Elin Anna Labba
Utforska författaren
Utgivning
Om boken
När Ingá och Rávdná kommer hem till sommarlandet ligger byn redan under vatten. Utan att förvarna dem har Bolaget dämt upp sjön igen, och det som var en gång var ett sjösystem har blivit ett ogästvänligt hav. I djupet skymtar kåtornas tak när de ror ut för att rädda det som går.Runtom dem kliver det moderna samhället närmare, men de nya elledningarna dras högt ovanför dem, utan att ansluta. I luften knastrar elen och fåglarnas kvitter försvinner.När Rávdná bestämmer sig för att bygga ett riktigt hus, trots att hon egentligen inte får lov som nomadiserande same, blir den lilla familjen mer och mer distanserad från de övriga i byn. Och vattnet, det kommer obönhörligt tillbaka.Elin Anna Labba romandebuterar med en stark mor- och dotterskildring där det krypande, stigande vattnet är som en egen varelse. Det som en gång gav liv, blir ett ständigt hot. Om en mor som protesterar och blir alltmer isolerad, och dottern som önskar lägga det som krävs bakom sig, för att få det som alla andra.
Läs mer
Elin Anna Labba
Ale mana merrii
Om boken
Runtom dem kliver det moderna samhället närmare, men de nya elledningarna dras högt ovanför dem, utan att ansluta. I luften knastrar elen och fåglarnas kvitter försvinner.När Rávdná bestämmer sig för att bygga ett riktigt hus, trots att hon egentligen inte får lov som nomadiserande same, blir den lilla familjen mer och mer distanserad från de övriga i byn. Och vattnet, det kommer obönhörligt tillbaka.Augustprisvinnaren Elin Anna Labba romandebuterar med en stark mor- och dotterskildring där det krypande, stigande vattnet är som en egen varelse. Det som en gång gav liv, blir ett ständigt hot. Om en mor som protesterar och blir alltmer isolerad, och dottern som önskar lägga det som krävs bakom sig, för att få det som alla andra. Boken finns även i en nordsamisk utgåva (Ale mana merrii, 2024).
Läs mer
Elin Anna Labba
Far inte till havet
Om boken
Cuohti jagi áigi sirdigohte boazosámiid bákkuin. Eiseválddit gohcodit covdosa dislokasuvdnan, muhto sámegillii cieggá sátni bággojohtin. Vuosttazat geat bákkus saddet guoddit ruovttuideaset vulget dainna jáhkuin ahte besset fas ruoktot.
Hearrát dat bidje min muitala dál historjjá sirdolaccaid calmmiiguin. Elin Anna Labba lea cohkken muitalusaid, govaid, reivviid ja luohtedajahusaid ja das ilbmá olles koara jienaiguin, sis geat eai sat máhte muitalit. Moras mii ciegaduvvo muhto goitge manná buolvvas bulvii.
För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.
Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta.
Läs mer
Elin Anna Labba
Hearrát dat bidje min
Om boken
För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.
Bakgrunden är att Norge har blivit en egen nation. Att människor flyttar över gränsen med renar är ett rött skynke för den norska staten som vill ha markerna för sina landsmän. 1919 kommer Sverige och Norge överens om att begränsa hur mycket ren som får flytta över gränsen och i och med det inleds tvångsförflyttningarna av ett stort antal renskötande familjer. Det blir också inledningen på ett mörkt kapitel i Sveriges historia.
Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar. Sorg som tystas men ändå förs vidare.
Läs mer
Elin Anna Labba
Herrarna satte oss hit
Recensioner
”Mäktigt, poetiskt”
”Sången är viktig, Labbas bok sjunger och nynnar, rösterna är ett stort spel av tre kvinnor och så den sjö som dödades när den blev ett bihang till ett kraftverk, vattnet talar, anklagar och försöker förstå.”
Norrbottens-Kuriren
”Fullständigt levande”
”Språket är kargt, men inte hårt. Syntaxen har inte helt tvingats in i storspråket, det finns något sjungande i prosodin. Korta, lakoniska meningar förbyts då och då i en lång, glimrande mening. Det är ett språk att sjunka ner i, vackert på ett sätt som gör ont. Romanen är full av meningar jag vill spara och återvända till gång på gång, för att de är vackra och fulla av de klaraste insikter.
Där ligger romanens styrka, hur ledigt den rör sig mellan den materiella världen och människans inre.
Precis som med Herrarna satte oss hit kommer det sägas att den här romanen är viktig. Den är inte bara viktig. Den är bra också.”
Göteborgs-Posten
”Elin Anna Labba har skrivit en vindlande, vacker roman”
”Labbas suggestiva, poetiska prosa skildrar det långsamma förloppet från den lilla familjens perspektiv: sorgen över det som går förlorat, men också kampviljan som väcks när samebyn inser att myndigheterna inte lyssnar, att resten av Sverige struntar fullständigt i att samernas rättigheter kränks.
De som vräks för att svenskarna ska ha billig el, får ju inte ens rätten att dra in el i sina egna kåtor och småhus.
Rasismen flyter som en skitig underström genom berättelsen.”
Expressen
”Elin Anna Labba skriver med ett ärende”
”Far inte till havet är en röstrik och vacker roman om stora förluster av hem, framtidsutsikter, språk, gemenskap och till slut även av förstånd. Jag tror att den kan läsas som ett slags minneslitteratur över det som vi bara kan be om, men aldrig förvänta oss, förlåtelse för.”
Dagens Nyheter
”En sång för dem som inte lyssnar”
”Det finns mycket att tycka om i den här romanen som också spiller över alla breddar. Den berättar om priset för att anpassa sig och om priset för att göra uppror, dubbelbestraffningen som gör människor försvarslösa.
Samtidigt kvinnohistoria, en friktionsfylld mor-dotter-skildring där tankar och samtal, ofta oöversatt nordsamiska, märkligt nog utan att det minskar förståelsen, bara skärper textens närvaro. Den medelålders dottern Ingá, i sin strid med glömskan och hemlösheten, har nog systrar hos Ann-Helen Laestadius, Karin Smirnoff och Kerstin Ekman.”
Kulturnyheterna, SVT
”För att det skulle komma en vackrare skriven, och viktigare, fackbok i år, det är lika otänkbart som att Sverige skulle be om den förlåtelse vi inte förtjänar.” ”Hon väver sömlöst in samiska begrepp, och språket flyter som den klaraste jokk över sidorna. Det som är så outhärdligt att läsa är så vackert att det inte går att sluta.”
”Elin Anna Labba har vävt en smärtsamt vacker och viktig sorgebok ... Trots bokens hjärtskärande innehåll så njuter jag av att materialet är så fantastiskt fint gestaltat (vilket även gäller formgivningen). Författaren sprider ljus över historia, seder och bruk, parallellt med egenartade, måleriska beskrivningarna av naturen och känslorna.”
”Labbas bok är 100 procent läsvärd och viktig. Den är del av ett kunskapsbygge som ytterst handlar om att få historien om Sveriges förtryck av samer synliggjord och erkänd. Dess konsekvenser för nuet och därmed rätten att resa krav för framtiden.”