Skönlitteratur

Viktor Pelevins postmoderna fabel är en modern klassiker från vår tid som är spännande och underhållande som en följetong. Den handlar om meningen med livet, om det nu finns någon. Om osäkerheten, tvetydigheten i den moderna tillvaron där ingenting är vad det låtsas vara. Boken ställer krav på läsaren utan att han märker det, med sin våldsamma lek med dimensioner och proportioner. Personer i olika kapitel som till synes inte har något med varandra att göra visar sig vara delar av samma handlingsförlopp. Det är roligt, vansinnigt spännande och originellt. När man lägger ifrån sig boken vet man att man gärna kan läsa om den med detsamma ? och ha ännu roligare. Du har aldrig läst något liknande. Viktor Pelevin är född 1962 i Moskva och sedan början av 1990-talet räknad som en av de mest betydande unga ryska författarna. Hans böcker har översatts till en mängd europeiska språk. På svenska finns tidigare Omon Ra (1999). Insekternas liv publicerads första gången i Ryssland 1993.

Tomato Rodriguez är yppig, ganska så lesbisk och precis lagom neurotisk. Hon när ett sunt intresse för postkontor och penisar och hennes inställning till livet är att alla vittnen ändå kommer att dö förr eller senare, så då kan man ju göra lite som man vill. Hon grundar motorcykelgänget »Flammande leguaner« där hon är enda medlem, och iförd en ytterst cool läderjacka som har bokstäverna FLAM skrivna på ryggen (Tomato orkade bara brodera halva ordet innan hon fick en svampliknande infektion i fingret) puttrar hon iväg i 40 km/h för att påbörja sitt kust-till-kust-äventyr bara för flickor. Precis som Kerouac. Eller kanske inte. För allt Tomato egentligen vill är att klä sig i vita bomullsklänningar, sjunga heterosexuella folkvisor för korna och bli fotograferad framför Amerikas alla postkontor. Men det stora äventyret visar sig mest bestå av motorcykelrelaterade smärtor i baken, insekter som fastnar i läppstiftet och ett resesällskap som glömmer att dra ner byxorna ordentligt när hon kissar. Detta är Zen och konsten att missköta en motorcykel.

Victor Kelly hatar katoliker. Allra helst skulle han vilja beskjuta deras bostadsområden med raketer, förinta dem med en enda välriktad attack. Men istället tar han dem en efter en, misshandlar, slaktar och lämnar dem att dö i en gränd någonstans. Belfast i slutet av sjuttiotalet. Konflikten mellan de olika befolkningsgrupperna i Nordirland har pågått ett årtionde och gått in i ett mörkare skede. Nu gäller principen öga för öga, tand för tand. Men trots att det gått något slags rutin i mördandet har ingen gått så långt som Victor Kelly. Han lyckas inte bara skrämma katolikerna i staden, utan också många av sina egna ? de protestantiska terroristerna. En mardrömslik man i en mardrömslik stad. Eoin McNamees roman bygger på den verkliga historien om de ökända Shankill-slaktarna och deras ledare Lenny Murphy, som blev skjuten i ett bakhåll 1982. För Gud och Ulster är en omskakande roman, där läsaren får krypa innanför skinnet på en kallblodig psykopat som med den irländska konflikten som ursäkt mördar och torterar. Läsaren får följa Victor Kelly från hans uppväxt och fram till det oundvikliga slutet, och man får en fascinerande inblick i hur konflikten på Irland ser ut inifrån och vilken typ av tid och samhälle det är vi lever i.

Bokens originaltitel är Polaroids From the Dead, och det beskriver novellerna ganska bra: det är tio ögonblicksbilder från en Grateful Deadkonsert i slutet av nittiotalet. Snapshots. En novell utspelar sig i en bil på väg till konserten, färden går genom de nyligen eldhärjade bergen, en annan handlar om parkeringsplatsscenariot före konserten, ytterligare en beskriver den unga MTV-generationens renskrubbade syn på sextiotalet kontra den äldre generationens nostalgiska världsförbättrarperspektiv. Det är berättelser om hur omöjligt det är att hålla fast i det förflutna och hur svårt det är för dem som är unga i slutet av seklet att tro på framtiden när deras föräldrar redan patenterat den, hoppats på för mycket och bara lämnat svikna ideal i arv efter sig. Som vanligt väljer Douglas Coupland det lilla formatet för att beskriva något stort: en hel era. Som läsare får man tjuvlyssna på korta konversationer och se snabba klipp, det är tio minuter här och fem minuter där, och ändå lyckas han förmedla en rolig, rar och allvarlig bild av sista halvan av förra seklet: igår, idag, imorgon. Douglas Coupland skriver i en av novellerna: "Det är märkligt att när man är ung har man inga minnen. Sen en dag så vaknar man upp och, pang, minnena dominerar allt annat i ens liv, och får för evigt nutiden att framstå som patetisk och oförmögen att tävla med detta fantastiska förflutna som nu fått eget liv."

Vad driver en ung människa till att bli nazist? Och hur ska han kunna komma loss? Kent Lindahl var aktiv nynazist i tio års tid. Han blev god vän med många ledande nynazister och fick själv en betydande position. Efter att ha dömts till fängelse för misshandel hamnade han i en personlig kris och beslöt sig för att lämna den nazistiska rörelsen. Kent tar idag avstånd från sitt tidigare liv och leder projektet Exit, som tar hand om avhoppade nynazister och försöker slussa in dem i ett normalt liv. Exit är hans egen berättelse om varför han blev nynazist och vad som fick honom att bryta. Boken ger också handfasta råd till föräldrar och lärare om hur man hanterar att ens barn eller elever håller på att dras till rasistiska rörelser.

Zoé Valdés genombrottsroman om livet på Castros Kuba har blivit en oerhörd internationell framgång. Uppkäftigt, fräckt och med en bister humor vill den ta död på alla myter om det revolutionära paradiset. Romanens huvudperson och berättare Yocandra, av föräldrarna också döpt till Patria, är född 1959 och således årsbarn med den segrande revolutionen på Kuba. Hon tillhör alltså den första generationen som vuxit upp under Fidel Castros kommunistiska styre och varit utsatt för det väldiga samhällsexperiment som skulle bli ett paradis på jorden. Hennes berättelse om verkligheten bakom myterna, om brödransoneringar och näringsbrist, om obefintlig sjukvård, dålig hygien, administrativt kaos och allmänt förfall bärs fram av en bister indignation men också av en fräck uppkäftighet. Zoé Valdés är, liksom sin huvudperson, född 1959. Vårt dagliga intet, publicerad på spanska 1995, blev hennes stora internationella genombrott. På svenska introducerades hon med romanen Jag skänkte dig mitt liv (1999). Hon lever sedan flera år i ofrivillig exil i Paris.

I början av femtiotalet hade Vladimir Nabokov precis skrivit färdigt sitt mästerverk Lolita, men ännu inte vågat ge ut den. Dessutom undervisade han amerikanska studenter om Cervantes Don Quixote, och upprördes över hur författaren drev med sin stackars riddare. Han skapade Pnin, som på många sätt är hans svar till Cervantes och en kontrast till Lolita ? en både rörande och satirisk berättelse om en bortkommen rysk emigrant i den amerikanska universitetsvärlden, den snälle och apliknande lektor Pnin, liksom Nabokov själv en utvandrad ryss. Om huvudpersonen i Lolita, Humbert Humbert, är en rutten själ som döljer sig bakom ett artigt uppträdande så klappar hos lektor Pnin ett gott hjärta i en kufs kropp. Vladimir Nabokov var en av 1900-talets viktigaste författare och en mästare på engelska språket. Nu har han fått en välförtjänt renässans över hela världen. I Aris Fioretos nyöversättning av Pnin, en modern klassiker som inte funnits tillgänglig på svenska sedan femtiotalet, möter vi språkkonstnären och genomskådaren Nabokov i all hans rikedom.

»Det tar några miljarder år att skapa en människa, men bara några sekunder att dö.« Som ingen annan ger sig Jostein Gaarder i kast med de stora, existensiella frågorna. I sin nya roman Maya diskuterar han vad som är meningen med livet, om det finns en underliggande plan för utvecklingen och ett liv efter detta. Men han gör det med en sprudlande berättarglädje. I sällskap med talande geckoödlor och dvärgar som rör sig obehindrat i tiden får vi följa med på en svindlande färd genom fyra miljarder års evolutionshistoria. Maya kliver ur Goyas målningar och kommer oss till mötes. Innan resan är slut har vi besökt ön Taveuni i Stilla havet, den plats som först gick in i det nya milleniet, och fått oss en inträngande lektion i flamencodansens mysterier. Boken slutar i ett märkligt manifest av poetiska och naturfilosofiska livsbetraktelser som stakar ut en ny väg mellan traditionell religion och vetenskap. Jostein Gaarder är författare till bl.a. Sofies värld, som sålt i ca 20 miljoner ex på 44 språk (varav 200 000 på svenska). 1995 var den världens mest sålda skönlitterära bok.

Till den portugisiska semesterorten Lagos, vid Europas sydvästligaste hörn, kommer svenskan Mia i juli 1990. Det här är vägens ände: här kan man bara bli kvar eller vända tillbaka, för vidare kan man inte komma. Livet ter sig som en oändlig räcka solskensdagar på plagen och vilda fester på nätterna, kärlek och total frihet. För ett tag. Sen åker man hem till vardagen. Utom några som fastnar, och bland dem Mia som fått jobb på en bar där tequiladrinkarna flödar. Hon har träffat Jim och Jones, Puck och Amanda, de tillhör ett gäng som blivit kvar och lever i en virvel av nöjen och kärlekslekar. Mia blir vän med Jim och kär i Jones, hon delar deras liv under ett år. När Jones gamla flickvän dyker upp tvingar svartsjukan Mia på flykten. Många år senare träffar hon Jim i London och tvingas granska sina minnen från året i Lagos. Var allt bara en falsk dröm och lycka och frihet? Var det fel man hon gav sin kärlek? Maria Larsson är född 1968 i Göteborg, uppvuxen i Skellefteå och numera bosatt i Vancouver i Kanada. Hon har tidigare utgivit tre diktsamlingar och en samling sf-noveller. Detta är hennes romandebut.

Victor Ward är en ung framgångsrik fotomodell i New York som tänker starta en ny inneklubb. Men den glamorösa innevärlden förvandlas till en mardröm. Victor tvingas resa till Europa på jakt efter en försvunnen flickvän när han kommer i kontakt med ett terrorgäng som består av bara f d fotomodeller. De placerar ut sprängladdningar i Pradaväskor och sprider död och förintelse omkring sig. Glamorama är en brutal uppgörelse med ytlighet, märkesbesatthet och materialism skildrad med Bret Easton Ellis sedvanligt närgångna och detaljerade vålds- och tortyrscener. Glamorama är Ellis första roman sedan Angivarna 1995. Hans mest framgångsrika bok American Psycho, som fortfarande är en storsäljare i pocket trots att den är tio år gammal, har just blivit film och går upp på svenska biografer i höst. Bret Easton Ellis, född 1964, är den mest namnkunnige i the Brat Pack, de unga New York-författare som debuterade i mitten på 1980-talet.

Odds föräldrar har flytt från Estland under kriget. Själv är han född i Sverige, men präglas i hög grad av sitt ursprung. Han är en udda figur som har svårt att känna sig hemma i tillvaron... Hon kommer från Tartu handlar om sökandet efter sanningen, om att komma till rätta med livet - ofta genom besatthet och passion. Odd är den ensamme och därför egentligen mycket liten. Des, alkoholisten han möter på mentalsjukhuset, är den större som kanske skulle kunna resa sig. Maria, vikarierande vårdare, är stormens öga, den enda riktigt oegennyttiga personen i romanen. Det blir slutligen hon som får Odd att berätta hela historien om mammans flykt och deportationen av morfadern. Kring dessa tre utspelar sig dramatiska händelser på liv och död. Erik Löfvendahl har lovordats för sina psykologiska porträtt. På Prisma har han tidigare givit ut en svit om fyra romaner med självbiografiska förtecken.

Romanen bygger på västerbottenkonstnärinnan Viktoria Nygrens öde (1885-1965) och utspelar sig i ett landskap väl känt från litteraturen; glesbygdens Västerbotten. Viktoria föds på 1880-talet i en familj där fadern är hemmansägare och lekmannapredikant. Hon är ett särskilt känsligt barn som ser hot och faror överallt omkring sig men hon har också en talang för att rita och måla. Viktoria blir lärarinna och får tjänst i en byskola några mil från hemmet. Mörkrädd och ensam är det bara barnens ankomst varje vardagsmorgon som bryter hennes isolering. Efter några år som lärare slutar hon och flyttar in i en egen stuga hemma på gården. Hon tar nu på allvar upp måleriet. Hennes bilder av änglar och gestalter ur bibeln köps av folk i bygden, men hamnar kanske oftare på uthuset än på salsväggen. Ryktet om hennes konst sprids dock och hon får ställa ut i Umeå. Hon når sent i livet en viss berömmelse. Anita Salomonsson är född 1935 i Hjoggböle i Västerbotten och har i flera tidigare romaner skildrat sin egen familjs historia. Hennes förra bok, Det gudomliga barnet, utkom 1998.

Voltaire, den franske upplysningsfilosofen, är inte alls död eller i alla fall inte längre. När han vaknar upp i Kjell Espmarks nya roman är det första han lägger märke till ? sina tänder! Han har fått dem tillbaka. Dem känner han igen, annars är allt annorlunda. Men ryktet om honom sprider sig snabbt och han tas i bruk. Voltaire ombeds att tjäna mänskligheten i egenskap av sändebud och representant för vårt högsta förnuft, FN. Han ger sig ut på en resa till världens oroshärdar och till dess herrar. Hans berättelse visar oss naturligtvis vår samtid i en narrspegel. Kjell Espmark har i Glömskans tid, sin lovprisade och mycket uppmärksammade romanserie, skildrat de senaste decenniernas Sverige. Nu vidgar han perspektivet till att gälla hela världen, men grundfrågan är densamma. Är det verkligen klokt, det här vi gör, säger, tänker?

Trolösa är underlaget till höstens aktuella film, gjord av Liv Ullmann, med Lena Endre och Krister Henriksson i rollerna. Kärlek utan älskare skrevs i Tyskland 1978 och var tänkt som en internationell storfilm. Den blev aldrig producerad. En själslig angelägenhet var också från början avsedd som film, men denna monolog som speglar en kvinnas liv i det tidiga 1900-talets Europa har endast framförts som radioteater. Tillsammans bildar de Föreställningar, en oundgänglig bok för alla beundrare av Ingmar Bergmans film- och berättarkonst.

Boken inleds med den starka »oskuldsmonologen« ur scen-showen »Komma tillbaka«. Därefter följer tolv mycket personligt hållna reseberättelser från tolv städer, från Las Vegas och Hamburg till Florens och Jerusalem, tolv stadsporträtt som också ger upphov till självbiografiska notiser och reflektioner kring tidens flykt. I avsnittet »Människan är ingen växt« följer så ett antal texter där den engagerade debattören Gardell tar ställning för de svaga och utstötta i samhället. Boken avslutas med monologen »Scheherezad«, uruppförd på Dramaten av Börje Ahlstedt, samt en handfull texter ur succéshowen »I mellanmjölkens land«. Tillsammantagna blir dessa texter en mycket läsvärd volym som visar prov på författaren Jonas Gardells rika mångsidighet.

De gamla maffiafamiljerna i New York har nästan utplånats av FBI. Kvar finns egentligen bara familjen Aprile, ledd av gudfadern Raymonde, som dragit sig tillbaka och lever ett stilla hederligt liv. Änklingen Raymonde har tre egna barn som han nogsamt hållit utanför sin maffiaverksamhet. Den som Raymonde har tänkt skall ta över efter honom är hans unge skyddsling Astorre Viola ? egentligen son till en nu död maffiagudfader på Sicilien. Astorre lever till synes ett lättingsliv men i hemlighet har Raymonde tränat honom för det krävande uppdraget att bli den nye gudfadern. När Raymonde skjuts ner på öppen gata mitt på Femte avenyn på Manhattan inser hans tre barn att det är Astorre som är Raymondes verklige arvtagare. Nu börjar striden om makten över familjens affärsbanker som är skälet till mordet på Raymonde. Sydamerikanska knarkintressen med förgreningar till maffian behöver bankerna för att tvätta sina pengar. Omertà är sicilianskt kodord för tystnad och heder. Mario Puzo avled 78 år gammal kort efter att han färdigställt manuskriptet sommaren 1999. Boken utkommer i USA och England på försommaren i år.

En bred och myllrande roman, i Widdings eller Fogelströms anda, om en handfull svenskars öden i Chicago. Romanen utspelar sig år 1919, ett år då Chicago stod på tröskeln till förbuds- och gangstertiden, ett år då de första stora raskravallerna ägde rum. Bland Chicagos 121 000 svenskar får man bland många andra möta George Green som levererar is runtom i staden, Erland Seeburg som är journalist på Den Svenske Amerikanaren, hans blivande fästmö skådespelerskan Maja Benson samt muraren Sven Ahlm och hans familj. Berättelsens nav är det stora höghusbygge, Cinnamon Plaza, där svenska ingenjörer och byggjobbare är engagerade. Men rykten om mutskandaler och skumraskaffärer skapar problem, och bakom det hela tycks ligga den korrupte borgmästaren och hans svenske rådgivare. Lars Weiss, född 1946, debuterade på Norstedts med thrillern Notisen 1982. Hans journalistiska karriär har sedan fört honom till skiftande positioner inom media. Impulserna till den nya romanen fick han under sin tid som korrespondent för Sveriges Radio i USA, och bakom många av personerna och händelserna i boken finns verkliga förebilder.

De kompletterar varandra. Han, den borne läraren, är förnuftig och rationell. Hon, den vackra, charmfulla eleven, är impulsiv, intensiv och intuitiv, men också nervig, rastlös och jagad av mardrömmar. De är på jakt efter ett hus på landet då Gallys intuition för dem till den lilla byn Penselwood i Somerset och ett gammalt förfallet ställe, som för Mike framstår som rena rama ekonomiska mardrömmen. Men för Gally är det "drömhuset", och hon får som hon vill. Snart utsätts emellertid deras kärleksfulla förhållande för svåra påfrestningar. Gally börjar utveckla en allt större tillgivenhet för Ferney, en nära nittio år gammal bybo som tycks veta allt om huset och dess historia, för att inte nämna om den unga Gally! "Boken griper tag i en... Den är en sån bok som man inte kan lägga ifrån sig, så adjö nattsömn! Jag älskar den... hela berättelsen sjöng" /MARY WESLEY

Maria räddas ombord på S/S Hoppet och överlever bland fripassagerarna endast för att hon kan användas som tvättrasa och snuttefilt. Och tro det eller ej: kapten Efraim Svartskägg, havens härskare och hamnkrogarnas konung, hamnar med Hoppet i sjön Trekanten i Stockholms förorter. Där finns också fader Oskar, f.d. syndare och sjömanspräst i Hamburg, som söker frid i en hotfull värld. Och Mor Mamma och Leffe Carlsson och gamle advokaten Svintrinius och många fler. Kring dessa hjältar och hjältinnor har Kjell Johansson spunnit en rövarhistoria som lånat inspiration från Piraten och Gogol, Astrid och Selma, ja varken Mårbacka eller Nobelpris saknas. Men som alltid annars hos denne författare finns det ett drag av svårmod bakom skämten, även om man den här gången får spana noga för att hitta det. Kjell Johansson har skrivit en rad romaner. Hans senaste, Huset vid Flon, (1997), blev en stor framgång hos såväl kritik som publik och belönades bl.a. med Ivar Lo-priset.

Är kärleken möjlig? Kan en man någonsin förstå en kvinna? Det är själva grundfrågan i Agneta Pleijels nya, stort anlagda kärleksroman, som i tiden spänner över hela det förra seklet och i rummet över flera kontinenter. Den handlar om två unga polacker som vid första världskrigets utbrott far ut i världen tillsammans; den ene, Bron, för att studera de s.k. primitiva folken utanför Nya Guinea, den andre, barndomsvännen Stas, för att komma över sin fästmös självmord. I Melbourne möter Bron Ellie som blir hans hustru, medan Stas far tillbaka för att slåss för Polen.
De två männens djupa och komplicerade vänskap ligger kvar som en klangbotten romanen igenom. De blir båda berömda, men var de lyckliga? Kanske blev Ellie Rose det, trots att hon varken blev advokat eller journalist som hon ville, och trots den sjukdom som skulle ta hennes liv?

I romanen Lord Nevermore, vars titel också är Stas smeknamn på vännen Bron, har Agneta Pleijel i full skala gestaltat några av de frågor som gjorde hennes förra bok, En vinter i Stockholm, till en sådan framgång hos publiken.

Strömma-Vacklinge är en herrgård. Ägaren till stället ? världens ställe! ? heter Ansgar Roos och naturligtvis har han sitt förnamn efter helgonet. Men han lever knappast upp till detta utan är en modern man med amerikansk hustru, storslagna expansionsplaner och många fiender. Han vill placera både sig själv och herrgården »på kartan« genom ett formidabelt firande av den svenska nationaldagen. Det är bara så förtvivlat svårt att få alla småsinta människor runt omkring att förstå storheten, ja rentav skönheten i detta projekt! Lars Ardelius har kallat sin nya bok för en »herrgårdsroman« och här återvänder han till en genre han med framgång odlat tidigare i böcker som Smorgardsbordet och Resandes ensak. Svensk folksjäl ? på gott och ont ? är Ardelius litterära hemmaplan.

Birgitta Lindqvist har med sina båda tidigare böcker Eldfast skål och Kinesisk ask skapat en alldeles egen litterär genre. Hennes korta berättelser är ett slags underfundiga miniatyrnoveller som bjuder på spännande och tankeväckande läsning. Hennes nya berättelsesamling heter Genom porten, inspirerad av ett besök på Zanzibar som ju är porten till Den mörka kontinenten. Resor i Afrika har givit författarinnan många berikande upplevelser, liksom också resor i den mörka kontinent som är kvinnans okända, undermedvetna inre. Från färder i Indien och i det försvunna paradiset Gondwanaland har hon tagit med sig outplånliga minnen. Men även vår egen världsdel bjuder på fantasieggande gåtfullheter. På ett museum i Wien har Birgitta Lindqvist stannat upp inför ett föremål som lockar till betraktande. Skylten upplyser: »Kanske gudinna ? troligen lampfot«.

En decemberdag 1925 bestämmer sig Vera Grund från Berlin för att ta tåget norrut. Med sig har hon en resväska med lite kläder, en karta och ett par adresser. Hon är på upptäcktsfärd i sitt eget förflutna. I en gammal malmgård, omgiven av rykten, bläddrar samtidigt professor Schaumberg igenom sina akter. Han är anatom och själsbiolog i vanrykte. En gång var han uppburen medlem av landets vetenskapliga akademier. Veras och professorns öden är mera sammantvinnade än någon av dem ännu anar. Då tåget anländer till Stockholm inleds det sista kapitlet i deras historia. Aris Fioretos nya bok, en regelrätt roman, bygger delvis på verkliga händelser. Det är en biologisk thriller eller en mörk saga om hjärnans natur och själens hemvist, men också en klassisk Stockholmsskildring. Aris Fioretos (född 1960) är författare och översättare. Han har tidigare bland annat gett ut »den grå trion«: Delandets bok, Den grå boken och En bok om fantomer.

Med Lima som scen utspelas ett triangeldrama mellan don Rigoberto - på dagtid en grå försäkringstjänsteman, på nätterna en sexfantast med pornografiska fantasier - hans andra fru Lucrecia och hans unge son, den förment änglalika Alfonso.

Man och hustru lever åtskilda efter en tidigare kärleksaffär mellan Lucrecia och sonen. Don Rigoberto som fortfarande älskar Lucrecia besinningslöst fyller under sömnlösa nätter sina anteckningsböcker med minnen, fantasier och ej avsända brev. Samtidigt, men sin far ovetande, tar sonen förnyad kontakt med Lucrecia, fast besluten att återerövra hennes förtroende och kärlek. Ovetande om varandra ansätter både far och son henne i ett spel med starka sexuella undertoner där ett antal konstverk, däribland Egon Schieles, spelar en viktig roll. Don Rigobertos anteckningsböcker kan läsas som en fristående fortsättning på Till styvmoderns lov, som utkom 1992.

Furstinnan Olga Arbelina lever i all obemärkthet och under små omständigheter i ett litet franskt samhälle utanför Paris. Hennes stillsamma liv förflyter mellan arbetet på den ryska församlingens bibliotek och omvårdnaden av den blödarsjuke sonen. En dag 1947 händer något som rubbar den sömniga tillvaron i det lilla samhället. Olga Arbelina anmäler sig hos polisen och anger sig själv för mord på Sergej Golets, en f d tsaristisk officer i den ryska vita armén. Men polisen tror henne inte, de anser att Golets död var en olyckshändelse. Långsamt, i många gäckande turer och vindlingar, med falluckor och överraskande vändningar, berättas så den tragiska historien om Olga Arbelinas livsöde från sorglös överklassflicka i det förrevolutionära Sankt Petersburg till skuldtyngd och fattig ensamstående mor i en sliten Parisförort. Makine målar sin berättelse på ett poetiskt och vackert språk. Han har skapat ett fantastiskt romanbygge som också är en stor och oväntad kärlekshistoria. Andreï Makines första bok på svenska Det franska testamentetet fick ett mycket positivt mottagande både hos kritiker och läsare.

I Snöängel skildras en kvinna som i hela sitt liv befunnit sig i bakgrunden. I barndomen var det de två syskonen som var förgrundsgestalter, i sitt yrkesliv valde hon att tjäna andra som sekreterare och i kärlekslivet var det som om hon alltid kom lite för sent. Mot slutet av sitt liv valde hon till och med att sluta tala... Birgitta von Otter har redan i sina tidigare böcker visat att hon har en alldeles särskild lyhördhet för kvinnor som Isabella, kvinnor vars tystnad och tillbakadragenhet så lätt kan missuppfattas i ett samhälle som bygger på framfusighet och förmåga att ta för sig. Birgitta von Otter har varit verksam som journalist och pressekreterare innan hon blev författare på heltid. Bland hennes romaner märks Personligt meddelande (1989) och Glömskans

När den unga Ruth från Australien tillsammans med en väninna reser runt i Indien hamnar hon under inflytande av en vishetslärare och vill inte följa med tillbaka hem. Hennes föräldrar gör allt för att få henne att komma tillbaka. De lyckas slutligen lura henne att komma hem åtminstone tillfälligt genom att säga att hennes far blivit allvarligt sjuk. Väl hemma blir hon mer eller mindre kidnappad och tillsammans med en inkallad amerikansk "avprogrammerare" förd till en ödslig stuga ute i öknen. PJ Waters som avprogrammeraren heter är en amerikan som specialiserat sig på att omvända allehanda sektmedlemmar som deras familjer vill ha tillbaka i ursprunglig skepnad. Men mötet mellan Ruth och den dubbelt så gamle PJ urartar till en passionerad envig som så när kostar dem såväl livet som förståndet. Nya Zeeländskan Jane Campion är mest känd för filmen Pianot som också utgavs i romanform (1994). Holy Smoke utkom som bok i USA våren 1999. Campions egen film på romanen hade svensk premiär i början av 2000. Huvudrollerna spelas av Kate Winslet och Harvey Keitel.

Ett isande brännande järngrepp om hjärtat tar titelberättelsen Isbränna där en mamma och taxichaufför förlorar sin son. Ritva kräver upprättelse och hon vägrar att ge sig trots polisens och rättsväsendets tillkorta-kommanden. Ritva hade kunnat vara den studiebegåvade Anette i berättelsen Blomma, blomma eller den utåtagerande Mona på Mon. Allt längre ner i folkdjupet ringlar sig dessa Svea rikes mörka sagor. Skinnar Marit var en kvinna som inte höll hela vägen ut. Men där finns även män. Det musikaliska geniet Erik Puttonen blommar rent destruktivt och Pojkjäveln är så överjävlig tycker pappan att han drömmer att han klyver sonen med en machete. Aino Trosell har sedan debuten 1978 skrivit tolv böcker och är företrädd i ett tjugofemtal antologier. Hon är även dramatiker för scen och film. 1994 fick Aino Trosell Ivar Lo-Johanssons personliga pris för sin samlade produktion. 1999 belönades författaren med Polonipriset för sin thriller Ytspänning. Isbränna publiceras här för första gången. Övriga texter har publicerats i olika sammanhang tidigare.

I Norstedts serie av nyutgivningar av samtidsklassiker kommer nu Lars Ardelius Barnsben, en i sann mening klassisk barndomsskildring.

I Brokiga Blads vatten är en samling berättelser som i förstone inte tycks ha så mycket med varandra att göra. Men precis som i de tidigare böckerna Merabs skönhet och Legender finns det ett par genomgående teman i berättelserna.

I titelberättelsen skildras hur prins Eugen, Målarprinsen på Valdemarsudde, flyr huvudstaden och sin skaparångest och tar in hos moster Lydia på pensionat Karlshem i Norsjö. Han blir inte igenkänd och kan därför helt inkognito ta del av de goda råd som bygdemålaren Brokiga Blad ger honom. Fantasins makt och vanmakt går igen i alla berättelser, men det handlar bara undantagsvis om konstnärer. Här dyker Lot och hans hustru upp från biblisk tid, liksom den hittills helt okände tysken Alfred Krummes, vars plats och roll i världspolitiken väl får tillskrivas slumpen. Och berättelsen om Åman, som enligt sin far, hemmansägaren med mera Ragnar Åman, var "enden inom Norsjö och Malå, ja förmodligen även Lycksele, som kan få vem han än vill hava" och som just därför avstår från att välja sig en kvinna från bygden, är som sprungen ur någon av Torgny Lindgrens stora Norrlandsromaner.

Hem till Österbotten avslutar Antti Tuuris romansvit om Österbotten som påbörjades med En dag i Österbotten (1985) och vars följande delar varit Vinterkriget (1989), Amerikaresan (1990), (1991) och Jordens vida rymd (1994). Hem till Österbotten utspelar sig under ett dygn sedan huvudpersonen Erkki Hakala efter tolv år som skatteflykting i Florida återvänt hem. Han åker runt i sin stora amerikanska bil och träffar människorna från sitt tidigare liv, frun och dottern som han övergav, alla människor vars liv förändrats av Finlands inträde i EU. Romanen innehåller också tillbakablickar till krigsåren, till 1920-talet då Erkkis farfar likt Erkki själv flydde till Amerika, fast den gången till Kanada. Erkki försonas i slutet med sin fru Kaisu och han blir också accepterad av såväl sin dotter som den son Kaisu fått med en annan man under de tolv åren hon varit ensam. Antti Tuuri är en av de stora nordiska prosaisterna och 1997 fick han Finlands stora litterära utmärkelse Finlandiapriset för sitt epos.

Natt och dag (Night and Day, 1919) är Virginia Woolfs andra roman. Det är en fullödig traditionell berättelse som förebådar hennes förnyande av romankonsten. Berättelsen drivs fram av Kathrines och hennes vänners försök att göra upp med det gamla och söka sina egna vägar. Boken utspelas i Londons intellektuella kretsar ett par år före första världskrigets utbrott. »Ingen roman torde bättre lämpa sig som introduktion till de kommande, mer modernistiska. Här finns fröet till det som komma skall, och här finns som grundval den skarpa intelligens, den stora nervkänslighet och protesten mot social arrogans, som från första stund utmärker författaren.« Ur förordet av Ruth Halldén För översättningen svarar Maria Ekman, som överförde Jane Austen till njutbar svenska i den framgångsrika utgivningen av Mansfield Park.

Tempelriddaren är den spännande fortsättningen på Vägen till Jerusalem. Arn är 27 år och redan en ärrad veteran bland korsfararna i Det heliga landet. Mycket har han hunnit lära sig under de tio år som gått sedan han red bort från Arnäs i Västergötland för sin tjugoåriga botgöringstjänst i Palestina. Den trosvissa övertygelse om uppdragets rättfärdighet som den 17-årige rekryten hade vid sin ankomst till korsfararriket har fått sig många törnar. Och nu, som borgherre i garnisonen i Gaza och med uppdraget att upprätthålla lag och ordning i trakten, får han allt oftare erfara att han har mera besvär med de nyanlända korsfararna ? som antingen styrs av överdrivet kristet nit eller alltför ohöljd plundringslust ? än med landets luttrade urinvånare. Hemma i Sverige har under tiden Cecilia, Arns ungdomskärlek som till straff för deras älskog sattes i det stränga Gudhems kloster, fött deras barn, en gosse som växer upp hos Arns farbror Birger Brosa. Cecilia ber om undret att Arn måtte komma åter, och även Birger som manövrerar slugt i de svenska maktstriderna hoppas på Arns återkomst.

När Kljutjarev tränger sig ner från den övre till den undre världen får han märka att också den rymmer hot, men av ett betydligt mera förrädiskt slag. Han måste ändå gång på gång ta sig genom den allt farligare passagen med förnödenheter för att trygga sin familj där uppe i det stora mörkret. Något av båda världarna finns i Vladimir Makanin?s nuvarande hemstad Moskva vilket ger hans text en kuslig konkretion. Samtidigt växer spänningen i romanen mot det märkligt öppna slutet. Vladimir Makanin, född 1937, är mitt i en märklig karriär. Efter att under sovjettiden ha etablerat sig som en god vardagsrealist med blick för mänskliga relationer, har han på nittiotalet funnit sin »andra andning« och gått in i ett nytt kreativt skede som lett till de största litterära priserna i Ryssland och många översättningar. Han introduceras här på svenska. I serien har tidigare utkommit Omon Ra av Viktor Pelevin och Tiden är natt av Ljudmila Petrusjevskaja. Utgivningen är ett finländskt-svenskt samarbete mellan Norstedts och Söderströms förlag.

Sonetjka är ful och färglös och förläst till den dag hon lyfter blicken över lånekorten på biblioteket och möter Robert Viktorovitj. Så börjar berättelsen om en av de mest opretentiösa och tilldragande kvinnorna i litteraturen och hennes i alla avseenden okonventionella kärlekshistoria. När Sonetjka lämnar böckernas värld för att stiga ut i den ryska verkligheten börjar en resa genom vårt sekel som går från en liten judisk by i Vitryssland till en nybyggd förort i dagens Moskva. Med sin intelligenta sparsmakade prosa fortsätter Ljudmila Ulitskaja Tjechovs tradition i dagens ryska litteratur samtidigt som hon tillför den erotisk spänning och något så ovanligt som tron på det goda kulturarvets makt. Ljudmila Ulitskaja, född 1943 är Moskvabo och liksom sin läromästare Tjechov läkare till utbildningen. Hon började skriva för teatern och filmen, gjorde sig känd med några novellsamlingar och slog igenom internationellt med romanen Sonetjka som i Frankrike belönades med Prix Médicis. Hon introduceras här för första gången på svenska.

»Till och med då Lee Stringer var beroende av crack, då han samlade returburkar för att kunna panta dem för några cent styck och när han blev bortjagad från tunnelbanan för att han sålde Street News, en veckotidning som handlar om utstötta som han själv, nådde han nya höjder. Han skrev så intressant och så bra att han blev redaktör. Han fick en annan mening med livet än att bara skaffa nästa fix. Han lyckades bli kvitt sitt narkotikaberoende. Bara det gör att han, som en vardagens hjälte, är värd vår flyktiga uppmärksamhet. Men dessutom kan den här karlen skriva! Hans berättelser är medvetet osentimentala. Han skulle ha kunnat framställa sig själv och de andra eländiga personerna, som också existerar i verkligheten, som sympatiska, eller trevliga eller vulgära eller i alla fall beklagansvärda. I stället väljer han att vara kyligt saklig, att tala om för läsarna vad hemlösa människor i New York City, bland vilka många är sinnessjuka eller förståndshandikappade, gör timme för timme, dag för dag, bara för att hålla sig vid liv.« Ur Kurt Vonneguts förord Lee Stringer (född 1951) levde i tolv år på gatan, nerknarkad och utfattig. Han debuterade som skribent i de hemlösas tidning Street News.

Natt och dag (Night and Day, 1919) är Virginia Woolfs andra roman. Det är en fullödig traditionell berättelse som förebådar hennes förnyande av romankonsten. Berättelsen drivs fram av Kathrines och hennes vänners försök att göra upp med det gamla och söka sina egna vägar. Boken utspelas i Londons intellektuella kretsar ett par år före första världskrigets utbrott. »Ingen roman torde bättre lämpa sig som introduktion till de kommande, mer modernistiska. Här finns fröet till det som komma skall, och här finns som grundval den skarpa intelligens, den stora nervkänslighet och protesten mot social arrogans, som från första stund utmärker författaren.« Ur förordet av Ruth Halldén För översättningen svarar Maria Ekman, som överförde Jane Austen till njutbar svenska i den framgångsrika utgivningen av Mansfield Park.

Kjell Johansson följer den ryske författarens liv men av detta märkliga levnadsöde skapar han också en roman som berättar om vår tid. Belönad med Litteraturfrämjandets Stora romanpris 1990.

Nuala O´Faolain växte upp på Irland på 50-talet. I en familj med åtta syskon, en lika sorglös som ansvarlös far och en alkoholiserad mor. Hennes tröst blev böckernas värld. I tjugoårsåldern flyttade hon till London och arbetade som producent vid BBC, senare som universitetslärare i Dublin och Oxford. Mest uppmärksammad har hon blivit för sina personligt präglade artiklar i The Irish Times, där hon ständigt försökte vidga gränserna för de irländska konventionerna (hon blev så småningom en av Irlands mest välkända journalister). Hennes starka självbiografi, fylld av livsvisdomen hos en som envist vägrat att fly livet, har blivit en bestseller världen över och anses redan vara en klassisk memoar från vår egen tid.

101 Reykjavik är helt enkelt postnumret till centrala Reykjavik där bokens huvudperson bor och där mycket av handlingen utspelar sig. Hallgrimur Helgason skriver totalt avväpnande om den grisaktige hemmasonen Hlynur (som t ex alltid sätter en prislapp på alla kvinnor han ser eller tänker på, 700 kr för Moder Teresa och 4 700 000 för Pamela Andersson). Helgason blir en sorts blandning av Will Self och Nick Hornby med ett stänk av den unge Ulf Lundell. Hallgrimur Helgason är en isländsk författare, serietecknare och stå upp-artist som väckt stor uppmärksamhet de senaste åren på Island. 101 Reykjavik var hans andra roman när den kom ut 1996. Boken var nominerad av Island till Nordiska rådets pris nu i februari 1999. Den kommer också ut i Danmark och Finland. Nästa sommar ska boken filmatiseras då bl a Pedro Almodovar-stjärnan Victoria Abril spelar en av huvudrollerna.