Skönlitteratur

Ett antal människor som inte känner varandra, men har det gemensamt att deras liv står på spel, skriver varsin berättelse om sitt liv. De gör det ytterst motvilligt; mottagaren är den anonyme psykiater de alla egentligen vill slippa tala med. Deras berättelser utgör Kjell Espmarks nya bok som är en ny vidräkning med den svenska mentaliteten.

Ett antal människor i skilda åldrar och på skilda platser kommer på kant med verkligheten. En vill arbetskamraterna tvinga att utföra ett barmhärtighetsmord, en annan har förstört sitt liv på restaureringen av en gammal gård, en tredje är en styrelseledamot som dragits in i en finansskandal. Gemensamt för dem alla är att deras livssituation blivit ohållbar - somliga inser det själva, andra tvingas inse det.
Vad gör de? Jo, de tar motvilligt kontakt med en psykiater. Innan behandlingen kan börja vill han att de först berättar om sin "situation".
Dessa berättelser, med olika avsändare men alltså med samma, stumma mottagare, utgör Kjell Espmarks nya prosabok. Det är en novellsamling som till sist läses som en roman, i stil med hans svit om den svenska "glömskan".
Espmark lägger åter kniven mot vårt samhälles strupe för att pressa fram vad som verkligen sker.
Det är om denna verkliga verklighet som människorna i hans bok tvingas berätta. Och frågan Espmark ställer är naturligtvis om vi vill höra.

Ingen kan veta vad Hjalmar Bergman tänkte på i det där hotellrummet när han inte förmådde skriva. Ingen kan exakt säga vad som upptog Tolstojs tankar under den sista tiden av hans liv. Men det avskräcker inte Lars Ardelius från att våga försöket att skildra dessa och flera andra världsförfattare inifrån.

Hjalmar Bergman på ett hotellrum med skrivbord, "men inte blir det något skrivet"; Thomas Mann under en simtur i exilen vid Stilla oceanen utan att finna vila - de olycksaliga dagböckerna kan falla i nazisternas händer; Leo Tolstoj invid den gamla byskolan under en dyster vinterdag i början av förra seklet, snart ska han dö. Tre av huvudpersonerna i Lars Ardelius nya samling berättelser, alla med motiv ur den stora världslitteraturens historia. Här illumineras också scener ur systrarna Brontës liv, Truman Capote slänger käft med Carsom McCullers och Charles Dickens, skaparen av Oliver Twist och David Copperfield är på uppläsningsturné i Amerika.

Lars Ardelius har skrivit något som i bästa mening påminner om Illustrerade klassiker. Han visar prov på såväl sin breda beläsenhet som sin förmåga att leva sig in i de döda kollegernas öden. Resultatet har blivit en mycket personlig och säregen form av litteraturhistoria.

Ninni Holmqvist debuterar som romanförfattare med en både isande och medkännande berättelse om småmysiga dödsläger för alla som inte är så värst nyttiga i samhället: barnlösa, konstnärer, såna som blivit över i största allmänhet. Men organ har de ju alla ...

Det är tidig vår den dag Dorrit Weger skrivs in på reservbanksenheten för biologiskt material. Hon har fyllt femtio, har inga barn och har heller inte gjort sig nyttig på några andra sätt. Enligt beslut fattat efter folkomröstning så skrivs hon därför in tillsammans med andra umbärliga för att ställa upp på medicinska och psykologiska tester, samt inte minst viktigt: att donera organ, ett efter ett, tills hon anmäls för "slutdonation".
Dorrit finner paradoxalt nog tillvaron på Enheten ganska trösterik. Där finns en vacker vinterträdgård, god och närande mat och förstående vänner. Övervakningskameran på rummet bekommer henne inte särskilt. Men när hon träffar en man, Johannes, inne på Enheten, som kommer att betyda mycket för henne, och när hon dessutom blir gravid mot alla odds med denne man - då blir tillvaron på Enheten lika olidlig som den framstår för oss på utsidan. Abort och slutdonation? Adoption och slutdonation? Eller flykt och ...? Ja, vad?

Ninni Holmqvists roman Enhet är en dystopi, dvs en mörk utopi. Men egendomligt nog är det också en berättelse som framstår som mycket ljus. Dorrit upplever närmast en känsla av befrielse när hon kommer till Enheten, från krav och sneda blickar. Och det är ett ombonat och varmt liv hon lever där, inspärrad i en institution på skånska slätten. Detta akvarellfärgade ljus kontrasteras effektivt mot det mörker som hon alltmer glider in i, efter att flera av hennes nyvunna vänner och slutligen också hennes man, Johannes, anmälts för slutdonation och försvunnit. Ninni Holmqvists roman ger en otäck bild av cyniskt nyttotänkande förklätt till omsorg.

Detta är Kjell Westös största romansatsning hittills, och som vanligt skriver han både inträngande och måleriskt om sin hemstad Helsingfors och människorna där. Om han tidigare rört sig från efterkrigstiden
och framåt är det nu dags att gestalta första delen av 1900-talet.

I Vådan av att vara Skrake, Drakarna över Helsingfors och Lang var det framväxten av det moderna Finland och våra tiders Helsingfors som sysselsatte Kjell Westö. Den här gången länkar han bakåt, ända till den tid då Finland hörde till Ryssland och fram till andra världskriget och en framväxande fascism.
Det är en stad i oro, och med ständig växtvärk som Kjell Westö tecknar. I fokus står en grupp människor vars livstrådar växer i och ifrån varandra i intrikata mönster. De flesta är från den finlandssvenska
medelklassen, men några har enklare bakgrund och andra är bra mycket rikare. Något som kommer att prägla dem för alltid är naturligtvis det finska inbördeskriget, och de strider, övergrepp och upprensingsaktioner som Kjell Westö beskriver här är sant upprörande läsning: man kan tycka sig förflyttad till Balkan och nittiotalet. När så kriget är över tar det lång tid för romanpersonerna att hitta tillbaka till jämvikt och lugn igen. Några gör det aldrig.
Arkitektur och fotografi , politik och jazz, krigsförbrytelser och reklamkampanjer, tennis och jordenruntresor:
alla aspekter av det unga 1900-talet finns med i romanen, som är en kollektivroman i ordets verkliga bemärkelse. Inget öde växer sig större än det andra, och denna teknik att berätta parallellt och korsklippa ett tiotal olika liv ger verkligen känslan av att det på något sätt är staden själv som talar.
Det är en roman som med allra största säkerhet kommer att bli omdebatterad i Finland inte minst
med tanke på krigsskildringarna, men säkert också här. Där vi en gång gått ges samtidigt ut i tre olika utgåvor: på svenska i Finland (Söderströms) och här, samt i finsk översättning.

19 år gammal debuterade Faïza Guène med denna charmerande och samtidigt allvarliga skildring av Doria som bor i en ghettoliknande förort till Paris med sin mamma.

Doria är 15 år och bor i en förort nordost om Paris. Mamman jobbar som hotellstäderska på Formule 1 och pappan har flyttat tillbaka till Marocko och gift om sig med en yngre kvinna.
Kiffe kiffe imorgon är en dagboksliknande skildring med den unga Dorias tankar om hur det är att alltid ha ont om pengar, bära begagnade kläder och bli retad för det, om socialtanterna som vill väl men som bara känns nedlåtande, om hur det är att vara ung muslimsk kvinna. Doria flyr in i fantasier hämtade från tv-såpornas och damtidningarnas värld. Drömmarna lever hand i hand med en förortsverklighet som är långt mer extrem än den vi känner till i Sverige, och som vi fick inblick i genom förra höstens kravaller.
Sakta men säkert börjar saker och ting förändras. Det börjar med att mamman får möjlighet att gå en kurs i franska, hon får lära sig läsa och skriva, får väninnor, ett språk, ett nytt jobb, och framför allt en ny självkänsla. Och Doria och hennes mamma får en ny relation och börjar så smått se fördelarna med att vara utan pappan.
Doria berättar om bindor, tv-program och polisövergrepp med samma fjäderlätta ton och självklara sätt. Den politiska bottnen i romanen gör den till mer än bara en tonårsskildring.
Titeln är en ordlek som får sin förklaring i boken: "'Haha, sådärja, nu börjas det. Så nu är det slut med det där kifkif imorgon, samma sak dag efter dag, som du alltid brukade säga, eller?' Det stämmer faktiskt. Det hade jag nästan glömt. Men Hamoudi minns minsann. När han påminde mig om det började jag nästan gråta. Sådär sa jag alltid när jag mådde dåligt och när mamma och jag var alldeles ensamma: kifkif imorgon också. Men nu skulle jag uttrycka mig annorlunda. Det skulle bli kiffe, kiffe imorgon, från verbet kiffer som betyder gilla. Wow. Kom det där från mig?"

Kiffe, kiffe, imorgon belönades 2007 med Peter Pan-priset av IBBY.

Rummet under golvet är den tredje och avslutande delen i en trilogi med namnet "De utsatta", där de två övriga är Huset vid Flon och Sjön utan namn. Här skildrar Kjell Johansson den mörka förhistorien. Det är en berättelse som direkt placerar in sig bland den svenska realismens mästerverk.

Titeln anspelar på ett hemligt rum i fattigstugan i Huddinge där de två barnen Nils och Emma Charlotta gömmer sig när verkligheten blir outhärdlig. Tiden är slutet av 1800-talet, barnens far har försvunnit och modern hotar hela tiden att släppa taget. Emma Charlotta är mormodern i Huset vid Flon, Kjell Johanssons succéroman om en familj i samhällets utkant, Nils är den bror som hon aldrig berättat för någon om.
Genom Nils berättas denna familjs gripande förhistoria. Nils gifter sig så småningom med Magda, en "tattarkvinna", och blir gårdfarihandlare och småkriminell med flera fängelsevistelser som följd. Under en tid på Långholmen träffar han Johan Johansson, Greven av Kransen, fadern i Huset vid Flon och får därigenom, utan att röja sig, inblick i systerns liv.
Nils och Magdas liv är fattigt och eländigt. De får tre barn, det första tvingas de lämna bort, det andra dör nästan direkt efter födseln och det tredje, sonen, dör också i unga år.
I det mörka och sorgliga lyser dock, försonande och starkt, den stora kärlek Nils och Magda hyser för varandra.
Romanen berättas under det som sannolikt är Nils sista dag i livet, han är just utkommen från fängelset och har bestämt sig för att trots allt söka upp sin syster för första gången sen deras vägar skildes i barndomen.
Med Rummet under golvet står det klart att Kjell Johansson är den verklige arvtagaren till de stora realistiska berättarna från 30-talet i dagens litteratur.

Ada och Alev, elever på en gymnasieskola i Tyskland, driver ett sexuellt spel med en av sina lärare. Spelet går över i utpressning och går dem sedan ur händerna. En generationsroman om de ungdomar som vägrar att acceptera våra värden och värderingar.

Leklust utspelar sig våren 2004 på en privat gymnasieskola i Bonn i Tyskland. Ada är en femtonårig, hyperbegåvad elev med ett upphöjt förakt för sina jämnåriga och de flesta lärarna. Hon lever ensam med sin mor och styvfadern, en f d högt uppsatt militär. Med Alev, en 18-årig kvarsittare med brokig bakgrund sluter hon en djävulspakt vars offer blir deras tysklärare, Smutek. Ada och Alev som betecknar sig som ett slags nihilismens barnbarn, sätter igång ett spel med Smutek som går ut på att Ada förför honom medan Alev fotograferar dem och sen är utpressningen igång. Det hela drivs mot sitt oundvikliga, katastrofala slut, men med en räcka fantastiska vändningar och överraskningar på vägen.
Ingenting är fast och bestående och förutsägbart i denna mycket ambitiösa roman. De unga är förlästa på 1800-talslitteraturen och särskilt på Musils Mannen utan egenskaper som ju också är ett cyniskt mästerverk. Juli Zeh skriver ett slags prunkprosa men med en oerhörd samtidskänsla. Porträttet av Ada känns mycket giltigt, hennes övergivenhet, hennes brådmognad och hennes asociala suveränitet (Non serviam! på tyska) delar hon med unga människor i hela Europa.
För sin debutroman Örn och ängel fick Juli Zeh många priser i Tyskland och den nya romanen blev en stor kritikerframgång.

Herman Schützer var kirurg och hovläkare i slutet av 1700-talet i Stockholm. Han var framstående men omstridd, sökte sig till det outforskade, och då helst kvinnans inre. Agneta Pleijels nya roman bjuder på en tidsresa till Gustaf IIIs Sverige.

En roman om kärlek och vetenskap, kvinnor och läkare, förnuft och vantro. Drottningens chirurg bygger på historisk grund. Huvudpersonen Herman Schützer, son till den invandrade tyske fältskären Salomon Schützer, var verksam som förlossningsläkare i Stockholm i slutet av 1700-talet. Han var en stark anhängare till vetenskapens framåtskridande och ville i tidens skarpa strid mellan medicinare och kirurger sätta sitt märke. Han anlitades av hovet och förlöste drottning Lovisa Ulrikas son, som sedermera skulle bli Gustaf III.
I Agneta Pleijels roman skildrar hon en man som drivs av vetenskaplig framåtanda men även av sin stora fåfänga. Herman Schützer är ingen helt lycklig man, hans betydligt yngre hustru som gifts bort med honom, har sitt hjärta någon annanstans. Hans läkargärning är dessutom ständigt ifrågasatt, inte minst av drottningens gunstlingar.

Agneta Pleijel har skrivit en liten tät roman på ett musikaliskt språk med stark tidsdoft, och som i sin närgångna skildring av tiden, miljön och människorna påminner till en del om P O Enquists Livläkarens besök.
Detta är första delen av tre i en serie romaner med motiv och porträtt ur Agneta Pleijels släkthistoria.

Majken är frånskild och ganska ensam. När hennes barn är med sin far på Västkusten låter hon sig övertalas att låna en stuga på landet. Där ställs hon mot sin stora ensamhet. En tät berättelse som ställer alla de stora frågorna om livsvillkor, drömmar och möjligheter.

Majken Niska är en ensamstående tvåbarnsmor. Det är sommar och barnen är hos sin pappa på Västkusten. En granne, Ingalill, har övertalat henne att låna en stuga hon fått i arv efter en morbror. Den här romanen utspelar sig under tolv sommardagar i denna stuga. Majken är en ganska ensam människa, kanske inte mer ensam än någon annan, men att umgås med bara sig själv i detta främmande hus förstärker sådana känslor och väcker tankar på vad hon gjort i sitt liv och hur det kommer sig att hon övertalats att åka hit.
Majken blir nyfiken på mannen som bodde i huset, George. Och hon kommer honom nära genom hans boksamling och en papperslapp med ett meddelande som lämnats kvar i en bok. Genom en pratglad granne, Edla, får hon veta mer om Georges liv och en vacker kärlekshistoria.
Så dyker Ingalills man upp under förevändningen att han ska titta till huset, klippa gräsmattan. Och mellan dem börjar någonting sakta spira fram.
Vem vågar sommaren? (som för övrigt är ett Harry Martinson-citat) är en tät liten berättelse som ställer alla de stora frågorna om varats obotliga ensamhet men också om liv, drömmar och möjligheter som man kanske skulle våga öpnna sig inför. Och vad som kan få oss att göra det: möten med böcker, berättelser och människor.
Augustprisjuryns motivering till bästa ungdomsbok Dansar Elias? Nej! stämmer väl in även på denna bok: "en smärtsam och vacker berättelse om kärlekens och saknadens obändiga kraft."

Disken i ett restaurangkök låter kanske inte som den mest givna litterära miljön i världen. Men Per Johansson lyckas med detaljskärpa, humor och intellektuell spets skildra matställets liv från andra
sidan som man sällan sett det förut.

Ni kanske minns hur George Orwell en gång odödliggjorde restaurangköket som arbetsplats i sin bok
Nere för räkning i Paris och London, där han wallraffade i restaurang Maxims kök i Paris. Sedan dess har
köksskildringarna kommit och gått, på senare tid mest med machokockarnas perspektiv. Men Göteborg i päls är så långt ifrån den mer salongsfähiga delen av köket man kan komma. Den handlar om en ung, intellektuell kille som jobbar extra i disken i ett restaurangkök, med att sortera tallrikar så det skräller i kaklet, stående med proppar i öronen under en smutsbrun trearmad fläktvinge: "Finns det någon New York-känsla i Göteborg, så är det här."
I korta, registrerande kapitel berättar han om slitet, fyllan, städölen, råttorna och rökpauserna på restaurangen, men också om studierna, resorna ut i Europa, sökandet efter ett sammanhang och en estetik. Det finns gott om instick från levande och döda författare, inte minst den gamle lebemannen Leopold von Sacher-Masoch som skrev masochistklassikern Venus i päls, men de är så gömda att de knappast syns.
Detta är både en litterär lek och en coming of age-story, om lärdom och krogliv. Men bokstavligen från
andra sidan.

Linn Ullmanns Ett välsignat barn är ett familjedrama med starka spänningar mellan syskon och föräldrar. En av Norges främsta och mest uppmärksammade författare, med läsare inte bara i Sverige utan hela världen, har skrivit sin hittills största roman.

Detta är en berättelse om tre systrar - Erika, Laura och Molly - som gör en resa från Norge till en ö i Östersjön, till barndomens sommarö. Det är också en berättelse om deras grandiose far, den världsberömde experten på kvinnosjukdomar och ultraljudspionjären Isak, som härskar över detta Hammarsö. Och till sist är det berättelsen om en stackars pojke som försvann där, en dag för ganska länge sedan.
Linn Ullmann klipper skickligt och med stark känsla för rytm ihop en berättelse som pendlar mellan resans nu och barndomssomrarnas då, alldeles särskilt sommaren 1979, då pojken Ragnar försvinner. Ragnar
och Erika har hittat varandra på ett nytt sätt denna sommar. Men deras trevande förälskelse är inget skydd
mot de andra sommarbarnens hån, och en dag går en lek överstyr. Ragnar jagas ut i vattnet, de andra
kastar sten på honom och det går så illa att han dör.
Sommaridyllen är spräckt för alltid. Isak överger sin ö och barnen med honom. Det tar 25 år tills de alla ses där igen, och resan dit blir en resa i tiden, genom skulden, minnena och glömskan.
Linn Ullmann bodde en stor del av sin barndom på Fårö, och det är det särpräglade ljuset som vilar över ön, som ger återsken i denna hennes nya roman. De småväxta, vindpinade träden, smultronställena, stenstränderna och kalkstenshusen utgör den både vackra och samtidigt stränga fonden till denna historia, som är både arketypiskt dramatisk och vardagligt sorgsen. Framför allt är det ett nyanserat porträtt av en far, som är både storslagen, temperamentsfull och valhänt.

Vem är "Mullvaden", den mystiske person vars illvilliga practical jokes gradvis stegras mot våld - och kanske till och med mord? Och hur kan en gammal och halvt bortglömd skandal förvandlas till något som kan få en jätte på fall?

Platsen är S:t Oswalds, ett gammalt och väletablerat läroverk för pojkar i norra England. Ett nytt läsår har just börjat, och för skolans personal och elever blåser nya och ovälkomna vindar. Kostymbärare, skrivbordsarbete och informationsteknologi styr världen, och Roy Straitley - latinlärare, excentriker och veteran på S:t Oswalds - funderar slutligen och motvilligt på att gå i pension. Men i skydd av skolans triviala konkurrens, futtiga dispyter och vardagliga kriser rör sig en mörkare underström. Och ett hätskt gammalt groll, undangömt och omsorgsfullt vårdat i tretton år, är på väg att brisera.
Joanne Harris nya roman är en klassisk whodunnit-histora - ett begränsat antal människor, en plats varifrån det inte går att komma undan och en ständigt stegrande spänning.

"Ms Harris, som åstadkommer något nytt för varje bok har lyckats med ännu en succé."
Sunday Telegraph

Glitter och glamour, champagne och Chanel... Låt dig förföras av denna smygtitt in i en värld av lyx och flärd där New Yorks rika och bortskämda societetsflickor, Park Avenue-prinsessorna, lever. Följ deras vilda framfart i jakten på den stora kärleken, dvs en PH (Prospective Husband) och de perfekta Chloéjeansen (à 3 000 kronor paret).

De är glupska. De är hänsynslösa. De lever i en strikt hierarkisk äta-eller-ätas-tillvaro. Park Avenue-prinsessorna är flickorna som på höga klackar (gärna med en Bellini i handen) rusar Manhattanrunt på jakt efter den perfekta solbrännan (erhållen från Portofino Tanning Salon) eller tar en tur i ett PJ (privat jetplan) och letar efter en ORP (oerhört rik pojkvän).
Vår hjätinnna, omtalad enbart som Moi, framlever sina dagar, som aldrig börjar före 10.30, i en utvald skara av New York-societeten. Hon går på genomdesignade välkomstpartyn för bekantskapskretsens nyfödda bebisar, äger fler Marc Jacobs-kläder än vad som är anständigt, och är bästa väninna med arvtagerskan till det stora varuhuset.
Men hur ska det gå för en flicka som Moi, som tror att vodka ingår i kostcirkeln och som placerar glamour överst bland de tio budorden? Och vad ska hon ta sig till när hennes förlovning spricker? Kommer hon någonsin att finna lyckan i en stad fylld av dermatologer, premiärer och Brazilians? Är kärleken över huvud taget möjlig på en plats där ens vänner anser att vägen till lyckan är en inbjudan till Van Cleef och Arpels privata utförsäljning av provkollektionen?

Bokcirkeln berättar historien om Clare, Harriet, Nicole, Polly, Cressida och Susan - sex kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund, vars liv korsas i den läsecirkel de alla tillhör.

Bokcirkeln berättar historien om Clare, Harriet, Nicole, Polly, Cressida och Susan, sex kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund, vars liv korsas i den läsecirkel de alla tillhör. Sammankomsterna blir ett forum för att diskutera, inte bara de böcker de läser, utan också bekymmer med pojkvänner, äkta män, gamla mammor och tonårsdöttrar. Allt eftersom månaderna går blir vänskapen mellan kvinnorna allt starkare och de tar allt större del av varandras liv. Mycket chamigt, roligt och insiktsfullt beskriver Elisabeth Noble de olika draman som utspelas i de sex kvinnornas liv. Dessutom får läsaren tolv bra lästips genom kvinnornas val av böcker till läsecirkeln.

Det här är Elizabeth Nobles debutroman som blev en jättesuccé i England och nådde första platsen på The Sunday Tinmes bästsäljarlista.
Elizabeth Noble bor i Guildford, Surrey, med sin man och två döttrar. I England har hon utkommit med ytterligare två romaner The Tenko club och Alphabet Weekends.

Marian Keyes återkommer med en ny krönikesamling om sin passioner för skor och handväskor och choklad. Men också om att resa till främmande platser och att ständigt möta nya människor.

Marian Keyes återkommer med en efterlängtad krönkesamling som handlar om viktiga saker som skor, väskor, män och resor. Lika roligt och träffsäkert som vanligt beskriver hon en modern kvinnas vardag. Hon tar dig med på en irländsk luftgitarrsmästerskap, en oförglömlig shoppingtur på bloomingdales och berätar om vad Toblerone kan betyda för en pasionerad kärlekshistoria. Så sätt på tevatten och plocka fram din favoritchoklad och njut av Marian Keyes oefterhärmliga krönikor - allt annat kan vänta.

Marian Keyes är en av världens mest kända s k chick-lit föfattare. Hon bor i Dublin med sin man. Hennes böcker har sålt i över 9 miljoner exemplar och hon är översatt till 29 olika språk.

På ett ömsint sätt skildras en ung människa under utveckling. Kärleksfullt och med absolut respekt zoomar författaren in sin huvudperson och låter läsaren avläsa världen genom ett barns ögon.

Huvudpersonen i Pojken med tigerhjärtat är en namnlös pojke. I novelliknande avsnitt - avrundade berättelser som utspelar sig när pojken är mellan fyra och elva år gammal - skildras hans liv tillsammans med mamma, styvpappa, styvmormor och halvsyskon i ett villaområde i utkanten av Jönköping. Det är en betraktande pojke, snärjd i en vuxenvärld som han inte förstår. På barns vis avläser han sin omgivning genom de handlingar han ser snarare än genom vad som sägs.
Redan i de tidiga avsnitten anar läsaren att familjen är på väg att falla sönder. Ju äldre pojken blir, desto mer övertygad blir han om den saken, fast han inte kan sätta ord på sin känsla. Med en skärva av is i hjärtat iakttar han det som sker runt omkring honom, utan att äga förmågan att fjärma sig med den vuxnes distanserade språk. Allting är vad det synes vara i pojkens värld, och ändå inte - det är i glappet mellan det han anar och det han tror sig veta som denna episodiska kortromans spänning ligger.

Erik Löfvendahl har fått beröm för sina psykologiska porträtt, och här låter han barnet och dess blick helt hamna i fokus. Det har blivit en djupt gripande skildring, där de olika episoderna bildar skärvor som fogas samman till en övertygande bild av en ung människa.

"Två år efter att min mamma dog blev min pappa kär i en stilig blond frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon exploderade in i våra liv som en fluffig rosa granat, rörde om i de grumliga vattnen, rev upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och gav familjespökena en rejäl spark i baken."
När deras ukrainske far, nybliven änkling, meddelar att han tänker gifta om sig, inser systrarna Vera och Nadezjda att de måste sätta punkt för en livslång fiendskap för att rädda honom. Hans nya kärlek är en yppig lycksökerska från Ukraina. Hon är hälften så gammal som han, hyser förkärlek för underkläder i grönt siden och för färdiglagad mat från livsmedelsbutikens frysdisk. Inget hinder är för stort i hennes målmedvetna strävan efter den luxuösa västerländska livsstil hon alltid drömt om. Men den gamle mannen försöker också förverkliga sina excentriska drömmar - och skriver en historia om traktorer på ukrainska."Det blir inga problem, säger pappa. Han har förutsett alla problem. Han har känt henne i tre månader. Förresten är hon en bildad kvinna. Apotekarexamen. Hon får inte svårt att hitta ett välbetalt arbete här när hon lärt sig engelska. Under tiden hjälper han henne med engelskan och hon städar huset och sköter om honom. Hon sitter i hans knä och låter honom kela med sina bröst. De är lyckliga tillsammans. Hörde jag rätt? Hon sitter i min pappas knä och han kelar med hennes utsökta botticellibröst?"Marina Lewycka har skrivit en klok, ömsint och mycket rolig roman om familjer, läkning av gamla sår, ålderdomens prövningar och glädjeämnen och - faktiskt - om Europas historiska arv under de senaste femtio åren.

Tjugofem år efteråt får Juha ett brev från Jenny, barndomsvännen som han inte sett sedan han steg på tåget vid Sävbyholms station för att aldrig återvända.

Tjugofem år efteråt får han veta att något fruktansvärt hände Jenny den där sista fredagkvällen före skolavslutningen då han inte var med.

Jenny handlar om en enda försommarnatt i barndomen - den som aldrig kan göras annorlunda.

Miljoner svenskar har läst böckerna om "En komikers uppväxt".
Jenny är den fristående fortsättningen. En ofantligt sorglig och en ofantligt nödvändig historia.

"Vad jag nu försöker är att hitta tillbaka till Sävbyholm ännu en gång. Det hastar, för jag har börjat glömma. Vägen har nästan helt vuxit igen. Det blir allt svårare att minnas. Grindarna stängs.
Innan jag slutgiltigt vänder ryggen åt barndomen måste jag ta reda på det som ännu saknas.
Därför sitter jag här som vid en andeseans och manar spökena från förr att åter träda fram och bli tydliga för mig.
Jenny är den som vågat sig närmast den här gången. Det förvånar mig en aning eftersom hon är så blyg. Men kanske anar hon att det brådskar. Att vägen växer igen, att grindarna stängs.
Förläget har hon börjat att viska i mitt öra. Generad. Skamsen. Bara några meningar i taget. Det är en bekännelse. Som om hon är den skyldiga.
Och det hon viskar är så hemskt att jag inte vet hur jag ska kunna skriva ner det, eller hur hon ska hitta mod att berätta.
Det som verkligen hände.
Jag har fått ett brev utan avsändare.
Jag har fått brev från Jenny."

Jenny är Jonas Gardells tredje roman i den serie som inleddes med En komikers uppväxt och följdes av Ett ufo gör entré.

Min Thein växer upp i en mindre stad i Burma i början av 60-talet. När han är sex år förändras hans liv dramatiskt. Hans äldre bror drunknar och samma dag tar militären makten i landet. Efter studentexamen börjar Min Thein studera juridik i huvudstaden Rangoon. Efter juridikstudierna får Min Thein arbete som advokat i en mindre provinsstad och där han träffar sin blivande fru Hser Hser Paw. Min Thein tar initiativet till bildandet av ett demokratiskt parti i staden där han bor, men han känner sig hotad och bestämmer sig för att fly till Thailand. När en granat detonerar i Min Theins ansikte mister han synen och hans fru, som är gravid, dödas. Han lyckas till slut ta sig över gränsen till Thailand med hjälp av den avhoppade barnsoldaten Tommy.

I romanen varvas fakta om Burma med fiktion och läsaren får på så sätt kunskap om landets folkgrupper, kultur och historia. Karel Glastra van Loon bodde i flera månader i norra Thailand och besökte de burmesiska flyktingläger som finns där. Reslutatet blev romanen De osynliga. En berättelse om sökandet efter den stora kärleken och om sorgen över att tvingas lämna sitt hemland.

Fältstudier i ukrainskt sex är en rasande skildring av en yngre, vacker och ensamstående kvinnas erfarenheter av sitt land och dess män.
Huvudpersonen, som ligger mycket nära Zabuzjko själv, är litteraturhistoriker med ukrainsk litteratur som specialitet. Hon gästföreläser vid amerikanska universitet, där ingen vet ett dugg om hennes land och ännu mindre om dess litteratur. Hon har precis brutit upp från ett förhållande med en attraktiv och väldigt komplicerad konstnär. Tiden är åren precis efter kommunismens fall. Bokens bärande idé är lika enkel som den är brutal: de ukrainska männen behandlar sina kvinnor på samma hårda sätt som omvärlden har behandlat deras land. Zabuzjko väver samman det personliga med det politiska på ett sätt som för tankarna till den klassiska kvinnolitteraturens stora genombrott på 70-talet.

Fältstudier i ukrainskt sex är trots sitt bittra ämne fylld av humor och självironi. Den blev snabbt en skandalsuccé och bästsäljare i Ukraina.

Asko Sahlbergs mångfaldigt prisnominerade roman är ett fängslande ödesdrama i skuggan av det finska inbördeskriget.

Handlingen utspelas i juni 1918 på en vanskött herrgård, som innehas av den skröplige och alkoholiserade gamle godsägaren Martin. Han lever där ensam med hushållerskan Emma sedan allt gårds- och tjänstefolk lämnat gården. Dit kommer Aarne i spetsen för ett gäng röda milismän, på flykt undan den vita armén och driven av ett dovt hämndbegär. Martin har för många år sen pryglat upp Aarne som straff för att han hittat honom i sin vinkällare. Nu blir rollerna omvända. Spelet mellan dramats personer blir en förtätad och spännande historia om människor som utan egentlig egen förskyllan drivits in i roller som de inte kan undkomma, fast de nog skulle vilja. Eklunden är en ödesmättad historia om skuld och försoning med finska inbördeskriget som bakgrund.

Dubbelvolym!

Tolvårige Juha Lindström är klassens clown. Att vara rolig är det enda han är bra på. Genom Juha får vi lära känna hans mamma Ritva, pappa Bengt, lillasyster Marianne och dvärgkaninen Prutten - och klasskamraterna förstås: bästa vännen Jenny, som har ett fult hårspänne i sitt fula hår och som Juha skäms för, den mobbade Thomas som har en galen tysk mamma, och de elaka Lennart och Stefan. En komikers uppväxt speglar en generations uppväxt i sjuttiotalets svenska förort är en av de roligaste och samtidigt sorgligaste barndoms skildringarna i modern svensk litteratur.

I Ett ufo gör entré återvänder Jonas Gardell till Juha och Jenny och de andra barnen i Sävbyholm, som vi lärde känna i En komikers uppväxt. 70-tal är på väg att bli 80-tal. Det är kärnkraftsdebattens år, discots och John Travoltas år, punkens och Sex Pistols år. Nu är de 15 år gamla och går snart ut grundskolan. Rolig, sorglig, grym, träffsäker, fräck

Paul och Johanna längtar desperat efter att få barn, men efter många försök beslutar de sig för att adoptera ett barn från Colombia. De reser till dit för att hämta sin lilla dotter men allting går inte som de tänkt sig utan de blir överfallna, nerdrogade och förda till en enslig gård utanför staden. Det visar sig att de blivit kidnappade av gerillan i landet. Plötsligt kastas de in i en mardröm av våld, mord och bedrägerier. Paul ställs inför ett ultimatum - antingen så dör hans hustru och lilla Joelle, eller så går han med på att smuggla ut en stor mängd narkotika ur landet och leverera det till en adress i New York inom 18 timmar.
Paul har inget val och efter att ha svalt 35 kapslar med kokain, överlevt den långa flygresan och tagit sig genom tullen, kommer han utmattad till den uppgjorda adressen. Då visar det sig att huset med just den adressen har brunnit ner till grunden. Och tiden börjar bli knapp.

En smart och rafflande thriller som man läser med hjärtat i halsgropen.

Det finns ingen som kan skriva så kärvt och drastiskt och samtidigt så klingande som Eva Sjödin. I hennes nya diktsamling sitter en familj med hund i en bil och färdas på semesterresor i Norge och Finland.
Flickan i bilen som luktar filt och termos, är ett barn som är på väg att förvandlas till kvinna. I ena stunden uppslukas hon av serietidningarnas värld, i den andra känner hon könets lockelser. Hon kommer snart att bryta upp och ut ur bilen, familjen. Något som både lockar och skrämmer.

"Bilen stannar plötsligt, motorn slås av. Jag kikar ut, stjärnorna ser repade och slitna ut där de sitter uppflugna längst upp i himlens gap. Det här är ingen plats för människor. Vi har rest längst fram. Här finns bara en bensinmack, och sen isbjörnar. En rå frän lukt, ja stank.

Mina ben har somnat, mjuka stumpar. Strax ska det börja sticka, spraka. Vi sitter kvar, någon sekund, fastspända i våra säkerhetsbälten. Ickestunden. Jag snuddar vid min familj. Den sover djupt."

Iselin Hermanns nya roman, som blivit hennes litterära genombrott i Danmark och hyllats av en enig kritikerkår, skildrar några sommarveckor i lilla Sveskes liv.

Hon är på Gården hos Morfar och Mormor medan föräldrarna är på resa utomlands. På gården finns hästar och kor, den trygga och varma hushållerskan Nea, Sveskes unga morbröder och en kuslig lagårdsdräng. Allt andas egentligen trygghet och idyll, men Sveske känner också ett styng av saknad, en svårförklarad och outtalad sorg som har med lyckans och livets bräcklighet att göra, en aning om förgängligheten, osäkerheten. På ytan händer det inte så mycket i boken, men Iselin Hermann lyckas få läsaren att uppleva de här sommarveckorna med Sveskes ögon, gestalta de här aningarna som Sveske inte har ord för. Det är mycket styvt gjort, romanen är en liten pärla, man blir lycklig av att läsa den.

Den unge thailändska författaren Rattawut Lapcharoensap debuterar med en samling berättelser som fångar ett annat Thailand än det vi känner igen från turistbroschyrernas paradisbilder. Här möter vi ett land som är präglat av kulturkrocken mellan öst och väst. I till synes enkla, men känslomässigt komplexa berättelser skildrar författaren med en osviklig iakttagelseförmåga och humor vad det innebär att leva i denna del av världen.

I den första berättelsen "Farangs" gör sonen till en hotellägare misstaget att förälska sig i en västerländsk flicka, vilket leder till en dramatisk uppgörelse med flickans uppblåste amerikanske pojkvän.
I "At the café lovely" skildras vad som inträffar när en ung fattig man bjuder sin yngre bror på McDonald's som en födelsedagspresent. I berättelsen "Sightseeing" reser en ung man med sin nästan blinda mor till de paradisöar hon längtat till, långt bortom turistorternas skräniga vardag.

När Mustafa Can sagt de avslutande orden i sitt sommarprogram 2003: "Mor, jag älskar dig" brakade Sveriges Radios växel samman av belastningen. Aldrig i programmets historia har så många lyssnare spontant ringt in och tackat för ett fantastiskt program.
Knappt två år senare är Gulli Can död.
Hon föddes i Kurdistan någon gång på 1940-talet, födde sju barn som dog och åtta som överlevde. Död på Skövde lasarett i januari 2005.
Vem var hon?
Och vilka är alla de andra osynliga invandrarkvinnorna, de som vi ser utan att lägga märke till, de som betalade utvandringens pris?

I sökandet efter sin mor öppnar Mustafa Can dörr efter dörr till en värld av uppdämda och gömda känslor. Dörren till ensamhet och främlingskap på Västgötaslätten, till hemlängtan och utvandringens pris, till skam och förlåtelse. Men också en dörr till utvandringsvågen i 1800-talets Sverige och till mötet och vänskapen mellan Kristina från Duvemåla och hans mor.
Ett möte som visar hur lika vi trots allt är.

Med romanen Is befäster Vladimir Sorokin sin ställning som den nya ryska prosans kung.

I Moskva härjar en grupp okända våldsverkare. De överfaller, kidnappar och slår sina offer brutalt i bröstet med en ishammare. Hos några av offren börjar hjärtat sjunga. Det betyder att de är med i samma sekt som våldsmännen.
Vladimir Sorokins nya roman är en grotesk skildring av den politiska och ekonomiska makten i Sovjetunionen igår och Ryssland idag. Sorokin tar upp arvet från den radikala ryska litteraturen på 20-talet och framför allt från Bulgakov, författaren till Mästaren och Margarita. Sorokin är en anti-ideologisk hädare, som i sina hårdkokta skildringar av våld och sex också för tankarna till Burroughs och Bukowski.

Novellerna i Martin Engbergs Tecknen runt huset påminner mycket i sin stämning om Manoj Night Shyamalans filmer Signs och The Village. Suggestioner, tecken, spöken och märkliga övervakningssystem blandas i hans berättelser med fullkomligt vardagliga miljöer, röda hus på landet och industriområden på ett sätt som får läsaren att känna att hinnan mellan verkligheten och något mycket främmande och skräckinjagande är både tunn och genomskinlig. Som exempelvis i titelnovellen "Tecknen runt huset" där ett udda och psykiskt labilt syskonpar i sitt lilla torp får påhälsning av ett par barn, ett slags mylingar eller barnsliga versioner av dem själva.

I den lilla byn Rawlston på den engelska landsbygden lär tre kvinnor i olika åldrar och olika stadier i livet känna varandra. På grund av sina äkta män har de hamnat här, mer eller mindre mot sin vilja. Frågan är om vänskapen dem emellan är äkta eller om den är ett bedrägligt spel? Alltsedan hennes make Theo gick bort har Jane Fielding försökt behålla Rawlston House för sig och sina barns räkning, trots de ekonomiska problem Theo lämnat efter sig. Visserligen har det betytt mycket att hon kunnat sälja av delar av egendomen; en ny familj har flyttat in i grannhuset och en annan i stugan vid vägen. Men precis när Jane tycker att hon har fått näsan över vattenytan drabbas hon av nya problem. Sam Clarke ägnar lika mycket tid åt att putsa på sitt flotta hem som på sitt eget yttre. Hon dyrkar sin make Ben och det liv han ger henne men har problem med rollen som styvmor åt hans dotter. Strandsatt långt ute på landet, fjärran från släkt och vänner, har hon plötsligt insett att Bens liv rymmer fler gåtfullheter än hon tidigare anat. Bella Balfour har aldrig längtat till landet och då hennes man Iain kräver att de ska flytta till en liten by långt från allfarvägarna kommer det som en chock efter hennes utåtriktade liv i London. Dessutom tvingas hon ifrågasätta sin egen tillvaro då hon konfronteras med det liv som de andra kvinnorna lever i Rawlston. Sprickorna i hennes äktenskap förvandlas till oöverbryggbara avgrunder, och Bella söker nu intensivt efter en livsglädje som hon tycker att hon har förlorat. Alla dessa kvinnor dras obevekligt in i varandras liv, mer eller mindre mot sin vilja.

Grå själar är en mörk, vacker och gripande berättelse om brott och skuld och moral som kan föra tankarna till Torgny Lindgren såtillvida att idéinnehållet finns inbäddat i en mycket konkret, en smula bondsk gestaltning som är både grovkornig och poetisk på samma gång, och väldigt läsbar.

Handlingen utspelas i en liten östfransk stad under första världskriget och berättas många år senare av den polis som utredde mordet på en 10-årig flicka. Den lilla staden ligger bara några kilometer från fronten, kanonmullret ackompanjerar det dagliga livet i stan, och medan polismannen - som också är romanens berättare - försöker finna en mördare dör hans landsmän i tusental i skyttegravarna en bit bort. Så småningom grips ett par desertörer för dådet, sannolikt oskyldiga, för att samhällsordningen kräver att en skyldig ska straffas.

I Oscar har Foer skapat en brådmogen och oförglömlig liten pojke, en korsning av Günter Grass Oskar Matzerath i Blecktrumman och Christopher Boone i Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.

Oscars pappa befinner sig i restuarangen Windows of the World högst upp i ett av Twin Towers när flygplanen brakar in den 11 september. Oscar är hemma och hör sin pappa på telefonsvararen: "Är någon där? Hallå? Det är pappa. Om det är någon hemma, så svara. Det har hänt något här. Jag ville bara tala om att jag är okej och att ni inte ska oroa er." Det är det sista Oscar hör av sin pappa. Telefonsvararen gömmer han och ibland tar han fram den i hemlighet och lyssnar till pappans sista meddelande.
I en garderob hittar Oscar en vas med ett mystiskt kuvert i. Det står Black (med röd penna) på kuvertet och i det ligger en nyckel. Oscar tror att detta kan vara en viktig ledtråd i en av de kurragömma-lekar som hans pappa brukade arrangera. Han bestämmer sig för att söka reda på varenda en av de 472 Black som bor i New York - från Aaron till Zyna - för att ta reda på vart nyckeln går och vem denna Black är som kanske kände hans far.
Nära Oscar bor hans farmor. Hon berättar om sig och farfadern som Oscars far (nästan) aldrig mötte, och vars stora kärlek omkom i bombningarna över Dresden. Oscars farmor är hennes syster. Farfadern är en udda figur, en skulptör som förlorat förmågan att jobba och så småningom även att tala, och som sedan försvunnit. När Oscar slutligen möter sin farfar sluts cirkeln fader/son.

Extremt högt och otroligt nära är en underbar och fullkomligt hjärtslitande berättelse om förluster och kärlek, svek och trohet.

Sekonden är P O Enquists första roman efter det stora genombrottet med Legionärerna 1968. Den handlar till största delen om idrott och fusk, men lika mycket om politik och falska liv.

Huvudpersonen i boken, själva sekonden alltså, är son till en släggkastare som gjorde skandal på 40-talet när han avslöjades med att ha slagit svenskt rekord med för lätt slägga. Sonen håller nu på med en levnadsteckning över fadern vilket för honom på en smula krokiga vägar till DDR i början av 70-talet, just innan den östtyska idrottsexplosionen skulle äga rum, en explosion som till stor del byggde just på fusk i form av dopning, fast det förstod man först senare. Sist, men verkligen inte minst, är detta den första roman där Enquist använder sig av sina egna, mycket personliga erfarenheter från barndomen i Hjoggböle.

Ni minns väl Las Vegas-stjärnorna Siegfried och Roy? Under en föreställning attackerades plötsligt Roy av en av deras vita tigrar. Den tigern hette Montecore. Vad den har med nedanstående historia att göra får ni själva lista ut.

I Montecore får författaren Jonas Hassen Khemiri, som nyss blivit klar med Ett öga rött, ett mail ifrån Kadir. Denne presenterar sig som barndomskamrat till Jonas far, och på en mycket säregen och rolig hemmagjord fransk-arabisk svenska uppmanar han Jonas att den här gången ägna sig åt ett värdigare ämne, nämligen att skriva en bok om fadern, den berömde fotografen. Jonas börjar skissa på en sådan historia, vilket väcker många minnen till liv från barndomen. Kadirs språkligt minst sagt innovativa brev om uppväxten i Tunisien blandas med Jonas minnen från sin egen barndom, och i växlingen mellan dessa båda temperament och språk - som till slut nästan formas till en kamp - växer en berättelse fram om att komma till och växa upp i ett land där tolerans och mångfald är honnörsbegrepp, men där rasism och främlingsfientlighet är en del av vardagen.
När vi närmar oss slutet har Ny demokrati valts in i riksdagen, och i Stockholm går en mördare lös, en mördare med sitt lasersikte inställt enbart på invandrare.
Men något är lurt med denne ständigt brevskrivande Kadir, som alltmer ihärdigt försvarar Jonas pappas handlande. Vem är han? Och vad blev det egentligen av Jonas pappa?

Huvudperson i Kirsten Thorups nya roman är 90-årige Carl Sørensen, som av sin son placerats på hemmet medan sonen är utomlands. Carl lider av en tilltagande demens och får inte gå utanför anstaltens väggar, något som plågar honom ofantligt eftersom han älskar naturen. Carls dotter Ellen, som han fått efter ett tillfälligt snedsprång med sin svägerska, och Ellens son Rune som fångats av scientologin, spelar också viktiga roller i berättelsen. Men det centrala i boken är skildringen av Carls åldrande, av livet på hemmet, och hur demensen löser upp Carls minnen och verklighetsuppfattning, hur språket luckras upp.
Det är kusligt och suggestivt, och det berör säkert en stor läsekrets också i Sverige. Även om boken inte är avsedd att vara en stridsskrift eller pamflett mot vårt sätt att ta hand om våra gamla kan den inte undgå att väcka starka känslor hos alla som har någon äldre anhörig på hemmet.

Förortshäxor, trotsiga gamla damer, åldrande monster, självmordsbenägna lotterivinnare, vargmän, delfinkvinnor och medelålders tillverkare av läderkläder - i dessa tjugotvå noveller av författaren till bl a Kärlekens dårar och En doft av apelsin går det mirakulösa hand i hand med det jordiska, det beska med det söta, och det vackra, det groteska, det förföriska och det störande är aldrig långt borta.

I virvlande dans är Joanne Harris första novellsamling. Som hon skriver i sitt förord kan en bra novell överraska, antända och lysa upp. Den kan ge levande, anarkistiska glimtar av andra världar, andra människor. Här visar hon att hon lever upp till sina ord genom ett vittomspännande register av berättelser för vår tid, som förnöjer, överraskar och skrämmer på en och samma gång. Listigt, roligt, ibland provokativt men alltid personligt - I virvlande dans visar en ny sida av Joanne Harris. Så låt er frestas. Det är ju, trots allt, bara fråga om dans.

I ett isolerat arktiskt landskap, bara någon mil från Sydpolen, utspelas en passionshistoria med förödande resultat.

Edmée är en franskfödd amerikanska, Peter är skandinav, kanske islänning. Båda tillhör White-projektet vars uppgift är att installera ett forskningscenter vid Sydpolen. Båda har lämnat mörka minnen bakom sig, och de dras obönhörligt till varandra i ett slags blind passion som sätter hela forskningsprojektet på spel. Det utgör huvudtemat i en roman som är både språkligt exakt, vacker och suggestivt oroande.

Huvudperson och berättare i Inger Edelfeldts nya roman Finns det liv på Mars? är Joni Johansson, ensamstående mamma till dottern Mårran. Joni är nu fyrtio plus, har en besvärlig relation till sina frånskilda föräldrar, dyrkar David Bowie och har aldrig övergivit sina drömmar om en musikkarriär. Nu jobbar hon i charken på Vivo, och har nått en punkt i livet då hon måste sluta vara evig tonåring, bli vuxen, ha realistiska förväntningar på livet och kärleken. I den andan inleder hon ett förhållande med präktige Niklas, arbetskamrat och ensamstående pappa. Men trots Jonis föresatser att få stadga i tillvaron går det naturligtvis åt pipan både med relationen och projekt bli vuxen.
Inger Edelfeldt berättar sin historia med gott humör och satirisk blick för mänskligt beteende. Det är både underhållande, roligt och träffsäkert.

Bara någon vecka innan hans magnus opus, romanen Harmonia Caelestis som handlar om den berömda släkten Esterházys historia genom fem sekler, skulle publiceras i Ungern kallades Péter Esterházy upp till inrikesministeriet i Budapest. Där lämnade man över en tjock akt till honom. När han slog upp den kände han genast igen sin faders handstil på den första av de rapporter till den ungerska säkerhetstjänsten som akten innehöll. Hans far, greve Matyas Esterházy, hade varit angivare och vare sig sonen eller någon annan hade anat någonting. Vad skulle nu Péter göra? Han beslöt att låta publiceringen av Harmonia ske som avsett, och romanen blev en oerhörd framgång, i hemlandet liksom i Europa, på svenska kom den våren 2004. Men samtidigt och i fullständig hemlighet satte sig Péter Esterházy ned och skrev en ny bok, en "rättad utgåva" där han dels redogör, ofta in i minsta detalj, för faderns angiverier, dels reflekterar över vad det betyder för honom själv och hans bild av familjehistorien. Rättad utgåva är en alldeles unik bok och tillsammans med Harmonia Caelestis utgör den ett monument över västeuropas historia från renässansen och framåt, i all dess glans och i all dess smuts.

Vilda svanar skildrar tre generationer kvinnors liv i 1900-talets Kina och är ett fängslande vittnesbörd om en våldsam epok som innebar stora förändringar och där politikens inverkan på människors liv var enorm.

Medan berättelsen om de tre kvinnorna vecklar ut sig, fångar Chang med gripande, rörande - och till slut hoppfull - detaljrikedom hur historiens dramatiska och våldsamma vindlingar drabbade hennes egen familj och miljoner andra under samma tidsepok.

Vilda svanar räknas som en modern klassiker om Kina och är en unik blandning av memoarer och historisk ögonvittnesskildring. Boken har blivit en bästsäljare i över 30 länder med fler än 10 miljoner tryckta exemplar.

"Denna sanna kinesiska familjesaga, som spänner över tre generationer, innehåller mer våldsamhet än en deckare och mer hjärtesorg än Lilla Dorrit. Det har aldrig tidigare funnits en bok som denna." Los Angeles Times

Berättaren i Tobias Wolffs täta lilla roman har många drag gemensamma med författaren själv, och berättelsen är på många sätt Wolffs egen. Den handlar om en ung man som går på en av de dyra privatskolor i USA som fostrar framtidens beslutsfattare i en miljö kopierad från berömda engelska public schools. Just denna skola berömmer sig av att sin höga litterära profil, som bland annat går ut på att skolan varje år får besök av en berömd författare. Den elev som vinner uppsatstävlingen får träffa celebriteten personligen. Romanens jag önskar inget högre, och efter att ha misslyckats med att få träffa den legendariske Robert Frost och nyliberalernas grand old lady Ayn Rand sätter berättaren allt på ett kort när han hör att Hemingway är årets gäst. Men det knyter sig, han får inte till någon uppsats, utan plankar en novell från en flickskolas årsbok - och vinner med den. Precis när han står inför sin stora ära att få träffa den legendariske Hemingway blir han uppkallad till rektorn. Fusket har upptäckts och världen rämnar. Den gamla skolan är en kort roman, men Wolffs mästerliga förmåga att teckna levande, precisa och nyanserade porträtt gör detta till en riktigt stor berättelse.

MUN MOT MUN
När kommer den där prinsen? Och vad
har han med moderna kvinnor att göra?
Mun mot mun är en kärlekshistoria, en
diskussion och ett räddningsförsök.

LILLA LIVET
Det är en intim, personlig, intensiv och
omskakande berättelse från ett område
som aldrig beskrivits så här närgånget
- den ofrivilliga barnlösheten.

?Jag har alltid varit en ängslig mamma. Jag kommer ihåg ett inslag på radio när barnen var små om hur asteroider kunde störta ner på jorden från rymden. När David kom hem undrade han varför ungarna plaskade omkring i bassängen med cykelhjälmarna på.? Alice och David oroar sig för sina barn. Halkar de efter i skolan, får de för lite musikundervisning, är de tillräckligt populära bland sina kamrater? Eller inverkar alla extralektioner menligt på deras fysiska träning? De borde kanske anlita en mattelärare som är beredd att simma jämsides med barnen och förklara binära tal för dem medan de övar bröstsim? Denna ständiga krisberedskap kulminerar när Alice och David inser att deras äldsta dotter riskerar att misslyckas med antagningsprovet till den ärevördiga skola som hon bara måste komma in på. Många mammor gör nästan vad som helst för sina barn, men Alice går ytterligare ett steg längre i moderlig kontrollmani. Hon bestämmer sig för att göra provet i dotterns ställe. Med en basebollmössa nerdragen i pannan smyger hon in i en läsesal med tvåhundra elever för att skriva sitt första prov på tjugo år. Och när hon placerar sig själv i sin dotters situation börjar det äntligen gå upp för henne hur stressigaoch kravfyllda barnens liv faktiskt är. John O?Farrell återvänder till det moderna föräldraskapets villkor i en halsbrytande drift med alla krävande och överbeskyddande föräldrar som maniskt skjutsar barnen till extrakurser, till balettlektioner, intill sammanbrottets rand.