Böcker

"Det mord som med rättvisans svärd förövades på Calas i Toulouse den 9 mars 1762 är en av de säregna tilldragelser som förtjänar vår tids och eftervärldens uppmärksamhet."

Utgångspunkten för Voltaires resonemang i Traktat om toleransen (1763) är avrättandet av köpmannen Jean Calas i Toulouse år 1762 efter en rättegång där katolsk fanatism spelat en avgörande roll. Voltaire bygger ut sin redogörelse för denna affär till en svindlande vidräkning med religiös ofördragsamhet, och hans satiriska talang firar triumfer i en mängd exempel från kyrkans historia. Denna kamp för ökad tolerans ledde inte bara till upprättelse åt familjen Calas utan fick följder för hela den moderna västerländska uppfattningen om att tänka fritt.

"Den engelska reformationen var inte enbart en religiös omvälvning, den fick också social betydelse."

Stracheys porträtt av Jungfrudrottningen i Elizabeth och Essex (1928) har blivit accepterat som nationalporträtt - och detta trots den våg av dokumentation som sköljt fram sedan Strachey skrev och som inte var tillgänglig under hans livstid. Förbluffande är den insikt med vilken han skildrar den engelska renässansens blandning av grymhet och idealism, och han presenterar den "tragiska historien" såsom ett elizabethanskt drama som i likhet med samtida tragedier är fullt av förfärliga och magnifika dödsstunder.

"Min församling är som alla andra. Alla församlingar påminner om varandra. Nu för tiden, vill säga."

Prästmans dagbok (1936) är en skildring av en enkel, vanlig och svag prästmans upplevelser som ledare för en förvildad och andligt förfallen fransk bondförsamling. Den unge katolske prästen är inte bara ful, misslyckad och sjuk. Han är också starkt ärftligt belastad. Elever driver med honom, unga flickor flirtar med honom eller försöker få folk att tro att han flirtar med dem . Man viskar att han super. När han får en inblick i en grevlig familjs hemligheter får han dödsfiender. Själv försvarar han sig aldrig.

"Tusan också, utbrast plötsligt pappa Roland när han suttit orörlig sedan en kvart med ögonen fästade på vattenytan, medan han då och då med mycket lätta rörelser lyfte på sin metrev som försvunnit i djupet."

Pierre och Jean (1888) rymmer mycket av det som hör till det väsentliga i Maupassants författarskap; en friskhet i observationen och en spelande ironi - så också en pessimism, som bottnade i en stark upplevelse av människans ensamhet och svårighet att nå kontakt med andra annat än genom sinnena. Och härtill en medkänsla, som också kommer till tals i denna sköna berättelse, som inte är ironisk och inte anekdotisk, men ändå spännande. En berättelse om ett psykiskt händelseförlopp, med klart tecknade figurer mot bakgrunden av hamnlivets och fiskefärdernas Le Havre.

"Gästerna hade avlägsnat sig för länge sedan. Klockan slog halv ett. Kvar i rummet var endast värden tillsammans med Sergej Nikolajevitj och Vladimir Petrovitj."

Till Turgenjevs märkligaste verk hör Min första kärlek (1860). Själv framhöll han den gärna som sin mest personliga. Den unge mannens rivalitet med fadern var något som han själv hade upplevt, till och med vid en ännu något spädare ålder.

"När jag hade arbetat ett år i London fick jag en diamantkråsnål i present av faster Hoggarty, det vill säga någon diamantkråsnål var det inte då, utan en stor gammalmodig medaljong, gjord i Dublin år 1795, vilken salig mr Hoggarty brukade ståta med på irländske vicekungens baler och annorstädes."

Historien om Samuel Titmarsh och den stora Hoggartydiamanten (1841) är en förstudie till Thackerays stora mästerverk Fåfängans marknad, om en ung mans äventyr i Londonsocieteten. Fördomsfria finanshajar och deras manipulationer ger honom en hel del att tänka på. Och Thackeray tar här närgånget rikedomens och bördens magnater under luppen. Det är en lekfull och roande bok, men bakom den muntra masken skönjer man människokännaren, som genomskådat narrspelet.

"Eftersom jag önskade att få en bättre utblick än jag förut haft över havet, som vi fått lära, täcker mer än två tredjedelar av jordklotet, men som en människa bosatt några kilometer inåt land kanske aldrig ens skymtar, lika litet som hon ser till den hinsides världen, så besökte jag Cape Cod i oktober 1849 och en gång till i juni samma år och begav mig till Truro i juli 1855."

Cape Cod (1865) visar Thoreau både som inspirerad naturiakttagare och passionerad kritiker av det rådande samhällssystemet. Om sina strövtåg på Cape Cod, sina upplevelser av havets mäktighet, av ett färgmättat höstlandskap och vindpiskade sandrevlar, om traktens geologi och vegetation, om ostron- och makrillfisket, om idylliska småstäder och tragiska skeppsbrott berättar han med klarhet och skärpa och med artistisk känslighet.

"Chefen för sjätte divisionen har rapporterat att Novograd-Volynsk intagits vid gryningen idag."

Romanen om Budjonnyjs ryttararmé har självbiografisk bakgrund. Som så många andra unga författare deltog Babel i inbördeskriget. Han tjänstgjorde en tid i det kavalleri som leddes av den legendariske Budjonnyj, bondsonen med de stora hängmustascherna, som senare skulle bli marskalk av Sovjetunionen.

"Klockan var åtta på morgonen; det var den tid på dagen då officerarna, tjänstemännen och turisterna brukade ta sig ett bad i havet efter den varma, kvalmiga natten och sedan sökte sig upp till paviljongen för att dricka kaffe eller te."

Duellen (1891) är en långnovell som utspelas i en badort i Kaukasus. Hit har den unge tjänstemannen Lajevskij flytt tillsammans med sin älskarinna Nadezjda, en gift kvinna. Han har emellertid hunnit bli grundligt trött på henne - deras själfulla samtal om höga ideal har förvandlats till en lukt av strykjärn, puder och medikamenter.

"När Jeanne hade låst sina koffertar gick hon fram till fönstret, det regnade fortfarande."

Ett liv (1883) rör ett kvinnoöde bland många liknande. Kort lycka och bittra besvikelser är ämnet för denna berömda Maupassantroman. Den unga förtjusande Jeanne har just lämnat klosterskolans avskilda värld när vi möter henne. Hon är oerfaren och barnsligt tillitsfull, beredd att njuta all den lycka hon drömt om i sina överspända fantasier. Men livet har annat i beredskap åt henne.

Staden Göttingen, berömd för sina korvar och sitt universitet, tillhör konungen av Hannover och räknar 999 eldstäder, diverse kyrkor, ett barnbördshus, ett observatorium, en studentfinka, ett bibliotek och en rådhuskällare, där det finns ett mycket gott öl.

Heinrich Heine (1797 1856) räknas som en av Tysklands främsta författare. Det var Heines diktning som lade grunden till hans berömmelse och hans lyriska begåvning syns även i hans resebilder, med vilka han gjorde stor succé. I denna volym samsas två av dem, Harzresan (1826) som bygger på Heines fyra veckor långa fotvandring i Harz och Thüringen och Baden i Lucca (1829) som skrevs efter att han tillbringat några månader i staden på grund av sin bräckliga hälsa.

"Så snart hans lilla utflykt från dygdens stig lett till önskat resultat, skulle han återvända till hederns raka och smala väg."

En fredlös på öarna (1896) är en berättelse om girighet efter rikedomar och ensamhet: hos huvudpersonen Willems, en avsigkommen handelsman som förvisats till detta nedbrytande och isolerade område efter att ha begått en ohederlighet, kommer drömmen om en framtida förmögenhet i konflikt med lidelsen för den arabiska skönheten Aïssa. Han blir ett ärelöst verktyg i maktkampen mellan europeiska handelsmän, de malajiska invånarna och de arabiska sultaner som sedan århundraden härskade på öarna.

"En afton spelade man kort hos kavallerigardesofficer Narumov. Den långa vinternatten försvann omärkligt."

Titelberättelsen i Spader dam och andra noveller (1834) är egentligen bara en fantastisk anekdot men kring den bygger Pusjkin upp en suggestiv Petersburgsstämning och antyder några intressanta människoöden. Det har sagts att Gogols Kappan - genom sin sociala medkänsla och storstadsproblematik - blev den stora utgångspunkten för rysk 1800-talslitteratur, men detsamma kan med full rätt också sägas om Pusjkins berättelse.

"Från början, redan med de första orden, ville han göra klart för henne att han inte tänkte inlåta sig på någon allvarlig förbindelse."

Farväl till ungdomen (1898) är en psykologiskt inträngande roman om en stillsam tjänsteman i Trieste och dennes ödesdigra förälskelse i en ung, vacker och levnadsglad kvinna.

"Det ligger ett hus vid rue de Paris i Douai vars utseende, inre planering och detaljer bättre än något annat har bevarat den gamla flamländska byggnadsstil som så naturligt ansluter sig till det patriarkaliska levnadssättet i denna landsända; men innan jag närmare beskriver det, bör jag kanske i författaryrkets intresse fastställa det nödvändiga i vissa didaktiska utredningar trots att de uppväcker protester hos okunniga och glupskt otåliga läsare som vill ha sinnesrörelser men slippa förutsättningarna för dem, läsare som vill ha blomman utan att sätta fröet, barnet utan att först vara havande."

De vises sten (1834) tog med Balzacs mått mätt förhållandevis lång tid att färdigställa, den är daterad "juni-september 1834", men det bör påpekas att han samtidigt och på en enda månad (september 1834) fullbordade en annan stor roman, Pappa Goriot. Balthazar Claes i De vises sten är inte besatt av penningbegär utan av en forskarlidelse som slukar pengar, en passion för kemin som stegras allt mer. Den fixa idé som behärskar honom är tron på att det slutligen ska lyckas honom att upptäcka ett slags grundämnenas grundämne, "det absoluta". För denna "jakt på det absoluta" offrar han allt.

"Finns det en mer våldsam känsla hos kvinnan än nyfikenheten?"

Guy de Maupassant (1850-1893) räknas som en av novellkonstens stora mästare. Hans flödande rika, ursprungliga berättartalang, som har få motstycken i världslitteraturen, ger hans verk en helt personlig karaktär. Trots den pessimistiska, genomskådande människouppfattning som kännetecknar hans noveller hör de tack vare humorn, den eleganta stilen och den spännande handlingen till det mest underhållande man kan läsa. Maupassant skrev inte mindre än 300 noveller och ett urval av dem är samlade här, dessutom skrev han ett antal romaner.

"Skogsravinen sänkte sig tvärt ner mot den gula Oka, och dold bland grönskan på dess botten rann en bäck. Högt ovan ravinen - om dagen omärklig men om natten rastlöst dallrande - strömmade den blå himmelsfloden förbi: i den lekte stjärnorna likt gyllene fiskar."

Provokatören och de övriga berättelserna i denna samling skrevs omkring mitten av 1920-talet under Gorkijs andra exilperiod. De behandlar genomgående motsättningen känslokyla - mänsklig värme. Det ligger inte i Gorkijs intresse att fördöma, han vill som författare bära vittnesbörd.

"När helst en tysk järnvägskonduktör känner sig ensam och ej vet, hur han skall fördriva tiden, tar han sig en promenad genom tåget och får passagerarna att visa honom sina biljetter, varpå han återvänder till sin kupé, uppfriskad och vid bästa lynne."

Jerome K Jeromes (1859-1927) berömmelse vilar idag nästan uteslutande på Tre män i en båt (1889) men han hörde till sin tids verkligt produktiva skribenter. En dagdrivares funderingar som kom ut samma år som Tre män i en båt blev även den en fantastisk framgång och de båda böckerna trycktes i England och USA i flera miljoner exemplar de första åren. Jerome tyckte om att framställa sig själv som en sorglös dagdrivare som då och då skrev enkla och lättsamma funderingar, som de i En dagdrivares funderingar. Den bilden stämde dock inte alls med verkligheten, han var en mycket energisk, målmedveten författare som ständigt arbetade och mycket sällan unnade sig tid att själv njuta av de behagfulla sysselsättningar han så gärna skrev om.

I nästan hela sitt liv har Sven Yrvind konstruerat, byggt och seglat småbåtar. Hans mest kända båtar är de som han kallat "Bris" - den första byggdes i mor Kerstins källare i Göteborg.

Sven är den förste svensk som ensam och i den minsta båten någonsin rundat Kap Horn den svåra vägen från öster till väster mitt i den kalla, mörka vintern. För sin prestation fick Sven The Royal Cruising Clubs medalj för gott sjömanskap, en utmärkelse som han delar med bland annat Sir Francis Chichester och Robin Knox Johnston. Det var kulmen på hans karriär som ensamseglare, vilken omfattar så skiftande äventyr som en segling till England i en fyrameters stäveka och en segling till Brasilien i en stagsegelskonare som var en ombyggd ångslup från artonhundratalet.
Boken är illustrerad med många unika och fängslande foton. De flesta är tagna av Sven, som även gjort samtliga kartor och flertalet båtritningar.

Anders Öhman ger här ett inträngande porträtt av människa bakom seglaren, båtbyggaren och konstruktören Sven Yrvind. Hur han både lyckas och misslyckas i sina strävanden men med hjälp av enkla levnadsvanor, gott humör och nyfikenhet genomfört vad många drömmer om.

Lars Hässler fortsätter sina seglatser med "paying crew" på båten Jennifer, under somrarna i Medelhavet. De senaste två åren har han även utforskat Svarta och Röda havet.

Från Kroatien 2006 via Korintkanalen till Egeiska havet och in i Dardanellerna och det historiska Troja når Jennifer Istanbul. Via Bosporen fortsätter de runt hela Svarta havet; till Georgien, Krim, Odessa och Donaudeltat och tillbaka till Istanbul. Härifrån seglar de ut i Egeiska havet, längs den turkiska västkusten med strandhugg i bland annat Efesus och Bodrum, till Marmaris, där Jennifer får sin vintervila.
Sommaren därpå seglar Jennifer via Cypern till Israel, där de efter en komplicerad inklarering besöker Jerusalem, Döda havet och Masada. Från Israel fortsätter färden genom Suezkanalen, med besök i Kairo och Pyramiderna, in i Röda havet. Här möts de av kulingar, bleke och stark värme men får uppleva intressanta och spännande platser i Egypten, Jordanien och Sudan. De bestiger Sinaiberget och besöker Santa Katarinaklostret i Sinaiöknen, utforskar Petra i Jordanien och får uppleva sagolika dyk och snorklingar bland Röda havets alla rev. En av höjdpunkterna blir besöket i Suakin, Sudan. Efter Sudan vänder Jennifer och seglar norrut genom Suezkanalen, seglar en en kort sträcka på Nilen vid Rosetta och stannar flera dagar i Alexandria och dess nya enorma bibliotek.
Efter Egypten blir det en lång översegling till Turkiet där Jennifer i maklig takt och i labra vindar avverkar turkiska sydkusten med sina fina naturhamnar, små städer och härligt blå vatten. Efter Bodrum fortsätter seglatsen i den grekiska övärlden. Ett tiotal öar i Egeiska havet; bland annat Samos, Mykonos, Patmos, Hydra, Spetses och Kos, besöker man för att på hösten nå Lavrion, nära Aten, där Jennifer återigen får sin vintervila.
Lars nya bok är på en gång en intressant reseberättelse, historisk odyssé och faktafylld segelguide. För alla som tänker sig segla båten antingen i Medelhavet eller mer ovanliga hav eller vill chartra båt på plats, så är Lars böcker matnyttiga och informativa. Dessutom de enda moderna som finns på svenska.

Det började som en oskyldig dröm och slutade som ett världsomspännande äventyr. Danjel hade i princip aldrig seglat när han en dag slaktade spargrisen, ringde på en annons och köpte en segelbåt - osedd!
Den stora kärleken hade flytt utomlands, fortsatta studier kändes fel och det måste till en förändring. Målet var att segla till Medelhavet men projektet växte till oanade proportioner och snart styrde Danjel, och hans vänner Kajsa och Jonatan västerut och var på väg jorden runt.
Det här är ett oerhört inspirerande, självupplevt äventyr genomfört med ungdomlig entusiasm och en okuvlig strävan för att nå nya horisonter. Resan ges i berättelsen flera dimensioner eftersom många av de tillfälliga besättningsmedlemmarna har fått bidra med sin historia.
Från Bottenviken ända till Söderhavet och därifrån vidare tog vännerna sig med sin Sally Blue; en i mångas ögon underutrustad Albin Vega av årgång 1968. På 38 000 sjömil och 680 dagar genom piratvatten och med många stopp, besättningsbyten och äventyr på vägen gjorde Danjel och hans besättning det omöjliga. Alla sa ju att de skulle dö ...

"Det var i Hamilcars trädgårdar i Megara, en förstad till Kartago. Fältherren själv var bortrest och de legosoldater han fört befäl över på Sicilien firade årsdagen av slaget vid Eryx med en stor festmåltid."

Salammbô (1862) är en av världslitteraturens stora historiska romaner, av oerhörd intensitet, lika bräddfullt av must och kraft som dryckeskärlen fyllda med vin under legosoldaternas orgier vid den belägrade stadens portar och lika fascinerande i dag som när boken kom ut.

Hallarna utspelas i och kring de stora saluhallarna i Paris omkring mitten av 1800-talet. Florent har trots ett brokigt förflutet fått arbete i saluhallen, men det tar inte lång tid innan han finner sig inblandad i ett uppror som hotar att få ödesdigra konsekvenser.

Émile Zola (1840 1902) brukar räknas som naturalismens fader och därmed som en viktig förnyare av den konstnärliga prosan. Hallarna, från 1873, är ett kraftprov i fantastiska miljöskildringar och en roman där det myllrande Paris kan sägas utgöra själva berättelsens kärna.

Bel-Ami utspelas i 1880-talets glada och syndfulla Paris. Georges Duroy är en ung, uppblåst, hänsynslös journalist och kvinnotjusare. Han utnyttjar alla medel, inte minst rika änkor, för sin klassresa till att bli en av stadens ledande män.

Guy de Maupassant (1850-1893) anses med sin sparsmakade och skarpa stil som en av novellkonstens stora mästare. Bel-Ami, från 1885, är hans mest hyllade roman, ständigt underhållande men också med en besk människosyn som gör den till ett konstnärligt och psykologiskt fullödigt verk.

Den Hebreiska Bibeln (även känd som Gamla testamentet) är en av grundtexterna i vår världs idéhistoria. Religions- och språkvetaren Ola Wikander borstar dammet av sidorna och visar hur mycket av dess tankar som är högaktuellt än i dag.

Den ligger bakom flera världsreligioner, fast den religion och kultur den själv är uttryck för, den israelitiska, ligger över tvåtusen år tillbaka i tiden. Referenser till denna textsamling genomsyrar Västerlandets litteratur, kultur och tänkande.

Under tvåhundra år har den vetenskapliga bibelforskningen ägnat sig åt att studera denna textsamling språkvetenskapligt, strukturellt, religionshistoriskt och arkeologiskt och på oräkneliga andra sätt. De resultat som vuxit fram ur detta studium hjälper oss att förstå denna textsamling som påverkar vår värld i allt från religiösa yttringar till populärkultur.

I Gamla testamentet kan man finna bakgrund till nationalism, cynisk skepticism, messiansk och apokalyptisk framtidstro, lärd livsvisdom och brännande vacker poesi. Alla dessa ting kan man spåra in i den moderna världen: exempelvis har till och med marxismens sekulära projekt har ärvt mycket av den senbibliska messianismen, medan idéerna om det förlovade landet naturligtvis fortfarande har politisk sprängkraft. Predikarens krassa realism har inspirerat diktare som Dan Andersson och setts som en israelitisk motsvarighet till den grekiska epikureismen.

Denna bok består av ett antal nedslag i det vetenskapliga och historiska studiet av den Hebreiska Bibeln och dess idéhistoria och i det klassiska hebreiska språkets vindlingar. Inte minst står den Hebreiska Bibelns ekon i populärkulturen i fokus. Boken vill visa hur mycket av senare tiders tankemönster som går att finna redan i den 1 400 sidor långa hebreiska textsamling som först ganska sent blev en religiös kanon för judar och kristna. De olika böckerna och texterna i Gamla testamentet går att läsa inte bara som fromma läsefrukter utan som historia, självuppfattning och filosofi, ända in idag.

Kjell Espmarks Att översätta själen (1975) lyfter fram ett viktigt obeaktat sammanhang i poesin från Les fleurs du mal och framåt. Det gäller att med Baudelaires ord "översätta själen", det vill säga ge känsla och tanke sinnlig gestalt. Denna huvudlinje inom mer än ett sekels poesi följs av ett närstudium av en rad centrala diktares lyrik, från Mallarmé och Rimbaud till T. S. Eliot och Breton.

Tre män hamnar ombord på ubåten Nautilus, styrd av kapten Nemo. I denna båt färdas de under världshaven och råkar ut för många fantastiska äventyr. De får bland annat se Atlantis, slåss med jättebläckfiskar och gå på jakt i Crespoöns skogar. Verne tar även läsaren med till sydpolen där kapten Nemo som första människa någonsin sätter sin fot.

Boken börjar med att Verne förklarar hur ett undervattenskär upptäcks. Detta diskuteras av hela världen eftersom skäret inte bara beter sig som en val, det tycks även kunna förflytta sig runt jorden med en enorm hastighet. Professor Pierre Aronnax, som har gett ut en bok angående världsdjupens hemligheter får i uppdrag av en tidning att diskutera sin syn på ämnet. Detta gör han och många sluter sig till hans teori om att mänskligheten har att göra med en narval av enorma proportioner.

Denna narval innebär också ett hot mot rederier och fartyg eftersom flertalet skepp har haft sammanstötningar med den. Alltså måste den förintas. Professor Aronnax och hans tjänare Conseil följer med det för detta uppdrag utsedda skeppet Abraham Lincoln. Tillsammans med en nyfunnen vän, harpuneraren Ned Land, slungas de överbord under ett möte med "narvalen". De lyckas rädda sig ombord på denna, och finner att det egentligen är en ubåt.

Trots alla äventyr ombord verkar det som om kapten Nemo aldrig vill sätta sin fot på fastlandet igen. Hans ursprung är fortfarande höljt i dunkel när boken slutar, och man får inte närmare besked förrän i Den hemlighetsfulla ön.

I Värme (1980) gör läraren Göran entré i Sigrid Combüchens romanvärld. Natten till sin trettionionde
födelsedag försöker han precisera sin och i någon mån sin generations livssituation. Han gör en både granskande och lyrisk beskrivning av sin barndom och tidiga ungdom i Malmö och Sundsvall och gestaltar uppväxtårens känslor och stämningar.

Från Marx möten med sina sentida »bastarder« till Wiesenthals förhör med Heydrich, Förintelsens arkitekt
- nio pjäser som söker ett alternativ till den realistiska teatertraditionen.

Byron blev Sigrid Combüchens stora genombrottsroman. I romanen skildrar och gestaltar författaren sin och några romanpersoners oerhörda nyfikenhet på den romantiske lorden och poeten som kallades "mad, bad and dangerous to know".

Stumpan är en flicka i 20-årsåldern som blir förälskad i, eller kanske snarare besatt av, en några år äldre, straffad och alkoholiserad man. Det mer eller mindre stumma förhållandet får konsekvenser för henne i hennes dagliga liv, det isolerar och förkrymper henne, men tvingar henne också att kämpa för ett annat liv och andra verkligare roller att leva i.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

De gåtfulla barrikaderna (1983) är en generöst gestaltad livssaga, solbelyst på ytan men med mörka och djupa bottnar. Läsaren får möta Teresa, en flicka från en italiensk bergsby som tillsammans med sina föräldrar söker en ny tillvaro på andra sidan gränsen mot Frankrike. Med full färgskala och på bred duk målar Bengt Söderbergh upp hennes uppväxtmiljö och liv.

För Erik är kriget mot nazister och kommunister heligt - en tid för hjältar. Kusinen Kaspo dyker upp och vill ha honom med på ett farligt uppdrag. Tillsammans ger de sig iväg, in i Kasalands skogar, på en färd under vilken Erik möter krigets grymma, brutala verklighet och för alltid förlorar sin tro på hjältar och våld.

Ett samhälle i Norrbotten. En ung vettvilling skjuter på gatorna. Han rör sig i en fantasivärld av kioskdeckarvåld och osårbara hämnare, han är Silvertorpeden. Men mauserkulorna han avlossar är inga fantasier. En polisman träffas i huvudet, döden är ögonblicklig.

Bengt Pohjanen berättar om det kaos av hjälplöshet och cynism som det meningslösa dådet utlöser, och om den dödsskjutne polisens bror, prästen vars uppgift det blir att hantera detta kaos … och att försona sig med broderns öde och minne.