Skönlitteratur

Anna och Mats åker på en veckas semester till Sicilien i närheten av vulkanen Etna tillsammans med sina två barn, Molly, sju år, och Sebbe, elva. Våren har varit tung och veckan på Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.

Ändå håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt…
Resan skulle bli en början till förändring. Men kan de mötas igen? Och vill de det?

Ur vulkanens mun är ett laddat relationsdrama om konflikter, svek, drömmar och kärlek som fullkomligen tar andan ur läsaren.

Vi fortsätter att följa invånarna i det lilla bohusländska samhället Saltön . Det har blivit vinter och våra vänner är i full gång med julförberedelserna, och som vanligt blir ingenting som man tänkt sig.
Med smittande berättarglädje läser Viveca Lärn själv den tredje fristående delen i serien om livet på Saltön.

Två husvagnar är en fantastiskt rörande och kvick roman av succéförfattaren till En kort berättelse om traktorer på ukrainska.

Den unga och troskyldiga Irina kommer till England från Ukraina med drömmar om ett nytt och bättre liv. Men det visar sig snart att ingenting är enkelt i det förmodade paradiset i väst. Hon hamnar genast i klorna på landsmän som gärna tar tillvara på illegal och tacksam arbetskraft.
Efter att genast ha blivit fråntagen sitt pass och en del av sina illusioner skickas Irina ut på landet för att jobba med jordgubbsplockning. Hon blir inhyst i kvinnornas husvagn där hon samsas och trängs med en milt sagt brokig skara från olika delar av världen. Mitt emot står männens vagn, också den bebodd av osannolika människotyper av blandad bakgrund. En av dem är Andrij - som liksom Irina är från Ukraina - med guldkantade förhoppningar om hur det nya livet ska gestalta sig.
Två husvagnar handlar om att mot alla odds skapa sig ett eget liv, och hitta sin egen plats i en ny och främmande miljö. Eller att ge upp och återvända hem.

I ett idylliskt villaområde utanför Sävesta, en mindre stad i Mellansverige, bor Miriam, Nina och Ellinor - tre kvinnor i olika åldrar och skeden i livet. Miriam är hemmafru med två utflugna barn. Nina är frisör och frånskild ensamstående mamma till en tonårsson. Ellinor är en ung mammaledig jurist som just flyttat till Sävesta när hennes man fått ett attraktivt jobb där.

Tillvaron är lugn och till synes händelselös. Så flyttar en mystisk kvinna med märkliga vanor in i ett av grannhusen, vilket får de tre kvinnorna att sluta sig samman.

Ellinor - som mest drar barnvagn om dagarna - märker plötsligt att det har blivit ovanligt tyst och stilla i Miriams hus. När hon knackar på får hon veta att Miriams man Frank oväntat har lämnat henne för en annan kvinna. Ellinor och Nina försöker tillsammans rycka in och stötta Miriam som har tappat fotfästet helt och hållet. På ett oväntat sätt får nu den nya grannkvinnan, som kallar sig Janina, en avgörande roll, inte bara för Miriam, utan även för Nina och Ellinor. Och en resa till Stockholm blir en viktig vändpunkt för var och en av dem, den ger dem tillfälle att reflektera över ödets krafter och vad de egentligen vill med sina liv.

Lyckans hjul är en berättelse om vändpunkter och om de vägar som på ibland helt oväntade sätt, leder oss vidare.

Lola Santini föddes under oscarsnatten för 26 år sedan (hennes mamma fick inte ens av sig feststassen innan bebisen var ute) och sina födelsedagar har hon vanligtvis firat på plats, mellan guldstatyetter, haute couture, forcerade leenden och falska kindpussar.

Pappa Santini har en lång rad filmsuccéer bakom sig, ett faktum som rullar ut röda mattan för hans dotter i de allra flesta fall. Men själv har Lola hittills inte riktigt lyckats med något i sitt liv, trots obetalbara kontakter, skådespeleriförsök med stor budget och en åtråvärd praktikantsejour hos Karl Lagerfeld i Paris. Dessutom krånglar hon till sin tillvaro genom att alltid falla för kändisegon, som gör slut via sina agenter.

Tillsammans med sina bästa vänner Kate, Cricket och Julian försöker hon hitta sin plats och hålla sig kvar i den rusande och obarmhärtiga karusell som är Los Angeles inför oscarsgalan. Det blir en intensiv kamp mot klockan, mot åtskilliga nojiga celebriteter och mot sina egna tillkortakommanden.

Galaprinsessor tar dig med till Hollywoods hetaste fester, dit stjärnorna är beredda att göra vad som helst för att få en inbjudan, och in bakom kulisserna i filmvärldens klimax - den nu 80-årsjubilerande oscarsgalan. Vad händer egentligen när tv-kamerorna stängts av, i rummen dit de aldrig når?

I en värld där strålkastarljuset är den sannaste bekräftelsen, där ytan är avgörande och man aldrig är bättre än sitt senaste misslyckande - ska Lola Santini försöka bli huvudperson i sitt eget liv.

Thorvald Steen har hämtat inspiration från sitt eget liv till sin nya roman om en pojke med högtflygande drömmar. Drömmar som släcks av en oväntad och grym sjukdom.

Han drömmer om att bli en stor backhoppare. Det är vintern 1970 och den fjortonårige pojken sätter iväg utför hoppbacken för att försöka sätta nytt personligt rekord. Men benet viker sig på ett illavarslande sätt och ett besök hos läkaren blir en fruktansvärd chock. Han visar sig nämligen lida av en obotlig sjukdom och bara ett enda hopp till kan vara livsfarligt för honom.

Hemma är det som om mor och far lever i en värld för sig och försöker skyla över något. För sin egen skull, och för deras, bestämmer sig pojken för att hålla sin sjukdom hemlig för dem. Men ändå försöka flyga en sista gång ...

Thorvald Steens Snökristallers tyngd är en klok och tankeväckande roman om en ung människas ensamma kamp i ett liv som inte blivit vad han tänkt sig. Särskilt gripande är skildringen av en far och son som på grund av lögner och tystnad riskerar förlora varandra för alltid. Det är en berättelse om ungdomlig hängivenhet och oro, om den första kärleken och om norrmännens känsla för snö.

Aris Fioretos har vid sidan av sitt skönlitterära författarskap varit verksam inom snart sagt alla litterära områden. Han har översatt bland andra Nabokov och Hölderlin till svenska, skrivit kritik i bland annat Expressen och medverkat med essäer i en rad tidskrifter. Dessutom har han de senaste åren varit verksam som kulturråd vid ambassaden i Berlin.

Nu har Aris Fioretos samlat ihop denna sida av sitt författarskap och vävt ihop texterna med egna dikter och en självbiografisk berättelse om uppväxten i Skåne med en grekisk far och en österrikisk mor. Det är en originell och lekfull samling texter, som visar både på djup beläsenhet och en självständig hållning till det lästa. "Vidden av en fot" är ett citat från Herakleitor (han med "allting flyter"), som slår fast att solen har "vidden av en människas fot".

I Vladimir Sorokins nya roman är Ryssland åter ett självhärskardöme. Landet har isolerat sig från den förhatliga västvärlden genom en väldig mur och alla fiender jagas skoningslöst av "opritjnikerna", säkerhetstjänsten. Det är år 2027. Vi får följa opritjnikern Komjaga under en hektisk arbetsdag. Han övervakar ordningen, slår ner upprorstendenser och rapporterar om missnöjesyttringar. Under den här dagen ska han bland annat hinna med en razzia mot ett adelsgods, en gudstjänst i Kreml och generalrepetitionen av en nationell festkonsert. Han avrundar sin dag med en festmåltid och brödraskapets rituella sexorgie i bastun. Sorokins bok är en skrämmande framtidsvision av ett nationalistiskt och auktoritärt Ryssland. Men den är på samma gång en bitande politisk satir över dagens ryska samhälle där isolationismen och glorifieringen av det äktryska gör Rysslands mörka förflutna till dess framtid.

En underhållande och skarp samtidsroman som driver med vår tids bantningshets, men också en insiktsfull skildring av ett vuxet förhållande där behovet av förändring är akut.

Eva är dryga fyrtio år, bosatt i New York där hon arbetar som redaktör på en tidskrift. Hon är sedan många år gift med David och tillsammans har de en dotter i 20-årsåldern.
Deras äktenskap har börjat gå på tomgång och Eva har genom åren testat de flesta tänkbara bantningsmetoder utan framgång.
När hon får i uppdrag att intervjua en firad arkitekt, som hon för många år sedan hade ett kort men passionerat förhållande med, blir hennes önskan att gå ner i vikt allt starkare. Medan hon kämpar på gymmet funderar hon över hur det skulle vara att träffas igen.
Otrohetsdieten är en underhållande och skarp samtidsroman som driver med vår tids bantningshets, men också en insiktsfull skildring av ett vuxet förhållande där behovet av förändring är akut.

I Bryssel sitter en trettiofemårig man på ett hotellrum. Och minns. Hans libanesiske granne gråter på nätterna.
I Bryssel sitter en trettiofemårig man på ett hotellrum och minns sin barndom, hur han mötte kvinnan som blev gravid med hans barn, och som sen helst inte ville ha honom i sitt liv. Han minns resor i Israel och vänner där.
I Bryssel sitter en trettiofemårig man på ett hotellrum och minns och i rummet intill sitter en tolvårig flicka från Libanon som lämnats ensam där av sin farbror. Det verkar som om de bara har varandra.

Mats Kolmisoppis böcker är ett slags nutidsarkeologi, poetiska sammanfattningar av tankevärldar och miljöer. I Jag menar nu var hela världen hans miljö, och ungdomliga subkulturer hans motiv. Ryttlarna var en närstudie av tre unga kvinnor på gränsen mellan ungdom och vuxenhet, vars tankar ryttlade i ständig rörelse från en utkikspunkt strax över världen. Kanske kan Bryssel sägas handla om ensamhet, särskilt manlig sådan. Men att reducera Mats Kolmisoppis prosaböcker till ett enda tema, till ett motiv, låter sig inte göras. De är minneskonst och tankeprosa, språkligt exakta utblickar inifrån samtida psyken, där det inte finns några gränser mellan känsloliv, politik, litteratur och populärkultur.

Det är i början av 60-talet i ett Stockholm som har vuxit och blivit en modern storstad. Ansel von Morian, ansvarsfull familjefader och släktens överhuvud, börjar bli gammal. Ledet av kollegor börjar tunnas ut och han känner sig allt mer ensam och övergiven. Men värst av allt är skuggan av lillebror Fedors självmord några år tidigare.

Under tiden som det förflutna även hinner upp Ansels hustru Charlotta och kräver en sorts redovisning, har dottern Henrika i sin tur skilt sig från Marius och flyttat till den för Ansel okända stadsdelen Kungsholmen. Dotterdottern Bennie har blivit tonåring och utsätts för Marius obehagliga maktspel. I morbror Stellan hittar hon, som tur är, en bundsförvant. Frans Michael, Ansels son med före detta älskarinnan Susanna, har blivit en snabbtänkt, språkbegåvad gymnasist och hans syster Hedvig har lämnat hemmet för att ägna sig åt att sy kläder.

Så växlar skuggor och sol i den växande staden omkring familjen Morian, så följer släktled efter släktled, nya insatser på förluster. Framtiden finns hos de unga, de som är barn av förändringens tid, arvtagare till en av världens vackraste städer, förvaltare av de drömmar staden föder och de stordåd staden kräver.

Nu längtar man till våren på Saltön.
Julgranarna samlas på hög inför det stundande påskbålet, snödropparna glimmar i gräset och båtägarna har lyft av presenningarna och börjat slipa och dona.
Med Sol och vår avslutar Viveca Lärn sin framgångsrika romansvit om det lilla bohusländska samhället Saltön och dess färgstarka invånare.

Utåt sett är de den perfekta familjen. Båda har gjort karriär, de har två söta små barn och en dyr bostadsrätt i Stockholm. De sköter hushållssysslorna tillsammans, noggrant fördelade med hjälp av ett excel-dokument. Men under ytan är det något som inte stämmer. Han försöker förstå sitt liv utifrån marknads- och varumärkesteorier, medan hon försvinner ut på långa nattliga promenader. Det är då tanken på ett nytt projekt dyker upp hos honom. Hans alldeles privata projekt, som ska ge innehåll och riktning åt hans tillvaro. Ett nytt projekt - ett projekt som verkligen kommer att brännas.
Mons Kallentofts roman Fräsch, frisk och spontan beskriver en familj i sönderfall och den konstanta säljprocess som styr människors medvetanden och liv.
Boken utspelar sig just nu i Stockholm.

Med denna trilogi om en man utan öde blev Imre Kertész ett världsnamn inom litteraturen, vars vittnesbörd om koncentrationslägren och arvet efter dem hör till det viktigaste som publicerats i Europa efter kriget.

Mannen utan öde berättar historien om den fjortonårige György Köves, som sätts tillsammans med tusentals andra judar på ett tåg, men först när dörrarna slås upp till godsfinkan och de tvingas ut av vakterna förstår han att de rykten om dödslägren som han tidigare avfärdat var sanna. Detta är romanen om hans väg dit, och resan tillbaka.

I Fiasko får vi möta den medelålders författaren, med ett manus som ingen vill publicera om sina erfarenheter från nazisternas förintelseläger. Han känner sig som en fånge i sin lilla lägenhet, och börjar i stället skriva på en annan roman, om en man som är fast i ett totalitärt samhälle och som får en möjlighet att fly, men inte gör det.

En kaddish är en bön på arameiska, en viktig del av den judiska gudstjänsten. I Kaddish för ett ofött barn läser berättaren sin kaddish över det barn som han vägrar ge liv åt, till dne värld som sett Auschwitz födas.

I Imre Kertész författarskap är gränserna mellan vad som är roman och vad som är essä inte knivskarpa. I dessa essäer och tal återkommer han till sitt stora ämne: vad gör vi med erfarenheterna från Förintelsen?

Kan vi överhuvudtaget lära oss något av Auschwitz? Efter att som tonåring ha sett fasorna i Buchenwald och som vuxen författare ha skrivit ett av de mest betydande vittnesmålen från nazisternas koncentrations- och utrotningslägren, Mannen utan öde, har Imre Kertész outtröttligt sysselsatt sig med själva innebörden av det som hände där och hur mänskligheten ska handskas med den erfarenheten. För Kertész är inte lägren någon isolerad judisk angelägenhet.

"Jag menar att vi varken kränker eller förminskar judenhetens tragedi, om vi i dag, mer än femtio år efter att Förintelsen inträffade, betraktar den som en världserfarenhet, som ett europeiskt trauma." Trots att uppgiften nästan är omöjlig är det litteraturens uppgift att försöka skapa en föreställning om det ofattbara. Kertész vänder på Theodor Adornos berömda yttrande om att man efter Auschwitz inte kan skriva någon poesi: "efter Auschwitz kan man bara skriva poesi om Auschwitz."

I denna samling tal och essäer från 1989 och framåt, inklusive den föreläsning han höll när han tog emot Nobelpriset 2002, kommenterar Imre Kertész både de egna verken och de erfarenheter som födde dem. Särskilt det dubbla ödet att först vara inspärrad i ett läger och sedan vara inspärrad i ett totalitärt samhälle under fyrtio år.

Det landsförvisade språket ger en unik inblick i Imre Kertész idévärld, den värld som gjort honom till en av vår tids främsta författare.

Haruki Murakami är utan jämförelse den mest berömde japanske författaren i dag. Nu kommer äntligen hans magnum opus på svenska, ivrigt efterfrågat av hans hängivna läsare: den drömlika Fågeln som vrider upp världen.

Fågeln som vrider upp världen är en blandning av detektivhistoria, science fiction, dröm, saga och politisk självanalys. Romanens huvudperson Toru har sagt upp sig från sitt jobb som jurist och ägnar sig åt att koka nudlar och åt att i tur och ordning lyssna på radio, på de anonyma sexsamtal han får på telefon och på den konstiga fågel som sitter utanför hans fönster och låter som om den var mekanisk.
Först försvinner Torus katt och sedan hans fru. Hon har övergett honom för en man som är bättre i sängen. Toru blir förtvivlad, och sänker sig ned i en brunn för att komma i kontakt med sina verkliga känslor. Och det är bara början ...

Fågeln som vrider upp världen blev Haruki Murakamis internationella genombrott som författare, och precis som senare romaner som Kafka på stranden är det en roman som är snudd på omöjlig att förklara eller återberätta. Fågeln som vrider upp världen är en mörk Alice i underlandet och en hårdkokt deckare på samma gång, där Toru på jakt efter sin otrogna fru möter en udda samling människor: en klärvoajant prostituerad, en illasinnad men mediaskicklig politiker, en gladlynt och morbid tonårsflicka och en krigsveteran som blivit som förbytt av vad han fick se som soldat under Japans ockupation av Manchuriet under andra världskriget.

Denna drömlika berättelse från mitten av nittiotalet har redan blivit något av en modern klassiker, och har fått entusiastiska läsare världen över att hoppas på ett Nobelpris för Murakami.

En ny era för FLN-litteraturen har tagit sin början. Perrys Pappas flickor är en värdig arvtagare till Shirley Conrans Lace.

Det här är berättelsen om systrarna Balcon deras utstuderade skitstövel till far, lord Oswald Balcon (tänk JR Ewing i Dallas och lägg till lite brittisk sarkasm i leendet). Historien börjar med att lorden hittas död och att hans biografiförfattare samlar döttrarna i ett rum för att peka ut vem av dem som mördat honom. Alla har de motiv. Starka motiv.

Det är inte en slump att öppningsscenen påminner om den i Shirley Conrans Lace. Pappas flickor är i högsta grad en arvtagare till Conran. Jackie Collins, Judith Krantz, Penny Vincenzi: Tasmina Perry kan definitivt räknas in bland de stora namnen inom FLN-genren, trots att detta är hennes första bok. Pappas flickor är en tegelsten på närmare 600 sidor, men underhållande, lyxig och sexig.
En riktig skandalkrönika med massor av kommersiella kvaliteter.

Evighetsfällan är en stark och angelägen roman om en ung estnisk flicka i det nya Estland som försöker finna sig själv och förtränga allt som påminner om Sovjettiden. Hon blir kär i Lars, som står för allt det nya och spännande. Han lockar med henne till Tyskland, där han säljer henne som prostituerad. Tillsammans med en ödeskamrat lyckas hon skjuta sig fri och fly tillbaka till Estland, men hennes kamrat dör under fritagningen.

Boken börjar med att Tiiu varit tillbaka i Estland en månad. Vi får följa hennes liv i tillbakablickar som blandas med händelser i nuet.

I tillbakablickarna följer vi hennes liv före resan till Tyskland. Vid den tidpunkten är hon en rebellisk flicka, en symbol för det fria Estland, medan hennes försupne far och arbetslösa, keramikmålande mor beskrivs som personer som ödet sprungit ifrån och som rester av det gamla Sovjet.

Tiden i Tyskland glimtar också förbi, men mest som avtryck i huden som inte vill försvinna.

I nuplanet skildras två världar som står i skarp kontrast. Den ena är det liv som hennes killbästis nu lever: ett liv som hon själv skulle kunna ha levt om hon inte blivit offer för trafficking. Den andra världen är gatubarnens värld: den värld hon hamnar i när hon kommer tillbaka till Estland.

Romanen är socialkritisk samtidigt som den gör en djuplodning i det mänskliga psyket. Huvudpersonen drivs av ett hämndbegär som gör henne till en järnkvinna. Samtidigt är hon oförmögen att ta emot eller erkänna känslor som ömhet och kärlek. När hämndögonblicket är inne försvinner allt det hon byggt sitt liv på. Hon inser att hon hamnat i en fälla, en ond cirkel, som det inte finns någon väg ut ur.

Hur upplever man världen om man möter den först som vuxen? Hur hanterar man familjehemligheten om den alltid varit förbjuden, och kärleken om den kommer när man minst väntar den? Lisa Tuckers nya roman handlar om en omvälvande resa mot nya sanningar.

För nitton år sedan försvann en välkänd amerikansk man från Los Angeles med sina två barn, Dorothea och Jimmy. Han tog dem med till ett bergigt och bortglömt hörn av New Mexico, där de fick växa upp i det närmaste totalt avskärmade från omvärlden. Han ville att de skulle leva sina liv i en utopisk fristad, bortom det moderna samhället.
Barnen växte upp med romaner, uppslagsverk och musik från förr, men utan tv, datorer, radio eller tidningar. Dorothea hinner bli 23 år innan hon lämnar det enda liv hon känner. Då ger hon sig iväg för att leta efter brodern, som plötsligt lämnat hemmet för att finna ett nytt liv i St Louis. Fadern har blivit svårt sjuk och hon vill att Jimmy ska komma hem innan fadern dör.
Som från en helt annan värld - iklädd 50-talskläder och utan nutida referenser - ska hon för första gången möta sin omvärld. Sökandet efter Jimmy blir en odyssé fylld av upptäckter, som så småningom leder henne fram till sanningen om familjens förflutna och till den fasansfulla händelse som kom att förändra hennes fars liv för alltid. Men sökandet leder också till en ny början.

Saudiarabien är ett av världens mest slutna samhällen. Med utgångspunkt från fyra unga saudiska kvinnors liv har Rajaa Alsanea skrivit en roman som ger röst åt en värld som är förbjuden att tala om.

Berättaren är en okänd ung kvinna i 20-årsåldern. Varje veckoslut berättar hon, likt en modern Sheherazade, en ny historia om sina fyra väninnors liv, som en kommentar till de oförrätter som de utsatts för i det saudiska samhället. Varje kapitel börjar med ett stycke poesi, en vers ur Koranen eller ett citat från någon populär sång som speglar kapitlets innehåll. Berättaren skickar också mejl via sin mejlinglista som berättar om nyheter från den arabiska världen, vilket ger en stark dokumentär känsla åt historien.

Kvinnorna heter Sadeem, Qamrah, Lamees och Mashael och studerar på universitetet i Riyadh. De är sammanlänkade av sin starka vänskap trots att de är ganska olika. Flickorna från Riyadh är en bok om unga människors obändiga tro på att saker och ting kan förändras till det bättre, oavsett i vilken del av världen man befinner sig. Boken har kallats för en "Sex and the City" från arabvärlden. På det har Alsanea i en intervju i norska Dagbladet svarat att det är ett missförstånd och att hon inte skriver om sex utan snarare om förälskelser - vilket även det är förbjudet att tala om i Saudiarabien.

I sin nya bok ser Lennart Hagerfors med självironisk blick på författarrollen och skrivandets villkor. Det är både roande och insiktsfullt.

I.S. har fått skrivkramp. Ett stort projekt han arbetat länge på har havererat. Det handlade om människor som av ett eller annat skäl inte passar in i den svenska verkligheten. I väntan på att skrivkrampen ska släppa har han lovat hålla en kurs i Visby, en skrivarkurs.
Så fort han stiger in i salen på Folkuniversitet får han syn på fem av sina särlingar: en gammal baron som befinner sig i fel århundrade, en maoriprinsessa som hamnat på småländska höglandet, en värmländsk bonde som samlar på gamla klockor, en nunna med heta men undertryckta känslor och en mc-man som exploderar när som helst.
Dessutom en till synes alldeles vanlig gotländsk tant.
Det blir tre intressanta och omtumlande dagar som får oanade konsekvenser för både I.S. och kursdeltagarna.

"Ett författarliv är dagdrömmar och förströddhet. Ett ensamt liv i stillhet. Men inför utgivningsdagen förvandlas man till idrottsman, springer maraton mot recensioner, försäljningssiffror, priser, stipendier och möten med läsare. Kampen är tämligen rättvis: nästan alla förlorar. I.S. brukade komma näst sist och på avstånd få betrakta vinnaren som odlade sin bitterhet eftersom vinsten inte på långa vägar var tillräckligt stor."

Torgny Lindgrens nya roman handlar om den sista stora väckelsen i Västerbotten, om predikanten och tandborstningspropagandisten Olof Helmersson. Och om brännvinet som sjunger skogens och cellulosans lov: Gammal Norrlands Akvavit.

Det här är en berättelse om tre mer eller mindre tillfälliga besökare i det innersta av Västerbotten: konung Karl den femtonde, Jesus Kristus och den utlevade väckelsepredikanten Olof Helmersson. Och om ett synnerligen rart brännvin.

Under 1950-talet upplevde den frikyrkliga väckelserörelsen en sista uppblomstring i Västerbottens inland. En av de dominerande predikanterna var Olof Helmersson, vida berömd för sina imponerande kroppskrafter och sin kraftfulla predikan. När väckelsen började svalna gav han sig iväg, ingen visste vart. Nu, i nådens år 2006, återvänder han. Bygden har förvandlats till oigenkännlighet. Liksom hans förkunnelse. Som han själv säger till den döde Sven Marklund: Jag frälste dig sju eller åtta gånger och det hjälpte inte.

"Jag var pastor i Nedre Avabäck, sade Olof Helmersson. Det var jag som vållade de sista stora väckelserna. Jag predikade i alla de sju församlingarna. Mellan nittonhundraförtisju och nittonhundrafemtifem omvände jag fyrahundrasexton själar i de här trakterna. Några av dem två gånger.
Fanns det så många själar? Ja, de fanns.

Jo, sade Leif Vikström. Då vet jag vem du är. Folket har pratat om dig. Men de har sagt att du var stor och lång och hade vågigt hår och krafterna som en jätte.

Det var länge sedan, sade de skallige och skrumpnade Olof Helmersson.
Och det var du som införde tandborstningen här i landet.
En predikant kan inte låta tänderna förfalla, sade Olof Helmersson. Då man predikar kan man inte ha löständer som klapprar."

Efter nästan nittio år ges äntligen en av Tolkiens egna favoritberättelser ut i sin helhet. Ett ödesdrama av klassiskt snitt som utspelar sig bland drakar, orker, alver och människor i Midgårds första ålder.

Berättelsen om Húrins barn började Tolkien skriva på redan 1918, och han arbetade sedan på den ända fram till sin död 1973. Den har länge betraktats som ett oavslutat verk, en av de förlorade sagorna. Nu har sonen Christopher omsorgsfullt sammanställt en fullständig berättelse utifrån sin fars olika manusversioner. (Kortare versioner har tidigare varit publicerade i "Silmarillion" och "Sagor från Midgård".).

Vi befinner oss i Midgårds första ålder. Den onde Morgoth tillfångatar Húrin av människornas släkte och alla hans ättlingar. Varje försök att undkomma förbannelsen vänds till olycka, och "Húrins barn" utvecklas till ett ödesdrama av klassiskt snitt.

Christopher Tolkien, som ritade kartorna redan till den första upplagan av "Ringarnas herre", har skapat ännu en detaljerad karta. Boken innehåller även en mängd färgmålningar av Tolkienmålaren Alan Lee, som också gjort omslagsillustrationerna.

Vattenbärerskan är en historia från tiden mellan världskrigen, om hur en drabbad människa tvingas leva sitt liv antingen som utsatt eller inspärrad.

Vattenbärerskan är en poetisk och skakande berättelse om ett fattig-Sverige som känns oändligt avlägset, men i själva verket bara befinner sig på ett par generationers avstånd. Lova Leonora har blivit över. Hennes älskade är försvunnen. Hennes bror är i Amerika Hon bor ensam tillsammans med sin gamla mor, och hon försörjer dem båda genom att bära vatten åt traktens finare folk.

När modern plötsligt dör står Lova ensam, och när hon dessutom råkar bränna ned huset blir hon hemlös. När myndigheterna får reda på att hon sover i ett uthus börjar hennes liv som institutionaliserad. Först spärras hon i förtid in på ålderdomshem, sedan på sinnessjukhus. När hon till slut ådrar sig tbc får hon löfte om att få flytta till Hällnäs sanatorium. Prognosen är inte god, men paradoxalt nog mottar hon nyheten med glädje: "Hon har fått en sjukdom, hon är en riktig människa."

Anita Salomonsson har skrivit en sakligt poetisk berättelse om en människa som utsatts för de båda ytterligheterna av att vara försummad och tvångsintagen, men egentligen aldrig blivit behandlad som just en människa.

Carl-Henning Wijkmark har tidigare behandlat ämnet döden i den polemiska fantasin Den moderna döden, om en dödshjälpskonferens med en minst sagt radikal dagordning. När han nu återkommer till motivet är det i form av en meditation vid livets slut.

Stundande natten är en roman om människor som möts framför "den svarta dörren", en berättelse om livets slutskede och en meditation över de yttersta frågorna. Sjukdom bortom all tänkbar räddning har fört samman fyra män på Sal 5. Där ligger, dold bakom en skärm, den tigande främlingen från andra sidan jorden; Börje, den ständige spelaren som slår vad om det eviga livet; Harry, uteliggaren, den ende bland läkare och medpatienter som i ett kritiskt ögonblick fyller kraven på en gentleman. Där finns sköterskorna Birgit och Angela, varmt älskade av de dödsmärkta männen, den kloka prästen Anna-Britta och den okänsligt "professionelle" doktor Möller. Och först och sist Hasse, berättaren och huvudfiguren, som när framtiden sviker gör upp med sitt förflutna, dess passioner, försummelser och besvikelser, innan till sist en tyst besökare infinner sig och tar emot hans farväl till livet.

"Lidande bekämpas bäst genom att berättas."
Karen Blixen

Åter får vi stifta bekantskap med Kenneth Ahl, huvudpersonen i Grundbulten och Lyftet. I denna bok har Kenneth Ahl blivit gammal. Han har bestämt sig för att lägga av med sitt kriminella liv och att sluta åka fast. Ödet vill annorlunda: efter ett misslyckat rånförsök på Pridefestivalen
döms han till psykiatrisk vård och stängs in igen. Men efter en kort tid på det nya psykiatriska sjukhuset skrivs han ut, nästan som hjälte, efter att ha räddat den besökande sjukvårdsministern från värre dårar än honom själv.
Då hamnar han i korselden mellan konkurrerande begravningsföretag och ett skrupelfritt motorcykelgäng.
Lasse Strömstedts comeback Högriskbegravning är en humoristisk och rappt berättad satir som med glimten i ögat sätter fingrarna på många märkligheter i det svenska samhället.

"Fru Lundström. Ni är 38 år. Ni har fått en välskapt son. Det är det enda barn ni kommer att vara mor till. Nöj er med den här fine pojken."

Trots läkarens allvarsord till Alice Lundström blir hon gravid igen och föder dottern Ethel. Förlossningen blir svår och Alice får en förlossningsdepression. Ethel föds med blåsljud på hjärtat och det är högst osäkert om flickan ska överleva de första dygnen. När personalen efter fyra dagar bär in babyn tittar Alice bara kallt på det lilla knytet och säger: "Jag har ingen dotter. Ni har bara ljugit för mig hela tiden. Hon dog vid födseln, för fyra dagar sedan. Det där är en bortbyting. Henne vill jag inte ha."

Alice, som lider av nervösa besvär och missbrukar alkohol och tabletter, kommer aldrig att kunna ta Ethel till sig. Detta får förödande konsekvenser för flickan under hela hennes uppväxt. Hån, kränkningar och fysisk misshandel blir hennes vardag. Ofta får hon höra från Alice: "Gud! Vad har jag gjort för ont för att få ett barn som du?" Ibland får Ethel inte sova med resten av familjen utan slängs ut i ett förråd där hon får ligga på en trasmatta. Ibland får hon så mycket stryk att hon tvingas vara hemma från skolan, en gång är hon nära att tappa synen.

Ethel gör dock allt för att dölja vad som pågår i det lilla arbetarhemmet i den ångermanländska byn. När hon är tretton år gammal orkar hon emellertid inte längre utan försöker ta sitt liv. Ethels älskade pappa hittar henne i en snödriva. Kanske är det hans kärlek som räddar henne den där iskalla natten, trots att han inte är stark nog att stoppa misshandeln.

Det här är berättelsen om Ethels första tretton år i livet. En berättelse om utsatthet, våld och galenskap men också om kärlek, styrka och tilltro till livet mitt i all bedrövelse.

På en öde ö i havet - mer än en ljudbok

Aino Trosells långa novell - eller kortroman - är hämtad ur boken Isbränna som kom i originalpocket 2000. Berättare är Sven Wollter, som gör den starka berättelsen full rättvisa genom sin närvaro och inlevelse.

Berättelsen handlar om tre män och en kvinna: fadern och hans båda söner och så hushållerskan Gerda, som dyker upp på Berget i skogen i huset där de bor. Det är 50-tal; på radion spelas Tova Carsons "På en öde ö i havet" - i skogen där männen försörjer sig som skogsarbetare drar ännu hästar de tunga timmerlassen till upphämtningsplatserna.
När Gerda kommer till dem ställs deras förut så stillsamma och strävsamma liv på ända - livet blir ljusare att leva men också mycket farligare - när förälskelsens och begärets lågor sätter dem i brand.

Sven Wollter framför berättelsen med all sin känsla och professionalitet i varje tonfall - och musikern Stefan Sorey har ytterligare lyft fram berättelsens själ i ljud- och musikillustrationer. Det är det som gör denna ljudbok unik.

Så här skriver Aino själv om sin berättelse:
"Jag skrev en berättelse där en man på ett ålderdomshem fullständigt krackelerar när en kvinna i elrullstol dyker upp. Varför reagerade han så våldsamt när han fick syn på henne?
Berättelsen växte och avtäckte långsamt sina svarta hemligheter mitt i skogslandets råslit och drömmar under en gnistrande stjärnhimmel.
Aldrig trodde jag då att jag skulle få höra huvudpersonens röst i verkligheten.
Nej aldrig trodde jag väl att jag skulle få höra hans egen röst vibrerande av känslor eller att jag skulle få höra timmerkälkarna rassla, fåglarna sjunga, kyrkorgeln tona in den nya tiden där på Berget.
Jag skrev en gång en berättelse. Nu levereras den intravenöst, som en film mellan öronen för åhöraren att dras in.
Men ta det bara lugnt, det är inte på riktigt."
Aino Trosell

3 CD - ca 3 timmar

I den andra delen av Agneta Pleijels släktkrönika får vi möta skådespelaren Lars Hjortsberg. Redan som sexåring får han en roll vid Gustaf IIIs opera. Han kom att stå kungen nära, vilket på gott och ont präglade hans liv. En roman om sanning, maktspel, liv och kärlek.

Lille Lars älskar att få applåder och bli kysst av skådespelerskor. Det får han, nästan till övermått. Men när han första gången uppfångar kungens blick anar han inte vad det kan innebära att bli monarkens gunstling. Lars, stenhuggarsonen i Stockholm, föddes samma år som Gustaf III genomförde sin statskupp och skapade en opera på svenska språket.
I den andra delen av Agneta Pleijels släktkrönika - som inleddes med Drottningens chirurg - får vi möta skådespelaren Lars Hjortsberg (1772-1843). Redan som sexåring får han en roll vid Gustaf IIIs opera. Han kom att stå kungen nära, vilket på gott och ont präglade hans liv. I romanen får han själv kommentera sitt liv: som Gustav III:s garcon bleu eller ofrälse page, som kungens bibliotekarie på Haga och i kriget mot Ryssland, och som hans högläsare under de dygn som kungen levde efter Anckarströms skott på operamaskeraden.
Lars Hjortsberg blev med tiden svensk teaters okrönte teaterkung. Han var Bellmans yngre vän och medsångare och en lysande komediskådespelare, ofantligt älskad av publiken. Här följer vi honom från den stund då han formligen föds in i teaterns värld av sång, dans och musik. Hans fattiga mamma blir antagen till operarkören och lyckas få in fyra av sina barn vid de kungliga teatrarna. Lars blir den mest namnkunnige.
Om vi i den första romanen via kirurgen Herman Schützer fick bekanta oss med kirurgyrkets framväxt i Sverige, så handlar det nu genom hans yngre släkting Lars om skådespeleriet. Ett yrke eller en existensform? Kan man förklä sig till att bli sig själv? Kungens komediant är lika mycket en historisk roman som en samtida berättelse. Om sanning, maktspel, liv och kärlek.

"Det var då jag för första gången fick tanken att allas våra liv ingick i ett stort spektakel, och att utkastet satt i kungens huvud. Jag fick för mig att alla, fattiga som rika, adel som ofrälse, ingick i en föreställning inne i majestätets huvud. En kung, särskilt en som var högt begåvad för teatern, önskade naturligt nog själv tillsätta rollerna."

En skeppsbruten man spolas iland på en avlägsen strand. Han är den siste överlevaren från en värld som inte längre finns kvar. Men han har en fruktansvärd och fascinerande historia att berätta: den egentliga orsaken till det Trojanska kriget.

Diomedes är den siste av de stora homeriska hjältarna från det gamla Grekland. Efter åratal av krig mot Troja försöker han ta sig till sitt älskade hemland. Men ödet har andra planer för honom. Bedragen av sin hustru, som dessutom planerar att mörda honom, och förföljd av fientliga gudar ser han ingen annan utväg än att segla västerut, mot Hesperia, det mystiskt dimhöljda land som en dag ska kallas Italien. Det är ett djärvt och riskabelt äventyr, för med sig har Diomedes den magiska amuletten från Troja, en mystisk och kraftfull avgudabild som gör den nation som har den i sin ägo oövervinnelig.
Dessutom överraskas Diomedes på nytt av sin värste fiende från Troja: Aeneas. Det blir en våldsam drabbning.

Hjälten från Troja återskapar andan från en svunnen sagotid, å ena sidan storslagen, å andra sidan brutal. Den blåser liv i den svåra tid när våra gåtfulla förfäder slog sig ned i ett obrukat land av is och eld. Ett land som under århundradenas lopp skulle komma att bli deras hem - och världens centrum i tusentals år.

När sommaren är som allra varmast, när luften står alldeles stilla, så är det som om naturen och verkligheten håller andan. Då känns det som att vad som helst kan hända. I Mannen på Trinisla händer det.

Trinisla är en ö. Namnet är en sammanslagning av latinets "tri", som betyder tre, och "insulae", som betyder öar - tre öar som vuxit ihop till en. Det låter kanske som en ö i ett varmt hav mycket långt bort, ett exotiskt stycke land på andra sidan klotet.
Men faktum är att Trinisla ligger så nära som i Bohuslän, strax norr om Hamburgsund.
Här utspelar sig Jerker Virdborgs nya roman, som liksom hans tidigare böcker, i synnerhet Svart krabba, är ett fascinerande möte mellan det hemtama och det okända. Det är en ohyggligt förtätad historia om ett tryckande varmt sommardygn då ön är full av semesterfirare, bland annat den lättirriterade Johan och hans tjej Petra, och systrarna Anne och Lina och deras nedgångne far. Under detta dygn är det som om tiden upphävs, och märkliga ting och människor dyker upp. Framför allt får Trinisla besök av en man som seglar in i hamnen med en nästan övernaturlig precision, med ett skepp som varken är av metall, trä eller plast. Vem är han?
Jerker Virdborg rör sig i metafysikens och science fiction-genrens utmarker, men är helt sin egen, med en omisskännlig stil sedan debuten med novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt.

Den spanske historieläraren Manuel och den sjuttonåriga latinamerikanska Lucía försöker gemensamt lösa mysteriet kring den spanska drottningen Juana "den vansinniga". Var hon i själva verket inte vansinnig, utan offrades hon i den bittra striden om den spanska tronen?

Drottning Juana av Kastilien (1479-1555) var dotter till det katolska kungaparet Ferdinand och Isabella och arvtagare till det spanska kungadömet. 1496 giftes hon bort med Filip den sköne av Habsburg och fick sex barn med honom. 1509, några år efter makens död, förklarades hon sinnessjuk och spärrades in på slottet i Tordesillas i nordvästra Spanien. Där levde hon återstoden av sitt liv, dvs i närmare femtio år.
På 1960-talet träffar den spanske historieläraren Manuel en ung latinamerikansk flicka vid namn Lucía i Madrid. Manuel tycker att Lucía är slående lik drottning Juana av Kastilien och berättar hennes historia för Lucía, som genast fängslas av hennes öde. Manuel är besatt av Juana och tror inte att hon drevs till vansinne av kärlek och svartsjuka. Förråddes hon i själva verket av sina närmaste och offrades i maktkampen om den spanska kronan? Allt tyder på att hon först manipulerades av sin make, sedan av sin far och till sist av sin son när hon bortmanövrerades från tronen.

Manuel och Lucía tillbringar allt mer tid tillsammans och besöker viktiga historiska platser med anknytning till Juanas liv: slottet Escorial, klostret Santa Clara och Pradomuseet. För att bättre kunna sätta sig in i Juanas liv börjar Lucía klä sig i renässansdräkt i Manuels sällskap och plötsligt får historien liv. Genom Lucía återvänder Juana för att berätta sin version av historien samtidigt som Lucías eget liv tar en dramatisk vändning och förändras för all framtid.

Gioconda Belli föddes 9 december 1948 i Managua i Nicaragua. Hennes far Humberto Belli var företagsledare och hennes mor Gloria Pereira var med om att grunda Teatro Experimental i Managua. På faderns sida härstammar familjen från Italien, därav Giocondas italienskklingande förnamn. Gioconda är näst äldst av fem syskon: Humberto, Eduardo, Lucía och Lavinia. Det är till dessa två yngre systrar som romanen Den förfördas hemlighet är tillägnad.

Romanen om Nina har många gemensamma drag med Inger Frimanssons eget liv. Det är en uppväxtskildring som handlar om att ha rädslan boende inom sig och ändå alltid dras till det farliga och förbjudna. Och om hur den unga Nina hittar fram till skrivandet.

Ninas familj har i början många tillfälliga boenden. Det hänger ihop med pappas jobb. Än bor de hemma hos mormor och morfar i Slite, än i andra tillfälliga bostäder. Så småningom hamnar de i Jönköping, frikyrkobältets mekka.

Nina har redan tidigt en ovanligt livlig fantasi. Hon drömmer ofta om att vara någon annan än den alldeles vanliga, ganska tysta och blyga flicka som hon är. Döden Långrock kommer på besök då och då, först tar han gammelmorfar, sen farfar och farmor. Och de är ju gamla. Men så en dag slår han till och kniper hennes farbror, som är pappa till de små kusinerna. Det gör henne ursinnig och rädd. Hon vet ju att alla familjer förr eller senare får sin beskärda del av sorgen. En tant hon har träffat brukar säga så. Och hon vet att Döden Långrock också vill åt hennes lillasyster.

Tidigt har hon rädslan boende inom sig. Ändå dras hon till det farliga och förbjudna. Ofta flyr hon till skrivandet. Hon börjar tidigt, skriver sagor, dikter och romaner - liksom deckare om ond bråd död. Emellanåt får hon alster publicerade i olika tidningar. Som gymnasist vinner hon det så kallade Lilla Nobelpriset och inbjuds till Stockholm för att delta i högtidligheterna på Konserthuset. Hon börjar drömma om att kanske någon gång få en bok utgiven på riktigt.

Bengt Pohjanens nya bok är en originell och lyhörd barndomsskildring, men också en inträngande gestaltning av en region i Sveriges marginal, Tornedalen. En rak och rolig bok som har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna.

Huvudperson är pojken "Bengt Pohjanen", eller som han heter på sitt modersmål tornedalsfinskan: Pänktti. Vi följer honom från födelsen - när han dimper ner som den fjärde i syskonskaran en sval midsommarnatt i Tornedalen den 26 juni 1944 - till hans första skolår, i skuggan av kriget i Finland.

Pänktti växer upp vid en onaturlig gräns, älven som skiljer Sverige från Finland, men som i första hand är en förbindelse: familjer och släkter bor på båda sidor om vattnet. Därför är smuggling en syssla som de flesta är inblandade i, inte minst Pänkttis egen far, smugglarkungen Otto, med kodnamnet "Spetsnäsan". Men detta utbyte av varor har kriminaliserats av det svenska storsamhället. Man kan säga att hela befolkningen är "kriminaliserad", eller åtminstone betraktad med misstänksamhet från överheten. Att födas in i den tornedalsfinska identiteten är att bli en outsider, placerad utanför storsamhällets normer och värderingar.

Bengt Pohjanens berättelse är starkt självbiografisk. Den ger bakgrunden till ett av samtidens mest särpräglade svenska författarskap, men skildrar också ett brett och egensinnigt galleri av färgstarka gestalter - i vardaglig nöd och mytiskt skimmer. Smugglarkungens son är Bengt Pohjanens rakaste bok hittills, buren av humor och livskunskap - den har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna.

Halv- och heldokumentära berättelser är den hetaste trenden i den svenska litteraturen. Men när Daniel Sjölin iscensätter sig själv i Världens sista roman handlar det om något annat än att kittla med verklighet.

Daniel Sjölins nya bok Världens sista roman är en prosavirvel med hög hastighet. Till karaktären inte olik Personliga pronomen, hans genombrottsbok, bara mer personligt allvarlig, utan att för den skulle vara särskilt "sanningsenligt" självbiografisk. Boken handlar om den alkoholiserade författaren och programledaren Daniel Sjölin, vars mamma (också hon alkoholiserad) har drabbats av alzheimer, vilket har raserat hennes verklighetsuppfattning och språk. Denna ruin är "inbyggd" i romanen. Ett par vänner från ungdomsåren, som är de två andra delarna av en Jules och Jim-liknande trojka, har också viktiga roller i historien. En abort som modern gjorde i ungdomen spelar en viktig roll i romanen, vars parallell i nutidsplanet blir det barn som Daniel väntar, men som bär på en missbildning och dör i livmodern.

Eller? Precis som i Oron bror bedriver Daniel Sjölin en avancerad katt och råtta-lek med läsaren. Berättelsen är så äkta den kan bli, men är den sann? Världens sista roman är en hisnande och sorglig berättelse, med drag av både Pynchon och Joyce.

En samling kåserier ur böckerna Kattguld och En god katt förlänger livet av Anna-Lena Brundin & Staffan Heimerson.

Det finns över en miljon katter i Sverige.
Enfärgade, randiga, personliga, egensinniga, keliga, spinnande, klättrande, klösande...
Många katter alltså. Men det finns bara två författare som kan skildra katten med dess suveränt överlägsna kroppsspråk, outgrundliga ögon, harmoni och självklara säkerhet.
Lyssna på komikern och författaren Anna-Lena Brundin och världsreportern och resenären Staffan Heimerson när de med värme och mycket kärlek berättar om Bosse, Mjau och andra härliga katter.

Kärleksaffärer som involverar tre personer är alltid komplicerade, men i Bella Lawrence fall är omständigheterna särskilt besvärliga: hon är gift med båda männen i sitt liv.

Bella gifte sig i hemlighet med ungdomskärleken Stevie för mer än ett decennium sedan. De var lyckliga så länge de pluggade, två barn som lekte vuxenliv utan att berätta omfattningen av det för någon. Verkligheten kom inte i kapp dem förrän efter examen, men då slog den till hårt - kärleken fick inget syre i den snuskiga lilla lägenheten där de bråkade om dyra räkningar och icke-existerande karriärer. När Bella inte stod ut längre lämnade hon Stevie, Skottland och det gemensamma livet bakom sig, och började ett nytt liv i London.
Flera år senare träffar hon Philip. Han är ett kap. Charmig, rolig, intressant, och snäll. Trots att hon lovat sig själv att aldrig bli allvarligt involverad med någon igen, svarar hon impulsivt ja när han friar. Och trots att hon verkligen har tänkt att berätta sanningen om sitt förflutna för honom, infinner sig aldrig rätt tillfälle. Så de gifter sig och han visar sig vara en alldeles fantastisk make. Och Bella vill verkligen vara en lika fantastisk hustru - men hur kan man bli det när man redan är gift med någon annan?
Hon bestämmer sig för att aldrig avslöja sin hemlighet; Stevie är trots allt sedan länge ute ur hennes liv. Men det finns ett papper, i en offentlig byrålåda någonstans, som berättar motsatsen. Och plötsligt en dag presenterar Laura, Bellas bästa vän, sin nya kärlek: Stevie.
Kan livet bli mer komplicerat?
Det skulle väl i sådana fall vara om Bella och Stevie blir förälskade på nytt ...

Deborah Schoenemans debutroman, Känd till 4 %, är en närgången skildring av en bisarr industri, full av karaktärer och hemligheter som är lika mörka och förföriska som staden de rör sig i, New York.

22-åriga Kate Simon vill helst se sig som en grävande reporter när hon får jobb som skvallerkrönikör på New York Examiner. Hon ska mingla med de inbjudna men hålla huvudet kallt - det ingår i jobbet att alltid vara den sista som lämnar en kändisfest, och att vara beredd att rapportera om det efteråt.
Kate kastas in i en lika glittrig som solkig värld av mutor och rykten. Tillsammans med sina kollegor Tim Mack och Blake Bradley utforskar hon Manhattans undre värld medan stadens höjdare navelskådas. Ytterligheterna visar sig hänga tätt ihop.
Men alla tre får lära sig att det inte är lätt att hålla distansen när man väl tillhör den innersta kretsen. Och särskilt inte när man själv får känslor som inte kan styras, och hemligheter som måste hållas.
I en tillvaro där allt snurrar med blixtens hastighet är relationerna lika flyktiga som kändisgraden hos de celebriteter de bevakar. Vänner, älskare och fiender kommer och går. De unga krönikörerna måste själva komma på vem som är värd att stå upp för. Och vad som är värt att försvara.

Tyler visar sig vara helt perfekt för Lottie. Som i sagan ungefär. Snart har hon fallit för honom, och han för henne. Två singlar som möts och lyckan är nästan gjord. Men det är inte säkert att de har ödet i sina egna händer.

Det är inte kärlek Lottie Carlyle letar efter när hon träffar sin nya chef, Tyler Klein. Hon är nöjd med sitt lugna liv som det är: med det vackra huset i den idylliska byn vid havet, med sina - oftast - väluppfostrade barn och den vänskapliga relationen till sin charmige men slarvige ex-make. Men Tyler visar sig vara helt perfekt för Lottie. Som i sagan ungefär. Snart har hon fallit för honom, och han för henne. Men ändå kan de inte börja leva lyckliga i alla sina dagar.
Lotties barn avskyr nämligen Tyler. Och när charmören Seb visar henne intresse blir barnen som tokiga i honom istället. Lottie blir förvirrad; Seb är svår att värja sig ifrån, men samtidigt är han ju inte Tyler. Och kanske är han inte ens den han utger sig för att vara? Lotties tillvaro blir alltmer komplicerad.
Vad ska den sanna kärleken göra nu?

Skratt - Värme - Hopp
Först tänkte jag bara skriva en rolig bok om ett barns väg
till livet. Men sen kom jag att tänka på att vägen dit är ganska lång. Därför beslutade jag mig för att istället skriva en bok om helt vanliga människor som möts och blir kära i varandra, som kanske gifter sig och som skaffar barn.
Och det finns ju så mycket dråpligt i detta: Hur han måste sälja sin tvåsitsiga sportbil och köpa en Volvo kombi.
Hur hon har skyhöga förväntningar - som han inte har en susning om. Hur hon respektive han personlighetsförändras under graviditeten. Hur inbitna stadsbor väljer att flytta till hus. Jag skriver om alla möjliga, för alla möjliga.
Om min svåger, som började i fel ände.
Om min brevvän som blev lesbisk. Om mig själv.
Om mannen som blev skengravid.
Om paret som filmade sin förlossning.
Om flickan som blev på smällen ...
Ja, helt vanliga historier, men ändå så olika.

"20 saker att göra innan jag fyller 25". Så lyder rubriken på den lista June Parker av en händelse får i sin hand efter att en ung kvinna dött i en bilolycka. Hon bestämmer sig för att själv utföra de saker som finns med på listan, ett beslut som försätter henne i de mest omöjliga situationer...

June Parker gillar sitt jobb, älskar sin lägenhet i Santa Monica, och kämpar för att bli av med de där extra, förbaskade kilona. Men hennes liv kommer snart att ta en drastisk vändning.
Efter ett olycksaligt händelseförlopp som inbegriper Viktväktarna, ett recept på tacosoppa och en bilolycka där hennes medpassagerare Marissa dör, får June en lista som Marissa har skrivit i sin ägo: "20 saker att göra innan jag fyller 25". Trots att de två knappt kände varandra känner sig June manad - både av skuldkänslor och av en önskan att ställa allt till rätta - att slutföra listan åt Marissa.
Sakerna på listan är allt från inspirerande (springa ett femkilometerslopp, se en solnedgång), till mer vågade (gå ut utan behå) till nästan omöjliga (förändra någons liv), och medan June snabbar på för att slutföra listan före deadline, lär hon sig mer om sitt eget liv än hon någonsin hade väntat sig.
Nästa sak på min lista är rolig, vinnande och charmerande, full av humor och hjärta.

Smultronbett är berättelsen om en kvinnas fall.
Molly Swartling lever ett behagligt liv; toppinredd villa, två barn, mannen känd dirigent och själv är hon cellist i Konserthallen.
Men när hon en dag hittar en lapp i brevlådan betitlad MEDELÅLDERSKRISEN påminns hon i ett slag om sitt livs förgänglighet. För att kommaa undan sig själv kastar hon sig i en ond cirkel av hetsig shopping, febril träning och destruktiva kärleksaffärer.
Hennes tillvaro börjar långsamt krackelera.
Musik av Mozart invävd i inläsningen.

Freja är en mycket spännande berättelse.
Johanne Hildebrandt har låtit våra fornnordiska myter ta fysisk gestalt.
Freja, Tor, Oden, Balder, Frej och de andra tampas med samma frågor som är aktuella idag: kärlek, svek, makt och kulturkrockar. Det handlar också om moderskap, magi, naturkraft och systerskap.

Det är sommaren 1967.
Mauritz är 17 år och längtar ut i världen. London, Paris, San Francisco... Dylan, Joyce, Sgt Pepper...
Det är kärlekens sommar - men inte enbart kärlekens. Avgörande och gåtfulla saker händer i den lilla staden på Närkeslätten, i Världens mitt.
Och efter den här sommaren kommer Mauritz inte att vara samma människa längre. En ungdomsskildring från 60-talet.
Alla som var unga då kommer att känna igen sig!
Något i stil med uppväxtskildringen Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.

Savanna Brandt är inne på sin sextiofjärde sömnlösa natt. Hennes värld är på väg att falla samman.
Men det är inte bara sömnlösheten som plågar Savanna. Hon har dessutom börjat få anonyma brev. Avsändaren vet var hon bor, hur hon ser ut och känner även till hennes sömnproblem.
Psykologisk spänningsroman om sömnlöshet,
sorg och oväntad åtrå.

Judit och Maud är grannar i ett landshövdinge-hus i Göteborg. Maud skall snart fylla sextiofyra och är en så god lyssnare, tycker Judit. Maud har varit gymnasielärare, men nu är hon cykelbud, snabb som en vessla för sin ålder och tämligen rastlös. På fritiden räknar hon ekorrar. Judit har problem.
Hon har kommit fram till att hon måste träffa en riktig man. Hon skall fylla fyrtio i april och har aldrig lyckats behålla ett jobb mer än ett halvår och inte någon man heller. Hennes vän, konservatorn och butiksinnehavaren Dennis, är rätt trött på att höra om Judits jakt på Mr. Right. De brukar diskutera livet, kärleken och döden på stamkrogen Kometen där de aldrig blir störda. Aldrig störda fram till det ögonblicket när den nyskilde civilingenjören Love B Edison kliver in på restaurangen och in i Judits liv. Det här kommer nog att gå bra, om Judit tar bort sina tatueringar med laser och Love slänger sina manschettknappar med monogram. Det är vad personalen på Kometen tror. Dennis däremot önskar inte paret lycka till och det gör inte Maud heller.

Njut av Viveca Lärns oefterhärmliga humor och träffsäkra iakttagelseförmåga.
Här presenteras ett urval av hennes bästa krönikor, tidigare publicerade i Göteborgs-Posten, varvat med nyskrivna texter.
Och allt är Nästan sant!