Tone Schunnesson: Jag dömer dig inte, men tror du kan bättre

I sin nya bok Tone Tur o Retur reser Tone Schunnesson genom Sverige och ställer frågor som: Varför har Sverigedemokraterna en så lyckad YouTube-kanal? Vem är rikast i Sverige? Har Miljöpartiets språkrör dödsångest? Hur uppriktig är oron över gängkriminalitet? Vilken karaokelåt sjunger Tomas Bodström på fest? Här tar sig en av samtidens starkaste röster an en värld som känns alltmer flytande och krånglig.

Efter två romaner ger du nu ut en samling texter om svensk politik. Hur skulle du beskriva Tone Tur o retur?

– Åh, det är en bok där jag försöker finnas i världen som den är, eller se den som den är. Tror jag försöker göra det i min skönlitteratur också, men det är ju olika förutsättningar. Och så är det en best of, eftersom mina reportage från valet också har parats ihop med andra kulturtexter och essäer jag skrivit under åren. Det är en bok om mina intressen helt enkelt! Politik, förlåtelse, fillers, Britney Spears och språk. Jag har alltid älskat att läsa författare som skriver reportage: Joan Didion, Hunter S. Thompson, i somras läste jag Ryszard Kapuścińsk för första gången... Så det var lite ett drömprojekt för mig, som jag är glad att jag också kunde ge ut.

Du har ägnat ett drygt år att bevaka den svenska valrörelsen, hur har det här året varit?

– Det har varit intressant, stressigt, upprörande och roligt. Jag har träffat så många människor jag aldrig hade träffat annars, allt från Hemvärnssoldater till Sverigedemokraternas kommunikationsansvariga. Framförallt tror jag, som jag skriver i min första text från valbevakningen som handlar om känslan av alienation, att jag har brutit den alienationen! Bara genom att försöka delta. Jag känner att jag borrats in i världen.

Var det något under året som förvånade dig?

– Människor är inte alls som på tv och instagram. Jag fattar det låter helt korkat, men det är så lätt för mig att glömma. Kanske har det att göra med att jag under pandemin mest sett människor på tv och på internet, och därför börjat tro att folk är lite mer schabloner än vad de är. I verkligheten är folk mycket svårare att få grepp om och de ser helt olika ut.

Dök någon röd tråd upp när du samlade texterna som du inte hade tänkt på medan du skrev dem?

– En tråd är våld. Våld och den våldsamma berättelsen om det våldet, som jag skriver i förordet, var ett tema för valrörelsen i stort. Jag önskar att det varit en valrörelse som handlat om annat, och på förhand hade jag bestämt mig för att inte hålla på att skriva massa om våld eftersom det är ett tema jag brukar jobba med. Men det visade sig vara omöjligt. Tre människor blev mördade på platser jag besökte, av helt andra anledningar, under året. En stor fråga för mig blev frågan om vilket våld som ses som ett politiskt misslyckande och vilket som inte gör det. Patriarkalt våld eller våld kopplade till exempelvis högerextrema yttringar är inte särskilt intressant för politiker, däremot är till exempel våld kopplat till organiserad kriminalitet något som flera partier gjorde till sin viktigaste valfråga. Vad betyder det? Den frågan ekar genom de här texterna.

Du skriver: ”Världen är konstig, men också sorglig, ball och uppfordrande. Men den kräver att man bryr sig om den. På riktigt.” Hur gör man det?

– För mig hänger orken och viljan att bry sig om ihop med orken att lägga tid på den. Som alla relationer, helt enkelt. Hur man lägger tid på den ser olika ut för olika personer, antar jag. Jag bryr mig om världen genom att skriva. Om du älskar fotboll kanske du bryr dig om världen genom att träna ett korpenlag. Alltså det jag menar är väl att bidra tror jag? Att försöka bidra med det man har. Jag tror på att försöka vara i världen, på vilket sätt man än klarar av att vara det. Inte hitta på massa weird shit som man tänker är hur man gör fast det bara är hur någon annan gör. Det viktiga är att man inte bara checkar ut genom att jobba och supa och knulla. Man får försöka gå några steg utanför sig själv. Det här har jag kommit på de senaste fem åren, så jag är ingen expert på det och jag vet att det är svårt. Så om du bara jobbar och super så dömer jag dig inte. Men jag tror att du kan bättre.