Elin Anna Labba nominerad till Augustpriset

För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. I boken Herrarna satte oss hit (som även givits ut i en nordsamisk utgåva) berättar Elin Anna Labba historien genom de tvångsförflyttades ögon. Hon har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar.

Augustpriset delas i år ut den 23 november och Herrarna satte oss hit är nominerad i kategorin Årets svenska fackbok. 

– Det här är så långt ifrån vad jag nånsin hade trott var möjligt, berättar en glad Elin Anna Labba. Boken är ju inte så mycket bok för mig, det är en pågående, långsam sorg som jag har delat, och fortfarande delar, med så många. Att den så väldigt personliga resan nomineras till något utanför den samiska världen, ja men det är svårt att ta in.

– Men allra mest är jag nog glad över att dela nomineringen med bokens berättare. Att våra röster tillsammans kan bära, det är så fint. Att skriva det här har varit ett kollektivt arbete och jag tror och hoppas att glädjen också är det.

– Sen är det så klart viktigt för mig att tvångsförflyttningarna inte förblir en samisk historia. Jag hoppas att det här kan bidra till att våra berättelser tränger sig in i en svensk verklighet, där det samiska oftast saknas. För mig är boken en liten del av en mycket större rörelse som sker i Sápmi just nu. För mig den i ett återtagande av en egen historia. Varje bokstav betyder, läker.

Augustjuryns motivering lyder:

”Elin Anna Labba beskriver renskinn som ’så mjuka att de känns som att handen ska smälta när man stryker dem’. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighetspapper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia.”