. Hon hade inte vågat skrika.
Esters hjärna var som ett enda trassel av förvirrade tankar. Hon ville bort från allt. Hon passade inte in här, och hon ville inte passa in. Alla tyckte att hon borde vara så tacksam för att hon hade fått komma till Sverige, men vad skulle hon vara tacksam för? Att hon blev mobbad i skolan för sin hudfärg? Att fosterbarnen utsatte henne för sexuella övergrepp? Att hennes adoptivmamma trodde att hon kunde hela henne, men bara gjorde henne sjukare?

Hon tittade ut mot natthimlen genom fönstret och såg den stjärna hon hade gjort till sin egen. Hon kunde prata med sin afrikanska mamma genom den där stjärnan. Hon tänkte så mycket på henne. Hon undrade om mamman saknade sin dotter, och hon undrade varför hon hade låtit adoptera bort henne.
Det hade inte mamman gjort. Adoptionen hade skett mot hennes vilja. Och hon var fast besluten att en dag få återse sin försvunna dotter.

Utsatt är en verklighetsbaserad berättelse om ett adoptivbarns famlande efter en egen identitet, om det svenska samhällets kraftiga svängningar i synen på adoptioner och om två kvinnors outtröttliga strävan efter att återförenas med varandra.

På samma sätt som Nelson Mandela, Martin Luther King och Mahatma Gandhi har Aung San Suu Kyi blivit en ikon för kampen för frihet. Men vem är hon egentligen? Vad driver henne till att göra så stora personliga uppoffringar för sitt land?

I biografin En kamp för frihet ger journalisten och författaren Jesper Bengtsson en bild av en av vår tids mest omtalade politiska personligheter. Han beskriver hennes bakgrund som dotter till Burmas frihetshjälte Aung San, åren i England och New York och hennes återkomst till Burma på 1980-talet. Militärjuntan kastade henne i husarrest redan 1989. Ändå förblir hon en samlande kraft för Burmas demokratirörelse. Hennes namn är så laddat att många i Burma inte ens vågar nämna det offentligt. Internationellt har hennes berömmelse ökat ju längre tid hon hållits kvar i husarresten, och hon fick Nobels fredspris 1991. Över hela världen förknippas hon med en fredlig kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Men Aung San Suu Kyis öde har också inneburit att hon varit isolerad från sin familj. Hennes make Michael Aris dog i cancer 1999 utan att de kunde ta farväl av varandra. Sönerna Alexander och Kim har tvingats leva en stor del av sina liv utan kontakt med modern.
Aung San Suu Kyis dragningskraft handlar om hennes personliga karisma och mod, men också om att hon personifierar en av vår tids stora frågor: Vad krävs för att demokrati ska växa fram ur djupt auktoritära system?

- På mitt visitkort står det "artist" men det kunde lika gärna stå "filosof och nattsuddare", säger Babben. Vem är jag? Vad driver mig? Varför reagerar jag så märkligt i just den här situationen? Det här är superintressanta frågor för mig och jakten på svaren har varit lång och underhållande.

I den här boken berättar Babben om varför hon aldrig går och lägger sig, om sin ständiga kamp att skilja den hon är från det hon gör, om hur hon står ut i väntan på att bli perfekt, hon funderar över fenomen som klassresor och föräldraskap samt förklarar varför Elton John är bättre än Madonna.

"Det har varit en lång resa från bondgården hemma i Dalhem till den person jag är i dag.
Jag har jobbat hårt och hela tiden försökt att bredda mig. Under tiden har jag blivit en offentlig person, någon som många nästan tycker sig känna personligen. Och tänker man efter så har jag ju faktiskt varit i deras vardagsrum!
Medan jobben rullat på har jag gjort ett allvarligt försök att förstå vem jag själv är bortom det man ser och hör. Försökt att täta hålen där det rinner ut värdefull energi. Få koll på mina drivkrafter så de inte drar mig till botten.
Jag har inte alltid varit sams med mig själv. Jag har inte alltid varit snäll mot mig själv. Min grundprogrammering är att lyssna mer på andras behov än mina egna. Det har lett till en hel del återvändsgränder och även fysisk kollaps.
När jag var liten kände jag mig ofta annorlunda och konstig. Det gör jag fortfarande ibland, men med en stor skillnad: det oroar mig inte längre. Jag ser det snarare som en kvalité. Dessutom har jag träffat så många andra som också känner sig onormala att jag börjar misstänka att det är det som är normalt. Är vi inte alla udda bitar i ett jättepussel med olika former, färger och motiv? Och visst ska det vara så?
Så här kan jag sitta och fundera på sent på nätterna i stället för att gå och lägga mig. Tankarna flyger fritt. Nu har jag fångat några av dem och fäst dem på papper. Betrakta den här boken som ett resedokument. Eller som ett brev från nån som alltid är på väg till nästa hållplats och som vägrar att dö nyfiken!"
Babben Larsson

Som proteströrelse var 1970-talets kvinnorörelse unik. "Det personliga är politiskt" var mer än en paroll, det var en aktivistisk livsstil, en effektiv lobbyverksamhet som sparkade igång den jämställdhetspolitik vi i dag tar för given. Om hur det gick till när kvinnokampen förändrade synen på kvinnan (och mannen) handlar boken om. En djupt personlig och kärleksfull betraktelse av en som befann sig i centrum av den nya kvinnorörelsen.

"Sjuttiotalsfeminismen var ett gigantiskt kunskapsprojekt, en kvinnornas egen motståndskultur som rymde såväl Aleksandra Kollontajs historiematerialism som Erica Jongs knapplösa knull. Vi bedrev medvetandehöjning från topp till tå, analyserade kvinnoförtrycket under senkapitalismen, praktiserade feministiskt moderskap och diskuterade våra kroppar, våra jag.

Vi demonstrerade, gjorde nattliga raider mot porrklubbar, stödde strejkande städerskor, satte ihop Kvinnobulletinen, arrangerade kvinnokulturfestivaler, kvinnoutställningar, skrev kollektiva sånger och böcker. Vi var socialfeminister, kulturfeminister, kvinnofrigörelsefeminister. Heterosexuella, bisexuella, lesbiska. Vi trodde på den personliga erfarenhetens kollektiva sprängkraft. Jag vet, för jag var med.
1972 började mitt kvinnoliv. Då gick jag, arton år på det nittonde, med i Grupp 8. Under en period i livet när en ung kvinna vanligtvis famlar efter en identitet, och depression kan vara ett normaltillstånd, fick jag chansen att känna min betydelse. Tillsammans med hundratals andra kvinnor lärde jag mig att utveckla en åsikt och stå för den. Jag fick en kropp som gick med stora steg och skrattade högt. Ändå var det också en tid fylld av konflikter: systerskapet var inte alltid så lätt att leva upp till, och männen var inte alltid sjysta kamrater. Men vi var bergfast förvissade om att vi skrev historia: 'Systrar i hela världen, förena er!' Och vi nådde långt med vårt budskap. Kvinnobulletinen sålde i 15 000 ex och internationella kvinnoåret 1975 såg 100 000 hänförda människor Jösses flickor.

Å alla kära systrar! handlar om min tid som ung kvinna i denna rörelse, men jag har också intervjuat några som var med Grupp 8, Lesbisk Front, Befria Mannen. Allt kryddat med mängder av denna tids rekvisita: instamaticfoton, fittsymboler, klistermärken, affischer, paroller, spekulum med mera oumbärligt för en äkta sjuttiotalsfeminist."
Ebba Witt-Brattström

Den sanna berättelsen om en mors svek och en dotters kamp för överlevnad.

Den femåriga flickan Dana och hennes syster Heather hamnar i händerna på Skottlands värsta pedofilring genom tiderna. Det är deras biologiska mamma och styvpappa som introducerar dem och de blir gång på gång våldtagna, slagna och utsatta för extrema övergrepp och våld av ett flertal pedofiler.
I vuxen ålder bestämmer sig Dana, med stöd av sin make, för att berätta vad som hänt henne och försöka sätta dit förövarna. Det slutar med att många av gärningsmännen, inklusive modern som inte bara möjliggjort övergreppen utan dessutom aktivt deltagit i dem, blir dömda och får avtjäna långa fängelsestraff. Det här är berättelsen om en ung kvinnas kamp för att komma tillbaka till ett normalt liv efter år av övergrepp från såväl främlingar som från familjemedlemmar, och från modern som borde varit den som skyddade henne mest.
I februari ställs ytterligare två män inför rätta för de övergrepp som Dana utsatts för. Man förutspår att även de kommer att tilldömas långa fängelsestraff.

Drottning Victoria är i dag i stort sett okänd för svenskarna men hon är ändå för många förknippad med Solliden på Öland, och naturligtvis med Axel Munthes San Michele samt med Hildasholm i Dalarna. En del kanske också känner till hennes glädje över att bli hedersöverste vid ett preussiskt regemente och hennes aktivitet under bondetåget.

År 2010 blir det åttio år sedan Victoria (1862-1930, drottning från 1907) dog i Rom med hjälp av Axel Munthe. Bakom sig hade hon ett liv av sjukdom och besvikelser men hon kämpade tappert och levde ingalunda innehållslöst. Tvärtom. Victoria är verkligen intressant som person. Hon var visserligen hårt uppfostrad men trots detta tidigt otrogen med makens adjutant.
Victoria hade en hård barndom på slottet i Karlsruhe, hennes ständiga hosta grundlades i den kalla sängkammaren. Äktenskapet med Gustaf var inte lyckligt. Hela sitt liv kämpade hon mot olika sjukdomar men var politiskt aktiv. Hennes förhållande till Axel Munthe var fascinerande. Hon fick tre söner men hade en god relation endast med Wilhelm. Gustaf Adolf tyckte hon inte om och lille Erik var svårt sjuk.
Victoria var under ett par decennier en viktig politiker i Sverige. Hon var starkt konservativ och försökte efter bästa förmåga driva på kronprinsen/kungen i kampen mot norrmännen och mot demokrati och parlamentarism. Utan henne kanske det inte hade blivit ett så utmanande tal på borggården i februari 1914.

"'Varför tycker ni så illa om oss ryssar', frågar min goda vän Nikolaj när jag besöker honom i Moskva i december 2008. Hans fråga är befogad - i Sverige hörs återigen krav på att bygga upp vårt försvar för att skydda oss mot 'den ryska björnen'."

De senaste två åren har Sverige varit ett av de mest aggressiva länderna inom EU när det gäller Rysslandskritik. Oftast ges generella bilder som kan tolkas som att ryssen alltid är skurken och "ärkeskurken" symboliseras i allt högre grad av Rysslands tidigare president och numera premiärminister Vladimir Putin - en makthavare som inte lämnar någon oberörd. I väst skrämmer hans skarpa genomträngande blick och gravallvarliga ansiktsuttryck, på hemmaplan är han fortfarande en av de mest populära politikerna.

Vem är då denna man som bland annat utsetts till årets personlighet av Time Magazine? Varför ser politiker och media i vissa västländer på Putins Ryssland som ett potentiellt framtida militärt hot och varför har en del debattörer liknat honom vid Josef Stalin?

Murens fall och kalla krigets slut för tjugo år sedan blev en vändpunkt. Vi jublade och såg en positiv utveckling för Ryssland och världen. Tio år senare kom Putin till makten och vi betraktade den forne KGB-mannen med skepsis men lovordade honom när han levererade det som väst ville ha - till och med när Ryssland förlorade på detta. Nu har det gått ytterligare tio år och vi i Sverige minns Poltava och förlusten av Finland när vi tänker på Putin och Ryssland.

Under de senaste åren har nidbilden av Ryssland och ryssar närmast exploderat i Sverige - på alla plan. På sportsidorna anklagas ryssar ofta som fuskare, i underhållningsbranschen är det senaste exemplet sketchen "Tingeling".

Vladislav Savic vill med denna bok skapa debatt. Han för samman den västerländska historiesynen och retoriken, med den ryska. Det finns alltid två "sanningar" och det svartvita visar sig oftast vara väldigt grått.

Det här skulle inte bli en memoarbok, men texten kan ibland överlista sin författare. De småljugande minnena från barndom, författarliv, resor, akademi, kärlek och död blir ändå till en berättelse om ett liv. Men samtidigt om hur vi omformar våra minnen till myter som ger struktur och innebörd åt vår tillvaro.

"Självbiografin har aldrig frestat mig. Det som intresserar mig är minnets sätt att arbeta.
Redan mitt första minne är tvivelaktigt. Grannhuset står i lågor en natt. Min mor har mig på armen och vi bevittnar andlöst dramat genom ett fönster. Jag kan inte vara mer än ett par år men upplevelsen är tillräckligt stark för att avsätta en hållbar minnesbild. Det är bara ett fel med bilden - den är registrerad på avstånd. Jag ser mig själv på min mors arm framme vid fönstret med det brinnande huset skimrande i rutan och ett rött eldsken flackande över ansiktena. Det finns rimligtvis en genuin upplevelse bakom tablån men den har bearbetats.

Minnet ljuger. Men det intressanta är på vilket sätt ett minne ljuger - och varför. Det jag söker är vad mitt fortsatta liv har gjort med mina hågkomster, hur senare upplevelser, värderingar och strategier har omformat minnena utifrån sina behov och avsikter - och därvid oavsiktligt satt sina spår i bilderna.
Minnesbilden av mor och barn är en sådan samlingspunkt. Mor är, i kontrast till det skrämmande utanför fönstret, lugn och fattad. Hon är ännu inte det knippe av förtvivlan hon skulle bli efter sin skilsmässa, med tårar, förebråelser och hot om att 'ge upp' och lämna min bror och mig åt vårt öde. Minnet ljuger in trygghet i bilden. I själva verket speglas hennes olyckliga barndom, hennes sårbarhet, det upprivna äktenskapet och familjens utsatta liv in i bilden av mor och barn vid fönstret.

Nu händer det att texten överlistar sin författare. De småljugande minnena från barndom, studieår, författarliv, resor, universitet, akademi, vänskap, kärlek och död formar sig mot min avsikt till en berättelse om mitt liv. Men det jag verkligen velat komma åt är något som går utanför det individuella livsödet - hur vi omformar våra minnen till de myter som förmår ge struktur och innebörd åt vår tillvaro."
Kjell Espmark

Under mer än trettio år var Conny Larsson fullständigt uppslukad av två österländska sekter. Till sist lyckades han bryta sig ur den tillvaron och har nu fattat pennan för att skriva av sig det euforiska helvete som han under alla dessa år byggt in sig i. Ett försök att förstå de mekanismer och mönster han följt för att hamna i det som blev hans liv.

"Den nya musiken, Beatles, drogerna, den sexuella frigörelsen, teatern, meditationen, de österländska sekterna. Allt detta uppslukade mig och mina vänner i den miljö jag befann mig i som tonåring. Jag antogs vid scenskolan i Malmö 1965 som ett teaterunderbarn till andras stora förvåning.
Snart var jag, och många med mig, uppslukade av missbruket och de österländska rörelserna under ledning av Maharishi Maharishi Yogi, senare uppmärksammad som Beatlesyogin. Förlorad i Maharishis karisma och meditationen blev jag hans privata sekreterare, reste världen runt med honom och drogs alltmer in i den värld där förnekandet stod i centrum för vad jag egentligen upplevde.
Efter alltför lång tid lämnade jag TM-rörelsen (transcendental meditation) bara för att hamna i en annan sekt. Då jag ännu inte var mogen för att leva utan religiösa förebilder, i avsaknad av en fadersbild, påtog jag mig uppgiften att starta ett behandlingshem för narkomaner och svårt kriminella samt mentalt störda. Allt detta i övertygelsen om att, som min nya guru sa, 'vara den rätte att under hans ledarskap leda detta hem'.
I dessa sekter levde jag under sammanlagt 31 år. Jag lyckades lämna min senaste guru först efter det att jag genomskådat hans upplägg och insett att jag varit en medspelare. I min enfald trodde jag nämligen att de lokala eller nationella sektledarna skulle finna förståelse för vad jag och andra genomlevt. Jag vände mig först till dem utan att få någon som helst respons. I stället utsattes jag för personlig förföljelse och mordhot.
När jag nu ser tillbaka på hela perioden ser jag också hur isolerandet av oss som vågade lämna rörelsen tog fart i alltmer oangenäma former. Detta har stärkt mig i min övertygelse att i bokform skriva av mig samt genom detta vara till en hjälp för alla de människor som fortfarande befinner sig inom rörelser eller grupptryck, det må vara Knutby, Jehovas vittnen eller andra av samma karaktär."
Conny Larsson

"Min stackars syster frågar varför jag inte tar våra väskor med oss. Jag svarar henne: Det är meningslöst … Jag hinner inte säga något mer då skrikandet fortsätter: 'Män till höger, kvinnor till vänster!' En snabb kyss, och vi skiljs för alltid."

I oktober 1942 deporteras Chil Rajchman och hans syster till Treblinka. Systern förs omedelbart efter ankomsten till gaskammaren medan Chil överlever tack vare slumpen, list och tur. Hans uppgifter är att sortera de dödas kläder, klippa kvinnliga lägerfångars hår strax innan de ska in i gaskammaren, sedan kommenderas han att bära lik. Hans sista uppgift blir att på de döda dra ut tänder med guldplomber. I samband med en revolt i lägret lyckas Rajchman efter ungefär tio månader fly. Resten av kriget håller han sig gömd i Polen.

Direkt efter flykten skriver han ner sina minnen i en anteckningsbok. Det är en rå och grovhuggen skildring av en fasansfull period. Rajchman beskriver dagarna i lägret och vad han tvingas göra. Särskilt vedervärdiga är beskrivningarna om hur lägret måste effektiviseras för att klara av att döda alla som anländer: nya metoder för att bränna kropparna, nya sätt att stapla kropparna så att allt fler kan brännas. Allt tycks skrivet i raseri. Ibland nämns vissa lägerledare vid namn, men för det mesta kallas de kort och gott för mördarna. Brutaliteten från ledningens sida är kompakt och besinningslös och drabbar både dem som ska fösas in i gaskamrarna och arbetsstyrkan. Minsta förseelse straffas med tiotals piskrapp, fångar skjuts därför att en vakt blir irriterad, nakna kvinnor får vänta i 20 graders kyla utanför gaskamrarna därför att det roar ledningen.

Mellan 700 000 och 1 200 000 människor dödades i Treblinka. Bara 57 personer överlevde. Chil Rajchman var en av dem. Hans bok är ett oerhört viktigt historiskt vittnesmål om det mest effektiva förintelselägret.

Kurdo Baksi var en av Stiegs få riktigt nära vänner. De kallade varandra lillebror och storebror. Sorgen efter Stieg blev stor. Att han dessutom, inte långt efter sin död, blev en av de mest lästa deckarförfattarna ökade nyfikenheten på vem Stieg egentligen var. Kurdo Baksi lägger till en viktig bit i det pusslet.

"I många hänseenden kommer Stieg alltid att framstå som gåtfull. Det var helt enkelt en del av hans personlighet. Men få har samtidigt så frikostigt delat med sig till andra. Jag tror att många nästan betraktade honom som en outsinlig källa. Han gav och vi var många som villigt tog emot." Kurdo Baksi

Få läsare vet vem Stieg Larsson egentligen var och att han tidigare skrivit mycket, både artiklar och böcker av ett helt annat slag än deckarna om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander.
Nu har Stiegs "lillebror" Kurdo Baksi valt att skriva ett slags personlig biografi om sin nära vän. Det har tagit honom nästan fem år att samla mod och styrka att skriva om den Stieg som han kände. De var två vänner som ofta fick täcka upp för varandra, ständigt måna om att värna om sina privatliv eftersom de levde under ständiga hot från nynazistiska grupper.
Kurdo beskriver deras samarbete, deras många och långa diskussioner, om Stiegs enorma arbetskapacitet, hans energi och idérikedom men också om oron för hans hälsa och hans kompromisslösa sidor och envishet som ibland satte krokben för honom själv. Han skildrar också Stiegs arbete på TT och hur hans stora intresse för deckargenren lockade honom att skriva.
Den här boken ger röst och kropp åt Stieg Larsson, och vi får en unik inblick i vem Stieg Larsson var både som människa och författare.

Guns N' Roses är ett av vår tids största rockband vars frontfigurer Axl Rose och Slash blivit legender - lika kända för sin musik som för sina skandaler, kvinnoaffärer, drogmissbruk och psykiska problem. I Welcome to the Jungle får vi följa deras väg från gatorna i Los Angeles på tidigt 80-tal, genom en period av rockglamour, turnéer och framgång, till ett oundvikligt uppbrott när Slash 1996 lämnar bandet för gott. Av originalmedlemmarna är det idag bara Axl Rose som är kvar i Guns N' Roses, vars senaste skiva Chinese Democracy släpptes i december 2008.

Med mer än 100 miljoner sålda album med artister som Céline Dion, Britney Spears och Bon Jovi, det egna tv-programmet Made in Sweden och som jurymedlem i Idol 2008 och 2009 är Andreas Carlsson en gigant i musikbranschen.

Redan som nittonåring fick Andreas Carlsson sitt eget skivkontrakt. Men karriären som artisten Andres tog aldrig fart och i stället bjöds Andreas in som låtskrivare av legenden Denniz Pop till den världsberömda Cheironstudion, vars betydelse och säregna sound senare kommit att jämföras med Motown under 60-talet och ABBA under 70-talet. Här skapades hits i långa banor och de var med om att skapa artister som Britney Spears, Backstreet Boys och Westlife.
När Cheiron stängdes ner efter Denniz Pops tragiska bortgång, gick Andreas - med hits som I'm Alive med Céline Dion och I Want It That Way med Backstreet Boys i ryggen - vidare till egna utmaningar som så småningom ledde honom till USA och Los Angeles. Efter att ha jobbat i många år med några av musikbranschens stora legendarer - till exempel Bon Jovi, Kiss och Desmond Child - återvände Andreas för en tid sedan till Sverige för att medverka i Idol som jurymedlem, något han kommer att ägna även hösten åt. 2008 års Idol-jury blev på många sätt populärare än själva deltagarna, och de har fortsatt med att göra sin egen tv-serie Made in Sweden. Idol 2009 har dragit fler sökande och förväntas få större publik än någonsin, och sätter igång i början av september för att hålla igång ända fram till jul.

I Live to win - Låtarna som skrev mitt liv berättar Andreas på ett högst personligt och osminkat sätt om livet och dess toppar och svackor, den osvikliga kärleken till musiken och skapandet, och om människorna i hans liv. Vi möter alla från Britney Spears och Gene Simmons, till hans livs mentorer och den stora kärleken - sonen.

Ego Woman är en fortsättning på Ego Girl - och handlar om Carolina Gynnings virvelvindsliknande väg mot toppen, kändisskapet, äran, berömmelsen och de stora pengarna. Carolina har lyckats med det som så många före henne gått bet på - att efter dokusåpan ta steget från bimbokändis till hyllad och prisbelönt programledare i tv. Med en inneboende självkänsla och en stark övertygelse om att allt är möjligt, har hon forsat fram genom Kändissverige och nått en position som är få förunnade i en tid då kändisarnas brinntid är försvinnande kort.

Det finns många beskrivningar av Heinrich Himmler, chefen för nazisternas polis- och terrorapparat, men aldrig tidigare har någon visat i hur hög grad denne man präglade nazismens strukturer och destruktiva dynamik.

Heinrich Himmler - Reichsführer-SS (SS-riksledare), rikskommissarie för stärkandet av det tyska folket, slutligen riksinrikesminister och chef för reservarmén - hade en unik maktställning i den nationalsocialistiska staten och var den som kanske mer än någon annan stod för terror, förföljelse och förintelse. Han var ansvarig för såväl inre repression som SS förbrytelser på östfronten och för att miljontals människor under tyskt herravälde rycktes upp från sina boplatser och förflyttades. Men trots sin centrala roll för regimen framstår Himmler fortfarande som en blek och i stor utsträckning gåtfull gestalt.
Peter Longerich granskar i denna den första omfattande biografin alla funktioner och aspekter av personen Himmler. På ett unikt sätt förenar han privat livshistoria, politisk biografi och strukturhistoria och ger på så sätt överraskande insikter i hela nationalsocialismens historia. Himmler var en mästare på att utnyttja och kombinera sina befogenheter inom vitt skilda fält av politiken för att uppnå sina mål. Longerich visar oss i vilken hög grad riksledarens fördomar, fixa idéer och älsklingsidéer präglade SS som organisation - det blev på så sätt en spegelbild av honom själv. Och att dess historia blir ofullständig och obegriplig utan en grundlig kännedom om mannen i dess spets.

Michael Nyqvist är en av Sveriges mest omtyckta och framgångsrika skådespelare. I sitt uppmärksammade Sommarprogram i juli 2007 berättade han om sin bortadoption, om sökandet efter sina biologiska föräldrar och efter sin egen identitet. Nu kommer boken som fördjupar berättelsen.

"En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk. Vi var de enda som hade en amerikanare på gatan. Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i Fairlainen - inte på min längsta, men viktigaste resa - över alperna, söderut.

Sedan den resan var inget mera sig likt. På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo. Då brydde jag mig inte längre.

Det mesta som jag har sett efter det har varit som ur ögonvrån, det har passerat utan att jag riktigt tittat till.
En dag satte jag mig ner och började skriva.
Jag skrev för att försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress. En av alla adresser jag sedan sökt i fyrtio år.
Det är nog därför jag har skrivit boken."
Michael Nyqvist

Mikael Andersson var dömd till ett liv på institution när han 1964 föddes armlös och benlös. Följ hans väg från barndomens kamp mot rådande fördomar till idag då han är en aktiv föreläsare och dessutom trebarnsfar och egen företagare.

Det här är en man vars förutsättningar från första början var så svåra att ingen trodde på ett värdigt liv. Mikael föddes utan armar och ben och nu får vi möjligheten att höra hans historia, ta del av hans tankar och se världen med hans ögon. Läs om barnets kamp mot rådande värderingar och synsätt och följ hans väg från den stund då läkarnas dom var ett liv på institution till där han är idag som trebarnsfar och egen företagare.

Mikael beskriver vad som fört honom framåt i livet. I en mycket personlig berättelse får vi en inblick i betydelsen av drivkraft, aktiva val och eget ansvar för att uppnå det mål han satte upp för över 40 år sedan. Mikaels dröm var ett självständigt liv. En målsättning som under åren utvecklades till att allt mer innefatta ett liv utifrån hans fulla potential, att leva fullt ut. Idag har han nått sitt mål. Mikael lever sin dröm och vi får i boken höra hur det gick till.

Hur kan man, utan armar och ben, ta sig fram i livet på det sätt som Mikael gör? Han berättar om sitt eget sätt att angripa problem och övervinna självskapade begränsningar och hur detta gradvis förändrade hans egen livssituation. Med en vinnande attityd tar han sig fram i livet. Denna attityd och Mikaels smittande leende räddade en gång livet på en djupt deprimerad människa som var på väg att ta sitt liv.

Mikael beskriver sina egna upplevelser kring att välja livet. "Jag skapar min egen verklighet och är ansvarig för vad som händer mig i livet. Det är tankens kraft som avgör om jag väljer livet eller inte." Han är medveten om att för en del kan detta uppfattas som provocerande, men när Mikael säger det får det en annan innebörd.

Michael Parkinsons karriär spänner över fyra decennier. Hans egen show, Parkinson, startade 1971 och i sin studio har han haft varje kändis värd namnet - förutom Frank Sinatra, vilket grämer honom ...
Nu berättar han om sitt eget liv, från den enkla uppväxten i Yorkeshires gruvdistrikt till alla färgstarka människor han mött och vad de betytt för honom. Allt är återgivet på det sätt som är hans signum: med humor och intellektuell skärpa.

Parkinson har massor att berätta om sina gäster, alltifrån misslyckade intervjuer med Meg Ryan och Helen Mirren till ett flirtigt tv-möte med Shirley MacLaine. Gruvarbetarsonen fick också träffa många av sin barndoms och ungdoms idoler, som Fred Astaire och Ingrid Bergman, som han var hemligt kär i när han var 12 år gammal.
Bland alla hans andra berömda gäster kan nämnas Rod Stewart, Elton John, Madonna, Muhammad Ali, Liza Minelli, John Lennon, Dolly Parton, Margaret Thatcher, Sean Connery, Nelson Mandela, David Beckham och Luciano Pavarotti. Totalt över 2 000 intervjuer har det blivit och på kuppen har han själv blivit en lika stor celebritet som sina gäster genom att med charm och lyhördhet ställa rätt frågor, lyssna ingående och blixtsnabbt ändra inriktning på intervjuerna om gästerna säger något oväntat.

"- Den stora konsten när det gäller intervjuer är att lyssna. Det handlar inte om att titta någon i ögonen och nicka, utan om att faktiskt ta till sig vad de säger. Jag missade nästan det när jag intervjuade Tony Blair. Han fick en fråga om att skicka människor till krig, hur man som politiker hanterar den samvetsfrågan. Han svarade och sa i förbifarten att det finns någon annan inblandad också. Vänta nu... "Vem då?", frågade jag. "Gud", svarade han och då tänkte jag att där har vi morgondagens rubriker."
Ur intervju av Erik Laquist/SvD

"Våren 1944 fördes jag bort med över 400 000 ungerska judar till Tredje Rikets rökfyllda lägervärld. Jag klarade mig, det brukar jag också göra. Jag irrade genom getton, slavarbete och koncentrationsläger och klarade mig tack vare lite för många obegripliga sammanträffanden."

Har du träffat Hitler? innehåller sex självbiografiska berättelser med koppling till rasism och Förintelsen. I Den gula tygbiten får författaren vid åsynen av en liten bit tyg associationer till den judestjärna han en gång tvingades bära. I Samlarna och Aftonringningen tillbringar han en sömnlös natt i sin nyss avlidne gamle släktings säng, där korta filmiska avsnitt visualiserar förträngda minnen. En lyckodag i Bergen-Belsen skildrar en dag i ett av de otäckaste koncentrationslägren i en elvaårig pojkes perspektiv. Här defilerar över sextio namngivna och rätt numrerade lägerfångar. Uppställning, misshandel, hunger, död, råttor och löss blandas med sång och minnen från fredens tid. I Hungarians' Camp återkommer författaren efter sextio år till lägret, nu forsknings- och undervisningsanstalt. Här växer insikten fram att unga tyskar inte kan lastas för sina föräldrars gärningar. Jaktsafari i Sverige påvisar att rasismen inte bara lättvindigt kan hänföras till andra länder och tider. Här står Sveriges mest kände rasistiske seriemördare, Lasermannen, i centrum.

Hon är rolig och vass, varm och rättfram, empatisk och krävande - och Barack Obamas mest inflytelserika rådgivare. Men vem är egentligen kvinnan som Barack kallar "bossen"? Liza Mundys målar i Michelle Obama ett intimt och avslöjande porträtt av denna starka kvinna och låter oss möta det mest dynamiska paret i dagens politik. Michelle är en välorganiserad pragmatiker; Barack charmören som inte plockar upp strumporna från golvet men som siktar mot stjärnorna.
Michelle Obama växte upp i en arbetarklassfamilj i Chicagos södra del. Föräldrarna ingöt tidigt i henne hur viktigt det var att studera och att ge tillbaka till samhället. Under 60- och 70-talets USA var rasmotsättningarna fortfarande starka, men Michelle lyckades ändå komma in på Chicagos kommunala skola för högpresterande elever. Själv säger hon att det inte var förrän hon började studera på Princeton som hon upplevde att färgen på hennes skinn gjorde henne annorlunda och underlägsen.
Mundy beskriver hur Michelle träffade Barack Obama och hur hennes livsval skapat den hon är i dag: En behärskad och lugn kvinna som är den första afro-amerikanska presidenthustrun, en samhällsledare, en sjukvårdsdirektör, och en mamma som ständigt kämpar för kvinnor, barn och andra i samhället utsatta personer eller grupper.
I denna mycket välskrivna biografi baserad på intervjuer med mer än ett hundra personer - inkluderat en med Michelle Obama själv - fångar Mundy den komplexitet och det anmärkningsvärda och otroliga liv Michelle Obama har levt och lever.

"Jag vill berätta om min fars, Albert Volckerts, starka hat mot nazismen. Här finns även mina egna minnen från krigets Hamburg men framför allt handlar boken om min fars utveckling - uppväxt som han var i en starkt auktoritär, konservativ och förmögen Hamburgfamilj - mot ett allt större risktagande i kampen mot nazismen. Vi får även en initierad skildring av den stora terrorbombningen av Hamburg där min far deltog i räddningsarbetet.

I Spionen som svek ges djupa inblickar i de tyska försöken att påverka den allierade opinionen. Hur Albert blir agent för amerikansk underrättelsetjänst, för Hitlerkritiska krafter inom det tyska armékommandot samt för den svenska säkerhetspolisen. Han för Gestapo och den tyska säkerhetstjänsten bakom ljuset och lyckas få uppdrag att spionera på svensk vapenindustri. Väl i Sverige uppsöker han den svenska säkerhetspolisen och lyckas att i samarbete med dem riva upp ett nazistiskt spionnätverk i Sverige. Hans viktigaste uppdrag var att spionera på Bofors nya kanon och dess eventuellt sensationella målsökande granat samt vilka kontakter Bofors hade med Storbritannien och USA.
Albert har även i uppdrag att skapa en internationell marknad för judiska diamanter stulna från i koncentrationsläger mördade judar. En sådan sändning anländer till Sverige och stjäls av min far när Tyskland väl förlorat kriget. Han har även i uppdrag att utforska de svenska försöken med atomsprängning samt att spionera på Zarah Leander för att eventuellt kidnappa henne tillbaka till Tyskland.
I boken avslöjas att hon hade en judisk älskare som var nära vän till mina föräldrar. Albert Volckerts utvandrar efter kriget till USA där han i olika sessioner underkastas förhör av CIA för sitt spionage samt utsätts för försök att enrollera honom till CIA för arbete mot Sovjetunionen. Ett svart stråk i denna till synes osannolika levnadsberättelse är Alberts svek mot många och envar, inte minst mot sin fru och sina barn."
Joachim Volckerts

En tisdag i juni 1999 ringer telefonen hemma hos Sanna Sjöswärd. För första gången som hon kan minnas hör hon sitt persiska namn, Farzaneh. Kvinnan i luren är hennes biologiska mamma som hon inte har sett på över 20 år ...

"En kristallklar vintermorgon, den 21 november 1977, anlände planet till det okända landet Sverige. Det första jag såg av mitt nya land var en landningsbana som glittrade likt ädelstenar. Jag var fyra år och tre månader, en främling i det främmande landet i den främmande staden och med ett främmande språk. Under tre år hade jag bott på barnhemmet Lejonet och Solen i Teheran. Barnhemmet låg intill den stora bullriga huvudgatan Shahen av Pahlavi Square. Som fyraåring hade jag lärt mig att vika ihop kläderna, bädda min säng och inte spilla. Från barnhemstrappan där jag stod innan vi gav oss iväg minns jag känslan av tyget i den röda vinterjackan med speciella muddar runt handlederna som adoptivföräldrarna hade köpt."

Sanna kommer som adoptivbarn till Sverige, växer upp i en medelklassfamilj på Lidingö, lever ett svenskt liv, men känner sig annorlunda, ibland utanför. Via ett antal livskriser, som bland annat innehåller ett svårt cancerbesked, börjar hon söka sina rötter i Iran. Hon har ett fotografi på sin mamma som hon fått av ett iranskt par som hjälpt henne från Sverige. Hon låter publicera bilden i en iransk tidning tillsammans med uppgifter om var hon själv kan nås.
Efter några månader av tystnad hör hon slutligen den okända rösten i telefonen; mamma och dotter hade åter fått kontakt med varandra ...
Samtalet blir inledningen till ett antal resor till Teheran, till de fattiga förorter där mamman och syskonen bor. Mötet med den annorlunda kulturen blir omtumlande, hon möts av många stränga religiösa tabun.
Svaren på varför hon blivit bortlämnad till barnhemmet river upp många sår och skapar en känsla av att ha blivit bortvald. Samtidigt möts hon av en enorm kärlek från sin nya familj.
Mitt emellan två kulturer försöker Sanna hitta sin egen väg, sin egen identitet som människa.

"Det finns två slags människor som skriver dagbok. De som gör det av ett inre tvång, och de som gör det för att de har en förhoppning om att bli berömda. Ibland tillhör jag de förstanämnda, ibland de senare."

Ruth Maier föddes i Wien 1920 och dog i gaskammaren i Auschwitz 1 december 1942. Mellan 1939 och 1942 bodde hon i Oslo. 1940 träffar hon Gunvor Hofmo, en av Norges unga moderna lyriker. De får ett par års vänskap och samlevnad, och när Ruth allt mer sjunker ned i depression, är det vänskapen med Gunvor som håller henne vid liv.

"När Gunvor inte finns här är det något som saknas inom mig. Först när hon dyker upp, någonstans på avstånd, och är inom synhåll för mig, kan jag lättat sucka: Där är hon."

Berättelsen utspelar sig mot en bakgrund av förföljelser och krig, men det är inte en bok om nazismen eller om deportationerna, utan om ett kort men fullödigt liv. Det är en stor förlust att denna unga, oerhört begåvade människas liv tog slut så tidigt. Ruth Maier hade mycket troligt blivit författare om hon hade fått leva. Genom Jan Erik Volds försorg får eftervärlden nu ändå läsa denna mycket litterära dagbok. Detta är den dröm hon vårdade så ömt - Ruth Maier har till slut blivit författare.

Ruths liv och dagböcker får ett abrupt slut. Den 26 november 1942 skickar Tyskland fartyget Donau för att hämta cirka 500 norska judar och föra dem till koncentrationsläger. Av dessa dödades 346 direkt vid ankomsten till Auschwitz. De sista orden innan vi förlorar henne ur sikte är det brev hon på fartyget skriver till Gunvor Hofmo:

"Jag tror det är lika bra att det har kommit till detta. Varför ska inte vi lida när det finns så mycket lidande? Bekymra dig inte om mig. Jag kanske inte ville byta med dig."

Jan Erik Vold är en av Norges mest framstående poet och litteraturforskare. När han gick igenom Gunvor Hofmos kvarlåtenskap hittade han av en slump Ruth Maiers dagböcker.

Käbi Laretei och Ingmar Bergman var gifta i tio år. Båda bröt upp från var sitt äktenskap för att få vara med varandra. De skildes dock åt av hennes turnéer och hans manusarbete och filminspelningar; de längtade och förtvivlade, ängslades över och jublade åt varandra. Allt detta uttryckte de var och en för sig, hon i en hemlig dagbok, och både hon och han i brev, som tidigare aldrig varit publicerade.

Vart tog all kärlek vägen? är, trots att dokumenten är nästan femtio år gamla, en häpnadsväckande modern historia, om hur två förälskade människor försöker vara hängivna både varandra och sina livsuppgifter.