Böcker

"Det var i Hamilcars trädgårdar i Megara, en förstad till Kartago. Fältherren själv var bortrest och de legosoldater han fört befäl över på Sicilien firade årsdagen av slaget vid Eryx med en stor festmåltid."

Salammbô (1862) är en av världslitteraturens stora historiska romaner, av oerhörd intensitet, lika bräddfullt av must och kraft som dryckeskärlen fyllda med vin under legosoldaternas orgier vid den belägrade stadens portar och lika fascinerande i dag som när boken kom ut.

Hallarna utspelas i och kring de stora saluhallarna i Paris omkring mitten av 1800-talet. Florent har trots ett brokigt förflutet fått arbete i saluhallen, men det tar inte lång tid innan han finner sig inblandad i ett uppror som hotar att få ödesdigra konsekvenser.

Émile Zola (1840 1902) brukar räknas som naturalismens fader och därmed som en viktig förnyare av den konstnärliga prosan. Hallarna, från 1873, är ett kraftprov i fantastiska miljöskildringar och en roman där det myllrande Paris kan sägas utgöra själva berättelsens kärna.

Bel-Ami utspelas i 1880-talets glada och syndfulla Paris. Georges Duroy är en ung, uppblåst, hänsynslös journalist och kvinnotjusare. Han utnyttjar alla medel, inte minst rika änkor, för sin klassresa till att bli en av stadens ledande män.

Guy de Maupassant (1850-1893) anses med sin sparsmakade och skarpa stil som en av novellkonstens stora mästare. Bel-Ami, från 1885, är hans mest hyllade roman, ständigt underhållande men också med en besk människosyn som gör den till ett konstnärligt och psykologiskt fullödigt verk.

Den Hebreiska Bibeln (även känd som Gamla testamentet) är en av grundtexterna i vår världs idéhistoria. Religions- och språkvetaren Ola Wikander borstar dammet av sidorna och visar hur mycket av dess tankar som är högaktuellt än i dag.

Den ligger bakom flera världsreligioner, fast den religion och kultur den själv är uttryck för, den israelitiska, ligger över tvåtusen år tillbaka i tiden. Referenser till denna textsamling genomsyrar Västerlandets litteratur, kultur och tänkande.

Under tvåhundra år har den vetenskapliga bibelforskningen ägnat sig åt att studera denna textsamling språkvetenskapligt, strukturellt, religionshistoriskt och arkeologiskt och på oräkneliga andra sätt. De resultat som vuxit fram ur detta studium hjälper oss att förstå denna textsamling som påverkar vår värld i allt från religiösa yttringar till populärkultur.

I Gamla testamentet kan man finna bakgrund till nationalism, cynisk skepticism, messiansk och apokalyptisk framtidstro, lärd livsvisdom och brännande vacker poesi. Alla dessa ting kan man spåra in i den moderna världen: exempelvis har till och med marxismens sekulära projekt har ärvt mycket av den senbibliska messianismen, medan idéerna om det förlovade landet naturligtvis fortfarande har politisk sprängkraft. Predikarens krassa realism har inspirerat diktare som Dan Andersson och setts som en israelitisk motsvarighet till den grekiska epikureismen.

Denna bok består av ett antal nedslag i det vetenskapliga och historiska studiet av den Hebreiska Bibeln och dess idéhistoria och i det klassiska hebreiska språkets vindlingar. Inte minst står den Hebreiska Bibelns ekon i populärkulturen i fokus. Boken vill visa hur mycket av senare tiders tankemönster som går att finna redan i den 1 400 sidor långa hebreiska textsamling som först ganska sent blev en religiös kanon för judar och kristna. De olika böckerna och texterna i Gamla testamentet går att läsa inte bara som fromma läsefrukter utan som historia, självuppfattning och filosofi, ända in idag.

Kjell Espmarks Att översätta själen (1975) lyfter fram ett viktigt obeaktat sammanhang i poesin från Les fleurs du mal och framåt. Det gäller att med Baudelaires ord "översätta själen", det vill säga ge känsla och tanke sinnlig gestalt. Denna huvudlinje inom mer än ett sekels poesi följs av ett närstudium av en rad centrala diktares lyrik, från Mallarmé och Rimbaud till T. S. Eliot och Breton.

Tre män hamnar ombord på ubåten Nautilus, styrd av kapten Nemo. I denna båt färdas de under världshaven och råkar ut för många fantastiska äventyr. De får bland annat se Atlantis, slåss med jättebläckfiskar och gå på jakt i Crespoöns skogar. Verne tar även läsaren med till sydpolen där kapten Nemo som första människa någonsin sätter sin fot.

Boken börjar med att Verne förklarar hur ett undervattenskär upptäcks. Detta diskuteras av hela världen eftersom skäret inte bara beter sig som en val, det tycks även kunna förflytta sig runt jorden med en enorm hastighet. Professor Pierre Aronnax, som har gett ut en bok angående världsdjupens hemligheter får i uppdrag av en tidning att diskutera sin syn på ämnet. Detta gör han och många sluter sig till hans teori om att mänskligheten har att göra med en narval av enorma proportioner.

Denna narval innebär också ett hot mot rederier och fartyg eftersom flertalet skepp har haft sammanstötningar med den. Alltså måste den förintas. Professor Aronnax och hans tjänare Conseil följer med det för detta uppdrag utsedda skeppet Abraham Lincoln. Tillsammans med en nyfunnen vän, harpuneraren Ned Land, slungas de överbord under ett möte med "narvalen". De lyckas rädda sig ombord på denna, och finner att det egentligen är en ubåt.

Trots alla äventyr ombord verkar det som om kapten Nemo aldrig vill sätta sin fot på fastlandet igen. Hans ursprung är fortfarande höljt i dunkel när boken slutar, och man får inte närmare besked förrän i Den hemlighetsfulla ön.

I Värme (1980) gör läraren Göran entré i Sigrid Combüchens romanvärld. Natten till sin trettionionde
födelsedag försöker han precisera sin och i någon mån sin generations livssituation. Han gör en både granskande och lyrisk beskrivning av sin barndom och tidiga ungdom i Malmö och Sundsvall och gestaltar uppväxtårens känslor och stämningar.

Från Marx möten med sina sentida »bastarder« till Wiesenthals förhör med Heydrich, Förintelsens arkitekt
- nio pjäser som söker ett alternativ till den realistiska teatertraditionen.

Byron blev Sigrid Combüchens stora genombrottsroman. I romanen skildrar och gestaltar författaren sin och några romanpersoners oerhörda nyfikenhet på den romantiske lorden och poeten som kallades "mad, bad and dangerous to know".

Stumpan är en flicka i 20-årsåldern som blir förälskad i, eller kanske snarare besatt av, en några år äldre, straffad och alkoholiserad man. Det mer eller mindre stumma förhållandet får konsekvenser för henne i hennes dagliga liv, det isolerar och förkrymper henne, men tvingar henne också att kämpa för ett annat liv och andra verkligare roller att leva i.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

De gåtfulla barrikaderna (1983) är en generöst gestaltad livssaga, solbelyst på ytan men med mörka och djupa bottnar. Läsaren får möta Teresa, en flicka från en italiensk bergsby som tillsammans med sina föräldrar söker en ny tillvaro på andra sidan gränsen mot Frankrike. Med full färgskala och på bred duk målar Bengt Söderbergh upp hennes uppväxtmiljö och liv.

För Erik är kriget mot nazister och kommunister heligt - en tid för hjältar. Kusinen Kaspo dyker upp och vill ha honom med på ett farligt uppdrag. Tillsammans ger de sig iväg, in i Kasalands skogar, på en färd under vilken Erik möter krigets grymma, brutala verklighet och för alltid förlorar sin tro på hjältar och våld.

Ett samhälle i Norrbotten. En ung vettvilling skjuter på gatorna. Han rör sig i en fantasivärld av kioskdeckarvåld och osårbara hämnare, han är Silvertorpeden. Men mauserkulorna han avlossar är inga fantasier. En polisman träffas i huvudet, döden är ögonblicklig.

Bengt Pohjanen berättar om det kaos av hjälplöshet och cynism som det meningslösa dådet utlöser, och om den dödsskjutne polisens bror, prästen vars uppgift det blir att hantera detta kaos … och att försona sig med broderns öde och minne.

Präst i Karesuando lappmark och Pajalas nybyggarland; stridbar nykterhetsivrare och social reformator; internationell ryktbar botanist och naturforskare - Lars Levi Laestadius är en genial och sällsamt mångtydig gestalt i det svenska 1800-talet.

I Ropandes röst tränger Bengt Pohjanen ner i denna livsgåta, efter mångåriga studier och med osedvanlig konstnärlig inlevelse. Han målar ett blodfullt porträtt av läsarprästen, av troskampen, och biskopsförhören, de hisnande visionerna och feberdrömmarna, strövtågen i ödemarken och de vetenskapliga striderna, de märgrika predikningarna och den ensliga förtvivlan … Hans bok är en betydande litterär satsning.

Strax efter första världskriget lämnar två unga systrar, Agnes och Adina, sin hemstad Uppsala för att fara iväg till Kina som missionärer. Gud har kallat dem - men den lille brodern som de lämnat bakom sig plågar deras samveten.

I Kina är de med och öppnar en missionsstation i staden Changsha i Hunanprovinsen. Vi får följa deras verksamhet fram till slutet av 1930-talet under en tid som blir allt oroligare med strider mellan nationalister och kommunister och så småningom också en framryckande japansk ockupationsarmé. Missionsverksamheten går trögt bland en befolkning som redan är välförsedd med religioner. Tvivel ansätter systrarna, som grubblar över det rättfärdiga i att försöka ersätta buddism och taoism med kristendom och om kristnandet verkligen är viktigare än kampen för ett mera rättvist samhälle.

Mästarens dröm är en stort anlagd och djupt angelägen roman om den religiösa erfarenheten. Den rymmer starka känslor och en rad lika poetiska som pregnanta porträtt, samtidigt som den väcker högaktuella frågor om tro och tvivel, om möten mellan olika kulturer och religioner, liksom om kärlekens och altruismens möjligheter.
Romanen bygger på dokumentärt material och Carola Hansson har också besökt Changsha och funnit rester av den gamla missionsstationen. Hennes färgrika och ofta skakande skildringar av Sydkina under mellankrigstiden har en mycket autentisk prägel.

Ungern 1956. Ryssarna invaderar; från många håll i landet kommer rapporter om rena massakrer. I en skola lovar lärarinnorna, däribland Magda, att barnen skall få göra en söndagsutflykt upp i bergen - i själva verket flyr de alla över gränsen till Österrike. Magda lämnar allt, även den man hon älskar, utan att veta vad som hände honom och hans vänner när de närmade sig de ryska stridsvagnarna.

Barnen skingras åt olika håll. Så småningom kommer Magda ensam till Wien där hon möter Thomas och gifter in sig i hans borgerliga familj. Men hon lever i en alltmer förtvivlad känsla av overklighet och främlingskap - den sista delen av romanen utspelas på sinnessjukhuset Steinhof.

Carola Hanssons roman handlar om vad som händer en människa som förlorar sitt förflutna, som plötsligt inser vad det egentligen betyder att byta land, byta språk.

En man stjäl ett barn när hon ligger obevakad i en vagn utanför en affär. Fredrik, som kidnapparen heter, är besatt av att hitta en kvinna som kan förstå och uppskatta hans sätt att uppfatta verkligheten. Han är en särling som är fixerad vid tingens och färgernas betydelse och har en tragisk kärlekshistoria bakom sig. Nu har han bestämt sig för att försöka forma ett kvinnobarn från begynnelsen, så att hon sedan kan bli hans helt och hållet. Romanen är berättad ur förövarens perspektiv, och trots det groteska i hans handling och det underliggande pedofiltemat grips man av Fredriks omsorg och oro för detta barn, som han väljer att kalla Liv.

Det här är en roman som ställer alla de viktiga och moraliska frågorna om vem som egentligen äger ett barn och vad som formar en människa.

"Djungeln är ett hem, men den är ett hem utan trygghet", sa han. "Tänk dig att du lever i ditt stora barndomshus i Baltimore men att du aldrig någonsin kan slappna av. När som helst kan en ny fåtölj växa upp ur vardagsrums-golvet och när som helst kan den snälla gamla kokerskan få för sig att din arm skulle passa utmärkt som söndagsstek. Ungefär så skulle jag beskriva djungeln."

Det var ett utförligt och insiktsfullt svar för att komma från Jean, men jag anade redan då att någonting fattades. Jag förstod att otryggheten bara var en aspekt av djungeln, att den var mycket mer än armlystna kokerskor. Och naturligtvis hade jag rätt.

I djungeln sitter Jane och väntar på att Jean ska komma hem. En gång tyckte hon att djungeln var vacker. En gång var hon övertygad om att hon funnit kärleken och friheten. Hon väntade sig ett lyckligt liv med sin älskade, mannen som uppfostrats av apor men som hon trodde hon skulle kunna omvända till människa. Nu vet hon bättre. Nu är det bara gråpapegojorna som upprepar orden från deras första kärleksnatt. Nu vet hon allt om sambandet mellan ensamhet och instängdhet. Allt hon kan göra är att försöka överleva och hålla stånd mot farorna, den genomträngande fukten och de vedervärdiga aporna som skrattar åt allt. Men Jane är också den enda i djungeln som drömmer om motstånd, och när Bébé försvinner och Jean sviker börjar hon planera en gruvlig hämnd.

Jag Jane är en fräck och tankeväckande roman där Tarzans Jane för första gången själv kommer till tals. En berättelse om den omöjliga friheten, den ofrånkomliga ensamheten och vad det egentligen är att vara människa.

"När jag tänker tillbaka på mig själv då, 1964, infinner sig en känsla av totalt främlingskap. Kan det ha varit jag? Var jag helt galen? Modig? Eller bara omdömeslös?"

Så skriver Gunilla Thorgren i början av sin berättelse om sitt eget liv i ljuset av den nya svenska kvinnorörelsen.
Hon var en av de första kvinnorna i Grupp 8, hon skrev i Kvinnobulletinen, var aktiv i musikrörelsen och kom in i kulturpolitiken. Hon berättar om sitt liv som ensamstående mamma till tre barn, om morfar och mormor och deras djupa förankring i den traditionella arbetarrörelsen med sitt konservativa kvinnoideal. Hon skildrar Grupp 8:s vilda aktioner och hårda strider och den långa, mödosamma kampen för att förändra socialdemokratin. Det är en skildring inifrån av det som kallats en revolution på svenska: kvinnornas revolution.

Vänterskans flykt är en berättelse om den amerikanska 1800-talspoeten Emily Dickinson och hennes sista tid i livet. Svårt sjuk ser hon genom feberdimmorna ryggtavlan på en ung kvinna, en finstrykerska som fått arbete några dagar hos familjen. När flickan vänder sig om, ser hon sin egen ungdom återspeglad i flickans ansikte, och hon väver en berättelse om den sjuttonåriga Abigail Bates - ett liv som skulle kunna ha varit hennes.

1981 publicerade Norstedts den då helt okände författaren Per Odenstens första bok, Gheel, och det blev det årets litterära sensation. Del två i den diptyk som Odensten började planera redan i slutet av 60-talet heter En lampa som gör mörker och är en stort anlagd skildring av vår tids mest centrala erfarenheter; ondskan, våldet och frihetens möjligheter.

Handlingen utspelar sig en bit in i nästa århundrade och i ett läger där ohyggliga saker har ägt rum. Efter att under årtionden ha lämnats åt förfallet rustas plötsligt lägret upp, och dit kommer en stor grupp flyktingar. Plötsligt insjuknar några fångar i en okänd sjukdom. Misstanken sprider sig att det rör sig om någon form av experiment och några av lägerfångarna gör ett slags uppror, men våldet som ska befria riktar sig också inåt.

I En lampa som gör mörker har Per Odensten velat skildra vår tid, och lägervåldet har blivit hans huvudsymbol. Liksom tidigare Gheel är den nya boken en idéroman, utan att för ett ögonblick släppa på den litterära eller språkliga gestaltningens krav. Odensten förmår finna ett absolut giltigt uttryck för vår tid och dess anda.

»Hurdan var han egentligen, din far?« Frågan tycks oskyldig, men för den kvinna som för ordet i Carola Hanssons nya roman åstadkommer den ett jordskred. Plötsligt inser hon hur lite hon vet om den fåordige men älskade fadern som varit död i tjugo år. Vem var han då? Hon påbörjar ett sökande som snart lika mycket kommer att inbegripa tingen han omger sig med som den tid i vilken han formats.

Frågorna ställs medan modern, som fortfarande lever, sakta men säkert går in i ett mörker där språket upplöses och minnena förvandlas till fantasier och drömmar. Besöken hos modern, skildrade med ömsint saklighet, varvas med försöken att fixera bilden av fadern.

Benny kör svart taxi och har ett lite för stort begär på droger. En sen kväll när han kör längs Skeppsbron i Stockholm ramlar en lång fin blond in i hans bil. Det är Hanna som flyr sin arbetsgivare på en indisk krog, han har drogat henne och försökt förgripa sig på henne. Benny blir liksom av en slump hennes räddare, och det får till följd att just han får denna fina långa blonda, hon blir hans tjej. Berättelsen är drastisk och kvick - lite som en svensk variant på Trainspotting - där den rappa dialogen är en stor del av behållningen.

Med stor framgång debuterade Fredrik Nyberg 1998 med diktsamlingen En annorlunda praktik som innehåller både korta och långa dikter som rör sig runt minnet (och bristen på minne) som möjlighet och hot. Storheter som "väder", "text", "årstider" och "händer" (med flera) blir koordinater i det system dikterna skapar.

Blomsterur:
Denna diktsamling har en intrikat form och tydligt utmejslad idé. Det är dikter som är uppställda alfabetiskt, två för varje bokstav (A-Z), där alla titlar består av ett latinskt växtsläktnamn och varje text har en förbindelse till detta namn/växt. Men interfolierat mellan denna ganska strikta ordning finns andra texter som löser upp »ordentligheten« och ger det hela en stark personlig röst.

Åren:
Det här är Fredrik Nybergs tredje diktsamling och med den prövar han ett nytt, lite fränare tonfall. Det är en diktsamling där tiden och datumet, det som både alltid och aldrig återkommer, har en helt central roll. Långa och korta, smutsiga och upphöjda dikter samsas i denna poetiska kalender. Dikterna är skrivna under tre år och tolv årstider. Samlingen är indelad i vår, sommar, höst och vinter och kan läsas kronologiskt genom åren eller årstid för årstid (vilket dock kräver lite bläddrande framåt och bakåt).

Våren 1953 gör Frank Sinatra en turné i svenska folkparker. Som högkvarter har han en svit på Stora Hotellet i en badort, i romanen kallad Solvik. Sinatra är sjuk, hans karriär är i gungning, tidningarna skriver mer om hans hustru Ava Gardner, jordens vackraste kvinna, än om honom. På hotellet jobbar Joakim och Benke som vaktmästare och skoputsare. De förenas i sitt intresse för jazzmusik men de har helt olika uppfattningar om Frank Sinatras storhet.

Ett missöde vid putsningen av Sinatras håriga skor svetsar dem samman. Vackra Åsa, som jobbar på hotellets Room Service, räddar dem ur den värsta knipan men Sinatras blir upprinnelsen till en rad oförutsedda händelser.

En död indian ska föras i bil från Seattle till en liten by i Arizona för att begravas. Det är en omöjlig resa, men svenska Livia och hennes livskamrat Tom är fast beslutna att genomföra den. För Livia innebär färden många korta, men livsviktiga möten med människor som alla har något att berätta. På ett inre plan reser Livia dessutom i sin barndoms landskap, minns solförmörkelsen med pappa och barnets förhöjda livskänsla.

En indian i Seattle är en sorglustig skildring av en död på villovägar och om några levande som förirrar sig in till och bort från varandra. Det är en berättelse om barndomens kraft, om kärlek, om minnet och om könets obevekliga lek med leda och död.

Peder Sjögrens roman myllrar av lika fruktansvärda som godhjärtade, nordiskt blonda 1900-talsvikingar som dröjt sig kvar i en spansk hamnstad. Där odlar de intensivt och våldsamt sina intressen för vin, kvinnor och sång och terroriserar halvt omedvetet stadens befolkning och skandinaviska sjömanshemmets avundsjuke och självrättfärdige föreståndare. En bok kryddad med dråpliga stordåd, upprörande skurkstreck och ljuvt primitiv kärlek.

När Thomas von Vegesack var sexton år dog hans far. Han lärde aldrig känna honom, annat är som en man, svårt plågad av astma och fullkomligt uppslukad av sin forskning som fysiker vid Uddeholmsbolaget.
Men efterhand skulle Thomas von Vegesack lära sig att hans far Arved haft ett tidigare liv, som närmast verkade höra hemma i en annan tidsålder. En man som flera gånger utmanade studiekamrater på duell med värja, och som tjänstgjorde som tysk officer i den ryska armén under första världskriget. Så här berättar Thomas von Vegesack om sin bok:

"Över dörren till ett hus i centrala Taru hänger en skylt som berättar att den 14 januari 1919 fängslades och dödades 23 personer av kategorin "förflutna människor" som bolsjevikerna beslutat utrota. En av de fängslade var min far. Han undkom i sista minuten från arkebuseringen. Hans liv är en berättelse om krig och revolutioner, om lojaliteter och partibyten, om herrgårdsdrömmar och forskarmödor.

Men boken är inte enbart en berättelse om ett ovanligt dramatiskt liv. Arved von Vegesack framstår som en representant för en hel folkgrupp, de tyska balter som under sekler behärskade det land de kallade Livland, och vars strider med ryska härskare , och lettiska och estniska nationalister, kommit att prägla Arveds liv.
En besökare som vid den tid då Arved föddes besökte Baltikum tyckte att här rådde fortfarande medeltiden. Under Arveds livstid togs steget in i den moderna tiden, en svår och smärtsam process."

Utan hem i tiden ger en unik inblick i ett av de många europeiska öden som historien lämnat bakom sig, i en kultur som försvunnit och som bara lever kvar i brev, tidningsklipp och fotografier.

Vad händer om man skriver historien om ett enskilt år? Och dessutom ett ganska dåligt år, som 1851?
I en alldeles unik bok skildrar Thomas von Vegesack ett misslyckat år i den svenska historien. Det var året då den svenska kontrarevolutionen lyckades. Drömmarna om demokrati som närts av upproren ute i Europa släcktes. I Stockholm översteg dödssiffrorna födelsetalen. Radikala skribenter tystades, Almqvist drevs i landsflykt, teatrarna spelade lustspel, kronprinsen svirade och vid årets slut fick vi en statsminister mot löftet att det aldrig ska byggas några järnvägar i Sverige. Thomas von Vegesack har kommit staden och dess människor så nära det går genom att studera 1851 års tidningar, bevaka skandalerna, läsa romanerna, granska makten och beskriva vanmakten. Resultatet har blivit en alldeles ny form av historieskildring.

Stewe Claeson skildrar i sin tredje roman, Stämma i havet, en kvinna som bestämmer sig för att sluta offra sig, samtidigt som hon inser att hela äktenskapet byggt på ett offer. Hon lever sen knappa tjugo år tillbaka tillsammans med en tio år äldre man, på landsbygden i Värmland. Han är präst och har nu drabbats av en obotlig sjukdom som gör hans beroende av henne totalt. De är barnlösa, efter en abort och ett missfall. Hon förlorar sin enda släkting, en excentrisk moster, och måste fara till Stockholm för att ordna upp dennas kvarlåtenskap. Det ger henne andrum och en möjlighet att få syn på sitt eget liv. Och när hon väl fått upp ögonen, går de aldrig att sluta igen. Stewe Claeson har blivit känd som mästerlig novellist och språkkonstnär. I den nya romanen går båda dessa egenskaper igen. Stämma i havet är ett slags kammarspel, ett äktenskapsdrama med begränsat antal roller men med obegränsat antal tydningar. Stewe Claesons senaste bok kom 1997 och hette Nalkas ljuva sommar. Den föregående, Pigan i Arras, kommer detta år ut i pocket. Han är född 1942 och bosatt i Kungälv där han är rektor för den Nordiska Folkhögskolan.

Kollapsen på Sveaborg 1808 är en psykologisk gåta som handlar om isolering, kanske också om den isolering i större skala som är en del av den svenska identiteten.
Hur beter sig människor när de stängs in i en fälla som hela tiden krymper under trycket från en oftast osynlig fiende? Vilka söker sig till varandra och vilka börjar bitas? I en snabbt växlande scenföljd har Carl-Henning Wijkmark fångat oron och rastlösheten, hur man vill bryta sig ut men i stället drömmer sig bort, kasten mellan aggression och apati och hopp om undsättning i sista stund. Det lilla livets konfrontation med de stora händelserna.

Den före detta journalisten Greg Bengtsson är anställd på en reklambyrå i Stockholm, en grubblande flanör för vilken problemet med kärleken står i centrum. Han gifter sig hux flux med en vacker och oberoende kvinna men en ung reklamtecknerska dyker upp och komplicerar historien som utvecklas i träffsäkra situationsbilder från reklambyrån, från skärgården och Kanarieöarna.