Böcker

"Det finns en tid då livet rinner påtagligt långsammare, som om det tvekade att fortsätta eller ville ändra riktning."

Robert Musil (1880-1942) gick i exil under nazismen och dog utfattig och bortglömd, först efter sin död nådde han den berömmelse han idag åtnjuter. Hans väldiga roman Mannen utan egenskaper betraktas numera som ett av den moderna litteraturens märkligaste verk och Musils betydelse har jämförts med Joyces och Prousts.

Tre kvinnor (1924) består av tre noveller som varierar ett erotiskt tema i triangelhistoriens form. Musil väver på ett fascinerande sätt samman tankar, handlingar och samtal till ett raffinerat mönster, som äger både stilistisk precision och en innebördens mångtydighet.

Mark Twain, pseudonym för Samuel Clemens (1835-1910), har kallats "den amerikanska nationens hovnarr". Han var författare, journalist, flodlots, guldgrävare och en utomordentligt populär föreläsare.

Novellen "Den stora franska duellen" ingår i samlingen Den stora franska duellen och andra berättelser.

"Huset nr 7 vid Saville Row, Burlington Gardens den byggnad där komediförfattaren Sheridan dog 1816 beboddes 1872 av Phileas Fogg, esq."

Jules Verne (1828 1905) räknas som en av ungdomslitteraturens största klassiker. Med böcker som Jorden runt på 80 dagar, Kapten Grants barn och Tsarens kurir förnyade han äventyrsgenren, och med En världsomsegling under havet och Till jordens medelpunkt kan han sägas ha skapat de första science fiction-romanerna.

Huvudpersonen i Jorden runt på 80 dagar (1873), Phileas Fogg, är urtypen för den lugne, orubblige engelske gentlemannen. När han en dag år 1872 på sin klubb blandar sig i ett samtal om jorden runt-färder ger han sig in på något som kan komma att stå honom dyrt. För han nöjer sig inte med att påstå att man med samtidens moderna kommunikationsmedel kan resa jorden runt på åttio dagar, han ingår dessutom ett vad om att i praktisk handling bevisa det.

"Före ångfartygens tid kunde det ibland hända i varje fall oftare då än nu att den som vandrade utmed dockorna i någon större hamnstad fick sin uppmärksamhet fångad av en grupp bronsbruna sjömän, örlogsmatroser eller kofferdister, som gått iland på permission i sina bästa kläder."

Herman Melville (1819 1891) gick som tjugoåring till sjöss och de upplevelser och intryck han då samlade på sig låg till grund för flertalet av hans berättelser. Melvilles framgångar och rykte skiftade och vid sin död var han nästintill bortglömd men idag är hans position som en av den amerikanska litteraturens stora självklar.

Billy Budd (1924), Melvilles sista verk, hittades långt efter författarens död bland dennes efterlämnade papper. Den dramatiska historien om örlogsmatrosen Billy Budd, som på grund av sin frapperande skönhet väcker dunkla känslor till liv hos underofficeren Claggart, ett hat som leder till både dennes och Billys undergång, är hans mästerverk i det lilla formatet liksom Moby Dick i det stora.

"Som frun befaller! Fast det är synd om Dutlovs."

Lev Tolstoj (1828-1910) var en realismens mästare och är allmänt ansedd som en av världens främsta romanförfattare. Som hans mest kända verk räknas de två stora romanerna Krig och fred och Anna Karenina.

Polikusjka (1863), som skrevs strax innan Tolstoj började arbeta på Krig och fred, tar plats på ett gods, skisserat på Tolstojs eget familjegods Jasnaja Poljana, där ett triangeldrama utspelar sig. Det är detta triangeldrama och dess psykologiska och moraliska problem som fångat Tolstojs intresse. Efter balen (1903) var avsedd som en protest mot mänsklig råhet och grymhet och blev det också men samtidigt en av de konstnärligt starkaste bland Tolstojs mindre berättelser.

"Alla känna icke till sanningen beträffande kung Charles VI:s bror, hertigen av Orléans, vars mord hade många orsaker, däribland en som denna berättelse handlar om."

Den förtvivlade älskaren och andra historier (1832-37) tillhör de mera omstridda numren i Balzacs stora produktion, av vissa helt utelämnade, medan andra hävdar att de rent konstnärligt är det allra bästa som han skrivit. Med en naiv och lössläppt berättarglädje ger den mänskliga komediens författare här en rad praktfulla bilder ur renässansens liv.

"Julafton led mot sitt slut. Den klara vinternatten bröt in. Stjärnorna tindrade och månen höjde sig majestätiskt på himlen att lysa för de goda människorna världen runt."

Kejsarinnans tofflor är ett strålande prov på sydryskt berättarlynne och sydrysk fantasi och Berättelsen om hur Ivan Ivanovitj och Ivan Nikiforovitj blev ovänner är i sin burleska humor och saftiga realism ett klassiskt verk i rysk litteratur, ett av den ryska humorns stora mästerverk. Tillsammans ger de båda ett karaktäristiskt prov på Gogols folklivsberättelser.

Fjodor Dostojevskij (1821 1881) föddes i Moskva men flyttade till Sankt Petersburg för att studera vid militära ingenjörsskolan, men efter en kort tjänstgöring lämnade han armén för att bli författare. Några år efter debuten arresterades han och skickades efter en skenavrättning till Sibirien. När han tio år senare fick återvända till Sankt Petersburg kom han att skriva sina mest betydande verk.

Novellen "En komisk människas dröm" ingår i samlingen En komisk människas dröm och andra berättelser.

Inger Frimanssons nya thriller har som centrum en brandstation i centrala Stockholm. Vid en utryckning till en industribrand omkommer brandmannen Stefan Almgren. Flera olyckor drabbar brandmännen på stationen. Även deras familjer råkar illa ut. Att det finns ett samband mellan olyckorna blir så småningom allt mera uppenbart. Men hur ser sambandet ut? Utöver brandmännen lär vi också känna Franki, en barndomsvän till Stefan Almgren. Han ville som ung också bli brandman men lyckas aldrig med det. Han bor utan fast arbete i ett höghus i Hässelby. Franki vill vara stor och stark. I flera år har han tagit anabola steroider vilket har fått hans hjärta att växa - det som på fackspråk brukar kallas för oxhjärta. Franki träffar av en slump sångerskan Valtraut Eng och inleder ett omaka kärleksförhållande med henne. Hon är syster till en av brandmännen på Stefan Almgrens station. Inger Frimansson väver skickligt samman en väv av dramatiska händelser och smygande spänning som gör Mannen med oxhjärtat till en lika nervpirrande läsning som Godnatt min älskade, förra året utsedd till Sveriges bästa spänningsroman av Svenska Deckarakademien.

"Antingen det är fult eller vackert väder så har jag för vana att promenera i Palais-Royal vid femtiden på eftermiddagen."

Rameaus brorson (1762) är en roman i dialogform mellan berättaren och Rameaus brorson, som inte uträttat något och heller inte har velat uträtta något. Han är en snyltare som lever på andra. Hans motprestation är cyniska kvickheter och illusionslösa sanningar, han är ett slags hovnarr i de fina Parishemmen.Rameaus brorson överhopar berättaren med drastiska iakttagelser om narrspelen och gesterna i människornas värld, de förljugna poserna och de verkliga intressen som styr bakom alla moraliska fraser, i häftiga kast mellan ironi och allvar.

"Chefen sade till mig: - Jag behåller er endast av hänsyn till er aktade fader, annars hade ni för länge sedan flugit härifrån."

Mitt liv (1896) skrevs mitt i en period av sociala och politiska kriser i Ryssland och man kan läsa den som en diskussion av Tolstojs uppmaning till de intellektuella och privilegierade att "gå till folket". Huvudpersonen Misail Poloznev bryter med sin familj för att leva det liv som han anser vara det riktiga, han blir en vanlig kroppsarbetare. Berättelsen skildrar sedan hur detta program misslyckas.

"När min farbror, översten Jegor Iljitj Rostanjev, hade tagit avsked ur tjänsten, slog han sig ner på godset Stepantjikovo som han hade fått ärva, och blev där snart så hemmastadd som om han hela sitt liv inte hade varit annat än en rotfast godsägare som aldrig varit utanför sina domäner."

Människorna på godset Stepantjikovo (1859) är något för Dostojevskij så ovanligt som en humoristisk roman. Men bakom den drastiska komiken förnimmer man hela tiden Dostojevskijs visdom och medkänsla. Boken tillhör Dostojevskijs betydande verk och är med sin satiriska stil och absurda handling förbluffande modern.

"Du kan inte, förstår du inte det", förklarade de vänner som jag vände mig till för att få hjälp när jag skulle stiga ned i Londons East End.

Avgrundens folk (1903) är ett socialreportage från storstadsslummen och misären i Londons East End - beläget bara några stenkast från överklassens ofattbara lyx. Sitt material till boken samlade Jack London på ort och ställe under tre månader.

"När mr Verloc gick ut på morgonen överlämnade han nominellt sin butik i svågerns händer."

I slutet av 1800-talet genomförde en grupp anarkister ett bombattentat mot Greenwichobservatoriet utanför London. Den händelsen utgör den yttre handlingen i Anarkisten (1907). Men romanens egentliga handling är kollisionen mellan två helt olika livsnormer. Verloc, anarkisten och provokatören, lever ett stilla familjeliv och hans hustru vet ingenting om hans politiska verksamhet.

"Storslaget och skrämmande var året 1918 efter Kristi födelse, andra året efter revolutionen."

Det vita gardet (1924) utspelas i Kiev år 1918, ett Kiev belägrat av bolsjevikerna. Det är romanen om revolutionens motståndare, om den borgerliga spillra som i det längsta söker undfly revolutionens segrande arméer. Bulgakov ställer frågan: Vad ska de vita kämpa för? Vad gäller deras kamp? Klart visar han att de befinner sig i en politiskt hopplös situation. Men samtidigt skildrar han deras värld, deras etik och livsstil med djupaste sympati. I deras värld finns värmen och ljuset.

"I en av Frankrikes minst betydande prefekturer, mitt i staden, vid ett gathörn, ligger det ett hus; men vad gatan och staden heter måste här förtigas."

Antikkabinettet (1839) är en av de stort klarsynta revolutionsromanerna från artonhundratalet. Den kretsar kring en ung fransk ädling i början av 1820-talet, hans nedgång och fall och spelet kring hans räddning. Men romanen är mer än så. Det är inte bara en ung ädling som går mot sitt fall; ett helt samhälle går mot undergång.

"Den natten sov Nikolaj Vsevolodovitj inte en blund utan satt hela tiden i soffan."

Ett kapitel ur Dostojevskijs stora roman Onda andar offentliggjordes aldrig, men ryktet om kapitlet spreds snart och det berättades att det innehöll "förfärliga" saker och att den bekännelse som Stavrogin där avlägger för fader Tichon i klostret var författarens egen. Dostojevskij planerade kapitlet som en höjdpunkt i romanen och "Stavrogins brott" hör till de mest intensiva sidor han skrivit. I volymen ingår också berättelserna "Bo-bo" och "En löjlig människas dröm".

"Jag var en förljugen pojke. Det berodde på att jag läste så mycket - under lektionerna och rasterna, på hemvägen, om natten under bordet, dold av duken som hängde ända ner till golvet."

I Berättelser från Odessa (1931) skildrar Babel det judiska proletariatet i sin hemstad och dess undre värld. Det är korta berättelser, skrivna i ett manér som för tankarna till de »hårdkokta« amerikanerna.

"Françoise de Breyves tvekade länge den kvällen innan hon kunde bestämma om hon skulle gå till soarén som gavs av Elisabeth A., till Operan eller till familjen Livrays komedi."

Prousts länge förbisedda novellistik rymmer en intensitet, ett allvar, en poetisk begåvning, en livserfarenhet och en psykologisk skarpblick, som är ytterst sällsynta. Även människorna i den slutna aristokratiska krets, varifrån han hämtar sina motiv, längtar, plågas, njuter, hoppas och förtvivlar, så som människor i alla tider gjort.

"Skaparen satt på sin tron och funderade. Bakom honom utbredde sig himmelens gränslösa kontinent i all sin härlighet av ljus och färg, framför honom reste sig rymdens svarta natt som en mur."

Brev från jorden (1962) är en samling postumt utgivna texter som till stor del handlar om den "bibliska historien". Den första delen av boken består av brev skrivna av Satan själv till Mikael och Gabriel, hans gamla kolleger bland ärkeänglarna. Till driften med bokstavstro på Bibeln och med konventionell moral kommer i andra skisser en lika skarp drift med utvecklingsläran, i varje fall med det slags utvecklingstro som uppfattar människan som alltings ändamål och höjdpunkt.

"Tag en lite gruvstad som Woodhouse med en befolkning på tiotusen människor och tre generationer bakom sig."

Flickan som sjönk (1920) heter Alvina och är en väluppfostrad engelsk familjeflicka, men längst inne i hennes ögon finns en underligt spefull glimt som skrämmer bort småstadens unga kavaljerer. Efter en uppslagen förlovning beslutar hon sig för att bli något så chockerande som barnmorska. Men så möter hon Cicio, en italiensk varitéartist utan bildning, men en man.

"Kaspar! Makan! Den välkända gälla rösten väckte Almayer ur drömmen om en lysande framtid till nuets motbjudande verklighet."

Almayers dårskap (1895) som är Joseph Conrads debutroman utspelar sig på Borneo och kretsar kring den holländske köpmannen Almayer. Både hos Almayers kapten Lingard och sedermera även hos honom själv växer jakten efter att hitta guld i det inre av landet till besatthet.

"Förste talaren: Vi talar inte mer om saken. Andre talaren: Varför inte?"

Skådespelaren och hans roll skrevs på 1770-talet men publicerades först 1830. Sedan dess har denna spirituella dialog varit den mest omdebatterade av alla skrifter om skådespelarens arbete. Den är än idag ytterst stimulerande läsning för skådespelare, teaterhistoriker, kritiker, estetiker - och alla andra som intresserar sig för scenkonsten.

"Det mord som med rättvisans svärd förövades på Calas i Toulouse den 9 mars 1762 är en av de säregna tilldragelser som förtjänar vår tids och eftervärldens uppmärksamhet."

Utgångspunkten för Voltaires resonemang i Traktat om toleransen (1763) är avrättandet av köpmannen Jean Calas i Toulouse år 1762 efter en rättegång där katolsk fanatism spelat en avgörande roll. Voltaire bygger ut sin redogörelse för denna affär till en svindlande vidräkning med religiös ofördragsamhet, och hans satiriska talang firar triumfer i en mängd exempel från kyrkans historia. Denna kamp för ökad tolerans ledde inte bara till upprättelse åt familjen Calas utan fick följder för hela den moderna västerländska uppfattningen om att tänka fritt.

"Den engelska reformationen var inte enbart en religiös omvälvning, den fick också social betydelse."

Stracheys porträtt av Jungfrudrottningen i Elizabeth och Essex (1928) har blivit accepterat som nationalporträtt - och detta trots den våg av dokumentation som sköljt fram sedan Strachey skrev och som inte var tillgänglig under hans livstid. Förbluffande är den insikt med vilken han skildrar den engelska renässansens blandning av grymhet och idealism, och han presenterar den "tragiska historien" såsom ett elizabethanskt drama som i likhet med samtida tragedier är fullt av förfärliga och magnifika dödsstunder.

"Min församling är som alla andra. Alla församlingar påminner om varandra. Nu för tiden, vill säga."

Prästmans dagbok (1936) är en skildring av en enkel, vanlig och svag prästmans upplevelser som ledare för en förvildad och andligt förfallen fransk bondförsamling. Den unge katolske prästen är inte bara ful, misslyckad och sjuk. Han är också starkt ärftligt belastad. Elever driver med honom, unga flickor flirtar med honom eller försöker få folk att tro att han flirtar med dem . Man viskar att han super. När han får en inblick i en grevlig familjs hemligheter får han dödsfiender. Själv försvarar han sig aldrig.

"Tusan också, utbrast plötsligt pappa Roland när han suttit orörlig sedan en kvart med ögonen fästade på vattenytan, medan han då och då med mycket lätta rörelser lyfte på sin metrev som försvunnit i djupet."

Pierre och Jean (1888) rymmer mycket av det som hör till det väsentliga i Maupassants författarskap; en friskhet i observationen och en spelande ironi - så också en pessimism, som bottnade i en stark upplevelse av människans ensamhet och svårighet att nå kontakt med andra annat än genom sinnena. Och härtill en medkänsla, som också kommer till tals i denna sköna berättelse, som inte är ironisk och inte anekdotisk, men ändå spännande. En berättelse om ett psykiskt händelseförlopp, med klart tecknade figurer mot bakgrunden av hamnlivets och fiskefärdernas Le Havre.

"Gästerna hade avlägsnat sig för länge sedan. Klockan slog halv ett. Kvar i rummet var endast värden tillsammans med Sergej Nikolajevitj och Vladimir Petrovitj."

Till Turgenjevs märkligaste verk hör Min första kärlek (1860). Själv framhöll han den gärna som sin mest personliga. Den unge mannens rivalitet med fadern var något som han själv hade upplevt, till och med vid en ännu något spädare ålder.

"När jag hade arbetat ett år i London fick jag en diamantkråsnål i present av faster Hoggarty, det vill säga någon diamantkråsnål var det inte då, utan en stor gammalmodig medaljong, gjord i Dublin år 1795, vilken salig mr Hoggarty brukade ståta med på irländske vicekungens baler och annorstädes."

Historien om Samuel Titmarsh och den stora Hoggartydiamanten (1841) är en förstudie till Thackerays stora mästerverk Fåfängans marknad, om en ung mans äventyr i Londonsocieteten. Fördomsfria finanshajar och deras manipulationer ger honom en hel del att tänka på. Och Thackeray tar här närgånget rikedomens och bördens magnater under luppen. Det är en lekfull och roande bok, men bakom den muntra masken skönjer man människokännaren, som genomskådat narrspelet.

"Eftersom jag önskade att få en bättre utblick än jag förut haft över havet, som vi fått lära, täcker mer än två tredjedelar av jordklotet, men som en människa bosatt några kilometer inåt land kanske aldrig ens skymtar, lika litet som hon ser till den hinsides världen, så besökte jag Cape Cod i oktober 1849 och en gång till i juni samma år och begav mig till Truro i juli 1855."

Cape Cod (1865) visar Thoreau både som inspirerad naturiakttagare och passionerad kritiker av det rådande samhällssystemet. Om sina strövtåg på Cape Cod, sina upplevelser av havets mäktighet, av ett färgmättat höstlandskap och vindpiskade sandrevlar, om traktens geologi och vegetation, om ostron- och makrillfisket, om idylliska småstäder och tragiska skeppsbrott berättar han med klarhet och skärpa och med artistisk känslighet.

"Chefen för sjätte divisionen har rapporterat att Novograd-Volynsk intagits vid gryningen idag."

Romanen om Budjonnyjs ryttararmé har självbiografisk bakgrund. Som så många andra unga författare deltog Babel i inbördeskriget. Han tjänstgjorde en tid i det kavalleri som leddes av den legendariske Budjonnyj, bondsonen med de stora hängmustascherna, som senare skulle bli marskalk av Sovjetunionen.

"Klockan var åtta på morgonen; det var den tid på dagen då officerarna, tjänstemännen och turisterna brukade ta sig ett bad i havet efter den varma, kvalmiga natten och sedan sökte sig upp till paviljongen för att dricka kaffe eller te."

Duellen (1891) är en långnovell som utspelas i en badort i Kaukasus. Hit har den unge tjänstemannen Lajevskij flytt tillsammans med sin älskarinna Nadezjda, en gift kvinna. Han har emellertid hunnit bli grundligt trött på henne - deras själfulla samtal om höga ideal har förvandlats till en lukt av strykjärn, puder och medikamenter.

"När Jeanne hade låst sina koffertar gick hon fram till fönstret, det regnade fortfarande."

Ett liv (1883) rör ett kvinnoöde bland många liknande. Kort lycka och bittra besvikelser är ämnet för denna berömda Maupassantroman. Den unga förtjusande Jeanne har just lämnat klosterskolans avskilda värld när vi möter henne. Hon är oerfaren och barnsligt tillitsfull, beredd att njuta all den lycka hon drömt om i sina överspända fantasier. Men livet har annat i beredskap åt henne.

Staden Göttingen, berömd för sina korvar och sitt universitet, tillhör konungen av Hannover och räknar 999 eldstäder, diverse kyrkor, ett barnbördshus, ett observatorium, en studentfinka, ett bibliotek och en rådhuskällare, där det finns ett mycket gott öl.

Heinrich Heine (1797 1856) räknas som en av Tysklands främsta författare. Det var Heines diktning som lade grunden till hans berömmelse och hans lyriska begåvning syns även i hans resebilder, med vilka han gjorde stor succé. I denna volym samsas två av dem, Harzresan (1826) som bygger på Heines fyra veckor långa fotvandring i Harz och Thüringen och Baden i Lucca (1829) som skrevs efter att han tillbringat några månader i staden på grund av sin bräckliga hälsa.

"Så snart hans lilla utflykt från dygdens stig lett till önskat resultat, skulle han återvända till hederns raka och smala väg."

En fredlös på öarna (1896) är en berättelse om girighet efter rikedomar och ensamhet: hos huvudpersonen Willems, en avsigkommen handelsman som förvisats till detta nedbrytande och isolerade område efter att ha begått en ohederlighet, kommer drömmen om en framtida förmögenhet i konflikt med lidelsen för den arabiska skönheten Aïssa. Han blir ett ärelöst verktyg i maktkampen mellan europeiska handelsmän, de malajiska invånarna och de arabiska sultaner som sedan århundraden härskade på öarna.

"En afton spelade man kort hos kavallerigardesofficer Narumov. Den långa vinternatten försvann omärkligt."

Titelberättelsen i Spader dam och andra noveller (1834) är egentligen bara en fantastisk anekdot men kring den bygger Pusjkin upp en suggestiv Petersburgsstämning och antyder några intressanta människoöden. Det har sagts att Gogols Kappan - genom sin sociala medkänsla och storstadsproblematik - blev den stora utgångspunkten för rysk 1800-talslitteratur, men detsamma kan med full rätt också sägas om Pusjkins berättelse.

"Från början, redan med de första orden, ville han göra klart för henne att han inte tänkte inlåta sig på någon allvarlig förbindelse."

Farväl till ungdomen (1898) är en psykologiskt inträngande roman om en stillsam tjänsteman i Trieste och dennes ödesdigra förälskelse i en ung, vacker och levnadsglad kvinna.

"Det ligger ett hus vid rue de Paris i Douai vars utseende, inre planering och detaljer bättre än något annat har bevarat den gamla flamländska byggnadsstil som så naturligt ansluter sig till det patriarkaliska levnadssättet i denna landsända; men innan jag närmare beskriver det, bör jag kanske i författaryrkets intresse fastställa det nödvändiga i vissa didaktiska utredningar trots att de uppväcker protester hos okunniga och glupskt otåliga läsare som vill ha sinnesrörelser men slippa förutsättningarna för dem, läsare som vill ha blomman utan att sätta fröet, barnet utan att först vara havande."

De vises sten (1834) tog med Balzacs mått mätt förhållandevis lång tid att färdigställa, den är daterad "juni-september 1834", men det bör påpekas att han samtidigt och på en enda månad (september 1834) fullbordade en annan stor roman, Pappa Goriot. Balthazar Claes i De vises sten är inte besatt av penningbegär utan av en forskarlidelse som slukar pengar, en passion för kemin som stegras allt mer. Den fixa idé som behärskar honom är tron på att det slutligen ska lyckas honom att upptäcka ett slags grundämnenas grundämne, "det absoluta". För denna "jakt på det absoluta" offrar han allt.

"Finns det en mer våldsam känsla hos kvinnan än nyfikenheten?"

Guy de Maupassant (1850-1893) räknas som en av novellkonstens stora mästare. Hans flödande rika, ursprungliga berättartalang, som har få motstycken i världslitteraturen, ger hans verk en helt personlig karaktär. Trots den pessimistiska, genomskådande människouppfattning som kännetecknar hans noveller hör de tack vare humorn, den eleganta stilen och den spännande handlingen till det mest underhållande man kan läsa. Maupassant skrev inte mindre än 300 noveller och ett urval av dem är samlade här, dessutom skrev han ett antal romaner.

"Skogsravinen sänkte sig tvärt ner mot den gula Oka, och dold bland grönskan på dess botten rann en bäck. Högt ovan ravinen - om dagen omärklig men om natten rastlöst dallrande - strömmade den blå himmelsfloden förbi: i den lekte stjärnorna likt gyllene fiskar."

Provokatören och de övriga berättelserna i denna samling skrevs omkring mitten av 1920-talet under Gorkijs andra exilperiod. De behandlar genomgående motsättningen känslokyla - mänsklig värme. Det ligger inte i Gorkijs intresse att fördöma, han vill som författare bära vittnesbörd.

"När helst en tysk järnvägskonduktör känner sig ensam och ej vet, hur han skall fördriva tiden, tar han sig en promenad genom tåget och får passagerarna att visa honom sina biljetter, varpå han återvänder till sin kupé, uppfriskad och vid bästa lynne."

Jerome K Jeromes (1859-1927) berömmelse vilar idag nästan uteslutande på Tre män i en båt (1889) men han hörde till sin tids verkligt produktiva skribenter. En dagdrivares funderingar som kom ut samma år som Tre män i en båt blev även den en fantastisk framgång och de båda böckerna trycktes i England och USA i flera miljoner exemplar de första åren. Jerome tyckte om att framställa sig själv som en sorglös dagdrivare som då och då skrev enkla och lättsamma funderingar, som de i En dagdrivares funderingar. Den bilden stämde dock inte alls med verkligheten, han var en mycket energisk, målmedveten författare som ständigt arbetade och mycket sällan unnade sig tid att själv njuta av de behagfulla sysselsättningar han så gärna skrev om.

I nästan hela sitt liv har Sven Yrvind konstruerat, byggt och seglat småbåtar. Hans mest kända båtar är de som han kallat "Bris" - den första byggdes i mor Kerstins källare i Göteborg.

Sven är den förste svensk som ensam och i den minsta båten någonsin rundat Kap Horn den svåra vägen från öster till väster mitt i den kalla, mörka vintern. För sin prestation fick Sven The Royal Cruising Clubs medalj för gott sjömanskap, en utmärkelse som han delar med bland annat Sir Francis Chichester och Robin Knox Johnston. Det var kulmen på hans karriär som ensamseglare, vilken omfattar så skiftande äventyr som en segling till England i en fyrameters stäveka och en segling till Brasilien i en stagsegelskonare som var en ombyggd ångslup från artonhundratalet.
Boken är illustrerad med många unika och fängslande foton. De flesta är tagna av Sven, som även gjort samtliga kartor och flertalet båtritningar.

Anders Öhman ger här ett inträngande porträtt av människa bakom seglaren, båtbyggaren och konstruktören Sven Yrvind. Hur han både lyckas och misslyckas i sina strävanden men med hjälp av enkla levnadsvanor, gott humör och nyfikenhet genomfört vad många drömmer om.

Lars Hässler fortsätter sina seglatser med "paying crew" på båten Jennifer, under somrarna i Medelhavet. De senaste två åren har han även utforskat Svarta och Röda havet.

Från Kroatien 2006 via Korintkanalen till Egeiska havet och in i Dardanellerna och det historiska Troja når Jennifer Istanbul. Via Bosporen fortsätter de runt hela Svarta havet; till Georgien, Krim, Odessa och Donaudeltat och tillbaka till Istanbul. Härifrån seglar de ut i Egeiska havet, längs den turkiska västkusten med strandhugg i bland annat Efesus och Bodrum, till Marmaris, där Jennifer får sin vintervila.
Sommaren därpå seglar Jennifer via Cypern till Israel, där de efter en komplicerad inklarering besöker Jerusalem, Döda havet och Masada. Från Israel fortsätter färden genom Suezkanalen, med besök i Kairo och Pyramiderna, in i Röda havet. Här möts de av kulingar, bleke och stark värme men får uppleva intressanta och spännande platser i Egypten, Jordanien och Sudan. De bestiger Sinaiberget och besöker Santa Katarinaklostret i Sinaiöknen, utforskar Petra i Jordanien och får uppleva sagolika dyk och snorklingar bland Röda havets alla rev. En av höjdpunkterna blir besöket i Suakin, Sudan. Efter Sudan vänder Jennifer och seglar norrut genom Suezkanalen, seglar en en kort sträcka på Nilen vid Rosetta och stannar flera dagar i Alexandria och dess nya enorma bibliotek.
Efter Egypten blir det en lång översegling till Turkiet där Jennifer i maklig takt och i labra vindar avverkar turkiska sydkusten med sina fina naturhamnar, små städer och härligt blå vatten. Efter Bodrum fortsätter seglatsen i den grekiska övärlden. Ett tiotal öar i Egeiska havet; bland annat Samos, Mykonos, Patmos, Hydra, Spetses och Kos, besöker man för att på hösten nå Lavrion, nära Aten, där Jennifer återigen får sin vintervila.
Lars nya bok är på en gång en intressant reseberättelse, historisk odyssé och faktafylld segelguide. För alla som tänker sig segla båten antingen i Medelhavet eller mer ovanliga hav eller vill chartra båt på plats, så är Lars böcker matnyttiga och informativa. Dessutom de enda moderna som finns på svenska.

Det började som en oskyldig dröm och slutade som ett världsomspännande äventyr. Danjel hade i princip aldrig seglat när han en dag slaktade spargrisen, ringde på en annons och köpte en segelbåt - osedd!
Den stora kärleken hade flytt utomlands, fortsatta studier kändes fel och det måste till en förändring. Målet var att segla till Medelhavet men projektet växte till oanade proportioner och snart styrde Danjel, och hans vänner Kajsa och Jonatan västerut och var på väg jorden runt.
Det här är ett oerhört inspirerande, självupplevt äventyr genomfört med ungdomlig entusiasm och en okuvlig strävan för att nå nya horisonter. Resan ges i berättelsen flera dimensioner eftersom många av de tillfälliga besättningsmedlemmarna har fått bidra med sin historia.
Från Bottenviken ända till Söderhavet och därifrån vidare tog vännerna sig med sin Sally Blue; en i mångas ögon underutrustad Albin Vega av årgång 1968. På 38 000 sjömil och 680 dagar genom piratvatten och med många stopp, besättningsbyten och äventyr på vägen gjorde Danjel och hans besättning det omöjliga. Alla sa ju att de skulle dö ...