Skönlitteratur

I samband med utgivningen av Mikael Timms biografi Lusten och dämonerna kommer nu några av Ingmar Bergmans mest uppskattade böcker ut på nytt.

Den goda viljan, som regisserades av Bille August, berättar om föräldrarnas första förälskelse och kamp för att få sitt unga äktenskap att fungera.

Enskilda samtal beskriver ett senare skede i deras äktenskap, där modern Anna bekänner hur hon förälskat sig i en annan i samtal med sin konfirmationspräst. Liv Ullmann regisserade för SVT.

Tillsammans med den koncentrerade prosaberättelsen Söndagsbarn, som är ett barndomsminne från sommarparadiset Våroms i Dalarna av en cykeltur i både ljus och mörker tillsammans med fadern, utgör de en självbiografisk trilogi. Även Söndagsbarn blev film, i regi av sonen Daniel Bergman.

Fanny och Alexander, med sin färgsprakande skildring av en borgerlig familj i seklets början, blev en av Bergmans största framgångar.

Bilder är en pendang till memoarboken Laterna magica, där Ingmar Bergman med både skärpa och humor går igenom sina filmer och deras tillkomsthistorier. Denna bok är resultatet av en rad samtal mellan Bergman och hans förläggare och vän Lasse Bergström. Detta är en uppdaterad utgåva.

Carl Lewis sprang hundra meter på 9,86 sekunder. Precis så lång tid tog det för Aleksandars farfar att dö. Farfar flämtade och Carl slängde upp armarna i luften och kastade en amerikansk flagga över axlarna.

Hur upplever ett barn krigets fasor? På ett väldigt speciellt sätt om man får tro Aleksandar, berättaren i Farfar upp i graven. Med hjälp av dråpliga och fragmentariska minnesbilder försöker han återskapa livet i Višegrad, byn hans familj tvingades lämna när pansarvagnarna dånade in.
Familjen hamnar i det bättre Tyskland där "en vägg fallit omkull" och det numera bara finns det sämre Tyskland. I sitt nya hemland sliter Aleksandar med tyska glosor och skriver brev till sin älskade Asija som blev kvar i Bosnien. Frågan är om han någonsin återser henne och om han kan förlåta Carl Lewis för att ha tagit livet av hans farfar.

Med sin debut Farfar upp i graven fick Saša Stanišic ett enormt genomslag hos både kritiker och publik. Boken har nominerats till flera tunga litterära priser och sålts till över tjugo länder.

Dolly har en pojkvän som heter Mårten och som irriterar henne. "Med huvudet mot Mårtens mage ligger jag i badkaret och smeker mej själv med samma frenesi som man gnuggar bort fastbränd knäck från en kokplatta. Sedan förälskelsens första hetta lagt sej har fumligt sex i badkaret blivit standardaktiviteten för att pigga upp vårt kärleksfulla men mycket rutinmässiga förhållande." Dolly tillber en rockstjärna som dyker upp i hennes rum. Men det är bara hon som ser honom.

Det går inflation i trasiga psyken och skev självbild bland hennes vänner, och hon känner att hon ligger i riskzonen. Dollys bäste vän heter Marvin, och han försöker få henne att leva i verkligheten, med varierande framgång.

Hey Dolly är en hejdlös psykologisk skildring i huvudet på ett tonårsbrud som är både skärpt och omedveten.

En fjortonårig fåraherde i Rhenlandet får en uppenbarelse: En ängel befaller honom att bege sig till Jerusalem utanför vars murar "satan rullar sig i sanden". Med sina rena hjärtan ska pojken och hans följeslagare, ett tiotal andra barn, inta staden. Med på vandringen följer också några vuxna: en farbror, en köpman som är världsvan men tyvärr har en dragning till små gossar och en tokig gumma vars tio barn alla har dött.

Längs vägen lurar allehanda faror, men de lyckas nå fram till Marseille för att därifrån via sjövägen ta sig till Palestina. Båten blir dock kapad av sjörövare och några dör. När de övriga slutligen kommer fram till Heliga landet hindras de av "riktiga" korsfarare från att ta sig in i Jerusalem. Bara ett par av dem lyckas återvända hem och berätta om sina upplevelser.

I början av 1200-talet uppstod religiösa rörelser där fattiga människor fascinerades av korstågen och ville bege sig till det Heliga landet. Enligt flera krönikor var det två fåraherdar, en i Tyskland och en i Frankrike, som oberoende av varandra år 1212 samlade omkring sig stora skaror som försökte ta sig till Jerusalem. Med detta som bakgrund har Lars Ardelius skrivit en stor historisk roman, ett gripande epos om religion och vidskepelse, om trons styrka och berättelsens kraft.

Den stora drömvinsten innebär inte bara ekonomiskt oberoende. Den kan också ställa allt på ända och orsaka problem - särskilt om man som unge Perry tror gott om alla. Lyckligt lottad är en roman att älska, fylld av såväl skratt som gråt.

Perry L Crandall är inte efterbliven. Det säger han själv med eftertryck. "Är man efterbliven har man IQ 75 - jag har IQ 76. Jag är inte efterbliven!" Det har han och hans farmor slagit fast genom en artikel i Det Bästa. Han är långsam, men det är en helt annan sak.
Vid 32 års ålder förändras hans liv i ett slag - hans älskade farmor dör och han tvingas flytta från huset han bott i hela sitt liv. Men kort därefter blir han en vinnare - han har fortsatt köpa lotter i den lilla livsmedelsbutiken i Holsted där han bor och plötsligt står det klart att har vunnit 12 miljoner dollar!
Snart flockas människor kring honom som gamar och vill ha del av vinsten. Perry är både godtrogen och lättlurad, men tack och lov tillåter inte hans piktur mer än två nollor på varje check.
Värst bland gamarna är hans närmaste anhöriga - hans bröder, deras fruar och inte minst Perrys egen mor. Men han har vänner också. Riktigt goda sådana, och han har ett jobb - och regler som hans farmor lärt honom och som lotsar honom genom alla svårigheter. En av de viktigaste lyder: spend half - save half.
Lyckligt lottad är en riktig feel good-roman - en hjärteknipande historia som bjuder på skratt, gråt, tandagnisslan och ett underbart, lyckligt slut. Behöver vi tillägga att "L" i Perry L Crandall står för "Lucky"?

"Atwood har skapat ett så övertygande liv åt Nell att jag var besviken över att behöva återvända till mitt eget."
Newsweek

Leva i synd kan ses som en samling noveller som nästan blir en roman, eller som en roman uppbruten till elva noveller. Det påminner om ett fotoalbum - här framträder en serie av avgörande ögonblick, och de människor som påverkats av dem.
Det handlar om en kvinna, hennes föräldrar och syskon, vänner och fiender. Lärare, älskare, barn och djur. Och precis som i ett fotoalbum ryms mycket tid och liv innanför ramarna. Vi förflyttas från 30-talet till i dag, till vitt skilda platser: storstäder, förorter, jordbruk och nordliga skogar.
Här låter Margaret Atwood oss komma tätt inpå - inte sedan Kattöga har hon varit så nära att ge läsarna inblick i sitt privatliv. Avgörande tematik och miljöer från tidigare böcker återfinns i dessa berättelser, platser och skeenden som format hennes skrivande liv.
Berättandet tar avstamp någonstans mellan nutid och framtid, där ett kanadensiskt par i övre medelåldern försöker hantera risken för dåliga nyheter i en värld som håller på att falla samman. Men de olika novellerna och andra omständigheter tecknar en bredare bild av den kvinnliga huvudpersonen: som ung flicka och student, som den andra kvinnan, som starkare syster och vårdande dotter.
Resultatet är ett sammansatt, roligt, gripande och djupt personligt porträtt av en människa och hennes tid. Och om villkor som är allmängiltigare än så.

En ung man läser litteraturvetenskap på Stockholms universitet och som många av kurskamraterna har han författarambitioner och bestämmer sig för att fullborda en roman som han tidigare påbörjat. Läsaren får både ta del av den skapande processen - den unge författarens självkritiska funderingar omkring en roman i vardande - och de besynnerliga och makabra skeenden som studenten dras in i under dessa vinterveckor.

I boken av den unge författaren sitter en medelålders man häktad misstänkt för mordet på en liten flicka i det hus där han bor, en flicka som han bevisligen träffat vid ett flertal tillfällen. Denna romanhandling har kusliga likheter med den unge studentens tillvaro eftersom en ung kvinna blir mördad i hans egen trappuppgång, ett brott som han - om än tillfälligt - blir misstänkt för. Han kände den mördade kvinnan bättre än han i förstone vill erkänna för polisen, vilket naturligtvis väcker deras misstankar. Den unge studenten blir dock snart avförd från polisutredningen när sanningen kryper fram.

För sin själsliga hälsas skull fortsätter studenten att skriva på sin berättelse. Allt det som han tidigare varit osäker på under inledningsfasen, inte minst om den misstänkte mannen är skyldig till mordet eller inte, klarnar nu alltmer. Det är som om historien skriver sig själv och uppenbarar saker som författaren från början inte kände till.

Men mordet på den unga kvinnan i studentens trappuppgång utgör bara inledningen av en lång rad bisarra händelser iscensatta av förövaren. När författaren befinner sig i slutskedet av sin roman blir han plötsligt kidnappad av mördaren och förd till en sommarstuga. Snart ska det visa sig att mördaren har lagt upp en minst sagt egendomlig plan. Han vill att den unge författaren ska skriva hans självbiografi.

"Jag tror att alla människor har en plats på jorden där de aldrig varit men där de på något sätt är säkra på, utan att veta varför, att de kommer att trivas. En sådan plats för mig var Island.
Jag hade aldrig varit i närheten av Island, inte ens mellanlandat, och kände ingen som varit där, men jag inbillade mig ändå att jag och Island skulle kunna tala med varandra på samma språk. Jag tyckte att Island ropade på mig, och jag trodde att det skulle vara mycket vackert där."

Ja, Erik har alltid längtat till Island, och hans bästa vän Lotta behöver komma hemifrån, från ännu ett kraschat förhållande och sitt eget rastlösa liv. De åker till hans drömmars ö, Erik får äntligen se alla de platser han fantiserat om från isländska sagorna och reseguider. De går på nattklubb i Reykjavik, sover på egendomliga pensionat mitt ute i ingenting och riskerar livet på isiga vägar med stup på ömse sidor.

Men Lotta kan inte låta bli att svara på de manliga blickar hon får på sig, och Erik känner sig allt mer illa till mods. Det som börjar som en lättsam road movie i karg miljö förvandlas sakta och obönhörligt till en subtil berättelse om hur vänskap såras och är tvungen att bekänna färg.

Sydney Waverly tvingas hals över huvud fly från sin man David, som misshandlat och hotat henne. Med sig har hon deras gemensamma dotter Bay. Det blir en dramatisk flykt som för henne tillbaka till familjens hus i Bascom, North Carolina, där storasyster Claire fortfarande huserar i föräldrahemmet med den fantastiska trädgården fylld av allehanda örter, frukter och bär. Mitt i trädgården står ett urgammalt äppelträd. Claire vet att hon inte får äta från trädet, däremot använder hon sig av trädgårdens alla andra ingredienser när hon lagar mat och bakar pajer i den lilla cateringfirma hon driver. Sydneys plötsliga ankomst blir en dramatisk vändpunkt i Claires stilla småstadsliv och hon ställs inför nya val och möjligheter - inte minst genom den nye grannen som börjar uppvakta henne. Men Sydney drar också med sig orosmoln. Den man hon lämnat letar efter henne och dottern, och han är kapabel att ta till våld för att få sin vilja fram. Sydneys återkomst sätter också igång skvallret i staden - alla vet att hon stack från staden på grund av en olycklig kärleksaffär. Hennes ungdomsförälskelse är numera gift, men Sydney utgör fortfarande ett hot mot idyllen. Förbjuden frukt är en förtrollande familjesaga kryddad med spänning och magi: den är en blandning av Stekta gröna tomater och Six Feet Under med inslag av Desperate Housewives; det är en rörande, underhållande och bitvis även spännande roman som Sarah Addison Allen åstadkommit - en roman som just den amerikanska Södern tycks blomstra av.

Mannyn i mitt liv är en härligt detaljerad och humoristisk nyckelroman om livet i den ultra-exklusiva enklav på Upper East Side på Manhattan i New York som kallas för the Grid, rutmönstret. Det består av kvarteren mellan 72:a och 79:e gatan som avgränsas av Fifth Avenue i väster och Park Avenue i öster. Här bor New Yorks rikaste människor.

Bokens huvudperson, Jamie Whitfield, är framgångsrik producent för ett nyhetsprogram i teve. Hon är ingift i den oförsonliga "the Grid-societeten" och försöker förtvivlat att kombinera sitt heltidsjobb med rollen som maka och mor.
Samtidigt som Jamie med liv och lust deltar i jakten på de hetaste nyheterna känner hon att äktenskapet börjar gå på tomgång och att barnen försummas.
Lösningen på hennes problem finns i den snygge och äventyrslystne snowboard-åkaren Peter Bailey som är utbildad fritidsledare. Jamie anställer Peter som manny mot sin mans vilja och trots motstånd från personalen i hushållet. Peter blir snabbt Jamies stora stöd i livet när kraven från familjen och arbetslivet känns oöverstigliga. Frågan är om Jamie inte tillåter sig att känna mer än så för Peter?
Humor, kärlek, värme och bitande ironi utlovas i denna inifrånskildring av livet på Upper East Side.

Maria är kemist och sektionschef i ett läkemedelsföretag. Hon har känt trivsel och arbetsglädje ända tills hon drabbades av en ny manlig chef.

Uppvuxen i ett bokläsande arbetarhem drömmer hon om att skriva en bok om släktens vedermödor och glädjeämnen, till de senare hör en del segelbåtar och seglatser i Göteborgs skärgård. Med två skilsmässor bakom sig träffar Maria en fem år yngre man, Sture, kallad Göteborgs-Spanjoren. Han arbetar som taxichafför, har ett förflutet som verkstadsarbetare och reparatör.

Maria saknar alltför tidigt bortgångna väninnor, men livet med Sture hjälper henne att stå ut med chefen och de skrämmande hämndtankar denne orskar. Bot mot det svarta ger även Stures vänner: Globetrötter, utledd på sjön, lastbilschaffören Bertil, Carlos från Uruguay och iraniern Akbar, båda tidigare tortyroffer.

Drömmarnas kaj vid Göta älv drar till sig Maria och Sture. De många fartygen där lockar till funderingar över livet, om världen och om staden Göteborg där invandringen gör att det talas över 200 språk: världen tränger sig på.

Blues för Maria är en göteborgsroman om vänskap, kanske kärlek, i mogen ålder - med livets glädjeämnen och sorger. Även med denna bok visar Ove Allansson att han är en god berättare, med humor och inlevelseförmåga.

Myra är en modellsöt elvaårig flicka. Hon träffar en mycket äldre kille, CF, som är från storstaden Stockholm. När hon ska åka på sommarläger tar han istället med henne på en resa till Frankrike. Utan att någon annan får veta.

Eller handlar det här egentligen om en vuxen kvinna som lever i ett trasigt äktenskap och som flyr in i sina fantasier om den unga Myra och hennes bekantskap med CF?

Sara Villius nya bok Sex är en fantasi, en dröm, en flykt. Det handlar om hur man kan använda fantasin som tröst. Och om att vilja vara någon annan än man är. Att få vara barn, som någon vill ta hand om, och samtidigt bli åtrådd och älskad. Om tillståndet där man kan få vara både och. Om att längta efter en pappa, eller en annan man (främst en i ballongskjorta). Om att ta hand om ett barn och vara ett barn. Att blanda ihop allting och sudda ut alla gränser. Att inte känna att man hör hemma någonstans, men alltid längta hem.

Anna och Mats åker på en veckas semester till Sicilien i närheten av vulkanen Etna tillsammans med sina två barn, Molly, sju år, och Sebbe, elva. Våren har varit tung och veckan på Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.

Ändå håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt…
Resan skulle bli en början till förändring. Men kan de mötas igen? Och vill de det?

Ur vulkanens mun är ett laddat relationsdrama om konflikter, svek, drömmar och kärlek som fullkomligen tar andan ur läsaren.

Vi fortsätter att följa invånarna i det lilla bohusländska samhället Saltön . Det har blivit vinter och våra vänner är i full gång med julförberedelserna, och som vanligt blir ingenting som man tänkt sig.
Med smittande berättarglädje läser Viveca Lärn själv den tredje fristående delen i serien om livet på Saltön.

Två husvagnar är en fantastiskt rörande och kvick roman av succéförfattaren till En kort berättelse om traktorer på ukrainska.

Den unga och troskyldiga Irina kommer till England från Ukraina med drömmar om ett nytt och bättre liv. Men det visar sig snart att ingenting är enkelt i det förmodade paradiset i väst. Hon hamnar genast i klorna på landsmän som gärna tar tillvara på illegal och tacksam arbetskraft.
Efter att genast ha blivit fråntagen sitt pass och en del av sina illusioner skickas Irina ut på landet för att jobba med jordgubbsplockning. Hon blir inhyst i kvinnornas husvagn där hon samsas och trängs med en milt sagt brokig skara från olika delar av världen. Mitt emot står männens vagn, också den bebodd av osannolika människotyper av blandad bakgrund. En av dem är Andrij - som liksom Irina är från Ukraina - med guldkantade förhoppningar om hur det nya livet ska gestalta sig.
Två husvagnar handlar om att mot alla odds skapa sig ett eget liv, och hitta sin egen plats i en ny och främmande miljö. Eller att ge upp och återvända hem.

I ett idylliskt villaområde utanför Sävesta, en mindre stad i Mellansverige, bor Miriam, Nina och Ellinor - tre kvinnor i olika åldrar och skeden i livet. Miriam är hemmafru med två utflugna barn. Nina är frisör och frånskild ensamstående mamma till en tonårsson. Ellinor är en ung mammaledig jurist som just flyttat till Sävesta när hennes man fått ett attraktivt jobb där.

Tillvaron är lugn och till synes händelselös. Så flyttar en mystisk kvinna med märkliga vanor in i ett av grannhusen, vilket får de tre kvinnorna att sluta sig samman.

Ellinor - som mest drar barnvagn om dagarna - märker plötsligt att det har blivit ovanligt tyst och stilla i Miriams hus. När hon knackar på får hon veta att Miriams man Frank oväntat har lämnat henne för en annan kvinna. Ellinor och Nina försöker tillsammans rycka in och stötta Miriam som har tappat fotfästet helt och hållet. På ett oväntat sätt får nu den nya grannkvinnan, som kallar sig Janina, en avgörande roll, inte bara för Miriam, utan även för Nina och Ellinor. Och en resa till Stockholm blir en viktig vändpunkt för var och en av dem, den ger dem tillfälle att reflektera över ödets krafter och vad de egentligen vill med sina liv.

Lyckans hjul är en berättelse om vändpunkter och om de vägar som på ibland helt oväntade sätt, leder oss vidare.

Lola Santini föddes under oscarsnatten för 26 år sedan (hennes mamma fick inte ens av sig feststassen innan bebisen var ute) och sina födelsedagar har hon vanligtvis firat på plats, mellan guldstatyetter, haute couture, forcerade leenden och falska kindpussar.

Pappa Santini har en lång rad filmsuccéer bakom sig, ett faktum som rullar ut röda mattan för hans dotter i de allra flesta fall. Men själv har Lola hittills inte riktigt lyckats med något i sitt liv, trots obetalbara kontakter, skådespeleriförsök med stor budget och en åtråvärd praktikantsejour hos Karl Lagerfeld i Paris. Dessutom krånglar hon till sin tillvaro genom att alltid falla för kändisegon, som gör slut via sina agenter.

Tillsammans med sina bästa vänner Kate, Cricket och Julian försöker hon hitta sin plats och hålla sig kvar i den rusande och obarmhärtiga karusell som är Los Angeles inför oscarsgalan. Det blir en intensiv kamp mot klockan, mot åtskilliga nojiga celebriteter och mot sina egna tillkortakommanden.

Galaprinsessor tar dig med till Hollywoods hetaste fester, dit stjärnorna är beredda att göra vad som helst för att få en inbjudan, och in bakom kulisserna i filmvärldens klimax - den nu 80-årsjubilerande oscarsgalan. Vad händer egentligen när tv-kamerorna stängts av, i rummen dit de aldrig når?

I en värld där strålkastarljuset är den sannaste bekräftelsen, där ytan är avgörande och man aldrig är bättre än sitt senaste misslyckande - ska Lola Santini försöka bli huvudperson i sitt eget liv.

Thorvald Steen har hämtat inspiration från sitt eget liv till sin nya roman om en pojke med högtflygande drömmar. Drömmar som släcks av en oväntad och grym sjukdom.

Han drömmer om att bli en stor backhoppare. Det är vintern 1970 och den fjortonårige pojken sätter iväg utför hoppbacken för att försöka sätta nytt personligt rekord. Men benet viker sig på ett illavarslande sätt och ett besök hos läkaren blir en fruktansvärd chock. Han visar sig nämligen lida av en obotlig sjukdom och bara ett enda hopp till kan vara livsfarligt för honom.

Hemma är det som om mor och far lever i en värld för sig och försöker skyla över något. För sin egen skull, och för deras, bestämmer sig pojken för att hålla sin sjukdom hemlig för dem. Men ändå försöka flyga en sista gång ...

Thorvald Steens Snökristallers tyngd är en klok och tankeväckande roman om en ung människas ensamma kamp i ett liv som inte blivit vad han tänkt sig. Särskilt gripande är skildringen av en far och son som på grund av lögner och tystnad riskerar förlora varandra för alltid. Det är en berättelse om ungdomlig hängivenhet och oro, om den första kärleken och om norrmännens känsla för snö.

Aris Fioretos har vid sidan av sitt skönlitterära författarskap varit verksam inom snart sagt alla litterära områden. Han har översatt bland andra Nabokov och Hölderlin till svenska, skrivit kritik i bland annat Expressen och medverkat med essäer i en rad tidskrifter. Dessutom har han de senaste åren varit verksam som kulturråd vid ambassaden i Berlin.

Nu har Aris Fioretos samlat ihop denna sida av sitt författarskap och vävt ihop texterna med egna dikter och en självbiografisk berättelse om uppväxten i Skåne med en grekisk far och en österrikisk mor. Det är en originell och lekfull samling texter, som visar både på djup beläsenhet och en självständig hållning till det lästa. "Vidden av en fot" är ett citat från Herakleitor (han med "allting flyter"), som slår fast att solen har "vidden av en människas fot".

I Vladimir Sorokins nya roman är Ryssland åter ett självhärskardöme. Landet har isolerat sig från den förhatliga västvärlden genom en väldig mur och alla fiender jagas skoningslöst av "opritjnikerna", säkerhetstjänsten. Det är år 2027. Vi får följa opritjnikern Komjaga under en hektisk arbetsdag. Han övervakar ordningen, slår ner upprorstendenser och rapporterar om missnöjesyttringar. Under den här dagen ska han bland annat hinna med en razzia mot ett adelsgods, en gudstjänst i Kreml och generalrepetitionen av en nationell festkonsert. Han avrundar sin dag med en festmåltid och brödraskapets rituella sexorgie i bastun. Sorokins bok är en skrämmande framtidsvision av ett nationalistiskt och auktoritärt Ryssland. Men den är på samma gång en bitande politisk satir över dagens ryska samhälle där isolationismen och glorifieringen av det äktryska gör Rysslands mörka förflutna till dess framtid.

En underhållande och skarp samtidsroman som driver med vår tids bantningshets, men också en insiktsfull skildring av ett vuxet förhållande där behovet av förändring är akut.

Eva är dryga fyrtio år, bosatt i New York där hon arbetar som redaktör på en tidskrift. Hon är sedan många år gift med David och tillsammans har de en dotter i 20-årsåldern.
Deras äktenskap har börjat gå på tomgång och Eva har genom åren testat de flesta tänkbara bantningsmetoder utan framgång.
När hon får i uppdrag att intervjua en firad arkitekt, som hon för många år sedan hade ett kort men passionerat förhållande med, blir hennes önskan att gå ner i vikt allt starkare. Medan hon kämpar på gymmet funderar hon över hur det skulle vara att träffas igen.
Otrohetsdieten är en underhållande och skarp samtidsroman som driver med vår tids bantningshets, men också en insiktsfull skildring av ett vuxet förhållande där behovet av förändring är akut.

I Bryssel sitter en trettiofemårig man på ett hotellrum. Och minns. Hans libanesiske granne gråter på nätterna.
I Bryssel sitter en trettiofemårig man på ett hotellrum och minns sin barndom, hur han mötte kvinnan som blev gravid med hans barn, och som sen helst inte ville ha honom i sitt liv. Han minns resor i Israel och vänner där.
I Bryssel sitter en trettiofemårig man på ett hotellrum och minns och i rummet intill sitter en tolvårig flicka från Libanon som lämnats ensam där av sin farbror. Det verkar som om de bara har varandra.

Mats Kolmisoppis böcker är ett slags nutidsarkeologi, poetiska sammanfattningar av tankevärldar och miljöer. I Jag menar nu var hela världen hans miljö, och ungdomliga subkulturer hans motiv. Ryttlarna var en närstudie av tre unga kvinnor på gränsen mellan ungdom och vuxenhet, vars tankar ryttlade i ständig rörelse från en utkikspunkt strax över världen. Kanske kan Bryssel sägas handla om ensamhet, särskilt manlig sådan. Men att reducera Mats Kolmisoppis prosaböcker till ett enda tema, till ett motiv, låter sig inte göras. De är minneskonst och tankeprosa, språkligt exakta utblickar inifrån samtida psyken, där det inte finns några gränser mellan känsloliv, politik, litteratur och populärkultur.

Det är i början av 60-talet i ett Stockholm som har vuxit och blivit en modern storstad. Ansel von Morian, ansvarsfull familjefader och släktens överhuvud, börjar bli gammal. Ledet av kollegor börjar tunnas ut och han känner sig allt mer ensam och övergiven. Men värst av allt är skuggan av lillebror Fedors självmord några år tidigare.

Under tiden som det förflutna även hinner upp Ansels hustru Charlotta och kräver en sorts redovisning, har dottern Henrika i sin tur skilt sig från Marius och flyttat till den för Ansel okända stadsdelen Kungsholmen. Dotterdottern Bennie har blivit tonåring och utsätts för Marius obehagliga maktspel. I morbror Stellan hittar hon, som tur är, en bundsförvant. Frans Michael, Ansels son med före detta älskarinnan Susanna, har blivit en snabbtänkt, språkbegåvad gymnasist och hans syster Hedvig har lämnat hemmet för att ägna sig åt att sy kläder.

Så växlar skuggor och sol i den växande staden omkring familjen Morian, så följer släktled efter släktled, nya insatser på förluster. Framtiden finns hos de unga, de som är barn av förändringens tid, arvtagare till en av världens vackraste städer, förvaltare av de drömmar staden föder och de stordåd staden kräver.

Nu längtar man till våren på Saltön.
Julgranarna samlas på hög inför det stundande påskbålet, snödropparna glimmar i gräset och båtägarna har lyft av presenningarna och börjat slipa och dona.
Med Sol och vår avslutar Viveca Lärn sin framgångsrika romansvit om det lilla bohusländska samhället Saltön och dess färgstarka invånare.

Utåt sett är de den perfekta familjen. Båda har gjort karriär, de har två söta små barn och en dyr bostadsrätt i Stockholm. De sköter hushållssysslorna tillsammans, noggrant fördelade med hjälp av ett excel-dokument. Men under ytan är det något som inte stämmer. Han försöker förstå sitt liv utifrån marknads- och varumärkesteorier, medan hon försvinner ut på långa nattliga promenader. Det är då tanken på ett nytt projekt dyker upp hos honom. Hans alldeles privata projekt, som ska ge innehåll och riktning åt hans tillvaro. Ett nytt projekt - ett projekt som verkligen kommer att brännas.
Mons Kallentofts roman Fräsch, frisk och spontan beskriver en familj i sönderfall och den konstanta säljprocess som styr människors medvetanden och liv.
Boken utspelar sig just nu i Stockholm.

Med denna trilogi om en man utan öde blev Imre Kertész ett världsnamn inom litteraturen, vars vittnesbörd om koncentrationslägren och arvet efter dem hör till det viktigaste som publicerats i Europa efter kriget.

Mannen utan öde berättar historien om den fjortonårige György Köves, som sätts tillsammans med tusentals andra judar på ett tåg, men först när dörrarna slås upp till godsfinkan och de tvingas ut av vakterna förstår han att de rykten om dödslägren som han tidigare avfärdat var sanna. Detta är romanen om hans väg dit, och resan tillbaka.

I Fiasko får vi möta den medelålders författaren, med ett manus som ingen vill publicera om sina erfarenheter från nazisternas förintelseläger. Han känner sig som en fånge i sin lilla lägenhet, och börjar i stället skriva på en annan roman, om en man som är fast i ett totalitärt samhälle och som får en möjlighet att fly, men inte gör det.

En kaddish är en bön på arameiska, en viktig del av den judiska gudstjänsten. I Kaddish för ett ofött barn läser berättaren sin kaddish över det barn som han vägrar ge liv åt, till dne värld som sett Auschwitz födas.

I Imre Kertész författarskap är gränserna mellan vad som är roman och vad som är essä inte knivskarpa. I dessa essäer och tal återkommer han till sitt stora ämne: vad gör vi med erfarenheterna från Förintelsen?

Kan vi överhuvudtaget lära oss något av Auschwitz? Efter att som tonåring ha sett fasorna i Buchenwald och som vuxen författare ha skrivit ett av de mest betydande vittnesmålen från nazisternas koncentrations- och utrotningslägren, Mannen utan öde, har Imre Kertész outtröttligt sysselsatt sig med själva innebörden av det som hände där och hur mänskligheten ska handskas med den erfarenheten. För Kertész är inte lägren någon isolerad judisk angelägenhet.

"Jag menar att vi varken kränker eller förminskar judenhetens tragedi, om vi i dag, mer än femtio år efter att Förintelsen inträffade, betraktar den som en världserfarenhet, som ett europeiskt trauma." Trots att uppgiften nästan är omöjlig är det litteraturens uppgift att försöka skapa en föreställning om det ofattbara. Kertész vänder på Theodor Adornos berömda yttrande om att man efter Auschwitz inte kan skriva någon poesi: "efter Auschwitz kan man bara skriva poesi om Auschwitz."

I denna samling tal och essäer från 1989 och framåt, inklusive den föreläsning han höll när han tog emot Nobelpriset 2002, kommenterar Imre Kertész både de egna verken och de erfarenheter som födde dem. Särskilt det dubbla ödet att först vara inspärrad i ett läger och sedan vara inspärrad i ett totalitärt samhälle under fyrtio år.

Det landsförvisade språket ger en unik inblick i Imre Kertész idévärld, den värld som gjort honom till en av vår tids främsta författare.

Haruki Murakami är utan jämförelse den mest berömde japanske författaren i dag. Nu kommer äntligen hans magnum opus på svenska, ivrigt efterfrågat av hans hängivna läsare: den drömlika Fågeln som vrider upp världen.

Fågeln som vrider upp världen är en blandning av detektivhistoria, science fiction, dröm, saga och politisk självanalys. Romanens huvudperson Toru har sagt upp sig från sitt jobb som jurist och ägnar sig åt att koka nudlar och åt att i tur och ordning lyssna på radio, på de anonyma sexsamtal han får på telefon och på den konstiga fågel som sitter utanför hans fönster och låter som om den var mekanisk.
Först försvinner Torus katt och sedan hans fru. Hon har övergett honom för en man som är bättre i sängen. Toru blir förtvivlad, och sänker sig ned i en brunn för att komma i kontakt med sina verkliga känslor. Och det är bara början ...

Fågeln som vrider upp världen blev Haruki Murakamis internationella genombrott som författare, och precis som senare romaner som Kafka på stranden är det en roman som är snudd på omöjlig att förklara eller återberätta. Fågeln som vrider upp världen är en mörk Alice i underlandet och en hårdkokt deckare på samma gång, där Toru på jakt efter sin otrogna fru möter en udda samling människor: en klärvoajant prostituerad, en illasinnad men mediaskicklig politiker, en gladlynt och morbid tonårsflicka och en krigsveteran som blivit som förbytt av vad han fick se som soldat under Japans ockupation av Manchuriet under andra världskriget.

Denna drömlika berättelse från mitten av nittiotalet har redan blivit något av en modern klassiker, och har fått entusiastiska läsare världen över att hoppas på ett Nobelpris för Murakami.

En ny era för FLN-litteraturen har tagit sin början. Perrys Pappas flickor är en värdig arvtagare till Shirley Conrans Lace.

Det här är berättelsen om systrarna Balcon deras utstuderade skitstövel till far, lord Oswald Balcon (tänk JR Ewing i Dallas och lägg till lite brittisk sarkasm i leendet). Historien börjar med att lorden hittas död och att hans biografiförfattare samlar döttrarna i ett rum för att peka ut vem av dem som mördat honom. Alla har de motiv. Starka motiv.

Det är inte en slump att öppningsscenen påminner om den i Shirley Conrans Lace. Pappas flickor är i högsta grad en arvtagare till Conran. Jackie Collins, Judith Krantz, Penny Vincenzi: Tasmina Perry kan definitivt räknas in bland de stora namnen inom FLN-genren, trots att detta är hennes första bok. Pappas flickor är en tegelsten på närmare 600 sidor, men underhållande, lyxig och sexig.
En riktig skandalkrönika med massor av kommersiella kvaliteter.

Evighetsfällan är en stark och angelägen roman om en ung estnisk flicka i det nya Estland som försöker finna sig själv och förtränga allt som påminner om Sovjettiden. Hon blir kär i Lars, som står för allt det nya och spännande. Han lockar med henne till Tyskland, där han säljer henne som prostituerad. Tillsammans med en ödeskamrat lyckas hon skjuta sig fri och fly tillbaka till Estland, men hennes kamrat dör under fritagningen.

Boken börjar med att Tiiu varit tillbaka i Estland en månad. Vi får följa hennes liv i tillbakablickar som blandas med händelser i nuet.

I tillbakablickarna följer vi hennes liv före resan till Tyskland. Vid den tidpunkten är hon en rebellisk flicka, en symbol för det fria Estland, medan hennes försupne far och arbetslösa, keramikmålande mor beskrivs som personer som ödet sprungit ifrån och som rester av det gamla Sovjet.

Tiden i Tyskland glimtar också förbi, men mest som avtryck i huden som inte vill försvinna.

I nuplanet skildras två världar som står i skarp kontrast. Den ena är det liv som hennes killbästis nu lever: ett liv som hon själv skulle kunna ha levt om hon inte blivit offer för trafficking. Den andra världen är gatubarnens värld: den värld hon hamnar i när hon kommer tillbaka till Estland.

Romanen är socialkritisk samtidigt som den gör en djuplodning i det mänskliga psyket. Huvudpersonen drivs av ett hämndbegär som gör henne till en järnkvinna. Samtidigt är hon oförmögen att ta emot eller erkänna känslor som ömhet och kärlek. När hämndögonblicket är inne försvinner allt det hon byggt sitt liv på. Hon inser att hon hamnat i en fälla, en ond cirkel, som det inte finns någon väg ut ur.

Hur upplever man världen om man möter den först som vuxen? Hur hanterar man familjehemligheten om den alltid varit förbjuden, och kärleken om den kommer när man minst väntar den? Lisa Tuckers nya roman handlar om en omvälvande resa mot nya sanningar.

För nitton år sedan försvann en välkänd amerikansk man från Los Angeles med sina två barn, Dorothea och Jimmy. Han tog dem med till ett bergigt och bortglömt hörn av New Mexico, där de fick växa upp i det närmaste totalt avskärmade från omvärlden. Han ville att de skulle leva sina liv i en utopisk fristad, bortom det moderna samhället.
Barnen växte upp med romaner, uppslagsverk och musik från förr, men utan tv, datorer, radio eller tidningar. Dorothea hinner bli 23 år innan hon lämnar det enda liv hon känner. Då ger hon sig iväg för att leta efter brodern, som plötsligt lämnat hemmet för att finna ett nytt liv i St Louis. Fadern har blivit svårt sjuk och hon vill att Jimmy ska komma hem innan fadern dör.
Som från en helt annan värld - iklädd 50-talskläder och utan nutida referenser - ska hon för första gången möta sin omvärld. Sökandet efter Jimmy blir en odyssé fylld av upptäckter, som så småningom leder henne fram till sanningen om familjens förflutna och till den fasansfulla händelse som kom att förändra hennes fars liv för alltid. Men sökandet leder också till en ny början.

Saudiarabien är ett av världens mest slutna samhällen. Med utgångspunkt från fyra unga saudiska kvinnors liv har Rajaa Alsanea skrivit en roman som ger röst åt en värld som är förbjuden att tala om.

Berättaren är en okänd ung kvinna i 20-årsåldern. Varje veckoslut berättar hon, likt en modern Sheherazade, en ny historia om sina fyra väninnors liv, som en kommentar till de oförrätter som de utsatts för i det saudiska samhället. Varje kapitel börjar med ett stycke poesi, en vers ur Koranen eller ett citat från någon populär sång som speglar kapitlets innehåll. Berättaren skickar också mejl via sin mejlinglista som berättar om nyheter från den arabiska världen, vilket ger en stark dokumentär känsla åt historien.

Kvinnorna heter Sadeem, Qamrah, Lamees och Mashael och studerar på universitetet i Riyadh. De är sammanlänkade av sin starka vänskap trots att de är ganska olika. Flickorna från Riyadh är en bok om unga människors obändiga tro på att saker och ting kan förändras till det bättre, oavsett i vilken del av världen man befinner sig. Boken har kallats för en "Sex and the City" från arabvärlden. På det har Alsanea i en intervju i norska Dagbladet svarat att det är ett missförstånd och att hon inte skriver om sex utan snarare om förälskelser - vilket även det är förbjudet att tala om i Saudiarabien.

I sin nya bok ser Lennart Hagerfors med självironisk blick på författarrollen och skrivandets villkor. Det är både roande och insiktsfullt.

I.S. har fått skrivkramp. Ett stort projekt han arbetat länge på har havererat. Det handlade om människor som av ett eller annat skäl inte passar in i den svenska verkligheten. I väntan på att skrivkrampen ska släppa har han lovat hålla en kurs i Visby, en skrivarkurs.
Så fort han stiger in i salen på Folkuniversitet får han syn på fem av sina särlingar: en gammal baron som befinner sig i fel århundrade, en maoriprinsessa som hamnat på småländska höglandet, en värmländsk bonde som samlar på gamla klockor, en nunna med heta men undertryckta känslor och en mc-man som exploderar när som helst.
Dessutom en till synes alldeles vanlig gotländsk tant.
Det blir tre intressanta och omtumlande dagar som får oanade konsekvenser för både I.S. och kursdeltagarna.

"Ett författarliv är dagdrömmar och förströddhet. Ett ensamt liv i stillhet. Men inför utgivningsdagen förvandlas man till idrottsman, springer maraton mot recensioner, försäljningssiffror, priser, stipendier och möten med läsare. Kampen är tämligen rättvis: nästan alla förlorar. I.S. brukade komma näst sist och på avstånd få betrakta vinnaren som odlade sin bitterhet eftersom vinsten inte på långa vägar var tillräckligt stor."

Torgny Lindgrens nya roman handlar om den sista stora väckelsen i Västerbotten, om predikanten och tandborstningspropagandisten Olof Helmersson. Och om brännvinet som sjunger skogens och cellulosans lov: Gammal Norrlands Akvavit.

Det här är en berättelse om tre mer eller mindre tillfälliga besökare i det innersta av Västerbotten: konung Karl den femtonde, Jesus Kristus och den utlevade väckelsepredikanten Olof Helmersson. Och om ett synnerligen rart brännvin.

Under 1950-talet upplevde den frikyrkliga väckelserörelsen en sista uppblomstring i Västerbottens inland. En av de dominerande predikanterna var Olof Helmersson, vida berömd för sina imponerande kroppskrafter och sin kraftfulla predikan. När väckelsen började svalna gav han sig iväg, ingen visste vart. Nu, i nådens år 2006, återvänder han. Bygden har förvandlats till oigenkännlighet. Liksom hans förkunnelse. Som han själv säger till den döde Sven Marklund: Jag frälste dig sju eller åtta gånger och det hjälpte inte.

"Jag var pastor i Nedre Avabäck, sade Olof Helmersson. Det var jag som vållade de sista stora väckelserna. Jag predikade i alla de sju församlingarna. Mellan nittonhundraförtisju och nittonhundrafemtifem omvände jag fyrahundrasexton själar i de här trakterna. Några av dem två gånger.
Fanns det så många själar? Ja, de fanns.

Jo, sade Leif Vikström. Då vet jag vem du är. Folket har pratat om dig. Men de har sagt att du var stor och lång och hade vågigt hår och krafterna som en jätte.

Det var länge sedan, sade de skallige och skrumpnade Olof Helmersson.
Och det var du som införde tandborstningen här i landet.
En predikant kan inte låta tänderna förfalla, sade Olof Helmersson. Då man predikar kan man inte ha löständer som klapprar."

Efter nästan nittio år ges äntligen en av Tolkiens egna favoritberättelser ut i sin helhet. Ett ödesdrama av klassiskt snitt som utspelar sig bland drakar, orker, alver och människor i Midgårds första ålder.

Berättelsen om Húrins barn började Tolkien skriva på redan 1918, och han arbetade sedan på den ända fram till sin död 1973. Den har länge betraktats som ett oavslutat verk, en av de förlorade sagorna. Nu har sonen Christopher omsorgsfullt sammanställt en fullständig berättelse utifrån sin fars olika manusversioner. (Kortare versioner har tidigare varit publicerade i "Silmarillion" och "Sagor från Midgård".).

Vi befinner oss i Midgårds första ålder. Den onde Morgoth tillfångatar Húrin av människornas släkte och alla hans ättlingar. Varje försök att undkomma förbannelsen vänds till olycka, och "Húrins barn" utvecklas till ett ödesdrama av klassiskt snitt.

Christopher Tolkien, som ritade kartorna redan till den första upplagan av "Ringarnas herre", har skapat ännu en detaljerad karta. Boken innehåller även en mängd färgmålningar av Tolkienmålaren Alan Lee, som också gjort omslagsillustrationerna.

Vattenbärerskan är en historia från tiden mellan världskrigen, om hur en drabbad människa tvingas leva sitt liv antingen som utsatt eller inspärrad.

Vattenbärerskan är en poetisk och skakande berättelse om ett fattig-Sverige som känns oändligt avlägset, men i själva verket bara befinner sig på ett par generationers avstånd. Lova Leonora har blivit över. Hennes älskade är försvunnen. Hennes bror är i Amerika Hon bor ensam tillsammans med sin gamla mor, och hon försörjer dem båda genom att bära vatten åt traktens finare folk.

När modern plötsligt dör står Lova ensam, och när hon dessutom råkar bränna ned huset blir hon hemlös. När myndigheterna får reda på att hon sover i ett uthus börjar hennes liv som institutionaliserad. Först spärras hon i förtid in på ålderdomshem, sedan på sinnessjukhus. När hon till slut ådrar sig tbc får hon löfte om att få flytta till Hällnäs sanatorium. Prognosen är inte god, men paradoxalt nog mottar hon nyheten med glädje: "Hon har fått en sjukdom, hon är en riktig människa."

Anita Salomonsson har skrivit en sakligt poetisk berättelse om en människa som utsatts för de båda ytterligheterna av att vara försummad och tvångsintagen, men egentligen aldrig blivit behandlad som just en människa.

Carl-Henning Wijkmark har tidigare behandlat ämnet döden i den polemiska fantasin Den moderna döden, om en dödshjälpskonferens med en minst sagt radikal dagordning. När han nu återkommer till motivet är det i form av en meditation vid livets slut.

Stundande natten är en roman om människor som möts framför "den svarta dörren", en berättelse om livets slutskede och en meditation över de yttersta frågorna. Sjukdom bortom all tänkbar räddning har fört samman fyra män på Sal 5. Där ligger, dold bakom en skärm, den tigande främlingen från andra sidan jorden; Börje, den ständige spelaren som slår vad om det eviga livet; Harry, uteliggaren, den ende bland läkare och medpatienter som i ett kritiskt ögonblick fyller kraven på en gentleman. Där finns sköterskorna Birgit och Angela, varmt älskade av de dödsmärkta männen, den kloka prästen Anna-Britta och den okänsligt "professionelle" doktor Möller. Och först och sist Hasse, berättaren och huvudfiguren, som när framtiden sviker gör upp med sitt förflutna, dess passioner, försummelser och besvikelser, innan till sist en tyst besökare infinner sig och tar emot hans farväl till livet.

"Lidande bekämpas bäst genom att berättas."
Karen Blixen

Åter får vi stifta bekantskap med Kenneth Ahl, huvudpersonen i Grundbulten och Lyftet. I denna bok har Kenneth Ahl blivit gammal. Han har bestämt sig för att lägga av med sitt kriminella liv och att sluta åka fast. Ödet vill annorlunda: efter ett misslyckat rånförsök på Pridefestivalen
döms han till psykiatrisk vård och stängs in igen. Men efter en kort tid på det nya psykiatriska sjukhuset skrivs han ut, nästan som hjälte, efter att ha räddat den besökande sjukvårdsministern från värre dårar än honom själv.
Då hamnar han i korselden mellan konkurrerande begravningsföretag och ett skrupelfritt motorcykelgäng.
Lasse Strömstedts comeback Högriskbegravning är en humoristisk och rappt berättad satir som med glimten i ögat sätter fingrarna på många märkligheter i det svenska samhället.

"Fru Lundström. Ni är 38 år. Ni har fått en välskapt son. Det är det enda barn ni kommer att vara mor till. Nöj er med den här fine pojken."

Trots läkarens allvarsord till Alice Lundström blir hon gravid igen och föder dottern Ethel. Förlossningen blir svår och Alice får en förlossningsdepression. Ethel föds med blåsljud på hjärtat och det är högst osäkert om flickan ska överleva de första dygnen. När personalen efter fyra dagar bär in babyn tittar Alice bara kallt på det lilla knytet och säger: "Jag har ingen dotter. Ni har bara ljugit för mig hela tiden. Hon dog vid födseln, för fyra dagar sedan. Det där är en bortbyting. Henne vill jag inte ha."

Alice, som lider av nervösa besvär och missbrukar alkohol och tabletter, kommer aldrig att kunna ta Ethel till sig. Detta får förödande konsekvenser för flickan under hela hennes uppväxt. Hån, kränkningar och fysisk misshandel blir hennes vardag. Ofta får hon höra från Alice: "Gud! Vad har jag gjort för ont för att få ett barn som du?" Ibland får Ethel inte sova med resten av familjen utan slängs ut i ett förråd där hon får ligga på en trasmatta. Ibland får hon så mycket stryk att hon tvingas vara hemma från skolan, en gång är hon nära att tappa synen.

Ethel gör dock allt för att dölja vad som pågår i det lilla arbetarhemmet i den ångermanländska byn. När hon är tretton år gammal orkar hon emellertid inte längre utan försöker ta sitt liv. Ethels älskade pappa hittar henne i en snödriva. Kanske är det hans kärlek som räddar henne den där iskalla natten, trots att han inte är stark nog att stoppa misshandeln.

Det här är berättelsen om Ethels första tretton år i livet. En berättelse om utsatthet, våld och galenskap men också om kärlek, styrka och tilltro till livet mitt i all bedrövelse.

På en öde ö i havet - mer än en ljudbok

Aino Trosells långa novell - eller kortroman - är hämtad ur boken Isbränna som kom i originalpocket 2000. Berättare är Sven Wollter, som gör den starka berättelsen full rättvisa genom sin närvaro och inlevelse.

Berättelsen handlar om tre män och en kvinna: fadern och hans båda söner och så hushållerskan Gerda, som dyker upp på Berget i skogen i huset där de bor. Det är 50-tal; på radion spelas Tova Carsons "På en öde ö i havet" - i skogen där männen försörjer sig som skogsarbetare drar ännu hästar de tunga timmerlassen till upphämtningsplatserna.
När Gerda kommer till dem ställs deras förut så stillsamma och strävsamma liv på ända - livet blir ljusare att leva men också mycket farligare - när förälskelsens och begärets lågor sätter dem i brand.

Sven Wollter framför berättelsen med all sin känsla och professionalitet i varje tonfall - och musikern Stefan Sorey har ytterligare lyft fram berättelsens själ i ljud- och musikillustrationer. Det är det som gör denna ljudbok unik.

Så här skriver Aino själv om sin berättelse:
"Jag skrev en berättelse där en man på ett ålderdomshem fullständigt krackelerar när en kvinna i elrullstol dyker upp. Varför reagerade han så våldsamt när han fick syn på henne?
Berättelsen växte och avtäckte långsamt sina svarta hemligheter mitt i skogslandets råslit och drömmar under en gnistrande stjärnhimmel.
Aldrig trodde jag då att jag skulle få höra huvudpersonens röst i verkligheten.
Nej aldrig trodde jag väl att jag skulle få höra hans egen röst vibrerande av känslor eller att jag skulle få höra timmerkälkarna rassla, fåglarna sjunga, kyrkorgeln tona in den nya tiden där på Berget.
Jag skrev en gång en berättelse. Nu levereras den intravenöst, som en film mellan öronen för åhöraren att dras in.
Men ta det bara lugnt, det är inte på riktigt."
Aino Trosell

3 CD - ca 3 timmar

I den andra delen av Agneta Pleijels släktkrönika får vi möta skådespelaren Lars Hjortsberg. Redan som sexåring får han en roll vid Gustaf IIIs opera. Han kom att stå kungen nära, vilket på gott och ont präglade hans liv. En roman om sanning, maktspel, liv och kärlek.

Lille Lars älskar att få applåder och bli kysst av skådespelerskor. Det får han, nästan till övermått. Men när han första gången uppfångar kungens blick anar han inte vad det kan innebära att bli monarkens gunstling. Lars, stenhuggarsonen i Stockholm, föddes samma år som Gustaf III genomförde sin statskupp och skapade en opera på svenska språket.
I den andra delen av Agneta Pleijels släktkrönika - som inleddes med Drottningens chirurg - får vi möta skådespelaren Lars Hjortsberg (1772-1843). Redan som sexåring får han en roll vid Gustaf IIIs opera. Han kom att stå kungen nära, vilket på gott och ont präglade hans liv. I romanen får han själv kommentera sitt liv: som Gustav III:s garcon bleu eller ofrälse page, som kungens bibliotekarie på Haga och i kriget mot Ryssland, och som hans högläsare under de dygn som kungen levde efter Anckarströms skott på operamaskeraden.
Lars Hjortsberg blev med tiden svensk teaters okrönte teaterkung. Han var Bellmans yngre vän och medsångare och en lysande komediskådespelare, ofantligt älskad av publiken. Här följer vi honom från den stund då han formligen föds in i teaterns värld av sång, dans och musik. Hans fattiga mamma blir antagen till operarkören och lyckas få in fyra av sina barn vid de kungliga teatrarna. Lars blir den mest namnkunnige.
Om vi i den första romanen via kirurgen Herman Schützer fick bekanta oss med kirurgyrkets framväxt i Sverige, så handlar det nu genom hans yngre släkting Lars om skådespeleriet. Ett yrke eller en existensform? Kan man förklä sig till att bli sig själv? Kungens komediant är lika mycket en historisk roman som en samtida berättelse. Om sanning, maktspel, liv och kärlek.

"Det var då jag för första gången fick tanken att allas våra liv ingick i ett stort spektakel, och att utkastet satt i kungens huvud. Jag fick för mig att alla, fattiga som rika, adel som ofrälse, ingick i en föreställning inne i majestätets huvud. En kung, särskilt en som var högt begåvad för teatern, önskade naturligt nog själv tillsätta rollerna."

En skeppsbruten man spolas iland på en avlägsen strand. Han är den siste överlevaren från en värld som inte längre finns kvar. Men han har en fruktansvärd och fascinerande historia att berätta: den egentliga orsaken till det Trojanska kriget.

Diomedes är den siste av de stora homeriska hjältarna från det gamla Grekland. Efter åratal av krig mot Troja försöker han ta sig till sitt älskade hemland. Men ödet har andra planer för honom. Bedragen av sin hustru, som dessutom planerar att mörda honom, och förföljd av fientliga gudar ser han ingen annan utväg än att segla västerut, mot Hesperia, det mystiskt dimhöljda land som en dag ska kallas Italien. Det är ett djärvt och riskabelt äventyr, för med sig har Diomedes den magiska amuletten från Troja, en mystisk och kraftfull avgudabild som gör den nation som har den i sin ägo oövervinnelig.
Dessutom överraskas Diomedes på nytt av sin värste fiende från Troja: Aeneas. Det blir en våldsam drabbning.

Hjälten från Troja återskapar andan från en svunnen sagotid, å ena sidan storslagen, å andra sidan brutal. Den blåser liv i den svåra tid när våra gåtfulla förfäder slog sig ned i ett obrukat land av is och eld. Ett land som under århundradenas lopp skulle komma att bli deras hem - och världens centrum i tusentals år.

När sommaren är som allra varmast, när luften står alldeles stilla, så är det som om naturen och verkligheten håller andan. Då känns det som att vad som helst kan hända. I Mannen på Trinisla händer det.

Trinisla är en ö. Namnet är en sammanslagning av latinets "tri", som betyder tre, och "insulae", som betyder öar - tre öar som vuxit ihop till en. Det låter kanske som en ö i ett varmt hav mycket långt bort, ett exotiskt stycke land på andra sidan klotet.
Men faktum är att Trinisla ligger så nära som i Bohuslän, strax norr om Hamburgsund.
Här utspelar sig Jerker Virdborgs nya roman, som liksom hans tidigare böcker, i synnerhet Svart krabba, är ett fascinerande möte mellan det hemtama och det okända. Det är en ohyggligt förtätad historia om ett tryckande varmt sommardygn då ön är full av semesterfirare, bland annat den lättirriterade Johan och hans tjej Petra, och systrarna Anne och Lina och deras nedgångne far. Under detta dygn är det som om tiden upphävs, och märkliga ting och människor dyker upp. Framför allt får Trinisla besök av en man som seglar in i hamnen med en nästan övernaturlig precision, med ett skepp som varken är av metall, trä eller plast. Vem är han?
Jerker Virdborg rör sig i metafysikens och science fiction-genrens utmarker, men är helt sin egen, med en omisskännlig stil sedan debuten med novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt.

Den spanske historieläraren Manuel och den sjuttonåriga latinamerikanska Lucía försöker gemensamt lösa mysteriet kring den spanska drottningen Juana "den vansinniga". Var hon i själva verket inte vansinnig, utan offrades hon i den bittra striden om den spanska tronen?

Drottning Juana av Kastilien (1479-1555) var dotter till det katolska kungaparet Ferdinand och Isabella och arvtagare till det spanska kungadömet. 1496 giftes hon bort med Filip den sköne av Habsburg och fick sex barn med honom. 1509, några år efter makens död, förklarades hon sinnessjuk och spärrades in på slottet i Tordesillas i nordvästra Spanien. Där levde hon återstoden av sitt liv, dvs i närmare femtio år.
På 1960-talet träffar den spanske historieläraren Manuel en ung latinamerikansk flicka vid namn Lucía i Madrid. Manuel tycker att Lucía är slående lik drottning Juana av Kastilien och berättar hennes historia för Lucía, som genast fängslas av hennes öde. Manuel är besatt av Juana och tror inte att hon drevs till vansinne av kärlek och svartsjuka. Förråddes hon i själva verket av sina närmaste och offrades i maktkampen om den spanska kronan? Allt tyder på att hon först manipulerades av sin make, sedan av sin far och till sist av sin son när hon bortmanövrerades från tronen.

Manuel och Lucía tillbringar allt mer tid tillsammans och besöker viktiga historiska platser med anknytning till Juanas liv: slottet Escorial, klostret Santa Clara och Pradomuseet. För att bättre kunna sätta sig in i Juanas liv börjar Lucía klä sig i renässansdräkt i Manuels sällskap och plötsligt får historien liv. Genom Lucía återvänder Juana för att berätta sin version av historien samtidigt som Lucías eget liv tar en dramatisk vändning och förändras för all framtid.

Gioconda Belli föddes 9 december 1948 i Managua i Nicaragua. Hennes far Humberto Belli var företagsledare och hennes mor Gloria Pereira var med om att grunda Teatro Experimental i Managua. På faderns sida härstammar familjen från Italien, därav Giocondas italienskklingande förnamn. Gioconda är näst äldst av fem syskon: Humberto, Eduardo, Lucía och Lavinia. Det är till dessa två yngre systrar som romanen Den förfördas hemlighet är tillägnad.

Romanen om Nina har många gemensamma drag med Inger Frimanssons eget liv. Det är en uppväxtskildring som handlar om att ha rädslan boende inom sig och ändå alltid dras till det farliga och förbjudna. Och om hur den unga Nina hittar fram till skrivandet.

Ninas familj har i början många tillfälliga boenden. Det hänger ihop med pappas jobb. Än bor de hemma hos mormor och morfar i Slite, än i andra tillfälliga bostäder. Så småningom hamnar de i Jönköping, frikyrkobältets mekka.

Nina har redan tidigt en ovanligt livlig fantasi. Hon drömmer ofta om att vara någon annan än den alldeles vanliga, ganska tysta och blyga flicka som hon är. Döden Långrock kommer på besök då och då, först tar han gammelmorfar, sen farfar och farmor. Och de är ju gamla. Men så en dag slår han till och kniper hennes farbror, som är pappa till de små kusinerna. Det gör henne ursinnig och rädd. Hon vet ju att alla familjer förr eller senare får sin beskärda del av sorgen. En tant hon har träffat brukar säga så. Och hon vet att Döden Långrock också vill åt hennes lillasyster.

Tidigt har hon rädslan boende inom sig. Ändå dras hon till det farliga och förbjudna. Ofta flyr hon till skrivandet. Hon börjar tidigt, skriver sagor, dikter och romaner - liksom deckare om ond bråd död. Emellanåt får hon alster publicerade i olika tidningar. Som gymnasist vinner hon det så kallade Lilla Nobelpriset och inbjuds till Stockholm för att delta i högtidligheterna på Konserthuset. Hon börjar drömma om att kanske någon gång få en bok utgiven på riktigt.

Bengt Pohjanens nya bok är en originell och lyhörd barndomsskildring, men också en inträngande gestaltning av en region i Sveriges marginal, Tornedalen. En rak och rolig bok som har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna.

Huvudperson är pojken "Bengt Pohjanen", eller som han heter på sitt modersmål tornedalsfinskan: Pänktti. Vi följer honom från födelsen - när han dimper ner som den fjärde i syskonskaran en sval midsommarnatt i Tornedalen den 26 juni 1944 - till hans första skolår, i skuggan av kriget i Finland.

Pänktti växer upp vid en onaturlig gräns, älven som skiljer Sverige från Finland, men som i första hand är en förbindelse: familjer och släkter bor på båda sidor om vattnet. Därför är smuggling en syssla som de flesta är inblandade i, inte minst Pänkttis egen far, smugglarkungen Otto, med kodnamnet "Spetsnäsan". Men detta utbyte av varor har kriminaliserats av det svenska storsamhället. Man kan säga att hela befolkningen är "kriminaliserad", eller åtminstone betraktad med misstänksamhet från överheten. Att födas in i den tornedalsfinska identiteten är att bli en outsider, placerad utanför storsamhällets normer och värderingar.

Bengt Pohjanens berättelse är starkt självbiografisk. Den ger bakgrunden till ett av samtidens mest särpräglade svenska författarskap, men skildrar också ett brett och egensinnigt galleri av färgstarka gestalter - i vardaglig nöd och mytiskt skimmer. Smugglarkungens son är Bengt Pohjanens rakaste bok hittills, buren av humor och livskunskap - den har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna.

Halv- och heldokumentära berättelser är den hetaste trenden i den svenska litteraturen. Men när Daniel Sjölin iscensätter sig själv i Världens sista roman handlar det om något annat än att kittla med verklighet.

Daniel Sjölins nya bok Världens sista roman är en prosavirvel med hög hastighet. Till karaktären inte olik Personliga pronomen, hans genombrottsbok, bara mer personligt allvarlig, utan att för den skulle vara särskilt "sanningsenligt" självbiografisk. Boken handlar om den alkoholiserade författaren och programledaren Daniel Sjölin, vars mamma (också hon alkoholiserad) har drabbats av alzheimer, vilket har raserat hennes verklighetsuppfattning och språk. Denna ruin är "inbyggd" i romanen. Ett par vänner från ungdomsåren, som är de två andra delarna av en Jules och Jim-liknande trojka, har också viktiga roller i historien. En abort som modern gjorde i ungdomen spelar en viktig roll i romanen, vars parallell i nutidsplanet blir det barn som Daniel väntar, men som bär på en missbildning och dör i livmodern.

Eller? Precis som i Oron bror bedriver Daniel Sjölin en avancerad katt och råtta-lek med läsaren. Berättelsen är så äkta den kan bli, men är den sann? Världens sista roman är en hisnande och sorglig berättelse, med drag av både Pynchon och Joyce.

En samling kåserier ur böckerna Kattguld och En god katt förlänger livet av Anna-Lena Brundin & Staffan Heimerson.

Det finns över en miljon katter i Sverige.
Enfärgade, randiga, personliga, egensinniga, keliga, spinnande, klättrande, klösande...
Många katter alltså. Men det finns bara två författare som kan skildra katten med dess suveränt överlägsna kroppsspråk, outgrundliga ögon, harmoni och självklara säkerhet.
Lyssna på komikern och författaren Anna-Lena Brundin och världsreportern och resenären Staffan Heimerson när de med värme och mycket kärlek berättar om Bosse, Mjau och andra härliga katter.