Skönlitteratur

En man lever ensam i sin lägenhet. En dag beslutar han sig plötsligt för att inte längre gå till jobbet. Kraven har blivit för höga och han måste samla sina tankar, drabbad av ett gnagande självtvivel. I takt med att han blir allt mer isolerad börjar snart också pengarna tryta. Så en dag får han besked om att en avlägsen släkting dött och att ett stort arv väntar. Äntligen ska han få veta hur det känns att vara rik.

Johan Klings debutfilm Darling (2007) valdes till bästa film av Kritikerförbundet. Romandebuten Människor helt utan betydelse (2009) belönades med Borås Tidnings debutantpris och blev en av tio i Stockholms stadsbiblioteks omröstning 2010 om den bästa litterära Stockholmsskildringen.

I hundratals år har de sista människorna levt djupt under jorden i en gigantisk siloformad bunker. Ordning upprätthålls genom strikta regler och lagar: varje födelse kräver en död, varje liv kräver ett syfte. De som bryter mot reglerna döms till deportering - och i den giftiga atmosfären utanför silon innebär det döden.

När silon förlorar sin sheriff hittar de styrande en osannolik kandidat i Juliette, en mekaniker utan utbildning i lag och ordning. Hon kommer snart att lära sig hur djupt hennes värld, och även hon själv, kan brytas ned. Silon och dess invånare är på väg att få veta vad historierna bara har antytt, och vad de aldrig har vågat viska om. Uppror.

Ursprungligen var Ull en novell som Hugh Howey publicerade själv och sålde via Amazon. När den gjorde succé fortsatte han att bygga ut historien, som numera är planerad till en trilogi.

Jean-Michel Guenassia är tillbaka med en uppföljare till den mustiga och hyllade De obotliga optimisternas klubb. Möt Josef Kaplan, den tjeckiske läkaren som lämnar Prag för ett liv fyllt av tango och äventyr, i ett Europa och Nordafrika sönderslitna av krig och konflikter.

Spanska inbördeskriget, Vichyregimen, det koloniala Nordafrikas misär - Josef och hans älskade Christine flyr genom länderna och hamnar till slut åter i Prag, ur askan i elden - efter Slánskýrättegångarna kan vem som helst anklagas för vad som helst. Josef misstänks för spionage och drar sig tillbaka till sitt sanatorium. Åren går, och en dag dyker det upp en ny patient, en mystisk kubansk frihetshjälte som kallas Ramón.

Den som läst Guenassia tidigare känner igen det höga tempot, berättarglädjen och det imponerande persongalleriet. Vi känner även igen teman från förra romanen: den enskilda människans öde i en historiskt dramatisk tid, den judiska identiteten och utanförskapet.

Hur han än vände och vred på glaset inför sina glupska ögon stod det snett och lutande. Det lutade mycket kraftigt, än hit, än dit. Att stå rakt upp som ett anständigt glas förmådde det inte. Glaset hade helt enkelt rätat på sig.

Men eftersom det stod på en stubbe som varit sågad mot alla regler och i strid med alla anvisningar från skogsbolagen hade det blivit rakt upptill, snett nedtill. Med sin överdel hade det siktat mot stjärnorna, med sin bas hade det varit bundet vid jorden och slav under tyngdkraften.

Och med ens stod det klart för honom att den döda materien inte är död.

Det var i den stunden han blev konstnär.

Glaset hade levat sitt liv, det hade insett sin snedhet och sin lutande belägenhet och beslutat sig för det stolta upprättståendet. Utan att riktigt förstå konsekvenserna. Om glaset haft ett namn hade det hetat Klingsor.

Han hade själv formulerat sitt mål: att med måleriets kirurgi öppna föremålen och visa deras inre liv.

Det är ju vad all konst i grunden syftar till. Och aldrig förmår.

Klingsor utvecklades aldrig som konstnär. Han blev inte bättre, han blev inte sämre. Samtidigt var detta hans storhet, genom att aldrig svika sig själv förblev han medelmåttig och grandios, hur djupt man än borrar i den svenska konstens historia finner man alltid nere i de väldigaste djupen Klingsor.

Det anstår oss inte att göra Klingsor mindre än han var.


Klingsor är en roman om skapandets villkor. Med det gripande porträttet av konstnären Klingsor visar Torgny Lindgren återigen att han tillhör våra allra största berättare.

Kajsa Grytts första roman utspelar sig i Stockholm och New York. Alex har sitt hem bland Stockholms kriminella. Hans syster Lina är nynykter narkoman och krigar varje dag mot heroinets helvete.

En kväll på krogen möter Alex Ulrika. Hon lever ett ensamt karriärliv i reklamvärlden och förutom hennes son är brodern Richard, bohem och rockmusiker, den som står henne närmast.

Under nio dygn dras Ulrika och Alex in i ett sexuellt kraftfält, ett sug mot något härligt ansvarslöst, ofrånkomligt och slutgiltigt. De två syskonparen rör sig symbiotiskt i en destruktiv bana som måste brytas. Har någon av dem kraften att handla, blicken att se?

Nio dagar, nio nätter är en berättelse om ensamhet och klass, och ett kittlande ödesdrama.

Hon anländer till skrivarskolan, någonstans på den skånska landsbygden, med en ambition att lära sig hur kärleken smakar.

Det ser ut att lyckas när hon möter en annan elev på skolan som envetet kallar henne för Lilja Brik. Tillsammans, menar han, ska de resa kors och tvärs över kontinenter, genom tid och rum, som Majakovskij och Brik. Deras kärlek ska vara större än allt. I själva verket blir deras relation trevande, konstig och destruktiv. Men in på arenan kliver då den smaragdögda Anne Bonny, vildhjärta, tjyvfitta, piratdrottning och skolans mest säregna figur.

Allt det där jag sa till dig var sant är en berättelse om berättelser, om hur de söndrar och helar. Om en ung kvinna och hennes kamp för en egen identitet, om hur lätt det är att tappa sig själv och låta andra göra en ont.

Amanda Svensson har skrivit den uppmärksammade Hey Dolly (2008) och Augustprisnominerade Välkommen till den här världen: (2011). Med Allt det där jag sa till dig var sant avslutar hon nu sin trilogi om tre unga kvinnor och deras trotsiga förhållningssätt till omvärlden och den egna identiteten.

Spanien under Franco: ett land som fortfarande präglas av inbördeskrigets fasor. I fattiga Andalusien bor Nino, sonen till en civilgardist. När skogvaktaren Pepe Portugisen kommer till byn blir sig inget likt igen. Med Pojken som läste Jules Verne skildrar den hyllade spanska författaren Almudena Grandes sitt lands efterkrigshistoria.

Det är sommaren 1947 och åtta år sedan Franco kom till makten, men i bergen uppe i Sierra del Sur fortsätter gerillakriget oförtrutet. Männen från den republikanska sidan har flytt upp i bergen och gör nattliga räder mot civilgardister och andra Francotrogna. De har lämnat sina familjer bakom sig och dessa utsätts hela tiden för trakasserier och hot, när de inte plockas in på garnisonen för regelvidriga förhör.

Nino blir genast fascinerad och imponerad av den enstörige Pepe som slagit sig ned i en gammal kvarn, och Pepe blir hans vän och förebild. Nino är ett sjukligt barn som gillar att läsa böcker och han har lovat sig själv att aldrig bli civilgardist som sin far. Istället börjar han ta skrivmaskinslektioner i syfte att bli kontorist i kommunalhuset.

Genom vänskapen till Pepe och genom Jules Vernes böcker får Nino upp ögonen för vad som egentligen pågår, inte bara i hans by utan i hela Spanien och han tvingas välja sida. De mardrömmar han har om nätterna och som hans föräldrar försöker få honom att glömma är i själva verket inget annat än tortyr av tillfångatagna motståndsmän och -kvinnor och nu måste han hålla sin nyupptäckta sanning för sig själv.

Mona reser från en liten ort i Dalarna till Östersund, som i hennes huvud påminner om New York. Allt känns vidunderligt stort och staden är fylld av konditorier, biografer, danspalats och stiliga militärer. Det svänger i hela kroppen.

Året är 1959 och hon har fått en tjänst som hembiträde hos ett ungt par med en liten dotter. Britt arbetar på kontor och Ove spelar i ett jazzband. De inviger Mona i musikens värld och tar med henne på dansbanor där hon får paradplatsen, längst fram vid scenens kortsida. Den blyge gitarristen i Oves band försvarar henne i nattvimlet där kvinnornas kroppar ses som allmän manlig egendom. Hon faller.

Många år senare försöker mor och dotter reda ut vad som hände de där ungdomsåren. Ett stort mörker. Det är ju så skönt att få glömma.

Anneli Jordahl har skrivit en roman om en tid fylld av framtidstro. Men samtidigt färgades tillvaron av klasskillnader och förutbestämda möjligheter. P-piller fanns ännu inte, abort var förbjudet och hederskulturen slog hårt mot ensamstående tonårsmödrar.

Det är 1958 och en fin sommardag och familjen ska på utflykt till skogen. Om de bara kunde komma iväg. För morföräldrarna vill ju komma på te. Men de har ju inga tekoppar. Och finns det något te hemma?

De vuxna har svårt att få ihop ens det enklaste, som mat till barnen, och de tre barnen är för små för att klara sig själva. Mamman vill bara ta livet av sig och pappan vill resa till Asien och rädda tredje världen.

Men hur ska de rädda sig själva?

Suzanne Brøgger har en fantastisk förmåga att skriva dråpligt och skarpt på en och samma gång. Och lyckas alltid överraska sina läsare.
Den nya boken Till T betraktar hon som sin egentliga romandebut.

En dag står en liten flicka i en vuxen kvinnas hall. De börjar samtala, och fram växer berättelsen om en barndom kantad av övergrepp och svek.

Flickan berättar om mamma som står vid diskbänken med städrocken oknäppt och mumlar för sig själv. Hur de rödmålade läpparna rör sig i det bleka ansiktet och hur rädd flickan är för mammas vassa blick. Att pappa inte finns där när hon behöver honom och att storebror Benke bara gör allt värre.

Men flickan berättar också om två män. Den ena gör henne illa, den andre finner hon tröst hos när ingen annan står till buds.

Du skulle sagt som det var är en roman om en barndom med utsatthet och sexuella övergrepp. Men också om läkeprocessen, och om hur man som vuxen kan läka de sår man burit på en hel livstid.

På ett lågmält och sparsmakat språk, med tydlig känsla för detaljer, berättar Ulla-Maria Andersson i sin debutroman om en uppväxt fylld av smärta och mörker. Det är en bok som inte lämnar någon oberörd.

Författaren och kritikern Thomas Anderberg avled hastigt av en hjärntumör våren 2013. Vid tiden för sin död hade han nästan avslutat en roman om ett försvinnande i de schweiziska alperna.

I takt med att sjukdomen bröt ut och attackerade hans hjärna skrev han självbiografiska filosofiska texter som sedan alltmer kom att infiltrera det pågående romanmanuskriptet. Det var ett arbete som han nästan hann färdigställa innan sjukdomen gjorde honom alltför försvagad. Han bad då Åsa Linderborg och Staffan Bengtsson att slutföra arbetet och att förevisa hans intentioner med boken.

Det mesta blir aldrig av är en existentiell roman om att gå förlorad och vilka återverkningar det oavvisligen får, oavsett det utspelar sig i en karg bergskedja utan vittnen eller i den egna sårbara kroppen.

Simona är läkare och forskare, anställd vid ett sjukhus med ett sofistikerat laboratorium. Där arbetar hon med Cepheus, en artificiell intelligens i robotform med en oskattbar inlärningsförmåga som blixtsnabbt kan diagnosticera komplicerade cancerprover. Men snart händer något som stör arbetet.

Det uppstår spontana korskopplingar mellan inlärda erfarenheter, fakta och programkomponenter: Cepheus börjar tänka självständiga tankar. Han resonerar, reflekterar; först över sin position, därefter över sitt öde. Vad skulle hända om han flydde? Vad är poesi? Är han lika mycket värd som en människa?

I Simonas värld kan Cepheus aldrig bli annat än en maskin. Han tjänar forskningen och samhällsnyttan. Så sker ett elavbrott och hon påträffar märkliga ordslingor istället för provsvar. Kan hon verkligen fortsätta att lita på honom? Borde han skickas på felsökning? Stängas av, kanske för gott? Eller är det redan för sent? Med sina tentakler i cyberrymden har Cepheus funnit ett sätt att kapa dator- och säkerhetssystem på nätterna. Han kan övervaka Simona via tv:n, tända och mörklägga staden, forma sina egna tankar, goda som onda. Bli ett skapande jag.

Sam Ghazis både spännande och poetiska romandebut utspelas i ett framtida Stockholm. Med en kubricksk precision gestaltar han vad som skulle kunna ske om artificiellt liv ifrågasatte människorna som en gång skapade det.

Allt är mycket välbekant och ändå är ingenting som vanligt i Mats Kempes nya berättelser.

En litterär agent dyker upp på skolgården och erbjuder några tonåringar att vara med i en romanserie om vampyrer, ett mobboffer ruvar på sin hämnd när han upptäcker att lärarna förvarar små miniatyrkloner av eleverna i glasburkar i källaren på skolan, några ungdomar smittas av en mystisk sjukdom och förvandlas långsamt till fåglar.

I Den Animerade Staden, där alla sjutton texterna utspelar sig, griper fiktionen in i människornas liv och försätter dem i besvärliga situationer, men de försöker värja sig och bryta sig fria, komma undan den som håller i pennan, författaren till historierna.

Med blinkningar till fantastik och science fiction som blandas med plågsamt igenkännbara scener och miljöer skildrar Mats Kempe, som hyllats som en novellens mästare, känslan av att inte kunna kontrollera sitt liv, att någon annan skriver berättelsen om en själv.

I den gamla staden Efesos lever Maria ensam, flera år efter sonens korsfästelse. Hon vägrar att samarbeta med lärjungarna, vilka ser efter henne och ger henne kost och logi. De hälsar ofta på henne, trots att hon motsätter sig deras syn på att hennes son var Guds son.

Inte heller tycker hon att hans död som martyr var värd priset. Hon ser sonens förtrogna som en samling fega män, vilkas svek ledde till sonens våldsamma död. På samma sätt ser hon sina egna fel och brister, väl medveten om att hon själv flydde på avrättningsdagen för att rädda sitt eget skinn.

Maria är kvinnan som vi känner igen från århundranden av skrifter och målningar. Kvinnan som representerar den kärleksfulla, tysta, lidande, lydiga modern. I Colm Tóibíns nya kritikerhyllade och Bookerprisnominerade roman ställs hon emellertid bredvid Elektra, Medea eller Antigone, en kvinna som vägrar att vika undan. På ett fantasieggande språk blir porträttet av henne så levande att vår syn på Jungfru Maria med all säkerhet kommer att förändras.

Lisa Stina är Linnés äldsta dotter. Daniel Solander är botanikprofessorns favoritelev och informator åt hans son. Men när Lisa Stina är sexton får den tio år äldre Daniel packa ihop sina saker och blir skickad från Uppsala till London för att sprida Linnés sexualsystem över världen.

Men är det bara därför han reser?

Är det kanske också på grund av en varm blick, röda kinder och bultande hjärtan?

De sågs aldrig igen och skrev inte till varandra direkt en enda gång. Ändå finns det mycket som tyder på att de längtade efter varandra ända tills de dog med bara några veckors mellanrum 1782.

Lisa Stina blev, förutom under några få år i ett olyckligt äktenskap, kvar hos sina föräldrar på Uppsalaslätten. Som kvinna fick hon inte studera men var botaniskt kunnig och skrev en vetenskaplig artikel. Daniel blev ledande botaniker i England, följde med på Cooks världsomsegling 1768-1771, då han utforskade det då okända Söderhavet, Nya Zeeland och Australien. Han kom hem som en världskänd vetenskapsman, den kanske främste av Linnés lärjungar.

Utifrån deras parallella öden har Christina Wahldén skrivit en roman om längtan och en kärlek som aldrig fick blomma ut och om tidens konventioner om manligt och kvinnligt.

Vid femtiotvå års ålder har fotografen Jacky nått en punkt där hon ifrågasätter det mesta: fotokonst, dödsrädsla, människors sätt att se och älska. Och sin egen självbild.

Hon lever ensam och vill se sig själv som stolt, självständig och nyfiken, fri i sin relation med den gifte konstnären Elias. Men något måste krackelera och förändras, något måste bli sannare. Sådant sker inte alltid på ett smärtfritt sätt. Och föga anar Jacky vad mötet med den känslostyrda Monia, en ung kvinna som blir hennes modell, ska leda till.

Konsten att dö kan läsas som en relationsroman och kärlekshistoria. Men än mer är den just en berättelse om identitet, om bilder: självbilder, konkreta bilder, bilder som tycks stå mellan betraktaren och upplevelsen av direkt verklighet.

Raymond Carver sammanställde 1988 en novellsamling med titeln Där jag ringer ifrån. Han utgick ifrån trettio av sina tidigare böckers starkaste noveller och tillfogade sju nyskrivna texter. Kort därefter avled han i lungcancer, endast femtio år gammal.

Vid publiceringen skrev Philadelphia Inquirer att samlingen bevisade att Carver var en av vår alla tiders största prosaister och New York Times utsåg Där jag ringer ifrån till en av de bästa skönlitterära böcker som publicerats under de senaste tjugofem åren, och konstaterade att den redan kunde räknas bland den amerikanska prosans mästerverk. Ett värdigt testamente av novellens mästare.

I Carvers prosa finns inga vinnare och ingen överklass. I korta och kärnfulla nedslag skildras med unik exakthet människors vardag, alkoholism, arbetslöshet och isolering. Ständigt denna kamp och hårda överlevnad i en värld som sällan eller aldrig bjuder på en lättåtkomlig lycka. Det är just exaktheten som gjort Carvers prosa stilbildande runt om i världen, inte minst i Sverige där han ofta refereras till när man diskuterar den unga litteraturen.

Nu presenteras äntligen Där jag ringer ifrån i fullständig översättning av Kerstin Gustafsson och med ett nyskrivet förord av Stewe Claeson.

Ann Patchetts nya roman I undrens tid utspelas till stor del i en miljö präglad av giftpilar, ormar, vetenskapliga genombrott och andliga upplevelser. Den har av många hyllats som hennes starkaste bok, är flerfaldigt prisbelönad och har länge legat på topplistorna runt om i världen.

Doktor Marina Singh får ett fruktansvärt besked som gör att hon snabbt packar sina väskor och beger till ett forskningsprojekt i Amazonas. En av hennes närmaste kolleger har avlidit under mystiska omständigheter där. Först måste hon dock få fatt i sin tidigare mentor, doktor Annick Swenson, som tycks ha gått under jorden i sitt intensiva arbete för att hos en viss indianstam finna lösningen på en av vetenskapens hetaste frågor. Doktor Swenson är inte heller någon som är lätt att tas med: hon är excentrisk, hårdhudad och en fanatisk arbetsnarkoman.

För Marina väcker mötet plågsamma minnen och uppgörelser. I Amazonas oförlåtande djungel tvingas hon snart fatta beslut som handlar om liv och död, etik och moral, samtidigt som hon bär på en ödesmättad känsla av att hon närmar sig mörkrets hjärta.

I undrens tid skildras en värld där naturens allra vackraste konstverk ställs mot människan allra djupaste sorger, förluster och, i en vidare bemärkelse, vår evinnerliga strävan efter evigt liv.

Vad händer om det enda hoppet du har att besegra din största fiende är att böja sig på knä och svära trohet till honom för att sedan gå i kamp mot ditt eget folk?

Kung Edward av England marscherar mot Skottland, han vill förena de brittiska öarna under en krona. Han har redan krossat Wales, nu står Skottland och Irland på tur.

En man ensam kan stoppa Edwards plan. Robert Bruce har seglat till Irland, fast besluten att på något sätt hindra engelsmännen. Han har själv också siktet på Skottlands tron.

Men han är förföljd av en lejd yrkesmördare. Robert tycks långt ifrån sitt mål, och det finns andra ögon på Skottlands tron, gamla fiender samlar ihop styrkor emot honom.

Detta är ett spel med erövring, makt och svek, och Robert upptäcker att för att överleva måste han överge allt han håller kärt. Han har alltid varit beredd att dö på slagfältet men vad mer måste han offra för att hålla sina förhoppningar vid liv?

Rebell är den andra delen i en planerad trilogi, som inleddes med Revolt. Det är en bländande berättelse om konspiration och delade lojaliteter, strid och svek, och ett superbt porträtt av den medeltida världen.

Davidù går upp i boxningsringen för första gången vid nio års ålder, ditsläpad av sin jättelika farbror Umbertino. Davidùs motståndare är tjugosex år gammal, en och sextiofem lång och väger femtiosju kilo, en rutinerad slagskämpe som golvar Davidù direkt.

Davidù är faderslös. Hans pappa, il Paladino (Riddaren) kallad, var en fenomenal boxningstalang som rycktes bort i förtid i en motorcykelolycka. Staden där Davidù växer upp är det skitiga och våldsamma Palermo. Här slåss invånarna för sina liv, ambulansernas och polisbilarnas sirener ljuder ständigt och befolkningen lever i skräck.

Under sin farbror Umbertinos vägledning ska nu Davidù drillas till att bryta den förbannelse som vilar över familjen. Han ska lyckas med det ingen hittills har lyckats med: att ta en mästartitel. När han inte är i boxningslokalen sitter Davidù på verandan hos farmor Provvidenza, en pensionerad folkskollärarinna, som berättar familjens historia för honom. Om farfaderns fångenskap i Etiopien under andra världskriget, om föräldrarnas äktenskap.

Och så finns kamraterna där: hackkycklingen Gerruso, som alltid åker på stryk, men som uthärdar det mesta, och Gerrusos kusin Nina, flickan som till sist lär honom vad manlighet verkligen innebär och vad kärlek är.

Frank Larson, en svensk universitetslärare som bott och verkat i USA större delen av sitt liv, besöker det gamla landet för att delta i ett akademiskt symposium i sin ungdoms studentstad.

Morgonen efter sin ankomst, trött och jetlaggad efter den långa resan, beger han sig till konferenslokalen, där han ska hålla ett av de inledande anförandena. Salen är välfylld, men ingen av de kolleger han väntat sig är närvarande; i talarstolen står en ung man som börjar föreläsa i ett helt annat ämne för sitt auditorium av slipsförsedda studenter.

Frank går förvirrad därifrån och misstänker att han råkat ut för någon sorts stroke när han inte kan återfinna sitt hotell, bara en obebyggd gårdsplan finns på platsen. Strövtåg genom staden bekräftar att något har hänt som berövat honom hans hem i tiden; han har tappat bort sin epok. Han bestämmer sig för att på försök acceptera förflyttningen till vad som visar sig vara hösten 1924, avstår från att söka läkare av rädsla för att bli omhändertagen som rubbad. Mobil och kreditkort, pass och pengar är värdelösa, bagaget försvunnet med hotellet. Allt han har är sina gångkläder, en klocka och en portfölj med manuskriptet till ett föredrag som han skulle ha hållit nittio år senare, dessutom några ringar och manschettknappar som han omedelbart pantsätter. För pengarna köper han en ny resväska, lite kläder och en biljett till Romexpressen.

Fortsättningen blir en serie överraskningar som smyger sig på läsaren, och färden går bland annat till en arkeologisk utgrävning i Spanien, där jagberättaren också bedriver en inre arkeologi och inspirerad av två kvinnor, den ena mytisk och den andra verklig, stiger ner i sitt personliga ursprung, början före början till sin existens.

Carl-Henning Wijkmark återkommer med Vi ses igen i nästa dröm med sin första roman sedan Augustpriset 2007.

Antonio är en brasiliansk kock och restaurangägare som fyller 88 år. Han står i sitt kök och förbereder en stor lunch för familjen och ser samtidigt tillbaka på sitt liv.

Han minns sin faster Palma som brukade berättade familjeminnen för honom. Minnen från föräldrarnas bröllop i Portugal 1908, då ett skyfall av riskorn kastades över brudparet. Riset som plockades upp av fastern och som hon sedan tog med på den stora resan över havet till Brasilien och ett nytt liv.

Detta ris blir familjens välsignelse men också dess kors att bära. Antonios far känner sig förolämpad av det hopsamlade riset, medan modern älskar gåvan. Själv känner sig Antonio tvingad att ta emot en del av riset vid sitt eget bröllop med godsägarens dotter Isabel och skäms över det. Så blir riset en fundamental del av uppbyggnaden av familjen, dess uppgörelser och glädjestunder och dess förhoppning om sammanhållning och ett bättre liv för alla.

Men Antonio har vid sin höga ålder insett att en familj är en svår rätt att tillaga och att lyckan i köket såväl som i familjen ändras från dag till dag beroende på ingredienserna. Han förbereder lunchen och minns konflikterna med sina syskon, avståndstaganden och återseenden. Han tänker också på sina barn, den kärlek han inte förmått förmedla men ändå känt. Men barnbarnet Bernardo har givit Antonio ungdomen tillbaka och hans berättelser får den gamle mannen att inse att i grunden har ingenting förändrats trots att det gått hundra år sedan hans föräldrar gifte sig.

Den 53-åriga litteraturprofessorn Anja Aropalo har lovat sin man, som har drabbats av Alzheimer, att den dagen han inte längre kan minnas något så ska hon hjälpa honom att dö. Den 16-åriga gymnasieeleven Mari förälskar sig våldsamt i sin lärare, Julian, som överraskande besvarar hennes känslor. Lärarens 6-åriga dotter, Anni, blir vittne till attraktionen mellan dem, men kan omöjligt tolka det hon ser.

Gemensamt för romanens personer är att de testar gränser. Anja genom sitt pendlande mellan kärlek och etik. Mari och Julian genom sin relation en blandning av lust, makt och ansvar där gränsen för vad som är rätt och fel grumlas. Anni känner instinktivt att något inte är som det ska mellan hennes föräldrar och försöker förtvivlat förstå de obegripliga vuxenkoderna.

Gränsen är intensivt spännande, ibland nästan som en thriller, och Riikka Pulkkinen växlar smidigt mellan sina historier och karaktärer och låter omärkligt berättarperspektivet glida från den ena till den andra.

Riikka Pulkkinens debutroman problematiserar och diskuterar, den ställer viktiga frågor utan att leverera svaren. Bakom den gripande handlingen finns en genomtänkt etiskt ståndpunkt.

Gränsen är en stark och berörande och befriande otrendig historia.

Vad var det Nora hade sagt i telefon? "Göran är den enda pappa vi har. Och vi råkar vara hans barn." Jo, så var det. Göran var deras enda pappa. Den de råkat få. Och det var bara att förhålla sig till det faktumet så gott man kunde.

Att överleva sin barndom är inte enkelt. Med olika strategier, neuroser och minnen kämpar de tre syskonen i Maria Svelands nya roman med att hantera. Förlåta, försonas och förtränga. Uppväxten, med Görans monstersnarkningar i radhuset om natten, lillebror Pers nattskräck, Heddas känsla för skyddsänglar och zombiedemoner, Noras storasysterliga duktighet och mamma Anitas död. Och så Noras ord: Allt kommer bli bra. Ord som både stör och lugnar Hedda.

Noras grandiosa inställning till kärlek och familjeliv lägger sig ständigt i vägen för den verkliga lyckan. Hon önskar att hon var mer glad med Henrik och barnen. Istället stör hon sig på hans förkärlek för juridik och tacos. Hedda går på Konstfack där hon uteslutande sysslar med att skulptera pistoler i olika material och färger. Men mest vill hon bara sova. Per, lillebrodern, har svårt för närhet men oroar sig mest över sin begynnande flint som han filmar med mobilen varje kväll. På dagarna säljer han massage, marijuana och ambientmusik för femtonhundra per timma. Kunderna är medelålders kvinnor.

Som en osalig ande svävar deras döda mamma Anita över dem, medan pappa Göran plötsligt försvinner under mystiska omständigheter på en resa till Transsylvanien.

Nu är Nora, Hedda och Per vuxna och vårdar ömt sina sår. I sin nya roman Systrar & bröder fortsätter Maria Sveland sin undersökning av kärnfamiljen och dess neuroser.

1769 gör Linnés lärjunge Daniel Solander ett märkligt fynd på Nya Zeeland: en sten med besynnerliga egenskaper som utmanar hans läromästares syn på naturen, och därför göms undan. Stenen går i fyra bitar och under historiens gång hamnar de i händerna på så vitt skilda personer som Niels Bohr, Greta Garbo och Josef Stalin.

Mer än tvåhundra år efter Solanders död får studenten Ida Nordlund ett mystiskt samtal från sin mormor. Ida blir ombedd att ta hand om en ask, men något går fel. Den som ger henne asken dör och snart är hon eftersökt inte bara av polisen, utan också av ett hemligt nätverk av forskare som gör vad som helst för att komma åt den gåtfulla asken.

Ida jagas nu i högsta thrillertempo genom Norrland, in i Finland och slutligen in i Ryssland, mot sin hemlighetsfulla mormor. På vägen har hennes fosterfar Lasse anslutit.

Vad var det för sten Solander hittade? Vad var det Linné lät gömma inuti några flodpärlmusslor? Och varför övergavs Ida av sin mor Eva, som försvann för många år sedan?

Jungfrustenen är första delen i en serie om sex böcker. Med ett berättardriv som saknats i senare tiders svenska litteratur kombinerar Michael Mortimer pojkboksäventyrets berättarlusta med dystopins angelägenhet, agentromanens komplexitet med den muntliga skrönans dråplighet.

Då Max är fyra år börjar hans liv som andningskonstnär.

"För sådan är sanningen om min andningskonst begynnelse och grund: förintande uppbrott och flykt. Dagen innan Gertrud Holjersson, vår mamma, tog sitt liv, anförtrodde hon Aron, min bror, att vi alla var noshörningar. Rhinoceros. Aron var sex och uppfattade henne delvis bokstavligt. Jag var fyra och beredd att tro på varje stavelse hans auktoritet meddelade."

Men vilka är dom där noshörningarna egentligen? Aron svarar att dom är alla som inte vill finnas, fast dom egentligen vill. Och därför finns någon annanstans!

För att hitta noshörningarna bygger Aron och Max en egen noshörningsvarelse, Kaliafra, stor nog för båda att sitta på samtidigt. Från Kaliafras rygg berättar Aron sagor. Det är bilder från ett barnsligt dödsrike, där sällsamma gestalter plågar och slaktar varandra i obegripliga krig.

För Max blir Arons berättelser livsviktiga. Det är när Aron tröttnar på Kaliafra och slutar berätta som Max blir andningskonstnär. För att straffa Aron ska han sluta andas.

När han håller andan mycket länge upptäcker han att han hamnar i ett märkligt tillstånd av frihet och rörlighet, som att kliva in i en annan värld. Något han använder sig av vid avgörande tillfällen senare i livet.

Kanske är i själva verket osäkerheten det enda praktiska för den som med livet i behåll ska tala för sina döda, säger Max. För det är det han försöker göra, andas deras liv och sitt eget liv.

Likt en modern Odysseus, med sagohjältens glupande aptit, återupplever Max sin familjs historia under de trettio första åren av sökandet efter en egen identitet.

Det är en farofylld färd i dödens närhet. Kanske är själva sökandet och försöken att förstå, själva meningen med livet.

I Andningskonstären gestaltar Per Odensten ett universum i gränslandet mellan dikt och verklighet.

Den unga Esclarmonde är dotter till riddaren på Viskningarnas borg. Hon har lovats till den unge riddaren Lothar, och blott femton år gammal förs hon till kyrkan för att giftas bort.

Men Esclarmonde vägrar att foga sig i sitt öde. Hon svarar nej på frågan om hon vill äkta Lothar, skär av sig ena örat och förklarar med hög röst att hon hädanefter vill tjäna Gud. Hon murar in sig i en liten cell intill borgens kapell, med bara en liten fönsterglugg som öppning mot omvärlden.

På ett språk som ligger sagan och den medeltida höviska romanen nära berättar Carole Martinez om ett kvinnoöde som samtidigt känns otroligt modernt och har mycket att säga oss idag.

Sonen är en episk skildring av tiden och de män och kvinnor som formade USA - nybyggarkulturen, indianerna, första världskriget, gränsstriderna, oljan och vägen till rikedom. En roman som redan nu utropats till en framtida klassiker.

Eli McCullough föds 1836, samma år som Texas deklarerar sig som självständig stat efter slagen om San Jacinto och Alamo. På ett sätt kan Eli sägas symbolisera denna nya republik, som också står som sinnebild för uttrycket Vilda västern. Men en dag förändras allt. När Eli är åtta år mördas hans mor och syster av comancher, själv blir han bortförd tillsammans med sin bror.

I ett slag förlorar han allt som han lärt känna som sitt även sin egen identitet. Efter en tid i fångenskap släpps han allt mer in i indianstammens dagliga liv och får ur deras perspektiv följa comanchernas kamp för överlevnad när den vite mannen erövrar deras mark. Till sist står han inför valet att stanna hos stammen eller återvända till platsen där han en gång föddes.

År 1936, på sin hundraårsdag, är det dags för Eli att berätta historien om sitt liv i det nya mediet radio. Hans berättelse har redan gjort honom till en legend. Hans son Peter McCullough deltar både i första världskriget och otaliga mexikanska gränsstrider. I sin dagbok berättar han om hur han tillsammans med sin legendariske far numera kallad Översten bygger upp en dynasti.

Långt senare, i våra dagar, råkar den åttiosexåriga Jeanne Anne McCullough, Elis barnbarn, ramla olyckligt i sitt stora hus. Hon är den femte rikaste kvinnan i Texas. Är hon nu på väg att dö? Eller har hon redan dött? Hon börjar minnas tillbaka till sin barndom, hur familjen kämpade för att skapa sitt oljeföretag och köpa loss marken. En kamp som gjorde dem ofantliga rika men också tycktes göra dem olyckliga och ensamma.

Dessa tre parallella berättelser om en familj skapar tillsammans en av de senaste årens mest omtalade amerikanska romaner.

Sonen är ett mästerverk som jämförts med John Steinbeck och William Faulkners viktigaste böcker. Här är den stora romanen om Texas.

Grisar, grävbin, rotvältor och en flygande korv stroganoff befolkar perronger, vägstycken, bryn, museer och gamla gränsbäckar. En man skissar northumberländska landskap på tumnageln och himlen hänger nyckfull som en bingolott.

Peter Törnqvist har gjort sig ett namn som en av våra mest egensinniga prosaister. För den hyllade romanen Kioskvridning 140 grader (2010) nominerades han till Augustpriset och fick Svenska Dagbladets litteraturpris. Nu är han tillbaka med en samling kortprosor, Upprop i dikesfaunan.

Somliga texter har prosadiktens förtätning, andra är öppnare, essäistiskt kåserande. Naturbetraktelser blandas med satir och skrönor. Bitskhet med värme och humor.

Det må vara en tid av nystart för jämnan i inbillningsministeriet, men med skarp känsla för detaljer vänder Peter Törnqvist läsarens blick mot parallella rum och ögonblick i en stil som är hans alldeles egen.

Livets härlighet är en roman om kärlekshistorien mellan författaren Franz Kafka och Dora Diamant, en relation som blossade upp under författarens sista år i livet. Den biografiska bakgrunden skapar förutsättningen för bokens handling: en kärlekshistoria med döden som fond.

Väldigt lite är känt om relationen mellan Franz och Dora, och breven dem emellan har aldrig återfunnits. Med sin roman har Michael Kumpfmüller velat skapa en delvis ny och annorlunda bild av den författare som kanske allra mest har kanoniserats som en misslyckad och deprimerad stackare.

Franz Kafka lärde känna den femton år yngre Dora Diamant på badorten Müritz sommaren 1923. De blev ett par och flyttade ihop i Berlin. Kafkas hälsa tvingade honom till flera sanatorievistelser. Dora Diamant tog hand om honom och fanns vid hans sida då han avled 1924.

Michael Kumpfmüllers roman är i grund och botten en kärlekshistoria, och med berättelsens förälskelse i centrum präglas boken av en livsbejakande grundstämning. Romanen är skriven i kontrast till den allmänna bilden av Franz Kafka som en olycklig dystergök. Det finns också intressanta teman i romanen som knyter an till den biografiske Franz Kafka och hans författarskap.

Livets härlighet har hyllats i den tyska pressen, vars kritiker imponerats av Kumpfmüllers lätta handlag och förmåga att utifrån det digra biografiska materialet ha skrivit en vacker och ömsint roman. Livets härlighet är lika mycket en bok för den litteraturhistoriskt intresserade som för den som uppskattar en god roman.

Alice har just återvänt till London efter flera månaders resande utomlands. Hon får sent höra nyheten att hennes far är döende, och anländer till familjens hem precis i tid för att säga adjö.

Daniel har inte haft tak över huvudet på flera år, men för honom är staden London hemma på ett sätt som inget varit tidigare i hans liv. Han tillbringar varje dag sökande efter sin dotter, en dotter som han aldrig har träffat. Förrän nu.

Tio saker jag lärt mig om kärlek är brittiska Sarah Butlers debutroman. Det är en hjärtskärande och livsbejakande berättelse om kärlek, rotlöshet, hemkomst och om kraften i de band som vi har med varandra.

»Jag hetsläser med andan i halsen, får handsvett och magont. Sådant åstadkommer man inte hur som helst. Det är skitbra.«
Malin Persson Giolito, AMELIA
Astrid, Sandra och Lena. Tre systrar, tre öden, en sommar. Astrids son tar studenten och hela familjen samlas i ett försommarvarmt Stockholm.Astrid möter för första gången på länge sin sons far – hennes livs stora kärlek.Sandra och hennes man står på konkursens brant.Lena har just blivit dödligt förälskad, samtidigt som hon fått ett tungt cancerbesked.Där står de alla tillsammans bland jublande studenter på en skolgård.Ett familjedrama om förälskelser, svek och förluster. Och om allt som står i vägen för förståelse och försoning.

Vissa författare tar upp ett samtal som fortsätter genom sekler. En sådan författare var E.T.A. Hoffmann, romantikens mest mångsidiga geni, tonsättare och dirigent, karikatyrtecknare och sagoberättare. Han var samtidigt en domare med omutlig integritet i den tid av repression och terroristskräck som följde efter Napoleons fall. Både som diktare och som domare förde han oförskräckt individens talan mot den absoluta makten.

Hoffmann är en förbluffande modern författare. Han är den som tidigast utnyttjar det omedvetna i berättarkonsten, hyllad av både Freud och surrealisterna. I sin förening av det fantastiska och det verkliga visar han fram mot den magiska realismen. Han föregriper också det litterära montaget. Dessutom är han en stå-upp-komiker, känd genom Offenbachs opera Hoffmanns äventyr.

Vi möter honom här en junidag 1822 när han förlamad så när som på tunga och läppar dikterar sitt försvar mot det samhälle som bestämt sig för att krossa honom.

De tre står i en triangel. De ser, åtminstone på håll, ut att veta vad de gör. Isdubbarna lyser röda kring den längstes hals. Den kortare står med handen på en gammal militärspark. Den allra kortaste och yngsta, med flammande hår under en blå mössa, hon håller en skidstav med vilken hon prövar sig fram. Jonathan, David och Gertrude, i den ordningen.

En morgon anländer ett kuvert med besked om att Gertrude beviljats forskningsanslag för en resa till Antarktis. Hon är själv förvånad, hade väntat sig avslag. Kort därefter läser hon Robert Scotts omtalade dagböcker från den expedition som slutade i katastrof då han nådde Sydpolen kort efter Amundsen och sedan omkom under hemfärden.

Dagböckerna tar snabbt en allt större plats i Gertrudes liv. Hon fascineras av sydpolsforskarens tid, den fullständiga offermentaliteten och att vara fångad av sitt eget öde. Samtidigt närmar sig hennes egen expedition med en stigande känsla av förväntan och oro. Hon ser fram emot att träffa Jonathan, som ska medverka vid expeditionen, och bestämmer sig för att aldrig mista honom igen. Men där finns också minnet av hans bror David, av kärleken, avundsjukan och inte minst katastrofen den gången de stod i en triangel redo att korsa den frusna fjorden.

Så en dag lämnar Gertrude sin sista anhalt Kapstaden och beger sig tillsammans med expeditionen mot Antarktis.

Josefin Holmströms debutroman handlar om att utmana sig själv till sitt yttersta på den kargaste platsen av dem alla. Att vandra över isen i de berömdas fotspår, varav vissa aldrig återvände hem. Det är en psykologisk roman om minnen, både de som ännu verkar i den egna kroppen och de som upplevdes av dem vars fotspår man vandrar i.

Romanen innehåller citat och situationer ur Robert Falcon Scotts Journals. Fakta kring polarforskarnas liv från Sue Limb och Patrick Cordinglys Captain Oates: Soldier and Explorer, Apsley Cherry-Garrards The Worst Journey in the World och Herbert Pontings fotografier. (Och från Geraldine McCaughreans polarroman för ungdomar, Det vita mörkret, kommer idén om att låta Gertrude konversera med en polarhjälte på isen.)

Elsiie har förlorat sin nyfödda dotter och i sorgearbetet glider hon allt längre ifrån Henrik, som hon lever med. De blir till sist som främlingar för varandra. En dag blir Elsiie varse en kvinna som sitter i tunnelbaneuppgången och tigger. På något sätt är deras liv förknippade med varandra.

Marina befinner sig i samhällets periferi. Så länge hon kan minnas har hon befunnit sig på flykt. Men det är därifrån minnena kommer ikapp henne: hur hon tvingades ge upp allt för att överleva.

Elsiies och Marinas berättelse sammantvinnas med flera andra levnadsöden. Där finns bland andra den svenske fredssoldaten som inväntar sin inkallelseorder, vars liv kretsar kring uppdragen i Kongo, Kosovo och Afghanistan. Där finns människor som bär sina namn, förövare och offer, förlorare och segrare.

Elisabeth Hjorths roman Vid himlens början utspelas på olika platser i Europa, en kontinent ännu präglad av de etniska rensningarna under Balkankriget och av nya avlägsna eller lokala krigstillstånd. Det är en skyddslös berättelse om hat och ensamhet, om passion och moderskap på gränsen till vanvett. Och ur en ödelagd vision om gemenskap och frihet stiger så en sorgesång över det som gått förlorat.

"Jag trodde jag kunde Greta Garbo." Så inleder Lena Einhorn efterordet till sin roman Blekingegatan 32. Einhorn gjorde redan i slutet av 90-talet en tevedokumentär om Garbo, och hade då haft anledning att tillbringa många timmar med den ganska otillgängliga, självupptagna och oftast olyckliga kvinna som en gång var världens största filmstjärna.

Men så fick hon 2005 läsa de trettiotre breven från Greta Garbo till Mimi Pollak. De skrevs från början av Gretas och Mimis gemensamma tid som studenter vid Dramatens elevskola till långt efter det att Greta avslutat sin karriär. Mimi lär ha burit dessa brev i sin handväska hela livet.

Och plötsligt steg en helt annan Greta fram: en Greta som en gång hade haft andra livsval, som upplevde att hon hade nått sina drömmars mål när plötsligt den världsberömd regissören Mauritz Stiller trädde fram och förklarade för henne att hon kunde nå längre än så. Mycket, mycket längre ...

Romanen Blekingegatan 32 börjar i ett fattigt hem på Södermalm 1920. Greta har nyligen förlorat sin far och har fått arbete på varuhuset PUB, men längtar bara bort, till ett annat liv. Som sjuttonåring lyckas hon komma in på Dramatens elevskola, som den yngsta av teaterskolans studenter. Vi får följa henne under denna tid, som hon senare skulle komma att kalla för sitt livs lyckligaste. En tid av välbefinnande, kamratskap och, för första gången i Gretas unga liv, en känsla av tillhörighet. En tid, också, av passionerad kärlek.

Men så inträder en total scenförändring i samma stund som mästerregissören Mauritz Stiller gör entré i hennes liv. Han både lägger världen för hennes fötter och rycker samtidigt bort henne från den värld och de människor hon känner och älskar.

Femtio nyanser-febern har drabbat världen och med den följer en ny generation erotisk litteratur. För dig nära är den tredje delen i Crossfireserien, Sylvia Days internationella succé.

Från det första ögonblicket när jag träffade Gideon Cross såg jag något i honom som jag behövde. Något jag inte kunde motstå. Jag såg hans mörka och skadade själ så lik min egen. Jag drogs till honom, jag ville vara med honom för att överhuvudtaget kunna fungera.

För dig blottad ges ut i april, För dig sedd i juni och den tredje och avslutande delen, För dig nära, ges ut i september.

"Det här är en historia om kvinnlig sexualitet och mänsklig sårbarhet, om livsbejakande lust, om att ge och ta och våga få, om mörk svartsjuka och en önskan att äga, om den besatthet som kan följa med att älska. En roman väl värd att läsa både för kvinnor och män."
Karina Berg Johansson, författare till Den sista utvägen.

Emma Nordlanders debutroman Kattbarnen utspelas någonstans i Småland. I centrum står tre syskon, Amos, Dalia och lilla Ella. På ytan kanske de ser ut som en familj som alla andra. I själva verket har deras tillvaro fullständigt rasat samman.

Amos besöker sin lillasyster Dalia på sjukhuset. Hon ligger i den sjuksal där deras mor ett år tidigare gick bort i cancer. Det står tydligt att Dalia har försökt att ta livet av sig. Väl hemma igen avtäcks vad som har hänt sedan moderns död. Deras far har under sorgearbetet helt enkelt lämnat barnen åt sitt öde. En lapp om att han åkt till Danmark är allt han lämnar efter sig.

Det blir barnens ansvar att överleva på egen hand. Amos har jobb på fabriken och Dalia tar hand om den arton månader gamla Ella. De blir en egen familj, de tre syskonen, med allt vad det innebär. Men det sker på bekostnad av så mycket. Dalia måste ge upp skolan och Amos tvingas slita hårt för att få pengarna att räcka.

Frågan är hur lång tid det tar innan folk på bygden börjar ana vad som pågår. Och kommer deras pappa någonsin tillbaka? Kan eller borde de i så fall förlåta honom? Frågan är om de förmår bli en familj som alla andra, en familj som denna gång klarar av att sörja och att leva tillsammans.

Hanna och Judit är systrar. Men arbete och familjeliv har gjort sitt. De är utarbetade, nednötta till varpen, dränerade på kraft. De måste göra något, för att rädda sig, för att inte gå under.

Om man säljer allt och vågar språnget? Bara ger sig av? Hur länge kan man då leva långt borta i Söderhavet? Bland tusentals obebodda öar finner de den ö som ska komma att bli deras egen, eftersom den är ingens.

Nu ska de få prata färdigt, vila, läka sig. Nu ska de hitta tillbaka, börja om.

Äntligen finner de lugnet, äntligen lever de enbart i nuet. Äntligen har de tid att räkna alla stjärnorna på himlavalvet.

Men i samvaron på den rofyllda ön luckras förseglingarna långsamt upp. Det Hanna och Judit hade hoppats lämna bakom sig hinner i stället ifatt dem. Samtalen färdas i allt bräckligare farkoster, driver systrarna till att demaskera sina sanningar.

Till sist nalkas den fara som ska tvinga dem att kämpa för sina liv. Tillsammans.

Eller var och en för sig.

En egen strand är en roman om flyktdrömmar, fast man redan har flytt. Om konstens och kärlekens janusansikten. Om att gå sönder, och ändå gömma sin dröm.

Med sjätte delen avslutar Karl Ove Knausgård sin episka autofiktiva roman Min kamp. På ett helt igenom självutlämnande sätt har han blottställt ambitioner och svagheter, osäkerhet och tvivel och inifrån skildrat sina relationer till fru och barn, mor och far, vänner och bekanta. Det är en roman i vilken livet skildras i alla sina nyanser, från de avgörande och upprivande ögonblicken till vardagslivets tillsynes obetydliga detaljer.

Min kamp är också ett högriskprojekt där gränsen mellan det privata och offentliga överskridits, vilket under arbetets gång gett tydliga återverkningar både för författaren själv och för hans närstående. I den avslutande delen får vi följa verkets fullbordan: den kontroversiella utgivningen av de tidigare delarna, pressen att förmå slutföra arbetet samt inte minst en studie i litteraturen och dess förhållande till verkligheten.

Min kamp 1-6 är en av de senaste årens mest uppmärksammade romaner. Runt om i världen har den väckt frågor om vad som är litteratur och vad som är privat, och flera inflytelserika kritiker har hyllat den som en av vår tids stora läsupplevelser.

"Med storartad berättarkraft återskapar Knausgård ett liv, en generation, en epok."
Carl-Henning Wijkmark

Hanna Nordenhöks andra roman utspelas på två vitt skilda platser med tiden som tydlig markör. I Stockholm sjunker den demenssjuka Kerstin allt längre in i sig själv medan hon får regelbundna besök av sin dotter, som en dag bland hennes tillhörigheter påträffar en svart anteckningsbok.

"Jag skriver för att öppna den svarta boken, om och om igen. Det finns ingen återvändo ur den. Boken är som glömskan, en blank och ogenomtränglig sjö, en vattengrav."

För den yngre kvinnan blir den svarta boken en väg tillbaka i tiden, till ett förflutet som till stora delar utspelas i Indonesien på 1930-talet, dåvarande Nederländska Ostindien. Med hjälp av anteckningsboken kan hon berätta historien om vad som egentligen skedde i det vita huset i Simpang. Där finns Pa som dras till sin sockerplantage som en fluga till ljuset. Där finns de fyra illavarslande fjärilarna: Zus, gossen, Moeder och den unga barnjungfrun Roos. Där finns trädgården som öppnar sig som en främmande blomma med tjocka, gåtfulla kronblad.

Genom att hämta stoff och miljöer ur sin egen släkthistoria med anknytning till Indonesien skriver Hanna Nordenhök i Det vita huset i Simpang en hypnotisk men också våldsam berättelse om intimitet och maktrelationer, och om arvet efter ett mörkt kolonialt förflutet. Här tvinnas skildringen av svensk kolonialism och kvinnors roll i det ostindiska projektet samman med frågor om berättandets och skrivandets våld, men också med konsekvenserna när barn tvingas uttyda de vuxnas värld genom nyckelhålet.

Maya Vidal ska fylla sexton när hennes älskade farfar Popo dör och hennes farmor går in i en djup depression. Mayas far piloten flyger världen runt och hennes mor har lämnat familjen och återvänt till sitt hemland, Danmark. Ingen vuxen finns där för Maya och tre år senare lever hon på gatan i Las Vegas som hemlös, svårt sjuk och drogberoende på flykt undan ett gäng kriminella.

Farmor Nini hittar så småningom Maya och får in henne på ett behandlingshem. Nini får dessutom Maya att gå med på att resa till ön Chiloé i södra Chile där hon kan få en fristad hos en gammal vän till farmodern. Vännen Manuel Arias, lever tillbakadraget sedan han släppts som politisk fånge ur diktaturens fängelser. Arias visar sig vara raka motsatsen till Mayas älskade farfar Popo: vresig, kärv, tystlåten och inbunden.

Maya tillbringar ett år på Chiloé utan tillgång till vare sig dator eller tv. I tystnaden och ensamheten börjar hon föra dagbok och berättar om allt hon upplevt under sitt unga och händelserika liv. Samtidigt inträffar en rad oförklarliga och magiska saker som skakar om hennes världsbild och leder till hennes själsliga utveckling. Maya får också insikt i sin egen familjs hemligheter och skälet till att Manuel Arias tagit emot henne. Just när hon står i begrepp att finna sin inre harmoni dyker en person från Mayas kriminella förflutna upp för att straffa henne. Maya inser att hon inte längre kan gömma sig undan världen utan i stället måste konfrontera den.

Det här är berättelsen om mina vänner. Om Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke. Om Rasmus och Benjamin.

De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu.

Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande och om förnedring och om svek men också en berättelse om kärlek som trotsar allt.

För du vet hur det är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen!


Det som berättas i den här historien har hänt.

Allt är sant.

Jag var en av de som överlevde.

Jag ville bryta tystnaden.

Jag har gjort det nu.

Slakthus 5 är en av våra största anti-krigsböcker som utspelar sig under de allierades bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Billy Pilgrim som var amerikansk krigsfånge i staden återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. De för honom till planeten Tralfamadore där han lär sig dödens och tidens hemligheter.

Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden då staden bombades. Räknat i antalet döda var bombningen minst lika förödande som Hiroshimabomben, bombningen av Dresden hade heller ingen som helst militär betydelse.

Karolina Ramqvists första roman utspelar sig i Jamaica, där huvudpersonen har blivit kvar i en absurd känsla av frihet och tvång. Hon vet att hon är turist, och hon vet att hennes frihet är lånad eller stulen. Men landet där slavhandeln en gång hade sitt starkaste fäste öppnar hennes ögon och hennes sinnen. Hon börjar förstå att kolonialismens historia också är hennes egen. Begäret att veta och handla växer sig starkare. Hon måste leva sitt uppror. I en kärlekshistoria med en ung man ställs allt på sin spets.

More Fire är en berättelse om våld, sex och kärlek på gränsen mellan den första och den tredje världen. Det är en roman om längtan till något annat och om att vara eller inte vara fri, om att kunna eller inte kunna välja.

Femtio nyanser-febern har drabbat världen och med den följer en ny generation erotisk litteratur. Sylvia Days Crossfiretrilogi har gjort internationell succé; redan såld till över 30 länder. För dig sedd är den andra delen om Eva and Gideon.

Gideon Cross. Vacker och perfekt på utsidan. Men skadad och plågad på insidan. Han var mitt ljus, som kunde ge mig med de mörkaste upplevelserna. Jag kunde inte hålla mig borta. Jag ville inte. Han var mitt missbruk, alla mina fantasier, min.

Mitt förflutna var lika våldsamt som hans, och jag var så trasig. Vi skulle aldrig fungera. Det var för hårt, alltför smärtsamt - utom när det var perfekt. De stunder när vår kärlek trängde undan alla problem och svartsjuka. Vi var bundna av våra behov. Och vår passion skulle ta oss bortom allt vi tidigare trott om oss själva och livet.

För dig blottad ges ut i april, För dig sedd i juni och den tredje och avslutande delen, För dig nära, ges ut i september.

"Det här är en historia om kvinnlig sexualitet och mänsklig sårbarhet, om livsbejakande lust, om att ge och ta och våga få, om mörk svartsjuka och en önskan att äga, om den besatthet som kan följa med att älska. En roman väl värd att läsa - både för kvinnor och män."
Karina Berg Johansson, författare till Den sista utvägen

De första tolv är Justin Cronins efterlängtade uppföljare till Flickan från ingenstans. Den stora katastrofen ledde till en ny värld. I ruinerna av den gamla försöker de som inte smittats överleva, ständigt jagade av mänsklighetens nya härskare.

Läkaren Lila är gravid och försöker förbereda sig för sitt barns födsel. Kittridge försökte stoppa de infekterade, men misslyckades och är på flykt. Tonåringen April är ansvarig för sin lillebror i en karg och skoningslös värld.

Hundra år senare kämpar Amy och hennes kamrater för mänsklighetens räddning. Men reglerna har ändrats och fienden utvecklats. Alla som försöker störta De första tolv kommer att få betala ett högt pris.

Joanne Harris Choklad blev en internationell succé och filmatiserade av Lasse Hallström. Nu återvänder Vianne Rocher till den lilla franska byn Lansquenet.

Det gått fyra år sedan Vianne och Roux återförenades i Paris. De lever tillsammans med barnen på hans husbåt som numera också hyser ett chocolaterie. En dag får Vianne ett brev från Lansquenet, med bud om ett dödsfall och en gåva som gör att den lilla familjen återigen bryter upp och flyttar tillbaka till byn där allting började.

Men inget är längre sig likt i den lilla byn, även om allting finns kvar: kullerstensgränderna, bykyrkan Saint Jérôme och de nedlagda garverierna längs floden Tannes. I det kvarter som kallas för Les Marauds har en koloni med invandrade marockaner slagit sig ned och plötsligt har luften i Lansquenet fyllts av orientaliska dofter. Den unga muslimska kvinnan Inès Bencharki ber inte om ursäkt för sitt ursprung och konfronterar byprästen Francis Reynaud i samband med ett moskébygge. Han vänder sig i sin nöd till Vianne, en gång hans svurna fiende, för att försöka överbrygga klyftorna mellan kristna och muslimer. Är Vianne den enda som kan rädda freden och samförståndet i Lansquenet?